…om vår nationalfågel, Koltrast (Turdus merula).

 

Det är ett bra val som nationalfågel, en värdig vinnare (igen!). Detta då koltrasten sjunger in våren på ett väldigt vackert vis och är vanlig i stora delar av landet. Omröstningens tio i topp och deltagandet, visar att svenska folket har ett gott öga till våra fåglar och att skatan kom två glädjer mig också. Skatan är en vacker och intelligent fågel. Att se den driva med katterna är alltid ett nöje.

Hösten är en vacker tid och än gör sig sommaren påmind trots att fågelsången tystnat för denna gång.

…eftersom jag älskar våren och sommaren ställer jag nu livet på ”sparlåga” (lite lätt i alla fall) och väntar på att koltrasten sjunger och migranterna återvänder på nytt. Det är ingen riktig vår förrän jag hör sädesärlan hälsa dagen som gryr…och den tidigaste morgonserenaden står givetvis koltrasten för.

Det är svårt att förneka att utan fåglarna, deras aktiviteter, skönhet och deras sång så skulle världen vara en långt tristare plats.

Koltrasten häckar i nästan hela Sverige, främst i skog, parker och trädgårdar. I norra Svealand och Norrland är den en flyttfågel som flyttar söderut över vintern, medan koltrastarna i Götaland och södra Svealand ofta stannar kvar över vintern. Är det gott om rönnbär så stannar fler individer kvar i landet.

Det är en lätt fågel att känna igen. Den är ganska stor, ca 23 (hona) till 29 (hane) cm. Hanen har ett vingspann på 34–38 cm. Hanen är kolsvart och har gul ring runt ögat och tydligt orange näbb. Unga hanar har svart näbb. Honan är mörkbrun och lite fläckig på strupen och bröstet.

Sången är högljudd och vackert melodisk och koltrasten sitter ofta på en högt belägen plats, gärna i en trädtopp när han sjunger. Locklätet är ett fint ”srrii” och varningslätet är ett hårt ”köck” eller en längre ramsa som låter lite panikslaget: ”ka-ka-ka-katapult”. Koltrasten är en skicklig härmare och kan sjunga med god variation.

Vid fågelmatningen äter koltrasten frön eller äpplen. Har man gamla bär i frysen kan man lägga ut dem till koltrasten och gärna havregryn som fått svälla i rapsolja.

SolsortFotografiet på koltrasten ovan har jag hämtat här.

 

 

 

vacce-sepia1b mellan b

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö. och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till …om vår nationalfågel, Koltrast (Turdus merula).

  1. starkskör skriver:

    Jag är glad att den får fortsätta vara vår nationalfågel. Jag älskar verkligen den fågeln!!!!
    Förra året var det en kvar här i kvarteren över vintern. Och riktigt fina dagar fick han vårkänslor och sjöng så ljuvligt. Det var så underbart…

  2. arrami54 skriver:

    …förstår dig och det är verkligen värt stunden att stanna upp och lyssna när de sjunger. 😉

  3. Leon skriver:

    Ett säkert tecken på att vintern närmar sig slutet ( d v s om vintern varit något så när normal med minusgrader och snö) är när koltrasten lite försiktigt skuggsjunger i buskarna. Den hörs men bara så där lite grann och den tid när morgon- och kvällsserenaden ljuder från trädtoppar och TV-antenner ligger några veckor fram i tiden.

    För egen del, som uppväxt i inre norrland med dess skogar och myrmarker, kan jag bara egentligen beklaga att den orädda och vackra ”Rautjoxa” (jämtska för Lavskrika) inte är mer känd längre ner i landet. Den hade förtjänat mer uppmärksamhet och uppskattning.

  4. arrami54 skriver:

    …fin kommentar, tack! För dem som inte känner Lavskrikan så lägger jag in en länk, det är en fin fågel den med. 😉
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Lavskrika

Kommentarsfältet är stängt.