Vargfakta. Vargens språk.

mellan

Vargen har gott om visuella och varierade kroppssignaler och ihopkopplat med lätena blir språket välnyanserat. Det är ett djur med en stor och välutvecklad hjärna. Storleksskillnaderna på hjärnorna hos olika vargpopulationer är väl känd och definierad. Vargarna i norra Eurasien har de största hjärnorna, följt av de nordamerikanska med något mindre och de sydligaste vargarna har de minsta hjärnorna.

Att vargen har ett levande språk hänger ihop med behovet av intimt samarbete för gruppens överlevnad, inte minst vid jakt. Vargforskarna talar ofta om passiv och aktiv underkastelse. Kroppsspråket berättar. Det handlar om olika form av hälsning. En form av passiv signal sker ofta vid närmande av ett dominant djur och innebär att den undergivna vargen lägger sig delvis på rygg och låter den dominerande vargen lukta på könet. En annan mer aktiv form är när den undergivna vargen närmar sig en annan varg med en låg kroppsställning och slickar den andra vargen i ansiktet. Studera mänskligt kroppsspråk och du ser tydligt till exempel hierarkin på en arbetsplats. Nu brukar vi inte slicka varandra men kroppsspråket inför chefen är inte alltid detsamma som när vi står inför en mer jämlik individ. Människans språk är till stor del också ickeverbal och handlar om rent kroppsspråk, speciellt under barnets förverbal fas är detta tydligt.

Vi höjer ögonbrynen vid förvåning och övriga av ansiktets muskler spelar med toner som berättar många olika saker om vårt känslotillstånd och vad vi tycker om saker och ting. Även ögat talar, sammandragna pupiller kan betyda ilska, avsmak eller att vi fått för mycket information som stressar oss. En vidgad pupill tyder t ex på gillande, ökat intresse och till och med på sexuell upphetsning. Läser du alltid dessa signaler medvetet? En varg har också ett språk även om det inte är människans. Vargens ylande är svårt att särskilja från stora hundars ylande. Varghannens yl är mörkare än honans och sträcker sig över en oktav. Ylet avslutas med en djup bas och en betoning på ”O”. Tikens ylande är mer basalt och avslutas med tonen av ”U”. När gruppen sammankallas inför jakten är ylandet långt och mjukt. Under jakt, under förföljandet är ylandet högre och vibrerar av två toner. När jakten närmar sig sitt slut blir tonen annorlunda och kombineras via korta yl och korta skall. När bytet fördelas i flocken förekommer morrande och gläfsande läten. Ylandet är också viktigt för att lokalisera varandra, för att varna vid fara, speciell i lyans närhet. Ylningen har en grundfrekvens på mellan 150 och 780 Hz, och omfattar upp till 12 harmonierande övertoner. Tonhöjden är oftast konstant eller skiftar mycket subtilt, och kan ändra riktning upp till fyra eller fem gånger. Ensamma vargar undviker oftast att yla i områden där det förekommer andra flockar och de reagerar dåligt eller inte alls på ylandet under regnigt väder eller när de är riktigt mätta. När vargar ylar tillsammans tenderar de att harmoniera varandras olika toner och en form av sång uppstår. Vargar från olika geografiska områden kan yla på olika sätt. De europeiska vargarna har ett mer förlängt och melodiskt ylande än de nordamerikanska vargarna, vars ylande är ljudligare och har starkare betoning på den första stavelsen.

Studier med playback-uppspelning visar att i varje fall nordamerikansk varg reagerar på europeisk vargs olika typer av ylningar. Vargars övriga läten, utöver ylandet, brukar delas upp i tre kategorier: morrande, skall och gny. Skall har en grundfrekvens på 320–904 Hz, och yttras vanligtvis när en varg blir uppskrämd. Vargar skäller inte lika kraftfullt eller länge som hundar men skäller ofta några gånger innan den drar sig tillbaka ifrån en uppfattad fara. Morrandet har en grundfrekvens på 380–450 Hz och hörs mest vid kiv om mat. Valpar morrar vanligtvis också när de leker. En variant av ylningen följs av ett högfrekvent gnyende läte vilket förebådar en attack. Gny förknippas annars situationer av oro, nyfikenhet, undran eller intimitet som hälsningar, matning av valpar eller lek. Även vargar ylar mest efter nära vänner och använder sitt språk i deras sällskap. De har inte vårt språk, men ett språk. Att valpen gnyr och ylar efter mor när hon är bortom synhåll är barnets klassiska fråga: ” – Mor var är du?”

Det kan också vara ett äldre syskon till valpen som frågar och ylandet tilltar när föräldraparet inte syns. En varg är ett medvetet och högstående däggdjur som i mycket liknar oss.

Ylandet är inte bara en instinktiv respons på förändringar i miljön, det handlar om medvetna djur som kommunicerar en mängd initiativ, fara, lek med mera. De främjar de sociala kontakterna med vänner, precis som vi. Vargens yl kan höras över en mil och ljudet har i alla tider fascinerat oss.

mellan

mellan

Vargen och hunden har idag helt olika språk även om en grundton överlevt. Vi har gjort om vargarna väldigt mycket. Hunden har idag ett helt annat socialt beteende och språk än vargen. En varg förstår inte vad du gör när du pekar, men en hund tittar i handens riktning. Detta klarar inte ens våra nära släktingar bland primaterna, schimpanserna. En genomsnittlig hund kan dessutom till skillnad från vargen lära sig ca 165 ord. Enligt Per Jensen, (professor i etologi och författare till boken Hundens språk och tankar), är det i huvudsak tre egenskaper hos hunden som gynnade anpassningen till människan: Hunden är ett flockdjur, lever inte i livslånga parförhållanden, och konkurrerar inte med människan om födan.

Man kunde kasta åt hunden de matrester som människan ratade. Särskilt orädda vargar uppehöll sig genom årtusenden nära människor, både för att där fanns matrester och för att vissa vargar kan ha burit på en särskilt variant av en gen som leder till ett hypersocialt beteende. Genen bär beteckningen WBSCR17. Biologen Robert Wayne vid University of California i Los Angeles (UCLA) ledde 2009 en undersökning i vilken man jämförde vargars och hundars arvsmassa. Robert Wayne och hans kollegor pekade ut en DNA-sekvens, som finns i närheten av en gen som kallas WBSCR17, och som är väldigt olika hos de båda arterna. Forskarna misstänkte att detta område av arvsmassan skulle kunna innehålla ”gener som är viktiga i den tidiga domesticeringen av hundar”. De påpekar dessutom att WBSCR17 hos människor är delvis ansvarig för en sällsynt genetisk åkomma som kallas Williams-Beurens syndrom. Personer med detta syndrom har alvliknande ansiktsdrag, kort näsrygg och är exceptionellt utåtriktade och tillgivna. Individer med detta syndrom är ofta överdrivet hjärtliga och litar blint på främlingar.

Jämför med hund och hundvalpar. Forskarna varnar för att dra direkta paralleller mellan domesticeringsgener och något så genetiskt komplext som Williams-Beurens syndrom. Än så länge ser forskarna det som ”intressant”, säger Robert Wayne, och de hoppas kunna studera kopplingen närmare. Forskarna vid Tovetorps forskningsstation har studerat vargvalpar och hundvalpar. När forskarna lämnade valparna ensamma i ett rum reagerade vargvalparna som om de hade varit ute i naturen. De undersöker först försiktigt omgivningarna för att sedan bestämma sig för hur de ska agera. Hundarna verkar däremot förlita sig helt på oss människor. ”De sätter sig ner vid dörren vi just stängt och tittar, gnäller lite och hoppas att vi ska komma tillbaka och hjälpa dem”. När forskarna (fosterföräldrarna) återkom hälsades de med samma översvallande glädje av båda valpgrupperna och då var reaktion/språk likartat.

Biologen Richard Wrangham vid Harvard University i USA har lanserat en teori om att vi människor också har genomgått en domesticeringsprocess, som yttrade sig i form av biologiska förändringar. Vad är skillnaden mellan en tamgris och ett vildsvin? Den frågan ligger väldigt nära frågan om vad skillnaden mellan en människa och en schimpans är. Hjärnfunktionerna som bland annat styr vårt sociala beteende involverar mer än 14 000 gener, och vi vet inte särskilt mycket om dem än. Det är svårt att få reda på vilka av dessa gener som är relaterade till ett socialt beteende. Att man inte kan göra avelsförsök med människor är uppenbart, och undersökningar som går ut på att hitta medfödda skillnader i beteende hos människor eller grupper av människor är i bästa fall problematiska. Idén om att även vi domesticerades är intressant, av vad, av vilka och hur?

Evolutionen har sållat bland människorna, så att de som haft en bättre, instinktiv förmåga att förstå hundar i genomsnitt fått större avkomma. Vi är därför alla ättlingar till dem som bäst kunde förstå hundarnas språk.” (Per Jensen)

Människor som hade god hand med hundar eller de vänliga vargar de mötte fick en stor fördel. De tidiga hundarna varnade oss för andra rovdjur och hjälpte oss jaga. Alla människor tycks ha en instinktiv förmåga att tolka det språk, de signaler hundar avger. Även dem som aldrig intresserat sig för hundar uppfattar ganska tydligt när en hund är glad, förväntansfull eller aggressiv. Är hunden då en varg? Nej, grundbeteendet, liksom språket, är vargens även om hundens skall är mer mångfacetterat än vargens. Vargen avger främst ett skall när den blir skrämd. En vuxen varg är aldrig lekfull som en vuxen hund, vilken mer liknar en evig valp. När tama hundar överges och lever strykarliv återgår de inte till att bli flocklevande vargar. De blir bara sorgsna övergivna själar, övergivna av den de är helt beroende av. Övergivna av sin ”gud” – människan.

Vi blir initialt medvetna varelser vid ca 23 veckors ålder, när vargens medvetande ”vaknar” vet jag inte, men jag vet att det är en högst närvarande och medveten varelse värd både respekt och livsrum.

cute-wolf-cute-wolf-zone-16877346-1024-768

mellan

vacce-sepia1b mellan

Annonser
Det här inlägget postades i Vargdebatten:. Bokmärk permalänken.