…om det vackra djuret människan.

 

Politik/politiker är intressant att studera/iaktta, mest som varande perfekta spegelbilder av den själviska människans reaktions och tankemönster. Utanför den själviska sfären finns det oftast inte mycket att finna av ansvar och tanke på andra, än personlig vinning och hur man gynnar den egna gruppen/gänget. Alliansen har lyckats göra sin ”arbetslinje” till en bidragslinje för stöd till arbetsgivare. Aftonbladets serie om ”bidragsjobben” ger en vink om den iskalla syn som Alliansen sprider på de ”tärande” och hur de hjälper de ”närande” att utnyttja förstnämnda grupp. De som styr idag är inte människor som är medmänniskor, det handlar främst om människor som inte bryr sig om andra. Andra är bara medel/verktyg för mer guld i egen ficka.

Om jag på en promenad möter en Fälthare, en Alika och en ”gubbe”, så möter jag bara tre djurarter. Visst är människan ett djur och inte alltid ett mer välutvecklat djur än alikan. Det finns en historiskt betingad tradition att vi skulle vara någonting mer, en avbild av alltings skapare ”Gud”. En genomfalsk idé en gång grundlagd som den tidens politiska linje, det som skyddas och konserveras är nämligen i grunden bara tanken på den hierarkiska nivåskillnaden på individers värde. Varken Bibeln eller till exempel Koranen talar om demokrati, texterna bygger på diktaturens hierarkiska tankegång om en härskare. …och att de ”närmast” honom är lite finare. Byt ut ordet ”Gud” till Makt eller Guld…och du får exakt samma bild, samma reaktions ( bl.a. samma falska ”fjäskande”) och tankemönster hos dina medmänniskor. Studerar du hierarkin och det sociala systemet i Alikornas värld eller i en myrstack så finner du många tydliga paralleller.

Studerar du djurs empatiska förmågor så inser du snart att inte ens därvidlag särskiljer vi oss, även råttor har en utvecklad empatisk förmåga, hjälper en vän i nöd och till och med delar med sig av godsakerna:

 

Under vår tunna fernissa av så kallt civiliserad etik, moral och ”fina” värdegrunder så är vi mest ett tämligen primitivt och själviskt litet djur som vill må bra och ha det gott…oavsett konsekvens för andra. Religiösa människor (dömer efter majoriteten jag mött) har en underbart fantasifull ursäkt för att slippa ta ansvar för andra, i nästa liv får alla det bra…åtminstone de ”goda”. Det har inte så stor betydelse vad vi gör här, bara vi försöker följa Gud och ärligt ber om förlåtelse för våra synder. Ordet ärligt betyder nog mest att rädslan inför döden är betingelsen för förlåtet. Till och med uppburna helgon (halvgudar) som Moder Teresa visar sig vara tämligen iskalla små själar: ”Det finns något vackert i att se de fattiga acceptera sin lott, att lida på samma sätt som Kristus”.

…och ”kristen” värdegrund är oftast bara hyckleri i ”ädel” våldsform. Inga är mer dömande än de religiösa idioterna världen befolkas av och någon klok individ beskrev helt riktigt religionen som en destruktiv kognitiv parasit.

…och om fattigdom och lidande är vackert så förstår jag än mer de religiösa djurens primitiva etik.

Läser en artikel i DN om Marius, en medmänniska som levt under svåra omständigheter i Sverige:

”– Jag tror inte att jag orkar hur länge som helst. Till sist kommer jag att få en djup depression. Jag tror att 80 procent av svenska folket inte har någon medkänsla. De vet inte vad det innebär att ha det svårt. Säger man att man vill jobba säger de att man kräver för mycket, sade Marius i artikeln.”

Marius fick hjälp, av några inom de 20% av svenskarna som har en värdegrund som består av mer än ”fina ord utåt” (det gäller ju att ytligt vårda sin civiliserade päls så inte folk ser den själviska kyla man döljer!).

Historien om Marius slutar med ”solsken”, men bilden för många andra slutar kallt i ”is-storm”.

Vi bör kanske ändra vår självbild lite till mans/kvinns – vi vackra avbilder av Gud – vi är nämligen oerhört lika t.ex. präriesorken i vår kärlek och omvårdnad av andra och styrs av exakt samma biologiskt kemiska strukturer i vår hjärna/kropp. Vår ”själ” likaså…jo,jo, vi har en annan fysiologi och kan bygga saker med våra fingrar och vårt ”samlade kollektiva minne” vilket sparat i text gjort att vi byggt en ”civilisation”…men i grunden är vi lika, vi och sorken. I grunden är jag exakt som präriesorkens hanne, även om ”trogenheten” varierat mellan olika föremål för min kärlek genom åren. Men likt sorken, eller vargen Lobo, så skulle min skyddskänsla, empati och kärlek ta exakt samma uttryck om någon attackerar min vän.

I min värld finns ingenting vackrare än en ca fyrtioårig kvinna som mognat i harmoni mellan kropp och själ…men jag skulle lika starkt vårda och skydda en okänd främling i form av t.ex. en ”påskjuten” Korp. Det finns nämligen inga viktigare, ödmjukare och finare ord än ”Respekt för livet” och detta oavsett art, form eller ålder. Är det något som många tillväxtivrande ”moderna” homo sapiens saknar så är det just detta, respekt för livet. Vilket bl.a. är tydligt i vargdebatten.

För mig har ordet ”demokrati” blivit en uppenbar chimär, en lögn vars utveckling majoriteten motverkar, tyvärr framträdande inom politiken. Visst, det pågår ständigt en kamp om folkmajoriteten, men var hittar du ansvarstagande ledare bortom egennyttans, grupp- och gäng-nyttans sfär? Den demokratiska processen verkar mest bestå av en evighetsdebatt i ständig repris och utvecklingen står egentligen still. Vi kan lösa alla våra strukturella problem, miljö- och klimatproblematiken, arbetslöshet och andra sociala problem med mera…men vi vill inte. Vi skyddar det själviska reviret och inväntar någon annans ansvarstagande…

Vi hyllar våra själsliga förmågor (vår fantasi), vår intellektuella förmåga, vi säger oss hylla kunskap, vi talar om det goda samarbetet…men kryper ihop i primitivt försvar av reviret. Konkurrerar om allt och egennyttan är allt vi i grunden värnar. Nog är det svårt att hävda att vi är förmer än andra djur? Att vi i grunden är annorlunda? Nog är det lite svårt att stå stolt som människa? Personligen blir jag alltmer ambivalent, allt mer trött på er ”medmänniskor”. För varje dag som går tonar tron, hoppet bort, illusionerna krackelerar, falnar och fram tonar tydligare och tydligare lögner…frågorna är idag än mer tydliga än när till exempel Paul Gaugain upprepade dem: ”Vilka är vi? Var kommer vi ifrån? Vart går vi?

Vi går inte, vi springer…likt blinda och mot stupet. Frågan är om vi ens vill förstå de känsliga ekologiska sammanhang vi förstör och vilka konsekvenserna blir?

Lycka är intressant, lycka/harmoni. Vi söker och finner den lätt …för stunden! Det är bara att ta en sup, eller två, tre, fyra…eller röka lite ”Weed”. Men enklast är att konsumera något vi behöver, en ny garderob, en bil, ett kök, ett ”slott”…jo, lyckans ”tillväxt”-lista kan bli oerhört lång.

Vi kan gifta oss, garanterar nästan lycka i ett eller upp till elva år! (Men snart blir ”gräset grönare på andra sidan” och man smyger in på någon otrohetssajt eller porrsurfar lite på nätet. Vi jagar gärna någonting ”nytt”)

” - Det var din själ, dig, jag blev kär i och tröttnade på, sorry, jag går nu.” …jo, det slutar nog oftast så.

Lycka/harmoni är att vårda en ”trädgård” (lägg vad du vill i ordet!) se en optimal biodiversitet växa fram. Det tar många långa år,.. men ”hurså”? Det är värt tiden!

(Lycka/harmoni är att utveckla en förmåga, att skapa till exempel målningar/teckningar, film, teater, litteratur, form, dans som lämnar ett uttryck, men som främst är en vandring i meditativ harmoni.

Ja, du kanske bygger en form som rör sig, en personligt utformad motorcykel, båt eller bil…men det är i grunden samma skapandets harmoni.

Sök din lycka, men gör det aldrig på någon annans ”bekostnad”…)

Texten drar iväg, förlåt att jag stjäl din tid. Men jag lär dra ner på skrivandet ett tag, våren övergår snart i sommar och jag vill ”vandra” än mer där ute. Se allt som finns att se, måla, uppleva, njuta av god mat, vänner, en whisky, men framförallt vill jag måla. Att skriva blogginlägg/insändare/debattartiklar börjar kännas alltmer ”tomt”, ja nästan meningslöst…det lär ändå aldrig ”hända något” som förändrar djuret människan. Du ser samma bild oavsett var du tar en promenad, på medias underhållande stigar eller på naturens…eller om du hänger med mig på en tidig morgonpromenad tillsammans med min hund i en liten stad vid namn Ljungby.

 

Visst är djuret människan vackert, men hennes spår i tiden skrämmer också…och nog är vi idag i grunden desamma som för ca fem tusen år sedan. Den stora skillnaden är att idag är vi sju miljarder som ”plundrar” vår jord.

 

(Läs gärna de blåmarkerade länkarna, då blir den textbild jag målar långt tydligare!)

Bilden är under ”utveckling”, de hänger ett tag och vilar mellan varje färglager…och nu skall jag måla klart alla som står i ”väntrummet”, så det lär dröja innan jag skriver mer här…så må gott där ute under tiden!

 

 

”Varghatarna”, ett obildbart gnälligt särintresse?

 

Rubriken kan upplevas som provokativt tillspetsad, men med den kunskap jag har om denna psykologiskt primitivt reagerande grupp, så står jag för orden. Ingen fråga i Sverige underbyggs med så mycket okunskap, gnäll, överdrifter och medvetna lögner som frågan om vargens vara eller inte, från jägarförbundens, LRF:s och en hel del politikers sida. ”De har hål i huvudet” för att citera ”jaktvårdskonsulent” Gunnar Glöersen.

”400 vargar nu kan bli dubbelt så många om tre år. Utan jakt.
– De som fattade beslutet måste ha hål i huvudet, konstaterar jaktvårdskonsulent Gunnar Glöersen.

Han förkastar domen mot licensjakt på varg, kritiken mot förvaltningsrätten i Stockholm är svidande.

– Jag står för varje ord jag säger, och jag blir inte mindre upprörd över hur rätten till viss del resonerat. Den har fullständigt glömt bort viltförvaltningen och visar totalt likgiltighet mot människor som på olika sätt drabbas av varg.

– Viltförvaltningen kommer att slås ut om det här beslutet ska vara normgivande. Så illa är det.”

Överdrifterna är löjliga, vargstammen blir inte per automatik dubbelt så stor på tre år, många vargar når aldrig två års ålder. Ca 75-80% av alla ”vandrare”, ungvargar som lämnat födsloreviret i sökandet efter nytt eget revir och en ”maka/make” dör i olyckor, dödas av sina bytesdjur. Vargen är inget större hot mot tamdjuren, det är få hundar och får som dödas. Vargen är överhuvudtaget inget hot mot människan, de flyr oss oftast, undantaget nyfikna ”vandrande” ungvargar som studerar oss ibland. Vargen ser INTE människan som ett bytesdjur.

Ordet ”drabbas” som jägarförbunden, LRF och en hel del okunniga konservativa icketänkande politiker slänger sig med handlar enbart om ett surt särintresse som inte vill dela med sig av främst jaktbytet älgen till vargen. I huvudsak handlar kravet på att vargstammen skall minimeras till max 150 djur om detta och ingen jägare/markägare vill ha varg på sin privata lilla bit av landet.

Varghatarna är överlag gnälliga, konservativa (det skall vara som det alltid varit!), primitiva medelåders och äldre män med ”hål i huvudet”.

Vargens återkomst, deras rätt att leva här…är i grunden en enkel fråga och kan vi inte lösa den på ett klokt och intelligent vis, så har vi inte en chans att lösa alla allvarliga miljöproblem vi måste ta i tu med, liksom problemet med vår negativa klimatpåverkan.

Gubbarna som samlas i gnällstimmen är långt dummare (har långt större hål i huvudet) än kvinnor generellt och det märks tydligt i debatten. Deras gnäll över att myndigheter granskas av rättsinstanserna tyder också på att de vill ha ett tyst, korrupt och ickedemokratiskt Sverige. Inget kan vara bättre för okunniga småkorrupta politiker än att slippa juridisk granskning och studerar man till exempel Björn Sprängares hysteriska utfall mot rättsinstansernas granskning så finner man bara…ett slötänkande puerilt gnäll!

 

Det är hög tid att se det gnälliga gubbstimmet i Jägarförbunden för vad de är, nämligen medborgare med ett så stort hål i huvudet att det är helt tomt!

 

 

 

Lågt fängelsestraff för tjuvjakt på varg.

 

Nu har domen kommit när det gäller det uppmärksammade målet med två män som åtalats för att ha kört ihjäl en varg med snöskoter och krossat hennes huvud med grovt våld. Kammaråklagare Åse Schoultz är missnöjd med domen eftersom en av de två anklagade friades och att fängelsestraffet var så lågt som ett år och nio månader, hon hade krävt fängelse i tre år.

Bara en handfull av de jaktbrott som begås anmäls till polisen och bara en bråkdel av dessa når domstol. De försvinnande få gärningsmän som döms i tingsrätten frias sedan i hovrätten eller får påföljder som är långt mildare än vad lagen föreskriver. Brottsförebyggande rådet beskriver Sverige som laglöst land när det gäller tjuvjakt. Det är en beskrivning som både polis och åklagare har svårt att värja sig från.

Jag läser till min glädje att åklagaren kommer att överklaga. Hoppas båda döms och att straffet blir tre år i Hovrätten.

”En av männen döms av Hudiksvalls Tingsrätt för grovt jaktbrott – till fängelse i ett år och nio månader.

Den andre mannen frias från alla anklagelser, då det inte går att fastställa – utom allt rimligt tvivel – att han varit med vid dödandet av vargen.

Rätten konstaterar att en av männen har spårat den aktuella vargen i syfte att döda den. Mannen ska ha dödat vargtiken genom att upprepade gånger ha kört på henne med skoter. Dessutom ska vargtikens huvud ha krossats genom någon form av trubbigt våld.

Tingsrätten konstaterar att vargtiken har utsatts för otillbörligt lidande och utsatts för en mängd skador som ledde till hennes död.

Brottet är grovt, enligt rätten, och därför döms mannen till fängelse.

Kammaråklagare Åse Schoultz är mycket missnöjd med tingsrättens dom:

-Den som dömts har fått ett för lindrigt straff enligt mitt sätt att se. Jag tycker även det är fel att skoterföraren friades helt av rätten. Det råder inga som helst tvivel enligt mitt sett att se, att han har befunnit sig på brottsplatsen. Därför kommer jag att överklaga domen.”

 

Även Aftonbladet och DN skriver om domen. Vargen gick en plågsam död till mötes och straffet för att man dödar ett fredat rovdjur på detta vis måste vara högre, åklagarens krav på tre års fängelse är rimligt. (Givetvis skall ingen dömas utan att alla rättssäkerhetskrav uppfylls och bevisen är tydliga. Men för få fälls för denna typ av brott och man kan misstänka både ointresse från polis/åklagare samt att allt för många ”laglydiga” medborgare ”håller käft”).

 

”Vargen dödades den 6 februari intill sjön Fansen, i närheten av Katrineberg i Bollnäs kommun.Statens Veterinärmedicinska Anstalt har obducerat vargen, som var en årsgammal hona. Vargtiken hade skärsår i skallen, blödningar över hela kroppen och frakturer på flera revben”.

 

 

”För grovt jaktbrott stadgas fängelse sex månader till fyra år. Då straffskalan för brottet skärptes den 1 juni 2001 uttalades i motiven till ändringen att jaktbrottsligheten är så omfattande att den utgör ett allvarligt problem vid förvaltningen av bl.a. vargstammen.

Straffskärpningen var en markering av att det finns anledning att se allvarligt på den grova jaktbrottsligheten (prop 2000/01:57 s 49).

Det grova jaktbrott som xxxx gjort sig skyldig till är av sådan art och straffvärde att annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga, såvida inte särskilda skäl föranleder annat. xxxx förekommer inte i belastningsregistret och han lever under ordnade förhållanden. Det finns inte skäl att frångå ett frihetsberövande. Tingsrätten bestämmer påföljden till fängelse. Brottets straffvärde överstiger väsentligt den lägst stadgade straffnivån för grovt jaktbrott. Straffvärdet motsvarar fängelse ett år och nio månader”, skriver Hudiksvalls tingsrätt i sin dom.”

 

 

Panterlo, för sent att rädda den?

Arten kallas även Iberiskt lodjur och lever i små splittrade grupper på den Iberiska halvön . Panterlon (Lynx pardinus) är akut utrotningshotad. Det tros inte finnas fler än ca 150 fertila individer kvar. Panterlon är världens mest utsatta/hotade kattdjursart.

I början av 1900-talet fanns det ca 100 000 individer, år 2002 fanns bara 200 individer kvar. Antalet honor med förmåga att para sig uppskattades till 30.

Under den senaste istiden var Europa en frusen ödemark, Pyrineiska (Iberiska) halvön förblev dock isfri och en tillflyktsort för vildkaninen och dess främsta jägare, panterlon. Panterlon skiljde sig redan för 1,6 till 2 miljoner år sedan från de andra arterna i släktet, den är lik det europeiska lodjuret (Lynx lynx) men är mycket mindre. Med en kroppsvikt av nio till femton kilogram väger den bara en tredjedel av vad den europeiska lon gör.

Båda arterna har utpräglat långa ben, en skalle som är typisk för kattdjur och ett karakteristiskt skägg vid kinden som med en längd av fem till åtta centimeter är mer framträdande än hos det europeiska lodjuret. Dessutom är panterlons svans lika outvecklad som hos de andra lodjuren. På toppen av de trekantiga öronen har den tofsar som består av penselliknande hår. Dessa hår förbättrar djurets hörselförmåga. Experiment på europeiskt lodjur visade att avsaknaden av dessa hår minskar hörseln betydligt.

 

Det är ett otroligt vackert djur och snart kanske borta för alltid.

 

Se filmen nedan (i fyra avsnitt) och tänk efter, hur många av våra vackra medresenärer i tiden har vi råd att förlora i jakten på materiell tillväxt som ändå aldrig ger oss verklig lycka?

 

 

 

Naturvårdsverket borde skämmas nu!

 

”Förvaltningsrätten i Stockholm slår i en dom fast att det var fel av Naturvårdsverket att i vintras dra igång en selektiv och riktad licensjakt mot 16 vargar i åtta revir i Mellansverige.

- Det finns andra lämpliga lösningar för att minska inaveln i den svenska vargstammen än selektiv och riktad jakt, konstaterar rätten i sin dom.
Svenska Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahlerus anser att skrivningen i domen tydligt visar att rätten anser att jakt inte är lösningen.
- Domen blir därmed vägledande för den fortsatta hanteringen av vargpopulationen, menar hon.
Rovdjursföreningen hade överklagat Naturvårdsverkets licensjakt tillsammans med Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden, WWF.
Beslutet om jakten togs endast en dag innan det var fritt fram att skjuta de 16 utpekade djuren, tre av dessa hann skjutas innan Kammarrätten lät inhibera jakten efter ansökan från Rovdjursföreningen.

Istället för jakt lyfter Förvaltningsrätten fram flytt av finsk-ryska vargar ner till Mellansverige som ett bättre alternativ för att stärka vargpopulationens genetiskt.” läser jag på Svenska Rovdjursföreningens hemsida och applåderar föreningens framgång.

I DN läser jag att:

”Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, tog emot domen med glädje – men inte med överraskning.

– Nej, det låter kaxigt kanske, men vi har hela tiden hävdat och fått stöd av EU-kommissionen i dess kritik mot Sverige när det gäller att licensjakten är oförenlig med lagstiftningen.

Naturvårdsverket avvaktar med att kommentera domen.”

 

Givetvis vill Naturvårdsverket inte kommentera domen, som lobbygrupp för LRF, Jägarförbunden och det lilla falska ”miljöpartiet” Centerpartiet med fru Ek och herr Erlandsson i spetsen, har de inget annat än skamliga lögner och okunnighet att komma med…bättre då att vara tyst.

Att Naturvårdsverket går emot alla ledande och kunniga miljöorganisationer, EU:s art- och habitats regler bevisar att de verkligen lämnat miljö- och naturintressena därhän.

Antar att tjänstemännen på Naturvårdsverket skäms när de går till jobbet i dag och att ”ledningen” ber regeringen om andra mer passande jobb.

Ett jobbtips:

…det finns en hel del skräp att plocka upp i våra samhällen och utefter vägarna! (Det behövs bara friska ben och några tusen sopsäckar! Så sitt inte och tolka domen, den lär ni väl ändå inte förstå…så ut med er nu och plocka skräp!)

 

Avslutar med att gratulera SNF, Svenska Rovdjursföreningen, WWF och Sveriges vargar!

 

 

 

…några ord från ”Professor varg”.

 

Så har första maj passerat, solen sken denna röda dag och jag blev uttittad av en av trädgårdens inneboende. Hon satte sig på stolsryggen bara en armlängd ifrån mig och stirrade, ja hon blängde surt! Hela hennes grå lilla uppenbarelse sade mig: ”- Du, menar du att vi skall få svälta nu, eller? Gå genast in och hämta mer solrosfrön och fyll på behållarna här ute…nu!”

Även min gäst i trädgårdssoffan bredvid mig, uttryckte åsikten att hon tydligen ville mig något. Bara att lyda.

Det är inte bara jag som är lite tjurigt trött denna kalla, sena och sega vår. Omgivningen tycks mig lika seg och sur. Tidigt på morgonen denna dag, den första maj, mötte jag och min vita ”varg”-vän en yrvaken igelkott. Den vandrade ett par meter till höger om mig och såg surt på mig, sedan vände den rumpan till och satte sig demonstrativt med baken mot oss: ” - Stick liksom!”

Nåja, kan tänka mig hur jag själv skulle reagerat om jag sovit några månader, så förbannat morgontrött och seg som jag är i arla morgonstund med grus i ögonen…

Men det är fler som är lite griniga, kan tänka mig att LO:s utspel irriterade herr Löfven, han vill ju helst leka följa John med de Nya Moderaterna och försöker bli lika blå han som herr Reinfeldt. Anar ett småsurt rosornas krig i repris jag!

Vänsterpartiet surar också, med all rätt…inte fan skall vi ha vinster i välfärden!

 

En annan som surar och fyller min inkorg med irriterat retoriskt strunt, är min ”gode vän” från ”The Hamneda Band of Brothers” som jag skrev om i mitt förra inlägg. Han tycker jag skall sluta skriva och ta en whiskey till…

…först kom detta:

”Tänk efter först… fatta vad varg är.

Din vän”

…sen kom detta:

”Din kunskap om varg är = 0000000000 och inget annat, när du till och med tar till att vargen skulle decimera vildsvinen, då förstår alla som kan något om vår natur, vad dina professors kunskaper i varg står för. Tag dig en Whisky och sjunk tillbaka till drömmarnas Walt Disney. Professor varg.

Ha en fortsatt bra dag

Din vän”

…och sedan detta:

”På 1800-talet kunde alla på landsbygden var varg är…. nu tror naturromantikerna som bor i våra städer, att de kan både varg och natur. Varför tror du opinionen från landsbygden är så stark?

Det är landsbygdens folk som får leva med skiten och inte naturromantikerna.

Din vän”

Ärligt talat önskar jag signaturen ”Din vän” (KS) kunde göra som igelkotten, bara sätta sig ner och vända rumpan till… och sluta fylla min inkorg med strunt från ”jag, det stora språkröret för landsbygdens folk”. Nåja, ”professor varg” har talat med Huldran och hennes vänner…de är på väg ner till Hamneda nu!

 

En annan sak som fick mig att undra om inte världen är mer sur än go är detta. Vem fan ger en femåring ett skarpladdat gevär? Någonting är väldigt sjukt där uti det stora fria landet i väster!

Jag förstår den sura igelkottens reaktion: ” – Där går du och ler,… vad fan då för?”

 

 

 

”Junselevargen är en hund!”

 

(Förklaringen till min rubrik kommer till de uthålliga läsarna!).

Läs detta inlägg som en fortsättning på varghatare och landsbygdskomik. Huvudpersonen är nämligen densamma, men nu som en del i de fyras gäng, Hamnedas svar på ”Band of Brothers”!

Dessa fyra har nämligen inlämnat ett så kallat medborgarförslag till Ljungby kommun, där de i princip kräver att vargen skall bibehållas på nivån utrotad i kommunen, alternativet är landsbygdens totala konkurs och att alla barn blir uppätna…ja, lite överdrivet men ungefär så menar de fyra. Läsningen av medborgarförslaget är både komiskt och lätt tragiskt. Ljungby kommun kommer givetvis att avvisa förslaget, det är inte ens värt att ta på allvar och kommuner kan inte nonchalera de art och habitatsdirektiv vi är bundna av via Sveriges internationella överenskommelser/avtal . Därtill har förnuft och kunskap en viss bärighet i all kommunal verksamhet!

Hamnedas ”band of brothers” tycks också osäkra på i vilken kommun de bor eftersom inledningen skrivs så här: ”Medborgarförslag till kommunfullmäktige i ……………….kommun.”, varpå någon skrivit Ljungby före ordet kommun med kulspetspenna, vilket upprepas ytterligare fyra gånger på förslagets inledande sida.

Givetvis vet dessa ”brothers” vilken kommun de bor i, förslaget är ett massutskick som säkerligen ordagrant når ett antal kommuner landet runt.

(Förslaget har fått diarienummer KS2013/0072.434 av Ljungby kommunstyrelse och är en offentlig handling).

Förslaget i sig är minst sagt torftigt vad det gäller sakkunskapen, men mycket roande läsning för den insatte och typisk för vargutrotar-retorikerna. Vargen benämns som ett skadedjur och som ett hot mot den biologiska mångfalden, de äter de älgar, rådjur, vildsvin med mera som Hamnedabröderna vill skjuta själva och tugga i sig! De är också oroliga att betesmarkerna minskar eller försvinner, de skriver: ”Kommunens valda politiker skall förstå att vargens närvaro betyder förluster för en biologisk mångfald, därför att betesmarker minskar eller försvinner”.

Jag vet inte exakt vad de menar, antar de tror att alla betesdjur kommer att dödas av varg? Att det finns metoder för att skydda fåren tycks man medvetet glömma? Fåren, vilka är de som främst tas av varg, drabbades av totalt 411 förlorade ”bröder och systrar” under 2012, 306 dödades av varg, 74 får skadades och 31 räknas som saknade. Ser man till att vi har ca 550 000 får i Sverige är skadebilden högst marginell.

Därtill kan man faktiskt skydda sina får via bra rovdjursavvisande stängsel, herdedjur som Lamadjur (vilka betar likt fåren och bibehåller betesmarkernas biologiska mångfald, därtill skapar de en ny marknad för landsbygden, uppfödning och handel med herdedjur!). Vi kan också återinplantera Visent i stor skala, de betar likt kor/får och kan bidraga både till turistnäringens expansion och köttproduktionen. Vi skall inte heller glömma vargens betydelse för turism och positiva påverkan på klövviltet, som via ökad rörlighet stärks fysiskt.

…återgår till min rubrik. Enligt Hamnedas ”band of brothers”, Kjell, Torgny, Ingemar och Rickard är Junseletiken en hund! Jag citerar: ”Tiken är för det första nästan helt gul och påminner mer om en Rysk Laika, en stor Finsk spets eller som ett barn uttryckte det: Hon ser ju ut som en rävhund. Djuret har ett utseende som inte är rastypiskt för en varg. Tiken skulle aldrig kvala in som godkänd för rasen varg om samma regler gällde som vid utställning för hundar.”

Jag kan bara le roat och påpeka att färgvariationerna hos vargen är stor, det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer, vilket är ett välkänt faktum för alla som har grundläggande kunskap om vargen. Skrönan om att Sveriges vargar är hybrider är dock tyvärr livskraftig, men att de skulle vara renrasiga rävhundar är för mig en nyhet. Givetvis innehåller inte det fantasifulla medborgarförslaget några bevis, men skrönor, myter och sagor är fortfarande livskraftiga här och där på landsbygden (och i staden Ljungby!).

 

En bild på ”rävhunden” från Junsele!

 

Det finns otroligt mycket tragikomisk läsning i förslaget, bland annat hävdar man att vår konung är gisslan hos WWF och att: ”Kommunens valda politiker bör förstå att överstora stammar av björn innebär ökade risker för att människor kommer till skada”! (Man fortsätter förslagets sista punkt med: ”De olika rovdjursproblemen sammanlagras ofta i samma områden som vargen.”) Sammanlagras?

Jag måste fråga Hamnedas ”band of brothers”, när hade vi vilda björnar senast i södra Småland?

Har ni björn i skogarna runt Hamneda eller funderar ni på att plantera in dem?

Han nog hade rätt Nalle Puh: ”Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.”

Men problemet med inlärning är nog värre än lite ludd i öronen ibland, en del tycks läsa med intjärade glasögon och lyssna med jaktbytet i öronen, både i form av korpdunskuddar, ekorrsvansar och gissningsvis hela uppstoppade älghuvuden …tro fan att kunskap inte går in då!

I ett e-mail frågade jag ledaren för Hamnedagänget vem som skrivit deras medborgarförslag, eftersom det uppenbarligen är ett organiserat massutskick, men se det hann/ville han inte svara på!

I samma e-mailsvar beskriver däremot ledaren för Hamneda ”band of brothers” vargen med ordet ”dyngan” och tycker den skall hanteras som i den ryska republiken Sahka, tidigare Jakutia i Sibirien, där 583 vargar dödats i ett regelrätt krig mot dem. Republikens president krävde att särskilda trupper skulle avliva 3 000 vargar fram till mitten av april, eftersom de på grund av brist på bytesdjur anfallit många tamdjur. Vargstammen i Sahka består av ca 3500 individer. I tidningen Jakt&Jägares kommentarsfält jublades det.

 

 

I Ljungby kommun finns inget vargrevir, än, bara enstaka vandrande vargar som söker revir/partner. Personligen hoppas jag vi snart får ett, eller ett par revir och att de inte är så kallade ”problemvargar” och undkommer de skjutglada (tjuv)-jägarna som helst ser alla större rovdjur utrotade. En varg eller ett Lodjur skulle uppenbarligen ligga illa till i trakterna runt Hamneda.

Förutom det jag tog upp ovan hävdar rovdjurs- och varghatarna i Hamneda ”band of brothers” att evolutionen styrker att vargen kan utrotas och blandar ihop orden ”utveckling” och ”förändring”. I ett ”hittepå”-försök till en evolutionär filosofisk faktaframställning skriver de följande: ”WWF och dess anhängare har grundat idén och formulerat EU:s Art- och Habitatsdirektiv. Dessa direktiv har svagheten att utan vetenskapligt stöd ta för givet att samtliga arter behövs och att de fyller en funktion. Det är biologiskt sett, falskt. Då kan påminnas om att vetenskapen säger att 99% av alla arter som funnits på jorden är utdöda, nästan samtliga innan människan blev till. Dessutom, evolution innebär en kontinuerlig förändring. Absolut ingenting säger att något skall vara som det tidigare varit.”

Att förklara evolutionens utveckling för Hamnedabröderna är bortkastad tid och jag ler mest över orden om att av dem utvalda arter saknar existensberättigande, de saknar all insikt om rovdjurens betydelse för biodiversiteten och alla deras gynnsamma ”kaskadeffekter” för andra arter, både fauna och flora, deras ord är renodlad okunnighet, ingenting annat.

Vargens betydelse för biodiversiteten (den biologiska mångfalden) är tydligt styrkt, inte minst genom den spetskompetens som vuxit fram efter vargens återkomst i Yellowstone  En liten översikt av förändringarna i Yellowstone sedan vargens återkomst visar följande: Antalet av Wapitihjort har halverats och stabiliserats, vegetationen har återhämtat sig, bävern har återetablerat sig och ökat i norra Yellowstone från en till tolv kolonier och skapat dammar vilket gynnar grodor, salamandrar, små däggdjur och älgar som betar av vattenväxterna.

Stränderna kantas återigen av buskar, poppel, pil och andra lövträd vilket skuggar av vattendragen och gynnar laxfiskarna att gå upp och leka. Stranderosionen förorsakad av nedbetad vegetation har minskat och löv och dött djur- och växtmaterial, så kallad detritus, faller ned i vattendragen och gynnar sländelarver och insekter och därmed också fågellivet.

Den tillförda detritusen gynnar planktonbildning som i sin tur gynnar mängder av småkryp som hinn- och hoppkräftor som i sin tur gynnar fiskproduktionen som i sin tur gynnar fågellivet, uttern och andra vattenlevande varelser.

Den tidigare hårt nedbetade aspen har nu etablerat nya lundar med 3-4 meters höjd, vilka så småningom kommer att gynna hålbyggande fåglar.

Vargen har påverkat den övriga faunan av rovdjur. Coyoten har minskat och därmed har gaffelantiloperna, präriehundarna och övriga gnagare ökat i antal i parken. Detta ger större möjligheter för grävlingar, rävar och vesslor att klara sig. Vargens slagna byten ger mat åt björn, rovfågel och andra fåglar såsom korp, kråka och skata. Småfåglar utnyttjar vargens bytesrester speciellt under den kalla vintern. (Yellowstone är en högplatå belägen 3000-4000 meter över havet.)

Beteendemässigt har vaksamheten ökat hos aktuella bytesdjur, vilket gör att rörligheten hos dem är större. De stannar alltså inte lika länge på samma område och därmed växlar betesplatserna mer och gör det möjligt för vegetationen att återhämta sig. Rörligheten stärker också stammarna av bytesdjuren.

När vargarna på det här sättet påverkar andra djur- och växtarter, direkt och indirekt, kallas det för kaskadeffekter. Dessa ”kaskadeffekter” stärker biodiversiteten, inte tvärtom och de påstådda författarna till medborgarförslaget tycks mig främst vara ett typexempel på när tro väger tyngre än vetenskap/kunskap. Hur dessa ”kaskadeffekter” kommer att se ut i Sverige vet vi ännu inte helt, Sverige och Yellowstone är inte direkt jämförbara och vi har ännu ingen livskraftig vargstam spridd över vårt land. Vad jag vet pågår forskning, vid bland annat Grimsö viltforskningsstation. Men att vargen bland annat påverkar den hotade stammen av Fjällräv positivt är känt. Främst via efterlämnade kadaver…och ja, Fjällräven är hotad.

Att hävda att vargen, liksom övriga topprovdjur, inte har en positiv effekt på biodiversiteten är på nivån totalt okunnigt. Vargens effekt på biodiversiteten är alltid mer eller mindre positiv, aldrig negativ.

Människans effekt på biodiversiteten är däremot oftast enbart negativ. Exemplen härpå är oerhört många.Vi ser idag hur ca 40 procent av jordens organismer (djur och växter) är utrotningshotade p.g.a. att vi tränger bort dem, delvis på grund av mänsklig påverkan på klimatet, delvis p.g.a. miljöförstörelsen och man förstår att den biologiska kunskapsnivån hos den ”moderna” människan är låg och än värre, hos en del krympande.

Det finns ingen logik, kunskap, förnuft eller känsla i argumentet att vargen inte är globalt utrotningshotad och därför kan utrotas här.

Hatet är snarare likt det hat t.ex. SD:s sympatisörer riktar mot invandrare/flyktingar. Varghatarna vill utrota vargen, SD m.fl. högerextrema vill se en ”etnisk rensning”, samma sjuka hat i två liknande former alltså.

Vi kan lika gärna hävda att älgen inte är utrotningshotad, det finns mycket gott om älg i Nordamerika, därtill tre underarter, så den kan av ekonomiska skäl utrotas här på grund av artens/älgens tendens att orsaka dyrbara trafikolyckor, därmed också lidande, ibland död och enormt kostsamma skador på skog och grödor.

När man läser det ”medborgarförslag” Hamnedabröderna påstår sig skrivit, läser man samtidigt evidensen på hur kortsiktigt, girigt, lättjefullt, okunnigt, konservativt med mera en del individer tänker…när jag läser orden sprider sig en känsla av avsky genom min kropp, samma känsla du skulle få om du satte näsan för nära ett halvruttet, jäsande kadaver…

Hamnedas ”band of brothers” skriver om förändring i positiva ordalag, men det är förändring de är livrädda för, nämligen en förändring bort ifrån det gamla artonhundratalstänkande de värnar om och som innebär att vargen och övriga rovdjur helst kvarhålls på nivån utrotade i Sverige…så att ”gubbarna” slipper konkurrensen från en långt vackrare jägare som tar en del av deras bytesdjur, som älgkalvar, rådjur med mera.

Konflikten mellan bevarande och utrotningsivrarna tydliggör skillnaderna i tanken på att förvalta naturen och tanken på att äga den. De som starkast och främst hävdar ”ägandet” är ofta också de som ivrigast skriker: ” – Utrota vargen!”

Markägare/jägare av den typ Hamnedas ”band of brothers” representerar står endast upp för det egoistiska och giriga ägandets villkor, de tänker överhuvudtaget inte på att förvalta naturen så att vi ger även framtidens barn ett livsrum som präglas av biodiversitet och mångfald i en frisk miljö/natur. De ”ylar” för att bevara en livsstil som bygger på den helt egoistiska och revirhävdande tankegången att de skall minsann inte behöva dela sina bytesdjur med övriga rovdjur, som Varg och Lo. De ser klövviltet, som skogens älgar, som ”ägd tamboskap” de en gång om året under spelad stolt manlighet går ut och slaktar via mer eller mindre välriktade skott. De visar upp sina nedlagda troféer i lokalmedia, den som skjuter den största älgkronan/tolvtaggaren har störst k..

De hanterar viltet exakt så som de hanterar skogen vi ärvde, skogen har förvandlats till biologiskt fattiga plantager av gran och furu. (Hänvisar till Zarembas utsökta artikelserie om skogen och hur den hanteras).

Den utveckling en anpassning till en ansvarsfull förvaltartanke kräver, gör de allt för att motarbeta och kräver ständigt mer i bidrag. Rovdjursavvisande stängsel, ja tack- om någon annan betalar och gör jobbet, mumlar de ilsket…med det nyanserade tillägget: ” - Varför i helvete skall vi behöva förändra vår livsstil. Miljömupparna och vargkramarna kan dra åt helvete!”

De vägrar inse att det lilla antal tamdjur vargen tar går att undvika och att detta promilleuttag knappast sätter landsbygden på ruinens brant. De likställer evolution med utrotning av konkurrerande arter, liksom dåtidens nazister såg judeutrotningen som varande ett framsteg.

Hamnedas ”band of brothers” skriver inledningsvis i sitt medborgarförslag att: ”Det är vår förhoppning och önskan att frågor om de stora rovdjuren kan diskuteras på ett neutralt, öppet, seriöst och obundet sätt. Det finns goda förutsättningar att bli överens om fakta och att låta förnuftet få råda.”

Problemet med orden är att de är falska lögner, de eftersträvar inte en neutralt saklig debatt, då kräver man inte sin vilja igenom. Viljan i detta fall är en kvarstående utrotning av varg i kommunen….och ordet ”seriöst” hör överhuvudtaget inte hemma i en dylikt okunnig och extremt överdriven hatisk partsinlaga. Debatt eftersträvar de lika lite som kunskap…de vill bara ha sin vilja igenom och skriker högt likt ett barn som kastar sig ner invid varuhusets godisutbud och försöker vråla igenom sin vilja. Den intellektuella kunskapsnivån är lika oseriös som den retoriska överdriftsargumentationen: ”Vår förhoppning är att Ljungby kommun skall ta ansvar för dess befolkning och inte låta kommunens många naturtillgångar utarmas på grund av vargens närvaro. Vår önskan är att kunna bedriva friluftsliv och jakt i önskvärd utsträckning utan att behöva känna vanmakt och oro för våra familjer med tillhörande husdjur.”

Fanns det överhuvudtaget en seriös tankegång i texten så insåg de att riskerna för familjen är långt, långt högre vad det gäller viltolyckor i trafiken. Älgen dödar indirekt ett antal svenskar årligen och många skadas, kostnaderna och lidandet är enormt långt högre än de små risker några vargrevir innebär. De känner ansvar när det gynnar deras livsstil, annars inte…

Vargen påverkar inte friluftslivet, de ser överhuvudtaget inte oss människor som varande ett bytesdjur, utan flyr oftast undan. Undantaget är nyfikna ungvargar som vandrat för nära bebyggelse, men deras farlighet är försvinnande liten, det är långt högre risk att en hund går till anfall och biter någon i familjen.

Innan jag avslutar detta svar på medborgarförslaget som främst riktas till Hamnedabrödernas ledare, KS, som återkommande fyller min inkorg med varghatar-propaganda och ”syrlig vänlighet” på nivån pueril ”heralue” (= snorvalp, vallgosse, pojke, ung dräng) vill jag skriva några ord om vargens evolution.

Evolutionen styrs inte av kortsiktiga, giriga och okunniga mänskliga beslut och viljeyttringar som ”utrota vargen!”. Den styrs av en långsam biologisk selektion över tidsrymder vi har svårt att förstå, det handlar om miljontals år. Evolutionen är en utveckling styrd av tillgång på föda, svårighetsgraden för födans införskaffning, sjukdomar och motståndskraft, miljöförändringar, klimatförändringar med mera. Tyvärr har mänskligheten idag nått ett så stort antal, en så stor kraft att vi via vår livsstil påverkar hela planetens utveckling, vi påverkar till och med klimatet negativt. Vargen är inget hot mot planeten eller oss, däremot är vi själva ett hot mot vår framtid om vi fortsätter vår negativa miljöpåverkan, plundring av naturresurserna, utrotning av fauna/flora o.s.v.

 

Vargens evolution.

För 60 miljoner år sedan, under paleocen, fanns ett specialiserat mårdliknande rovdjur, Miacis, som utvecklades till vargar, björnar, grävlingar och vesslor. Man tror att hunddjuren utvecklades på den nordamerikanska kontinenten för 30 miljoner år sedan och sedan vandrade dels till Sydamerika, dels över Berings sund till Gamla världen. För 20 miljoner år sedan fanns en anfader till vargen, Tomarctus, med specialiserade huggtänder och förmåga att förfölja och fälla bytesdjur. För ca 50-60 miljoner år sedan vandrade det ett antal rovdjur på vår planet, ett av dessa var Miacis. Det var ett litet mårdliknande rovdjur, med långsträckt kropp, lång svans och korta ben. Miacis tillhörde släktet Miacidae, varifrån alla (med stor sannolikhet) dagens rovdjursfamiljer utvecklats. Vargen tillhör hunddjuren, vars förfader Cynodictis levde för ca 40 miljoner år sedan. För ca 30-35 miljoner år sedan utvecklades en linje av Cynodictis förgreningar till, Tommarctus. Denna var väldigt lik dagens varg och samtidigt urfadern till vår tids vilda hundar.

Under en tidsperiod i utvecklingen fanns en jättevarg, Canis dirius, långt större än något nutida hunddjur. Canis dirius jagade den tidens jättelika växt/gräsätare, jättebison, jättekamel och jättehjort. Denna gigantiska urtidsvarg dog ut samtidigt med de stora gräsätare den livnärt sig på.

Vargen som den ser ut idag uppstod för ca 1,5 miljoner år sedan. Den kom ur en annan linje av Cynodictis än Canis dirius och hade i princip, med mindre variationer, samma levnadssätt och utseende som dagens vargar. Hunddjuren, inklusive vargen anses ha utvecklats på den nordamerikanska kontinenten och utvandrat till Sydamerika och ”Gamla världen” via landbryggan som tidigare fanns vid Berings sund. Vargen har utvecklats parallellt med de stora växtätarna, när växtätarna blev större och snabbare, blev också vargen det. Det är också denna samevolution som gjorde att vargarna började jaga i flock, vilket gav dem möjligheten att fälla byten mer än tio gånger större än dem själva.

Vargen invandrade till Sverige för ungefär 10000 år sedan i samband med att den senaste istiden tog slut. Populationens storlek har därefter haft en naturlig variation som skiftat i takt med tillgången på lämpliga bytesdjur. De senaste århundradena har dock variationerna främst orsakats av människan

Vargens närmaste anfader utvecklades i Eurasien. Den kunde springa snabbt och jaga i grupp och den spred sig över norra halvklotet. Kring år 2005 erkänns ungefär 37 beskrivna underarter, som bland annat omfattar både dingo och tamhund, men forskare är inte eniga om detta.

Den skandinaviska vargen tillhör grundformen Canis Lupus Lupus, eller eurasisk varg. Andra underarter är till exempel polarvarg (Canis Lupus Arctos), arabisk varg (Canis Lupus Arabs) och indisk varg (Canis Lupus Palippes). I Ryssland finns både eurasisk varg och rysk varg (Canis Lupus Albus). Tamhunden behandlas idag ofta som underart till vargen Canis lupus familiaris. Det råder dock inte vetenskaplig överensstämmighet i frågan och olika discipliner använder olika sätt att klassificera tamhunden.

 

Avslutar mina ord kring det puerila medborgarförslaget med att reprisera några fina ord från ett folk som levde i harmoni med naturen, förhoppningsvis förstår du mitt budskap ”Hamneda”.

One evening a wise mother told her daughter about the battle that goes on inside people. She said “My child, the battle is between two “wolves” inside us all.

One is Evil. It is anger, envy, jealousy, sorrow, regret, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentment, inferiority, lies, false pride, superiority, and ego.

The other is Good. It is joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, empathy, generosity, truth, compassion, and faith.”

The child thought about it for a minute and asked her mother:
“Which wolf wins?”

The wise mother simply replied, “The one you feed.”

…och jag vill uppmana varghatarna i Hamnedas ”band of brothers”att införskaffa grundläggande kunskap om våra rovdjur och inte bara lite slött ”ladda bössan”: ”Den ansiktslösa ängel” Tomas Tranströmer skriver om har ett namn, nämligen kunskap. Låt oss främst av allt värna henne, tack!