Vargfakta. Rovdjurshatet, ett globalt problem.

 

För ett vilt djur handlar livet främst om en sak, mat och överlevnad. Biologiskt stod vi en gång inför samma princip och ett djur är vi, då vi äter annat liv, både djur och växter. Efterhand som vår civilisation utvecklats har vi också fjärmat oss ifrån naturen. Det vilda otämjda ses som ett hot och över hela vår planet står mängder med arter inför hotet om utrotning. De stora rovdjuren främst, men även många andra arter. För några dagar sedan hörde jag på nyheterna att det skjuts fler elefanter än det föds. Vid början av 1900-talet fanns det runt tio miljoner vilda elefanter i Afrika, idag är siffran en bra bit under 500 000. Om ca femton år är de utrotade om utvecklingen fortsätter i dagens takt.

Lejonen är hotade och antalet lågt, under 35 000 individer. Vi människor är över sjutusen miljoner individer och om bara ca femton till tjugo år har vi passerat antalet nio tusen miljoner. Vi står inte utan både ett privat och ett kollektivt ansvar för allt övrigt liv på planeten.

Ingen motsäger nog det faktum att Amazonas regnskogar är världens lunga. Men även där hotar människan biodiversiteten. Det finns lite olika siffror men ca 20 kvadratkilometer skog försvinner dagligen.

Det är mitt i den förväntade regnperioden 2015 men hoppet om att januariregnen skulle fylla sinande vattentäkter har dunstat. Den svåra torkan i Brasilien drabbar alla – hushåll, jordbruk och industrier. Vattentäkterna för tjugomiljonerstaden São Paulo är nära kollaps och staden står inför sin värsta vattenkris hittills. Av Cantareira-systemet, som tidigare försörjde nästan tio miljoner människor i São Paulo med vatten, återstod i början av februari bara fem procent av den ursprungliga volymen. Flera andra vattentäkter i regionen, som Santa Branca, Jaguari och Funil, har vattennivåer på mindre än fyra procent av sin ursprungliga volym. Den 21 januari sinade Paraibuna – den största av Rio de Janeiros vattentäkter – helt. Det har aldrig hänt förr.

”– Vi skulle inte se dessa fenomen utan den globala klimateffekten,” säger Antonio Donato Nobre, biolog och klimatforskare på Inpa (Instituto Nacional de Pesquisas da Amazônia). Han framhåller samtidigt med stöd av ett flertal andra forskare att den allra största direkta orsaken till torkan är skogsskövlingar i Amazonas. ” – Stora regnskogar drar in fuktig luft från havet och distribuerar den i form av regn även till omgivande regioner. Skogsavverkning frigör också stora mängder koldioxid. Den sammanlagda avskogningen av Amazonas uppgår numera till en yta motsvarande två Tyskland.”

Vi förlorar rikedomar. Växter och djur i Amazonas bär på kemikalier, evolutionens frukter, som vi har stor nytta av inte minst medicinskt. Vi sortera bort viktiga delar av ekosystemen utan att ens veta vad det är vi förlorar och förlorar gör vi. Tyvärr är bilden global och likartad var vi än vänder blicken.

I Sverige finns det få bestånd av urskog och naturskog kvar. I procenttal handlar det om en halv till tre procent. Det svenska skogsbruket står för en otrolig utarmning av miljön. Det enda som ökar är barrträdsmonokulturerna.

Svenska skogens mångfald är hotad. Nästan 1 800 skogslevande arter är upptagna på den nationella rödlistan över arter vars framtid är osäker. Dessutom är statusen för en majoritet av landets skogliga naturtyper oroväckande dålig. Skogens värde för friluftslivet urholkas i takt med att kalhyggen, produktionsskogar och plantager breder ut sig. Förstörelsen av livsmiljöer, kulturvärden och möjligheterna för turism är väl dokumenterad och fortsätter. I dag kalhuggs fortfarande många av de skyddsvärda skogar som regeringen sagt att den vill skydda.

Trots lagstiftning, miljömål och internationella överenskommelser fortsätter utarmningen av landets skogsekosystem. Riksdagens miljömål som rör skog nås inte. Hotet utgörs främst av dagens skogsbruk med kalhyggen som i princip den enda skogsbruksmetoden, samt dagens skogspolitik uppbyggd på devisen ”frihet under ansvar”. För att miljömålen ska kunna uppnås krävs dessutom att skogsbruket tar ett större ansvar än vad lagen kräver. Myndigheternas uppföljningar visar dock med all tydlighet att så inte sker.” skriver Johanna Sandahl, ordförande Naturskydds-föreningen med flera på DN-debatt 2015-02-02.

Barrträdsplantager utestänger många organismer. Det finns en studie av 61 skogar i Mellansverige som visar att det behövs cirka 30 procent lövträd för att undvika att merparten av fågelfaunan ska slås ut. Enligt FSC standarden för skogsbruk behöver endast 5 procent av träden vara lövträd idag och hotar således förekomsten av fåglar. Betande vilda djur som älg, hjort, rådjur kan hålla nere tillväxten och föryngringen av lövträd, men effekten är betydelselös jämfört med skogsbolagens ensidiga satsning på barrträdsmonokulturer.

I södra Sverige kommer granåkrarna att tränga ut viltet mot vägarna eftersom bättre bete finns där. Trafikolyckorna med vilt kan därmed öka.

Det krävs en förändring av svenskt skogsbruk, att vi kommer bort ifrån den miljöskadliga monokulturen.

Är det åter dags för vilda visenter i Sveriges skogar ?

Normalt tänker vi väl aldrig på att älg och rådjur praktiskt taget varit utrotade i vårt land under historiens gång. Nu har flera nygamla arter återkommit till den svenska naturen i starka stammar. Uttern fiskar som förr i åar och bäckar och att vargen återvänt har få missat. Hemortsrätt i den svenska naturen har också ett annat djur, den europeiska bisonoxen eller visenten.

Att återinföra visenten går alldeles utmärkt. Då den äter kvistar, örter och gräs finns det gott om mat för den. Djuren har tjock päls och är väl anpassad för det svenska klimatet. Att återskapa en livskraftig visentstam i Sverige är relativt enkelt, man har god kontroll på de ca 3000 djur som finns. De är genetiskt friska och stambokförda så skulle vi plantera in dem är risken för genetiska bakslag liten.

De få visenter som finns i världen är lokaliserade till länder som har en betydligt svagare ekonomi än Sverige. Kan människorna i Polen, Ryssland, Rumänien, Vitryssland och Ukraina acceptera en stam vilda visenter är det skamligt att inte det jämförelsevis rika Sverige kan.

Bevarandeprojekt, liksom återintroduktionsprojekt för arten finns bland annat i Tyskland, Danmark, Rumänien , Spanien och Tjeckien. Förutom att främja stammen, själva bevarandeaspekten så hoppas man även att visenterna ska vara en turistattraktion samtidigt som de hjälper till att hålla markerna öppna och gynnar biodiversiteten.

Även i Sverige har återintroduktion av visenter förts på tal men det finns ett motstånd, främst för att visenterna kan orsaka samma typ av trafikproblem som älgen. Sakligt ser jag ingen verklig orsak till varför vi inte kan ha en viltlevande stabil stam av visent i Sverige. Trafikmilön måste ändå förändras och kollektivtrafiken utvecklas. Våra nödvändiga godstransporter kan ske med järnväg och här hittar vi också en kraftigt grön tillväxtpotential.

I sammanhanget kan nämnas att det fattiga Rumänien 2009 startade ett projekt för att återskapa visentstammen i landet.

Visent eller europeisk bison (Bison bonasus) har funnits i södra delen av Sverige förr, det är visserligen länge sedan men den skulle tillföra mycket till den biologiska mångfalden. Eftersom det är ett gräsätande djur kan de lite kompensera minskningen av tama gräsätare. De arter som minskat mest sedan förra sekelskiftet är de tama gräsätarna på lösbete i landskapet. En förlust som både bör och kan kompenseras med fler vilda gräsätare. Dessutom så minskar problemet med att vargen tar tamdjur om den har rikligt med bytesdjur.
Jaguaren, är ett av topprovdjuren som på grund av konflikt med människan är på gränsen till utrotningshotad. Det finns tydliga paralleller mellan konflikterna rovdjur – människa världen över. De flesta stora kattdjur är hotade liksom vargen här hemma. Det finns en okunskapens oresonlighet i den falskt psykologiska trygghetszon en del människor vägrar lämna. En oresonlighet som är miljökonflikternas verkliga essens. Helt grundad i okunnig och medveten egoism, girighet och lär i slutändan lär slå hårt tillbaka på mänskligheten om vi inte ändrar inställning.

750px-Jaguar_at_Edinburgh_Zoo

När en Jaguar kastar sig över en Kapybara och genom ett bett med de kraftfulla käkarna krossar huvudet och orsakar en blixtsnabb hjärndöd för kapybaran gör hon inte det av ondska. Våldet är rent, nödvändigt för kattindividens behov av kött, proteiner, och för balansen i den biologiska biodiversiteten.

Kapybarans historiskt naturliga fiender jaguar liksom puma har skjutits bort och djuret är därför numera sin egen största fiende. Detta på grund av sin enorma tillväxt i antal, som leder till att den nästan äter upp all vegetation som den kan äta och konsekvensen blir?

Vildsvinet sprider sig enormt snabbt i dagens Sverige, den saknar naturliga fiender och konsekvensen blir?

Bilden är densamma i konflikten mellan varg och man, någonstans tappade vi den ömsesidiga respekten och vi började förlora, vi började plundra vår jord, i stället för att förvalta den. Vårt agerande blev skadligt.

Pantanal är ett enormt vidsträckt våtmarksområde som täcker delar av Brasilien, Paraguay och Bolivia. Pantanal är ett viktigt habitat för jaguaren. Med en yta på ca 200 000 km² blir under regnperioden området världens största våtmark. Vegetationen domineras av gräsmark och savann som översvämmas av vatten som i huvudsak kommer från Paraguayfloden. Pantanal är därmed ett utmärkt exempel på ett ekosystem i översvämmad gräsmark och savann.

Pantanal har fått en mycket liten uppmärksamhet jämfört med Amazonas. Förutom att området bidrar med sötvatten och grundvatten till närliggande områden har området en mycket stor biologisk mångfald. Här finns mer än 650 fågelarter och 250 fiskarter. Delar av Pantanal har blivit officiellt skyddat, såsom Pantanal Matogrossense nationalpark i Brasilien. Trots detta hotas Pantanal fortfarande av statens, jordägarnas och storföretagens exploateringsintressen, ca 95% av området är privatägt. Det föds upp och finns ca fyra miljoner nötboskap i området och jaguaren tar ca fyra procent av all tamboskap. Konflikten mellan Jaguar och människa är i princip exakt densamma som konflikten mellan varg och människa här hemma.

All forskning visar att Jaguar föredrar vilt kött, som Kajman och Kapybara. Tillser människan att det finns gott om bytesdjur för de vilda rovdjuren, så minskar problemet med att de tar tamdjur.

Hyacintara (Anodorhynchus hyacinthinus) häckar i Pantanal. Det är den största aran och världens största papegoja, med en längd på en meter. De väger 1,4-1,7 kilogram, har ett vingspann på 130-150 cm och har en mörkt djupblå indigotonad fjäderdräkt. I motsats till andra aror har den ingen stor vit fläck i ansiktet utan bara starkt gulfärgad orbitalring och vaxhud vid roten av den kraftfulla svarta näbben. Könen är lika men honan är vanligen något smalare. Hyacintaran har fyra tår och en mycket lång stjärt. Hyacintaror lever monogamt, fastän de anses vara mycket sällskapliga. De häckar i befintliga hål i träd. De lägger två till tre ägg, men vanligen överlever endast en unge. Ungfåglarna stannar hos sina föräldrar tills de blivit sex månader gamla. De blir könsmogna vid fyra till sju års ålder.

Med hjälp av näbben förmår fågeln äta hårda nötter och frön och till och med knäcka kokosnötter. Förutom nötter och frön äter de frukter och andra vegetabilier. Det finns åtta arter av palmer som är centrala för hyacintarans diet och många finns i Pantanal, vilket också är ett perfekt habitat för Hyacintaran. En hyacintara kan i vilt tillstånd bli ca 25 år men i fångenskap har individer blivit upp till 90 år gamla.

Hyacintaran är starkt hotad. Främst på grund av att den infångas i stora mängder för att säljas som burfågel och på grund av habitatförluster genom skogsavverkning. Bara under 1980-talet infångades minst 10.000 fåglar för att bli burfåglar. Totalt i världen uppskattar man att det endast finns ungefär 6500 vilda hyacintaror kvar, varav i Pantanal ca 3000.

Hyacinth_Macaw_-_Nashville_Zoo

Rovdjuren fruktar vi av främst ekonomiska skäl och vill utrota, andra utrotar vi för att de är vackra och för att vi vill ha dem som en levande prydnad därhemma, som i Hyasintarans fall.

Varför är vi människor ofta så kortsiktigt och egoistiskt destruktiva?

Vi är toppen på pyramiden och är det onödigaste djuret så länge topprovdjuren finns kvar. Resten av planetens liv skadas inte speciellt om vi försvann, undantaget våra framavlade och fåtaliga tamdjursarter. Hur många är de?

Inte fler än runt tjugo arter. Den dag vi i grunden verkligen inser vårt beroende av dem där ”under” oss, de som bär och arbetar fram vårt livs förutsättning. Då, men först då kanske vi också kan vinna en verkligt bra framtid.

De stora rovdjuren världen över har en grundläggande respekt för varandra, en gång bar vi densamma.

Jaguarer och pumor förekommer ofta i samma utbredningsområde. I dessa regioner jagar pumor huvudsakligen mindre djur i närheten av vatten, för att undvika konkurrensen med jaguaren. Dessa två kattdjur tar skilda vägar och angriper inte varandra. Exakt så respekterade man och varg varandra en gång i tiden. Men hand i hand med att vi blev bofasta glömde vi jägarnas ömsesidiga respekt. Det växte fram religiösa vanföreställningar och falska psykologiska trygghetsbehov. Vi ville linda in livet i bomull och började se oss som förmer, vi blev ”Guds avbild” och konflikten med naturen började.

En konflikt vi inte vinner, vi kan bara förlora i takt med att siffrorna över utrotade djur och växter ökar.

På SvD opinion den 27:december 2013 kritiserar Mattias Klum, Jens Assur och 17 andra naturfotografer, filmare och författare riksdagens beslut om att öppna upp för utökad jakt på varg och andra rovdjur. De skriver bl.a:

Riksdagen har nu beslutat att göra det fullt möjligt att halvera antalet vargar, en art som nyss var helt utrotad i Sverige. Hälften av lodjuren kan skjutas bort, precis som mängder av björnar och järvar. Det blir till och med möjligt att börja jaga kungsörnar.”

Många av oss har upplevt och njutit av natur i många länder runt om i världen. Vi undrar hur vi i Sverige ska kunna förvänta oss att tigrar, elefanter, noshörningar och andra fantastiska djur ska kunna finnas kvar om vi själva inte tillåter att våra vilda djur får leva i annat än minimala antal.

Vilka krav och förväntningar ska vi, i ett av världens rikaste länder, då kunna ställa på andra länder?

vargens ögon

vacce-sepia1b mellan

 

Annonser
Det här inlägget postades i Vargdebatten:. Bokmärk permalänken.