…en favorit, den ”fotlösa” fågeln.

Tornseglaren (Apus apus – vilket betyder, fotlös) kan inte gå på marken på grund av sina korta fötter (hängfötter, där alla tår är riktade framåt) därför äter den och sover ofta också flygande på relativt hög höjd. Den tillbringar alltså huvuddelen av sitt liv i luften.

 

Apus_apus_-Barcelona,_Spain-8_(1)Foto: Magnus Manske

(Tornseglaren har under en lång tid successivt minskat i antal, ända sedan början av 1980-talet. Bestånden har också minskat i flera andra Nordvästeuropeiska länder. Minskningen beräknas uppgå till 25 % (20–35 %) de senaste 20 åren. Detta innebär att tornseglaren kategoriseras som Sårbar (VU) i Sverige.)

Tornseglarens typiska kännetecken är: Längd 17-18.5 cm, vingbredd 40-44 cm, vikt 42-54 g. Tornseglaren (tidigare kallad tornsvalan) har lieformade vingar och är en seglarart som är större än de egentliga svalorna. Vingarna är smala (lieformade) och långa och kroppen är spolfomig. Den har en helmörk undersida och endast strupen är ljus. De unga fåglarna har svartare grundfärg, ljus panna och tygel (vit fjäderbräm).

Den förekommer över hela landet och då helst i samband med mänsklig bebyggelse. Den är dock ovanlig eller saknas i fjällen, i fjällbjörkskogen och i de yttre delarna av skärgården.

Tornseglarens flygsätt skiljer sig klart från svalornas och tornseglaren växlar mellan serier av snabba vingslag och långa glidflygningar.

Tornseglaren äter flygande Insekter. Även spindlar som migrerar med hjälp av sin segeltråd. I en foderboll (vikt ca ett gram) kan det finnas 1 500 små eller 150-200 stora insekter. Tornseglaren är så fullständigt anpassad till att fånga insekter att den undviker av lågtryck orsakad födobrist genom att söka sig till områden där det finns insekter. Tornseglaren kan flyga flera hundra kilometer för att väja för en regnfront. Även ungarna klarar av födobristen upp till en vecka genom att fasta och gå i dvala.

2671648012_88519c2cea

Den har ett genomträngande och entonigt läte, avger ett skriande “sviir srrii” under tävlingsliknande flykt. Särskilt tydligt hörs de under högsommarkvällar då de i kör ger i från sig skrik samtidigt som de flyger tätt över hustaken.

Den häckar i ett anspråkslöst bo byggt av fjädrar, strån, almfrukter och annat material som paret snappar upp i luften och som sammanfogas med hjälp av saliv. Boet byggs under takpannor,i håligheter i murar, i hackspettshål holkar och liknande. Äggen (2-3) läggs i juni och ruvas av båda föräldrarna, som för övrigt håller ihop hela livet.

IMG_7340

Ett annat namn för fågeln är tornsvala, trots att den inte alls är släkt med dessa. Den tillhör familjen seglare. Tornseglaren lämnar landet i slutet av juli-september, då den flyttar till Afrika. Den återkommer i maj – juni.

Tornseglare är extremt anpassade till ett liv i luften. Efter att de börjat flyga befinner sig många individer i luften i två till tre år då de häckar för första gången. De uppträder mycket sällan på marken och ibland sägs det att den inte kan lyfta från plant underlag, men detta är inte fallet för en frisk fågel. Jag hade en gång i tiden ett galleri på den småländska landsbygden och en dag fick jag tillbringa ett par timmar med att hjälpa ett större antal Tornseglare som slagits till marken av en kraftig åskskur. En turistfamilj hjälpte till och deras unga dotter sken av lycka för varje seglare som fick luft under vingarna och försvann i det blå.

På högsommaren är de sociala fåglarna mycket påfallande i luftrummet över städerna med sina gälla skrik. Vid sina flygmanövrer kan de i störtdykningar uppnå hastigheter på över 200 km/h.

Ett kärt barn har som bekant många namn och några av Tornseglarens är förutom Tornsvala: Ringsvala (Närke), Gråsvala och Svartsvala (Medelpad), Kyrksvala, Taksvala och Regnspira (Västerbotten), Regnsölu (Hälsingland), Solsvärta (Skåne), Svalhök (Bohuslän), och Skogssvala (Lappland).

vacce-sepia1b mellan

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö. och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.