…fri jakt på dåliga argument!

 

En del läsare reagerade negativt på mitt förra inlägg, de har svårt att acceptera att jag hånar åsikten att vargen skall utrotas i Sverige. Men ursäkta, dåliga argument ÄR det fri jakt på och skulle någon jägare mot all förmodan följa min uppmaning att gå på dejt med döden…ja, inte kan jag lastas. (Sakligt sett går jägarna alltid på dejt med döden, det är syftet med jakten!)

Den svenska jägarkåren överdriver, vägrar söka trafikskadade djur och kräver att vargen utrotas via en del av sina talesmän. Bittra små korkade vita män som säger sig tala för folket, men är det så…NEJ!
Det är en liten oetisk intressegrupp som påstår sig få en försämrad livskvalitet, men allt är lögn, överdrifter och förbannad dikt. Jag citerar DN:s ledare 12-01-10 där Erik Helmerson bl.a. skriver: ”I en intervju med Expressen beklagar företrädaren Bernt Lindqvist att ”myndigheterna inte lyssnar på folket och folkets problem”. Det gör, underförstått, Jägarnas riksförbund. Åtminstone lyssnar man oerhört uppmärksamt på de mellan 1 och 6 procent av folket som enligt en undersökning av Aftonbladet/Sifo delar åsikten att Sverige inte ska ha varg alls”

 
I Expressen läser jag följande: ”Henrik Tågmark, förste vice ordförande i Jägarnas riksförbund, poängterar att de elva varglänens utspel inte är förbundets ställningstagande.
– Än så länge är vår policy sådan att vi inte har den här nollvisionen som de kör med. Men att det är frustrerande nu kan jag tillstå. Människor på landsbygden är oerhört frustrerande över vargen, säger han.
Hittills har stämmobeslutet varit att man accepterar rovdjur under förutsättningen att det går att bedriva näringsverksamhet och jakt med lösdrivande hund.
– Där är vi inte nu, frågan är hur vi ska lösa det problemet, säger Henrik Tågmark.”

Sanningen är att vargen inte hindrar näringsverksamhet (det handlar främst om fårhållning), ej heller jakt eftersom det går lika bra att jaga med hunden i band. Den av jägarna så starkt vurmade löshundsjakten är typisk för svensk mans lättja och finns knappt utanför landets gränser. Fårhållarna kan skydda sina får via bl.a. rovdjursavvisande stängsel, det fåtalet får vargen tar erhåller de full kompensation för och under 2010 handlade det totalt om 191 får (dödade/skadade/saknade) och 10 nötboskap i hela landet.

Skulle dessa siffror och den utbetalade ersättningen hindra omnämnda näringsverksamhet…fakta säger att jägarnas argumentation är löjlig! Vad det gäller jakthundarna hänvisar jag till detta och vad jag skrivit tidigare.

De argument jägare som Bernt Lindqvist för fram, är skamliga i sin lögnaktiga nivå och gruppen han talar för är en skam för ett modernt miljömedvetet samhälle…skäms ta mig fan!

Jag kan förstå, känna empati med,  att det är jobbigt för fårägaren att hitta sin älskade ”Bärta” illa skadad eller död i hagen, men fårets plåga är inte värre än den död t.ex. ett rådjur går till möte när de tas av en räv eller ett lo. Fåret har en fördel, om ägaren tar sitt ansvar, den kan skyddas via t.ex. rovdjursavvisande stängsel, genom att den går tillsammans med ett lamadjur, hästar eller nötkreatur. Fårägaren kan skydda sina djur…men underlåter ofta att göra så.
Men jag känner också empati för vargen som p.g.a. skaderisken när de anfaller t.ex. en älg eller ett vildsvin, istället väljer ett enklare byte, som får. (Enkelt byte om de går oskyddade bakom dåliga stängsel, vilket är vardag i Sverige).

Avslutar med ett litet PS. Ordet empati säger egentligen ingenting i sammanhanget eftersom empati också är grunden till många människors ”sadistiska” njutning av att skada andra (förstår du inte skadan blir njutningen mindre)…och med ordet skada tänker jag inte enbart på fysisk skada. Till skillnad från människan njuter aldrig vargen av att skada/döda sitt bytesdjur,(den mänskliga jägaren har oftast jakten som njutbar hobby!) den behöver döda för att överleva…

 
…det behöver få eller ingen av det ”gnällstimm” av mänskliga jägare som vill utrota vargen!