Kungsljus (Verbascum thapsus).

 

”Det växer två kungsljus borta i gräsbacken. Mitt i den brantaste brinken stå de med blommorna som gula fönstergluggar i de gråluddgröna tornspirorna, och bladen nedtill som yva sig ut åt alla håll är stora och sämskmjuka som nya filtsulor.” Ur Högresta örter av Harry Martinson (Det enkla och det svåra, 1939)

Jag har återkommande Kungsljus i min trädgård sedan tjugo år tillbaka, ibland är de få och inte så högresta, ibland, som i år, är de många och väldigt höga. Kungsljuset kan bli två meter högt.

100_6976100_6978

Kungsljus är en högväxt, tvåårig ört som första året bara bildar en bladrosett av stora filtludna blad, men andra året skjuter upp en lång stjälk med kortskaftade gula blommor samlade i en axlik ställning. Stjälken är rak, styv och oftast ogrenad. Bladen är filtulliga på båda sidorna och stjälkbladen är nedlöpande. Kungsljus blommar i juli-augusti. Blommorna är gula och omkring två centimeter breda.” (Ur ”Den virtuella floran”).

Kungsljus är vanlig i nästan hela landet utom i fjälltrakterna. Den växer på torra, sandiga eller grusiga marker.

Jag sprider frön varje höst, ibland återkommer de i mängd och de trivs bäst på torr jord. Namnet ”Kungsljus” kommer av att växten förr användes som fackla (man lyste upp konungen så att han slapp snubbla fram i mörkret) och den fungerar väl som fnöske om den torkas.

Dessutom har Kungsljus ( Verbascum thapsus L) använts som medicinalväxt. Hoffberg skriver i sin Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom (1792) att te av blommorna lindrar hosta och ”örten eller fröen stötte och med mjölk formerande til små degklimpar kastade i sjön, bringar fiskar i dwala, at de upwända buken, och tages med händerne”.

Örten verkar hostlindrande och har även ansetts ha en smärtstillande effekt vid sjukdomar i luftvägarna. Under första världskriget fick den en renässans som bedövningsmedel. Kungsljusets bedövande verkan har påståtts vara så stark att man bara genom att gnida in sig med växten skulle kunna fånga fisk med händerna. Av kungsljusblommor bereder man ett förträffligt te mot luftvägskatarr, hosta och förkylning. Innan man dricker detta te bör man filtrera det för att avlägsna det ludd som sitter inte bara på bladen utan också på blommorna – det kan annars framkalla retningar i halsen och matsmältningskanalen. Utvärtes har kungsljus i folkmedicinen använts t.ex. vid behandling av brännskador, frostknölar, bensår och klåda.

En dekokt på blommor sägs dessutom ge håret mer glans.

OBS! Te berett av blommorna bör filtreras!

Personligen tycker jag det är en vacker och mäktig ört. Den får gärna återkomma år efter år…trots att den är vild och aldrig växer just där jag vill att den skall växa!

100_6982

vacce-sepia1b mellan b

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö. och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.