Vargfakta. Varg, ett hot mot landsbygden?

Vargen beskrivs ofta som ett hot mot landsbygden. Om alla tänkte som jägarförbunden, LRF, och många politiker hamnar vi snart i en ytterst fattig och farlig situation. Till följd av mänsklighetens exploatering av djur och natur har populationen hos över 3 000 djurarter halverats sedan 1970 enligt en ny rapport från Världsnaturfonden. Orsakerna är jakt, fiske och förlorad livsmiljö för de aktuella arterna. Detta samtidigt som mänskligheten nästan fördubblats under samma period och kräver ökat ”livsrum”.

Vi står inför ett art-massutdöende vi aldrig sett förut och orsaken är mänsklighetens fattigdom på kunskap och den kortsiktiga kvartalsstyrda marknadsliberala girigheten.

Sverige är inte fattigt. Vi lever inte kvar i en artonhundratals-miljö. Vi kan klara vargens återkomst. Klarar vi inte denna enkla uppgift så klarar vi inga av våra miljömål. Alliansregeringen missade som bekant fjorton av sexton viktiga miljö-/klimatmål. Vargen är inte landsbygdens stora problem, problemet ligger i vanor, traditioner och konservativt tänkande: ” – Men så har vi alltid gjort!”

Vargen är verkligen inte problemet och skall vargen spridas så jämlikt som möjligt över landet så bör motståndarna också acceptera en livskraftig stam. Det handlar också om solidaritet med andra jägare/fårägare/lantbrukare där vargstammen är tät idag. Vargen är här för att stanna. En livskraftig stam vilar inte bara på ett riksdagsbeslut, utan också på ett antal internationella överenskommelser som vi undertecknat.

Att dagens svenska vargstam är stor nog och genetiskt frisk är en medveten lögn.

Det svenska lantbruket har haft problem i minst femtio år. ”För 30 år sedan år 1983 fanns det 39 000 företag med mjölkkor; för 20 år sedan fanns det 20 000 företag; för 10 år sedan fanns det 10 000 företag och år 2012 var antalet strax under 5 000 företag med mjölkkor. Antalet mjölkföretag har alltså de senaste 30 åren halverats under varje 10-årsperiod. Litet drygt 8 av 10 mjölkföretag har försvunnit på 30 år.”( Källa: Jordbruksverket).

Det svenska jordbruket har också mycket svårt att konkurrera med importprodukterna. Urbaniseringen fortgår ständigt. Utveckling kräver förändring, inte stagnerande tradition. Fortsätter det traditionella jordbruket att vägra anpassa sig till ekologiskt hållbar produktion är det i Sverige dödsdömt. Det skall till exempel bli oerhört intressant att se hur många mjölkbönder vi har kvar 2020.

Turism är en sektor som ökar i Sverige. Besöksnäringen omsatte 284,4 miljarder kronor 2013 och stod för 20 procent av den totala tjänsteexporten.

En livskraftig artrikedom i en levande natur lockar givetvis turister.

För att minska konflikten mellan varg och älgjägare kan vi försöka att kraftigt utöka vår lilla stam av kronhjort och sprida den. Efter ett par årtionden har både varg och jägare ett nytt talrikt och bra jaktbyte. Trycket på älgstammen minskar samtidigt. Kronhjorten foderkonkurrerar inte med älg, ger mindre skogsskador, ger ett fint kött och är ett otroligt vackert djur att se.

Vi kan plantera in visent och hjälpa till att rädda den spillra som finns kvar. Både visent och kronhjort är bra betesdjur som håller landskapet öppet och gynnar florans biodiversitet. Kronhjort kan också födas upp i hägn. De historiskt kunnige vet också att älgstammen var på gränsen till utrotning under artonhundratalets första årtionden. Vi kan återskapa en stark kronhjortsstam, vi har gjort liknande förut!

Ställ om till optimal biodiversitet, satsa på ekologisk produktion, premium-märk svenskt jordbruk och på sikt också skogsbruket. Konsumenternas berättigade krav på bra och ekologiskt producerad mat ökar konstant.

Gör Sverige till Europas lunga och ett uppskattat semestermål. Det finns många fina små initiativ, som vildsvinsslakteri. Vildsvin ger bättre kött än tamsvin. Konkurrera med det vi har och kan få, inte traditioner som små bidragsberoende fårstationer.

Det öppna landskapet klarar vi med andra vilda alternativ och nötdjur, hästar gör mycket nytta. Hästar/hästsporten är det svenska lantbrukets näst största kund efter mänskligt foderbehov. Det krävs mer än halva Skånes öppna ytor för att ge hästarna foder och bete.

Det öppna landskapet har inte värnats.

”Stora och viktiga förluster av biodiversitet i Sverige beror inte på att vi har för få träd utan är i stor utsträckning kopplad till att 70 procent av Sveriges forna ängs- och hagmarker har försvunnit och huvudsakligen planterats med skog, oftast gran.”

Majoriteten vill att svensk landsbygd skall leva upp och accepterar samtidigt de vilda djurens rätt till livsrum.

Att hålla några få får utvecklar inte landsbygden och nej, det finns inget direkt lagkrav om bättre stängsel än de man orkar med idag. Men om man nu verkligen värnade de ”älskade” tamdjuren så stängslades det långt bättre. Ville man dessutom verkligen skapa fler så kallat närodlade arbetstillfällen så ringde fårhållarna de existerande stängselföretagen och bad om hjälp. Arbetstillfällena på landsbygden minskar konstant och ingenstans ser jag en verklig vilja att bryta utvecklingen. Ett bidrag på ca 75 kronor per löpmeter stängsel är en rimlig stödform som bör utgå till alla berörda.

Vi tillsammans betalar redan ett kraftigt stöd: ”Sverige betalar i år 37,7 miljarder kronor i medlemsavgift till EU. Återflödet från EU-budgeten beräknas till cirka 12 miljarder kronor.” (http://www.dn.se/valet-2014/hit-gar-eus-pengar/ ) och ca fem miljarder av det skattebaserade återflödet är stöd till jordbruket.

Vi är inte självförsörjande på mat och vid en större kris, t.ex. en oljekris, så skulle vi drabbas hårt. Detta tror jag det svenska folket är tämligen omedvetna om.

Den svenska självförsörjningen av livsmedel är sjunkande. Vare sig EU:s eller Sveriges jordbrukspolitik säkrar helt och hållet vår livsmedelsförsörjning i händelse av kris och beredskapslagren är avskaffade. I direktiven till den påbörjade utredningen ”Konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter för svensk jordbruks- och trädgårdsproduktion” finns sårbarhetsaspekten inte med. Den säger heller inget om självförsörjningsgrad eller mål för det svenska jordbruket, något som Sven Lindgren är kritisk till. Som statsvetare, förbundsordförande i Civilförsvarsförbundet samt i Hushållningssällskapens Förbund menar han att Sveriges politiker inte tar den sjunkande självförsörjningsgraden på allvar.

Inget annat land har haft en så kraftigt sjunkande självförsörjningsgrad som Sverige de senaste åren, konstaterar han.”

Det är inte rovdjuren/varg som är hotet mot landsbygden, hotet kommer ur det konservativa vanetänkandet som istället för att utveckla landsbygden konserverar en felaktig överlevnadstaktik.

Rovdjursstammarna i Sverige minskar och stora delar av landsbygden är ett laglöst land.

Jag citerar återigen BRÅ:”Den illegala jakten är omfattande samtidigt som försvinnande få gärningspersoner hamnar inför domstol. I fråga om illegal jakt kan det närmast uppfattas som att vi lever i ett laglöst land.”

Debatten om vargens vara har pågått sedan mitten på 1980-talet och lär pågå i många år till och är ett typexempel på vår oförmåga att anpassa oss till en balans/harmoni visavi den natur vi är helt beroende av, men mytiskt samtidigt skräms av. Tyvärr är den demokratiska debatten ibland evig och full av repriser. De som vägrar förstå lär vi aldrig övertyga och det ser därför mörkt ut för oss och våra medresenärer i tiden. Det är inte rovdjur/varg som är hotet, vi är det största och allvarligaste hotet och inte bara mot oss själva. Främst hotar vi framtidens barn, våra barnbarns barn och så vidare i den genetiska livskedja vi bildar genom tidens gång.

Varg- och rovdjurshatande jägare vill ofta medvetet få vargar att bete sig på ett onaturligt sätt för att kunna odla myter kring problemvargar. De vet att om föräldrar i en vargfamilj dödas så kommer inte ungarna få möjlighet att lära sig ett naturligt beteende, som att hålla sig borta från samhällen och att jaga naturliga byten. Detta lär sig ungarna av sina föräldrar.

Dessa jägare vet också att om man dödar en av föräldrarna så ökar risken för attacker på tamboskap väsentligt eftersom en ensam varg har mycket svårare att fälla vilt. En omfattande licensjakt innebär ett betydligt större hot än skyddsjakt mot den sårbara vargstammen. Denna medvetet selektiva jakt ökar riskerna för attacker på tamboskap och förekomsten av unga obildade vargar i närheten av samhällen. Det leder därmed till massmedial rapportering av dessa fall, vilket skapar en än mer negativ syn på vargen. Stannar vi upp vid detta med ”obildade valpar” en stund och ser på den unga hanformen av vår art, homo sapiens, så ser vi snart vad dessa valpar kan ställa till. Över åttio procent av våldsbrotten har denna puerila hanform som ursprungskälla.

Om vargar och övriga rovdjur behöver skjutas av så måste det ske med specialutbildade jägare, gärna offentligt anställda och helt utan personlig agenda. Jägare som har grundliga kunskaper om viltet, ekosystemens känslighet och kunskap om vargars beteende och roll i naturen. Vill vi skapa några hundra välkvalificerade och viktiga arbeten?

Licensjakt på varg resulterar inte i ökad acceptans utan skapar främst rakt motsatt bild.

324051

vacce-sepia1b mellan

Annonser
Det här inlägget postades i Vargdebatten:. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vargfakta. Varg, ett hot mot landsbygden?

  1. Ping: Jag tycker mig höra LRF yla: ” – Swexit!” | Varghjärta

Kommentarsfältet är stängt.