Vargfakta. Konflikten varg kontra jakthundar.

Sverige är ett av få länder som har jakt med lösdrivande hund i den form vi ser och hundarna utsätts för extrema faror.Jägaren ser ofta hunden som ett utbytbart verktyg, som tämligen lätt offras. Blir hunden dödad av varg så kan den också användas medialt för att påverka opinionen. Detta är något som högst medvetet utnyttjas av de traditionsbundna egoister som kallar sig jägare och enbart ser till sitt egos vilja.

Personligen hävdar jag grundat på logik, etik och fakta att löshundsjägarna ÄR Sveriges mest medvetna djurplågare: https://varghjarta.wordpress.com/2011/11/16/loshunds-jagare-sveriges-storsta-djurplagare/

Det krävs ingen utbildning av jakthunden och heller ingen särskild utbildning i hundhållning för den som jagar med lösdrivande hund och ofta är hunden och jägaren tämligen oskolade. En hund blir jakthund när den benämns jakthund, och släpps ofta lös i skogen utan kontroll. Där utsätts hunden för olika faror, men utsätter också vilda djur för negativ stress och andra påfrestningar. Vad som krävs av den som släpper och ansvarar för hunden är att denne har jakträtt och att det är lovlig tid att jaga med lös hund. Det är en unik situation, där lagen om tillsyn av hundar och katter sätts ur spel. Löshundsjakt innebär att hunden driver ett för jägaren eller jaktlaget tänkt jaktbyte, ofta över stora områden och under lång tid. Syftet är att bytet förr eller senare ska komma inom jägares skotthåll.

Jaktformen är omhuldad och något som många jägare sätter stort värde på. Samtidigt för den med sig problem och konflikter. Inte minst är den ett hot mot landets fåtaliga vargar. Vargars naturliga beteende, att försvara sina revir mot andra hunddjur, betraktas av jaktutövare och myndigheter som ett giltigt skäl för skyddsjakt.

Risken är uppenbar att vargar, enbart genom sitt naturliga beteende gentemot lösdrivande jakthundar, i ökad utsträckning blir föremål för jakt som äventyrar artens framtid i landet. Det är ett av skälen till att löshundsjakten är skadlig.

Lösdrivande jakthundar råkar ut för olyckor i mycket högre omfattning än andra hundar. Typiska jakthundraser toppar olycksfallsstatistiken år efter år, trots att bara 10–15 procent av landets alla hundar är jakthundar i aktiv ålder. Under 1997–2010 reglerade försäkringsbolaget Agria 15 700 skador på hundar förorsakade av trafik, vådaskott och vilda djur. Eftersom Agria försäkrar färre än hälften av landets hundar, ca 40 %, borde det verkliga antalet skador av den typen vara mer än dubbelt så stort.

Under åren 1997 till 2010 ökade vargstammen tiofalt under det att antalet vargrelaterade skador har ökat ungefär hälften så mycket. Det förklaras ofta med att man inte längre släpper hundarna lösa i samma omfattning som tidigare. Det är i så fall ur hundens perspektiv en positiv konsekvens. Det skulle också kunna förklara varför antalet trafikolyckor med hundar inblandade i det närmaste halverats under samma period.

Med eller utan varg i faunan är löshundsjakt en extremt farlig verksamhet för hundarna.

Frågan handlar dock inte bara om hundar och vargar. Oskolade jakthundar jagar inte alltid selektivt, utan stressar, ofredar vilda djur som det inte är tillåtet att ofreda eller förfölja. Det är heller inte ovanligt att får och andra tamdjur blir angripna av jakthundar som inte är dugliga sin uppgift. Också dessa problem bör belysas i en allsidig utredning.

Till exempel så attackerade en Jämthund en fårbesättning i Inviken, Jämtland, den tredje november 2014. Tio tackor och fyra lamm dödades, dessutom skadades fyra får svårt. Ett annat exempel: en lördagsmorgon möttes en fårägare i Klövsjö av en tragisk syn. När fårägaren gick in i fårstallet mötte han två hundar hade tagit sig in och rivit en tacka och tre lamm till döds. 14 tackor och två lamm var svårt skadade och avlivades efter veterinärbesiktning. Fåren var av den utrotningshotade underarten Klövsjöfår som det endast finns några hundra av i landet. (Östersundsposten 2013-03-16).

Tamhundar och rävar tar säkert död på fler får än vad vargar gör men statistik saknas och problemet tonas medvetet ner.

Antalet hundbett, attacker mot människor, ökade mellan 2001 och 2009 med över 50 procent. År 2011 registrerades 6 600 akutbesök i sjukvården, där hund angavs som orsak till besöket. Det vanligaste är att hunden attackerar, biter i händer och armar. Lägg till bilden att vargen i motsatts till hunden är rädd för människan och hellre flyr vid ett möte.

Det är sant att många jägare ser sina jakthundar som älskade familjemedlemmar, men ingen seriös jägare kan samtidigt förneka att hunden också är ett verktyg, ett redskap. Under jaktsäsong skadas många hundar och ägarens risktagande är medvetet. Vilka andra älskade familjemedlemmar skulle de utsätta för samma risker, sina barn?

Vildsvin är farliga för hunden och efter vildsvinens etablering och ökning har många hundar skadats av dem. I södra Sverige drabbas flest hundar av vildsvinens attacker. Kommer hunden för nära är risken stor att grisen får tag i den. Med hjälp av sina betar lyfter den upp hunden och kastar iväg den. Det blir ett djupt sår, ofta i buken, liknande ett sticksår efter en vild knivattack.

Grythundsjakt är ytterligare ett tillfälle när det kan gå illa för hunden och hur är det med eftersök vid grythundsjakt? En släkting till mig släppte ner sin tax (Pia kallad) i ett grävlingsgryt. Hunden kom aldrig upp igen och antogs vara död. Hon kanske plågades svårt och länge i grytet innan hon dog? Hur vanliga dessa händelser är vet jag inte, men det blev aldrig mer någon grythund för min släkting. Han insåg sitt ansvar.

Älgsparkar kan också tillfoga jakthundarna allvarliga skador, liksom tåg eller bilar som ”kommer i vägen” när hunden har full fokusering på jakten och bytet. Det är dessutom inte helt ovanligt att jägare skadar hundar, via direkta skott (de ser inte hunden bakom t.ex. älgen), en rikoschett eller splitter från kulan

Enligt Agria djurförsäkring, som försäkrar ca 40 procent av landets hundar, har vargskadorna minskat kraftigt – från 23 skador 2009 till bara fem under 2013 enligt statistiken.

De flesta hundar repar sig fysiskt efter en jaktolycka men mentalt återhämtar sig inte alla. Vissa blir än mer koncentrerade, peppade av att få stryk. Andra hundar springer runt benen på husse eller matte när man tar ut dem i skogen efter olyckan och de vill inte jaga mer.

Studerar man konflikten mellan löshundsjägare och vargen, så är fakta att ytterst få hundar skadas och då oftast på grund av hundägarens okunnighet/slarv. Tobias Gustavsson är en välkänd vargforskare och hundtränare med lång erfarenhet av att utbilda bland annat sök-, räddnings- och narkotikahundar. Sedan 2010 medverkar han bl.a. i en studie angående arbetande hundar, ett samarbetsprojekt mellan SLU och Köpenhamns Universitet. Tobias föreläser ofta och hans föreläsningar finns på YouTube. Han berättar om riskerna vid möten mellan hund och varg och hur konflikterna uppstår. Statistiskt sett angrips en hund en gång per 5 000 till 6000 jaktdagar i ett vargrevir med en familjegrupp ( ett revirmarkerande par), och ca en gång per 9000 jaktdagar utan familjegrupper av varg. Ungefär 10-50 hundar (oftast jakthundar) angrips allvarligt av varg årligen, med svåra skador eller döden som följd. 2011 var siffran 41 stycken, 2010 angreps 21 stycken. Mycket marginella skador om man ser till hur många jakthundar som dödas i trafiken.

Åttio procent av alla angrepp inträffar under jakt och det är alltså bevisligen vanligast att jakthundar råkar illa ut. Som ett räkneexempel nämner han ett revir med 1-2 vargar där 150 jägare jagar med hundar i snitt 20 dagar per år och jägare. Risken är då ett vargangrepp per tre år, eller en gång på 9000 jaktdagar och finns det en vargfamilj (familjegrupp) bedöms risken till ett vargangrepp på en hund vartannat år, eller en gång per 6000 jaktdagar. Att en konflikt uppstår vid mötet mellan varg och hund är alltså ganska ovanligt.

(Det finns fler filmer där Tobias berättar ute på Youtube, se gärna dem alla!).

Vad händer då om varg och hund möts? Med största sannolikhet sker det många helt odramatiska möten av ren slump där både hund och varg på sin höjd noterar varandra, studerar varandra på avstånd, men sedan fortsätter var och en med sitt. Ibland söker hunden upp vargen, av nyfikenhet, av sociala skäl. Ibland tvärtom, vargen blir nyfiken och det händer att de möts när de jagar samma byte.

Men en direkt konfrontation, en strid, vinner sällan hunden. Att över hälften av de hundar som dödas också blir uppätna, handlar inte om att vargen ser hunden som ett bytesdjur, en parallell är att vargtiken ofta äter upp sina egna valpar när de är dödfödda. I naturen har inget djur råd att låta mat/energi gå till spillo.

En hund är inget bytesdjur för vargen. Ej heller är vi människor mat för vargen. Vargar umgås inte socialt med vargar utanför den egna flocken. För dem är både främmande vargar och hundar rivaler, därför riskerar både hundar och vargfrämlingar att bli dödade. (Jämför med mänskliga ”revirstrider”, extrem nationalism och främlingsfientlighet/rasism). En aggressiv hund, som uppvisar ett hotbeteende visavi vargen löper ökad risk, liksom att en hund som blir rädd och flyr inbjuder till ett anfall. Risken är också stor om hunden är mycket social och vill hälsa, som hundar gör, ofta lite för nyfiket och närgånget.

Hundar betraktar vargar som hundar, och vargar betraktar hundar som vargar, de är också i princip samma art och kan få avkomma (hybrider). Men en stor skillnad är, som jag tidigare nämnt, att vargar inte umgås utanför den kända familjeflocken, givetvis undantaget ungvargar som söker partner.

Tobias Gustavsson bor i ett vargrevir och släpper själv sina hundar i reviret, dock ej nära lya eller ”rendezvous”-plats. Enligt honom är det absolut bästa skyddet mot vargangrepp att ha en välutbildad hund som gör det den ska i skogen, som bara jagar det vilt den är avsedd för och struntar i vargspår. Det finns tyvärr anledning att kritisera den svenska jägarkåren för dåligt utbildade hundar. Här finns mycket att göra inom jägarkåren anser han, det krävs ofta lång och regelbunden träning för att få fram en skicklig jakthund, att den verkligen prioriterar sin uppgift.

Andra åtgärder för att skydda hunden, förutom att träna den väl, är att alltid ha den under uppsikt. Ser du vad som sker kan du tämligen lätt skrämma bort vargen genom att skrika och rusa emot den.

Vargpinglornas effekt är oklar, men är värt att prova. Av de ca tiotusen hundar som fått en pingla hade bara tre blivit attackerade och dödade (2013). Klart är dock att de inte lockar till sig vargarna, som främst förlitar sig på sitt luktsinne. En skyddsväst ger också ett bra skydd, liksom att jaga i lina. Jag har inte svårt att förstå den känslomässiga reaktionen när någon får sin hund dödad av en varg, men det är ovanligt och man kan ”tänka efter före” och skydda sin hund om man nu verkligen bryr sig så mycket om den och är verkligen den typiskt svenska traditionen med löshundsjakt skäl nog att hävda att vargen inte hör hemma i Sveriges natur?

Att hundar släpps lösa i naturen under jakt leder till problem och konflikter av flera slag. De bestämmelser om hundhållning som finns i lagen om tillsyn över hundar och katter (2007:1150) och jaktlagen (1987:259) innefattar inte någon nämnvärd reglering av specifikt hundanvändningen vid jakt och syftar inte till att undvika de problem som finns.

a-trio-of-gray-wolves-canis-lupus-jim-and-jamie-dutcher

vacce-sepia1b mellan b

Annonser
Det här inlägget postades i Vargdebatten:. Bokmärk permalänken.