En retro afton. (Nostalgiafton).

 

Det blev en påtvingad sådan, en ”nostalgiafton”. Jag är inte nostalgiskt lagd men eftersom källaren drabbats av en mindre översvämning för en tid sedan och det så smått börjar lukta mögel, så fanns inga alternativ. Städa ur och städa bort.

Förhoppningsvis drabbades inga gamla fotografier, diabildsamlingen, alla gamla brev, men största delen av ”debatt och artikelarkivet” tycks vara förstört. En stor del förvaras som tur är i ateljén, men ca trettio fullmatade A4-pärmar med artiklar kring och om alla mina utställningar, artiklarna om huset, alla debattartiklar jag skrev under kampen mot EU och EMU är borta. Trist för en gammal samlande ”ekorre”!

Givetvis kunde jag inte undvika att pausa lite och börja läsa i detta ”gamla”. Jag hittade en artikel om min första konstutställning…jag var ovanligt kortklippt!

100_7125cv

Även ett gammalt tackbrev från ANC hade undkommit fukten och möglet. Var det bättre förr? Nej, absolut inte, det var som det är idag, fast det var dåtid då. Ingenting förändras egentligen och det finns ”inget nytt under solen”. Då bekämpade vi apartheid, idag bekämpar vi samma rasism under nya beteckningar.

100_7127

En liten ton av positiv nostalgi vandrar igenom min själ och jag hoppas din vandring blir eller har varit, lika intensiv, varierande (mångfacetterad) som min varit. Det har gått fyrtio år sedan bilden ovan togs , jag är fortfarande jag men inte alls den person jag var då, och med det menar jag inte att det var något större fel på mig då…men kunskap och erfarenhet byggs ständigt på och själsröret utvidgas, växer. Som Tomas Tranströmer skrev i dikten Romerska bågar:

En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag vet inte exakt varför jag älskar den dikten så mycket, men jag hoppas att jag hinner utföra den skulpturidé jag bär kring diktens ord. Men, jag blir aldrig färdig…

Timman är sen, jag blir inte färdig med källarstädningen idag, inte imorgon heller, men idag är bara igårs imorgon så jag hinner en annan dag. Det är sommar och min vita ”vargvän” vill ständigt dra omkring mig på långa, långa promenader och hon vill ut igen. Vad går upp mot en svensk sommar, daggvåt gräs och att få se solen stiga till en ny dag. …och vad skadar lite regn? Det här med att städa ur, städa bort, gör vi inte ständigt det?

Varje stund innebär ett nytt val och färdig, glöm det, det blir du aldrig…!

När du är färdig, ja då är du glömd!

sommarnatt v

vacce-sepia1b mellan

 

Annonser
Det här inlägget postades i Min konst!, Min syn på SD! och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.