…om den snabblöpande lövskådaren.

De kommer från Afrika, söder om Sahara och återvänder årligen i augusti – september ner till tropiska och södra Afrika. De är fler än vi människor, de är ca 13 miljoner som bebor vårt land och ränner runt bland löven! Det latinska namnet phylloscopus trochilus betyder ungefär det, den snabblöpande lövskådaren. Lövskådaren kan lätt förväxlas med andra, ja inte snabblöpande fågelskådare (så kallade ”artjägare” ) de är långt större! Men den kan lätt tas för att vara en gransångare. Men gransångare sjunger annorlunda och har oftast mörkare, nästan svarta ben. Den är även lik grönsångaren som har längre och spetsigare vingar än övriga sångare, vilket gör att den ser mer kortstjärtad, lite trubbig ut. Även lundsångaren är väldigt lik men har ett kraftigare ögonbrynstreck och en annorlunda sång.

Figuren jag har börjat beskriva är alltså Lövsångaren, en personlig favorit som tävlar med bofinken om att vara vanligast, men lövsångaren är den mest utspridda och finns i princip överallt. Historiska och dialektala namn är jordkrypa, tuvkrypare, jordsmyga, lövsmyg, lövlus, tummeliten och lillmamma.

Flickr_-_Rainbirder_-_Willow_Warbler_(Phylloscopus_trochilus)Foto: Steve Garvie

Lövsångaren är en liten och nätt fågel, ca 11 – 12 cm, med ljust gröngul fjäderdräkt och en smal spetsig näbb. Dess rygg och hjässa är olivgrön och den har ett kraftigt markerat ljusgult ögonbrynsstreck. Strupen är ljust gröngul och bröstet, buken och undre gumpen är vit eller gulvit. Vingarna saknar vingband.

Den äter främst bladlöss, flugor, mindre skalbaggar, mindre larver, bär (under hösten) och mygg. Eftersom myggen på grund av klimatförändringarna lär bli allt vanligare så skall vi värna dessa små intensivt insektsätande vänner. En god vän besökte Gällivare i somras och jag lovar att han absolut inte dansade naken i skogen där uppe, gör du så eller ”vädrar rumpan” av något naturligt skäl, så är du snart uppäten. Tror du mig inte så testa nästa sommar! (Sen tror du mig!). Nåja, skämt åsido, skogarna här i Småland har också gott om mygg…och inte lär de bli färre!

03arcticmosquito.ngsversion.1442343538314.adapt.768.1Foto: Jesse Krause.

Lövsångaren bygger oftast sitt bo på marken eller vid en tuva, inte sällan i skydd av en nedhängande gren, den vill ha boet väl dolt. Boet är i det närmaste sfäriskt, och är alltid försett med ett takvalv. Boet har en ingång från sidan i markhöjd och består av gräs, mossa och löv. Längst innerst finns oftast en riklig mängd med fjädrar (övervägande vita sådana). Merparten lägger 4 till 8 ägg i början av juni, som honan ruvar i 12 till 14 dygn. Båda föräldrarna tar hand om ungarna som är flygfärdiga efter 11 till 15 dygn efter att de kläckts. Lövsångaren lägger ofta två kullar per säsong.

800px-FitisFoto: Der Lange

Lövsångaren har en vacker, lite vemodig och mjuk sång som hörs intensivt under vår och försommar. För den ovana lyssnaren kan den låta lite som en bofink.

Nog är det en vacker liten fågel!

Avslutar med en favoritmusiker som jag ofta spelar när sommaren ”dör” och fågelsången tystnar. Jag älskar hösten och alla färger, men man bär en liten ton av vemod när fågelsången tystnat och man får vänta tills nästa gång, till nästa vår…

vacce-sepia1b mellan b

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö. och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till …om den snabblöpande lövskådaren.

  1. starkskör skriver:

    Å, lövsångaren är också en av de fåglar som är extremt mycket sommar för mig 🙂
    Det är verkligen tråkigt när det blir tyst ute…

  2. arrami54 skriver:

    Låt oss döpa om den till Sommarsångare (aestas sylviidae eller aestate cantor )! 😉 …ja, varför inte, jag gör så!

    Håller med dig om tystnaden…jag föredrar fågelsång framför ljudet av fallande löv!

  3. starkskör skriver:

    Bra idé! 🙂

  4. arrami54 skriver:

    Jag har bara bra idéer! (Hostar lite generat, men det ser du ju inte! 😉 ).
    🙂

Kommentarsfältet är stängt.