Vargfakta. Den stora skygga vargen.

 

Nyfikna ungvargar är inte detsamma som farliga, orädda vargar. Betänk också att det var genom mötet mellan nyfikna valpar/ungvargar och människan som underarten tamhunden slutligen uppstod. Människan och sannolikt även vargen insåg att det fanns fördelar med att samarbeta, inte minst jakttekniskt och ömsesidigt tycke uppstod. Rädslan för ungvargen är i sig mycket likt rädslan för nyfikna och lekfulla halvgamla hundvalpar.

Dagens hundar är i dag och generellt ingenting annat än en degenererad (utvecklingsstörd) varg. Den är väl tämjd via hundratals generationer av mänsklig avel och selektion. Hunden är enormt duktig på att läsa människans kroppsspråk och vilja till skillnad från vargen som har en utpräglad och sund rädsla för oss. Det är sant att vi har långt fler hundar men vi har också långt fler attacker från hund mot människa. År 2011 var hundattackerna mot människa ca 6600 stycken bara i Sverige, vi hade det året (liksom alla år) noll attacker från vår spillra av vild vargstam i landet. Den vilda vargen är i princip helt ofarlig för människor och all forskning/vetenskap styrker att den hellre flyr än illa fäktar. Av alla möten mellan människa och varg som rapporterats i både Norden och Nordamerika handlar en bråkdel av dem om aggressiva möten. Om vargen visat aggression har det varit i självförsvar och inte ett försök att slå människan. Undantagen sker då varg drabbats av rabies (sjukdomen finns i Nordamerika) eller blivit orädda via närgången utfodring. Detta visar de genomgångar av rapporterna från vargmöten som gjorts mycket tydligt.

De flesta som möter eller ser en varg upplever detta som någonting positivt. ” Det var en häftig upplevelse” är ingen ovanlig kommentar.

Det är inte alltid lätt att särskilja en varg och en hund. En del hundar är väldigt lika vargen och det är inget konstigt då vargen är hundens ursprung. Det finns däremot ganska många och särskiljande drag hos vargen. Man ser tydligt i relation till kroppsstorleken att vargen har en mycket kraftig nacke och stort huvud. Kindskägget är ofta framträdande och den har en mer strömlinjeformad kropp med en rak rygg och hängande svans. Allt typiskt varg.

Färgen varierar men i grunden handlar det oftast om tre grundtoner eller grundfärger. De är grå, grågul och rödbrun. Färgskiftningarna är tydligast i sommarpälsen under vintern är vargen än mer grå. Hakan och ner mot strupen är ofta helt vit, öronens baksida har oftast en tydlig rödbrun ton.

Det är stora tassar som travar fram och störst är framtassarna. Travet är kraftfullt, snabbt och vargen tycks flyta fram i detta tempo utan ansträngning. De rör sig normalt ca fyra mil omkring lyan men de kan förflytta sig långt längre. Ett sökande efter en maka kan leda en hanne på en hundramilsvandring. Styrkan ligger i uthålligheten.

Ni har sett tänderna hos en stor hund?

Vargens är verkligen kraftfulla och är utvecklade för att gripa tag, slita loss kött, riva långa sår och för att krossa ben. Inte ens ett grovt lårben, en lårbenshals, vållar vargen några större bekymmer.

Alla förstår att det är ett djur man respekterar och inte tränger in i ett hörn. Ingen vill riskera att bli huggen av de käftarna. Men man behöver verkligen inte frukta vargen den flyr oftast undan innan du ser den.

I Skandinavien har man gjort 160 försök där vargens skygghet för människor testats vetenskapligt. Vargarna flydde för den annalkande människan i samtliga fall. Det genomsnittliga avståndet när vargar flydde för människan var 100 m. Men avståndet varierade mellan 17 och 310 meter. Vindstyrkan och vindriktningen var de mest avgörande faktorerna för på vilket avstånd vargen flydde. Vinden för med sig vår doft. De kortaste avstånden fick man vid stark motvind då vargarna förmodligen inte hörde eller kände lukten av människan förrän hon var mycket nära. I ca 40 % av försöken tog vargarna en ny lega inom 800 m från störningsplatsen inom en timme efter den aktuella störningen och i 95 % av fallen inom 2 km från störningsplatsen. I några fall gjordes försök att gå in på vargar som låg vid slaget byte men detta resulterade inte i några avvikande resultat jämfört med de andra fallen. Man fann heller inga skillnader om människan var utrustad med hund i band eller ej heller om försöken utfördes under dag eller natt.

Om vargen skulle se människan som ett bytesdjur skulle de givetvis inte fly undan oss. Lika lite som de flyr undan sitt främsta bytesdjur älgen.

Den skandinaviska/eurasiska vargen är ca 80 – 90 cm i mankhöjd, de väger 35 till 55 kg (de kan bli upp till 80 kg tunga i Sibirien och Nordamerika) och blir ca tio år i det vilda. I fångenskap kan vargen bli äldre, den äldsta kända blev 17 år gammal.

En fullvuxen varg kan äta upp till 8-9 kg kött under en dag, men vanligen äter den 2,5 till 6 kg. Vargens energibehov är avhängigt till valpkullens storlek och ökar givetvis vid sträng kyla. De nordliga vargarnas päls skyddar den väl mot både väta och kyla. Temperaturer på minus 40 grader är inget problem. Vargen fryser inte så lätt. Den täta ulliga underpälsen håller värmen och de längre överhåren skyddar det undre lagret mot väta. Kraftigast är pälsen över rygg och nacke. De långa överliggande håren kan bli över en decimeter. De kan likt hunden resa denna ragg, vilket signalerar: Akta dig, se hur stor jag är!

Unga män och även vuxna har likartade signaler. Ibland visas detta genom att hannen blåser upp bröstkorgen, för fram axlarna och brer ut armarna lite. Vargar likt män ”reser ragg” även på grund av rädsla.

Skulle temperaturen sjunka en bit under 40 grader klarar lätt vargen även detta. Djuret kan minska blodflödet närmast huden och temperaturen i trampdynorna ligger bara precis över nivån då de fryser. Detta sker för att spara värme. Det är ett djur väl anpassat till sin miljö. Den ökar även sin förbränning. Det går åt mer energi och jakten är intensivare under de kallare vintermånaderna. Tarmen är kort i förhållande till exempelvis björnens, ungefär hälften så lång, vilket innebär att de smälter köttet snabbt. En varg klarar sig på runt två kilo kött per dag men äter gärna långt mer. I medeltal behöver den ca fyra kilo kallare vinterdagar. Det är ett hårt arbetande djur som behöver mycket energi. Den är i rörelse (i medeltal) 8-9 timmar och travar fem mil per dygn. Hur skulle ditt energibehov, eller din hunds, sett ut om ni sprang fem mil om dagen? Att vargen är känd för stor aptit är i grunden inte förvånande.

Vargar bygger jakttraditioner som överförs från föräldraparet till valparna. Tar föräldraparet inte tamdjur som får och hund är risken låg att valparna i sin tur börjar med detta beteende. Förr var det vanligt att vargen drog sig ut på isen under sökande efter gråsäl. Ett beteende som kanske återkommer om vargen tillåts sprida sig över landet. Idag saknar de denna jakttradition och det primära bytesdjuret är älg. Efter älgen kommer renen som favorit i landets norra delar, men även i norr är älg ett viktigt bytesdjur. Ett annat bytesdjur är kron- och dovhjort. Wapatin är favoritbytet i Yellowstone och även i Polen tar vargen gärna kronhjort. Nu möts inte djuren i någon markant utsträckning här i Sverige, men ökar hjortstammarna lär kronhjort bli ett av vargens favoritbyte.

Nummer tre på listan är idag rådjuret och nummer fyra är en annan återvändare som var utrotad här, bävern. Vildsvinet kan bli ett bra och viktigt bytesdjur för sydliga vargflockar. Idag tar varg få vildsvin, men bilden kan snabbt förändras när arterna väl möts och deras områden överlappar varandra.

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitets viltforskningsstation i Grimsö genomförde en noggrann studie där ett antal vuxna vargar från tio olika revir märktes med GPS-mottagare och man studerade vargens sommarjakt i detalj. Det framgick att 96 % av biomassan/födan bestod av älg. Av 199 vargdödade kadaver var 148 älgar, 9 rådjur, 5 bävrar, 10 grävlingar, 6 harar, 20 fåglar (främst då orre och tjäder) samt en kalv från nötboskap. Av älgarna var 133 kalvar och 15 ettåriga älgar.

Vargens skygghet för människor är ett resultat av att vi uppfattas av vargen sedan årtusenden som en reell fara.

Vargen gör helt rätt som flyr undan oss, därtill är våra vapen långt, långt effektivare än vargens käkar.

Ekonomiskt är vargen eller övriga rovdjur inget hot mot nationen eller individer. Det ekonomiska hot som finns mot samhället beror uteslutande på arrogans, okunnighet, en skuldbaserad ekonomi, på inkompetenta politiska beslut och på den giriga finanselitens extrema guldhunger:

Så rånar du en bank. När amerikanen William Black åker runt och föreläser är rubriken föredömligt pedagogisk. Men den som hoppas på det senaste inom fotanglar, värdeväskor och lämpliga flyktbilsmodeller blir besviken.

Bara en hopplös förlorare i damstrumpa skulle komma på tanken att råna en bank utifrån.

Ett proffs bär designerkostym och titeln bank-vd på sitt visitkort.

Att de största kupperna sker inifrån bankkontoren vet William Black av egen erfarenhet, eftersom han utredde en av de största finansskandalerna i USA:s historia då hundratals sparbanker gick omkull på 1980- och 90-talen. Den gången hann rättvisan ikapp.

Totalt lämnade myndigheterna över 30 000 fall av misstänkt brottslighet till rättsväsendet som lyckades få över 1 000 fällande domar, varav många mot höga chefer.

Jämfört med dagens finansförbrytare framstår dessa fängelsekunder som lika samhällsfarliga som en klottrande åttaåring. Den finanskris som inleddes 2007 är 70 gånger (!) större än 90-talets krasch. Och den brottslighet som har uppdagats de senaste åren är så omfattande att det är svårt att riktigt ta in.

Det handlar om manipulation av styrräntan Libor som påverkar prissättningen av kontrakt värda 350 000 miljarder dollar. Systematisk riggning av den globala valutamarknaden. Manipulation av marknaderna för olja, guld, elektricitet och andra råvaror. Bolånebedrägerier, penningtvätt, skatteflykt, brott mot FN-sanktioner.” (Andreas Cervenka/SvD).

Att vargen tar mindre än en promille av det svenska fårbeståndet eller några få tiotal jakthundar per år är ingen nationell ekonomisk katastrof. Ej heller någon ekonomisk katastrof för den privata brukaren då rejäla ersättningar utgår när olyckan händer. Att förlora en hund är givetvis en känslomässig katastrof. Men oftast finns det också ett ansvar hos människan som brukade hunden som jaktverktyg och tog en högst medveten risk.

Många debattörer försöker bevisa vilda vargars farlighet genom att ta upp fallet med den av vargar dödade Patricia Wyman. Det är en olycka som har klara paralleller med olyckan på Kolmården och som inte handlar om vilda vargar. Man kunde lika gärna tagit Gysingevargen som exempel och jag skall kort försöka förklara varför den vargen dödade människor.

Tre små söta vargungar hittades under en gran i skogen, våren 1817 av trädgårdsmästaren på Gysinge bruk. De avlivades inte, vilket var det absolut vanligaste under denna tid, utan fick leva. Detta eftersom brukspatrons hustru och två döttrar förälskade sig i de söta små liven. Två av vargarna, båda hannar, fick ett någorlunda ”hyggligt” liv i fångenskap hos familjen af Uhr på Åsberg och familjen Bedoire på Gysinge . Den tredje, en hona, togs om hand av familjen Petre på Hofors herrgård. Hon hetsades svårt i sin inhägnad av främst traktens barn/tonåringar och lyckades rymma efter drygt tre år, 1820. Denna vargtik var van vid människor, hon hade aldrig lärt sig jaga, hon visste ingenting om hur det var att vara en vild varg.

Tolv människor fick sätta livet till innan den sköts i Årsunda 1821. Men skulden för denna tragiska händelse ligger i grunden helt hos människorna inte hos vargen.

Två människor har dödats av vilda björnar i Sverige de senaste åren. Varför ser vi inte samma lätt hysteriska rädsla för björn: Den konkurrerar inte med mänskliga jägare om framförallt älgen som vargen gör. Den hotar inte lösa hundar på samma vis och har inte framställts som ondskans och djävulens knähund likt vargen gjort i sagor och sägner.

Rovdjurscentret har gjort en sammanställning av samtliga björnattacker som orsakat skada eller dödsfall i Sverige mellan åren 1995 – 2007. Total attackerades 18 personer, varav 16 skadades och två omkom (2004 och 2007).”

Det finns dock andra faror i skogen: Mellan 1983 och 2008 sköts sex icke jagande människor ihjäl av jägare. Under samma period omkom i snitt en till två jägare per år i samband med jakt. Dödade av andra mänskliga ”jägare”.

Jag inser alltmer att det pågår en aktiv och medveten fördumningspandemi i sakfrågan. Den ”ansiktslösa” ängelns omfamning blir än viktigare, henne som Tomas Tranströmer beskriver i diktens ord: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Visst kan jag stå stolt som man, som människa, trots alla döda illusioner djupare kunskap och insikter ger. Men jag frågar mig allt oftare, kan jag verkligen stå stolt som representant för mänskligheten, djuret människan?

Vargens existens har jag inga problem med att försvara. Den borde inte ens behöva försvaras.

Studerar vi vad människan gör mot andra människor och djur så blir det genast lite svårare att stolt försvara. Titta bara på alla de män som våldfört sig på och dödat barn bara för att de hade lust till lite vidrig egoistisk njutning.

Att hävda att vargen, liksom övriga topprovdjur är skadliga, att de inte har en positiv effekt på naturen, på biodiversiteten är tämligen okunnigt. Vargens effekt på biodiversiteten är alltid mer eller mindre positiv aldrig negativ. Människans effekt på biodiversiteten är däremot oftast enbart negativ. Exemplen härpå är oerhört många.

Man ser idag hur ca 40 procent av jordens alla organismer (djur och växter) är utrotningshotade. Delvis på grund av mänsklig påverkan på klimatet, delvis på grund av övrig miljöförstörelse och man förstår att kunskapsnivån hos den moderna människan är extremt låg.

Det finns ingen logik, kunskap, förnuft eller känsla i argumentet att vargen inte är globalt utrotningshotad och därför kan utrotas här.

Vi kan lika gärna hävda att älgen inte är utrotningshotad. Det finns mycket gott om älg i Nordamerika, därtill tre underarter. Den kan av ekonomiska skäl utrotas här i Sverige på grund av artens tendens att orsaka dyrbara trafikolyckor, därmed också lidande, ibland död och enormt kostsamma skador på skog och grödor. Det händer också att älg dödar människor om de till exempel är ute med hunden och kommer emellan modern och kalven. I september 2008 hittades en kvinna död vid en badplats i Loftahammar. Kroppen bar spår av kraftigt våld. Hennes make var länge misstänkt för att ha mördat sin fru med en gräsklippare. Men tillslut kom utredningen fram till att en älg dödat henne.

När vargen sprider fruktan då är rädslan oftast en produkt av mänsklig okunnighet, fördomar och myter. Vi människor tycks dessutom ha ett behov av att ställa oss i fruktans hörn. Det farligaste djuret är vi, inget annat djur dödar så många av sina egna. Inget annat djur sprider en kemisk cocktail i naturen bestående av över 150 000 olika ämnen och detta utan att ha en aning om de långsiktiga konsekvenserna.

Det sprids tyvärr också en pandemi av okunnighet.

Pandemin är inte ny och hänger intimt ihop med människors förkärlek till att argumentera för skydd av sitt revir och skydd av traditioner. Detta även om traditionen bara är en dålig vana. Överdrifter och små medvetna lögner som förstör all saklig debatt. Ibland undrar man om debatt förs i drogpåverkat tillstånd. Lite väl mycket av lösningsmedlet alkohol i blodet kanske?

Läste en underbart talande insändare av signaturen ”Stig” i Dalarnas Tidningar (dt.se, 2013-03-18 ), han funderade:

Varför få vargen gå lös?

Det är konstigt att våra hundar ska vara kopplade vår och sommar för att skydda de vilda djur som föds i skogens barnkammare.

Men kan någon svara på varför alla vargar får gå lösa? De gör säkert större skada än alla våra hundar skulle göra.

Stig

I Sverige har vi ca 730 000 hundar och ca 400 vargar, troligtvis skulle hundarna skada naturens barnkammare långt mer än vargarna om de sprang lösa. Likt en annan av våra jagande husdjur, katterna. (Det totala antalet hundar i Sverige beräknas vara omkring 730 000, enligt SCB:s undersökning från 2006).

Jag har läst en hel del insändare på temat ”vi som ogillar hundar” under åren. Bland annat i landets lokaltidningar.

Jag vill försvara tamhundarnas existens i alla lägen. De ger oss så mycket och betyder så oerhört mycket för många människor, oavsett ålder. Vi skall vara försiktiga med krav på alltför långtgående restriktioner. Det är givet att hundägare skall ta sitt ansvar, plocka upp efter hunden, inte låta den springa lös var och hur som helst, med mera. Det handlar om grundläggande respekt och ansvar inför andra. Det brister tyvärr ibland och skall då tydligt påtalas.

Men hundägare kan inte visa en överdriven hänsyn till renlighetshysteri, eller uppenbar fobi (hundskräck). Jag mötte en kvinna för en tid sedan när jag var ute med min hund som handlöst kastade sig in i ett buskage och ropade:

” – Håll hunden kopplad!”.

Hunden var kopplad och gick fot men den fobiska hysterin gjorde väl kvinnan i fråga blind? Hunden tittade förvånat på mig efter hennes utbrott och undrade uppenbart vad i ”jösse namn” hon sysslade med? ”-Vill hon leka, husse?”

Fobi botas via terapi inte ett allmänt hundförbud eller en ny utrotning av vargen. Fobi är enkelt uttryckt en låsning vid en rädsla som är osaklig och helt obefogad. Jag är dessutom långt ifrån ensam om att kunna berätta om hur individer, efter lite tid, helt förlorat sin skräck och lärt sig älskade det fruktade vilddjuret hunden.

Det finns människor som har kraftiga fobier för alla typer av djur, allt från insekter som harkrankar, till större djur som möss, älgar och inte minst vargen. Jag märker en enorm vargfobi hos många äldre män med ”bössa” inte minst här i Småland. De drar sina fantasifulla och nästintill religiösa skrönor med en skrämmande övertygelse:

– Vargen tar barn, minst två i veckan, men först tar de alla tamdjur.”

Skulle de med fobi styra utvecklingen skulle alla djur snart vara utrotade. Detta skulle få förödande konsekvenser även för mänskligheten.

Vad det gäller överdrivna renlighetskrav som att hundkiss är farligt vilket en insändare med rubriken” Barn eller hundar” hävdade i ett ivrigt försök att förbjuda hundkiss på gräsytor i min hemstads parker. Puerilt och patetiskt, ”kisset” regnar bort och hur många barn äter gräs? Värre är väl då till exempel alla cigarettfimpar och glassplitter? Överdrivna renlighetskrav är främst kontraproduktiva och skadliga för barns förmåga att bygga ett bra immunförsvar.

Vi är omgivna av bakterier. Inte minst lever vi i ett totalt beroende (symbios) med dem vi har på och i oss. De är hundratals miljoner fler än det totala antalet celler i vår kropp. Viktigare är att vi inte överdriver antibiotika-bruket eller använder bakteriedödande medel i onödan, som silvertillsatser i kläder, tvättmaskiner, och som “ kolloidalt silver-munvatten” (Ionsilver) som påstås botar allt inklusive cancer och ebola. I vår tid är kvacksalveri fortfarande lagligt.

Den kemiska cocktail vi medvetet öser ut i naturen är långt värre än djurs kissande!

Abborren byter kön i kemikaliebadet.

Det är amerikanska forskare som studerat fiskarna i den stora Potamac-floden och konstaterat att åttio procent av abborrar av hankön uppvisar hormonella karaktärsdrag som påminner om honor. Exempelvis har de börjat producera ägg.

Forskarna tror att fiskarna fått i sig medicinrester från bland annat p-piller och andra kemikalier från bekämpningsmedel och konstgödsel. De tror att det är blandningen av olika kemikalier från industri och hushåll orsakar förändringarna.

Liknande påverkan har upptäckts i en tredjedel av de övriga 110 amerikanska vattendrag som undersökts av fiskbiologer vid US Geological Survey.” (Källa nyteknik.se)

Dumdristiga aborrar eller hanar som blir honor av p-piller i avloppsvattnet, det är ett par konsekvenser av läkemedel i Österjön.

Proverna samlades in i somras (2013) av briggen Tre Kronor, och att Stockholm toppar listan beror på utsläpp från reningsverk i närheten. Provet i Visby togs vid kaj och det var lika högt i S:t Petersburg, men det togs en bit utanför staden.

Jerker Fick som är kemist säger att han inte kan svara på vad de här förändringarna hos fisk leder till, men han påpekar att det kan leda till förändringar i ekosystemet. Och sommarens resultat förvånar forskarna.” (Källa sverigesradio.se)

Enligt Supermiljöbloggen visar ny forskning att hormonbaserade läkemedel som läcker ut i sjöar och vattendrag via våra reningssystem, får större konsekvens än man tidigare anat. Det får i sin tur fiskpopulationer att minska drastiskt.
Fiskejournalen har tidigare skrivit om konsekvenser av läkemedel som spolas ner i toaletten och sedan läcker ut i åar och sjöar. Mycket tyder nu på att följderna är betydligt allvarligare än exempelvis abborrar som beter sig like märkligt.
Kathryn Arnold, från University of York, ser ett direkt samband med minskad biologisk mångfald och utsläppen.
Supermiljöbloggen menar att hälften av världens djur- och växtliv försvunnit de senaste 40 åren. I sjöar med höga halter av hormonella läkemedel har över 75 procent av djurlivet dött ut.”
(Källa fiskejournalen.se)

Det går lätt att hitta långt fler liknande artiklar kring vad vi bevisat ställer till med.

Det finns inget vatten på planeten som är helt opåverkat av våra kemikalieutsläpp. I takt med att klimatförändringarna förstärks så kommer det rena livgivande vattnet också att minska på många håll världen över.

FN:s klimatpanel varnar för att vattenkrisen i världen, som orsakas av klimatförändringarna, kommer att leda till konflikter mellan länder. Rajendra Pachauri, nobelpristagare och chef för FN:s klimatpanel IPCC, hävdar att den vattenkris som många länder står inför på grund av klimatförändringarna kommer att leda till konflikter mellan länder och samhällen.

– Tyvärr har världen inte riktigt vaknat upp och sett den verklighet vi kommer mötas av vad gäller vattenkrisen,” säger Pachauri

Ett av de länder som sannolikt kommer att drabbas hårt av klimatförändringarna i form av torka är Indien. Torkan riskerar i sin tur att leda till allvarlig vattenbrist och påverka både landets jordbruksproduktionen och livsmedelstillgången. Vattenbristen har redan gett sig tillkänna i Indien där sjukhus i New Delhi tvingades ställa in operationer under 2013 på grund av vattenbrist. Det saknades vatten för att sterilisera instrument, rengöra operationssalar och för personalen att tvätta händerna med.

Pachauri sägervidare att: ”Om du tittar på jordbruksprodukter, på animaliskt protein – för vilket efterfrågan stiger – så är det väldigt vattenintensivt. Samtidigt, på tillgångssidan kommer det vara flera begränsningar. Först och främst eftersom det på grund av klimatförändringarna kommer att bli djupgående förändringar i vattnets kretslopp.”

Idag börjar hälften av världens befolkning beröras av den negativa utvecklingen och katastroferna kommer efterhand. Behovet av vatten ökar i takt med att befolkningen och ekonomierna växer. Därtill kommer klimatförändringarna att förvärra situationen. Många vattenreservoarer krymper och hinner inte återfyllas. Speciellt tydliga är problemen i Indien, USA och Kina:
De flesta grundvatten reservoarer återfylls, men inte alla de fossila vattenkällor mänskligheten använder för vardagsbehov och livsmedelsproduktion. De tydligaste exemplen finner vi i Asien och i Saudiarabien. I Saudiarabien, Pakistan och Jemen börjar redan vattenbristen bli akut, i Saudiarabien har man meddelat att man tänker lägga ner all produktion av korn/vete tills år 2016. Idag hämtar odlarna vatten från sinande reservoarer på en kilometers djup och i Jemen sjunker grundvattennivåerna med ca sex meter per år, här varnar Världsbanken för att vattnet kan ta slut redan i år.
”Kina och USA tillhör världens största producenter av korn, vilket kräver stora vattenresurser. I båda länderna ökar uttaget av vatten från fossila vattenkällor och detta är i längden ohållbart. I en kinesisk undersökning från 2001 kunde man konstatera att grundvattennivåerna i den stora underjordiska reservoaren faller med nära 3 meter per år. På vissa håll nära städerna t.o.m. så mycket som 6 meter per år. Med andra ord står vi inför en tickande bomb som kommer att brisera när reservoaren är tömd. Då kommer kornproduktionen minska med 40 miljoner ton, vilket motsvarar föda åt 120 miljoner kineser.”
Bilden är densamma i Indien och där berörs minst 175 miljoner människor när vattnet sinar.

De alltmer tydliga klimatförändringarna och smältande glaciärerna förvärrar bilden betydligt:
Hundratals miljoner människor i stora delar av Kina och på den indiska halvön är i dag beroende av smältvatten från Himalayas glaciärer för att få dricksvatten och vatten till odlingar. Vattnet rinner längs sju av Asiens största floder: Huang He (Gula floden), Chang Jiang (Långa floden), Ganges, Indus, Brahmaputra, Salween och Mekong.
Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi vid Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet, förklarar att glaciärerna – som byggdes upp under senaste istiden – fungerar som stora vattenreservoarer. Tack vare deras förmåga att samla upp och frysa in nederbörd som sedan smälter av under sommaren hålls vattenflödet i de stora floderna relativt konstant under året, även när det råder svår torka. Den nederbörd som fyller på glaciärerna skulle naturligtvis falla även om glaciärerna inte fanns där, och troligen flyta längs samma floder. Men det skulle leda till ett så pass ojämnt vattenflöde att stora landområden under långa perioder skulle vara helt utan dricksvatten.
”- Vissa år är det jättetorrt och andra regnar det väldigt mycket. Så utan glaciärerna skulle alla de här människorna bli av med en livsnödvändig vattenkälla”, säger Deliang Chen.

Ett annat fenomen av betydelse kallas albedoeffekten. Om det vita istäcket försvinner absorberar den mörkare marken mer solenergi, vilket leder till högre marktemperatur och därmed ökad avdunstning.
Jakob Lundberg, forskare vid Stockholm Resilience Center, Stockholms universitet, tillägger att smältande glaciärer också kommer att få andra typer av konsekvenser.
”- Vi har redan sett stora översvämningar i Bangladesh. Och i Europa räknar man med jordskred och jorderosion om alpernas glaciärer smälter.”

Uttorkade flodbäddar, knastertorr jordbruksmark och slokande vinrankor. Så har det sett ut i Kalifornien de senaste tre åren, under den svåraste torkan i mannaminne i delstaten. Samtidigt har rekordhetta plågat befolkningen. USA hotas av den värsta torkan på över 1.000 år, något som riskerar slå ut stora delar av jordbruksmarken.

”– Våra projektioner för resten av 2000-talet visar att tidigare perioder av ”mega-torka” i Nordamerika (som den som ledde till Anasazicivilisationens fall på 1200-talet) kommer att verka som en lugn vandring genom Edens lustgård i jämförelse med vad som väntar,” säger Jason Smerdon, klimatforskare vid Columbiauniversitetet. Långa perioder av torka riskerar att leda till katastrofala följder för jordbruksnäringen. När grundvattnet i praktiken försvinner – vilket är en av följderna som långvarig torka kan få – kan de indirekta effekterna bli betydligt mer långvariga än i dag.

Människan har förändrat planeten i en så stor utsträckning att jorden kan anses ha trätt in i en ny geologisk era: antropocen. Människans utbredning har varit oerhört framgångsrik. Så framgångsrik att forskare nu menar att vi behöver en helt ny geologisk term för att fånga in denna drastiska förändring i jordens historia. Under en konferens i Mexiko år 2000 föreslog därför Nobelpristagaren Paul Crutzen begreppet antropocen, från grekiskans anthropo- (människa) och -cene (ny). Vi har gått in i en ny geologisk era där människan är jordens starkaste förändringskraft. Fem globala massutrotningar har historiskt och dramatiskt minskat antalet arter, den sjätte och nuvarande är i princip helt människans verk.

Denna fundamentala förändring av jorden har gjort att många menar att vi trätt in i en ny geologisk era. Biologen Eugene Stormer samt kemisten och Nobelpristagaren Paul Crutzen har sålunda introducerat termen antropocen som beteckning på vår pågående transformering av jordens ekologi, geologi och klimat. Vanligtvis anses antropocen börja med industriella revolutionen och de processer som initierat dagens försurade hav, globala uppvärmning och dramatiska förluster av naturmiljöer et cetera. Vi är visserligen talrikare än någonsin, men vi har aldrig varit ensammare och vår ångest växer. I rask takt försvinner världens biologiska härlighet och byts ut till torftighet. I takt med att kunskapen fördjupats om jordens fem tidigare massutrotningar har dock insikten växt om att fenomenet svårligen kan ses som något annat än en dramatisk katastrof. Hur undviker vi katastrofen när vi är så många och så enormt oförståndiga?

När djurs kissande blir en fara och vargen ett hot mot landsbygden, då förstår man att oförståndet segrat över förståndet.

Allt det vi medvetet drogar oss med spills också ut i miljön. Droger som ofta för människor åter till reptilstadiet.

Att vi människor har en tendens att vilja fly in i drogernas falskt vackra landskap är ingen nyhet. Inte heller att droger är ett stort reellt problem. Det finns en stor social acceptans visavi drogbruket, främst kring lösningsmedlet alkohol, drogerna är därtill ofta en väldigt lönsam produkt. Jag återkopplar till det jag skrev om olyckan på Kolmården när en djurskötare dödades av vargarnas motsvarighet till ett ”ungdomsgäng”. Varggruppen på Kolmården bestod av åtta hannar, vilket inte är en naturlig formation. Det uppstår lätt en slags rangordning som i ett ungdomsgäng och därmed också konflikter som går ut över andra. Ser man till alla gånger mötet mellan varg och människa gick fredligt och lekfullt till så inser man det extremt sällsynta i olyckan. Skulle vi sätta ihop åtta unga hormonstinna män och låta dem agera socialt vid ett par tusen tillfällen så är inte olycksrisken helt försumbar. Lägg till normalt alkoholintag och riskerna mångdubblas.

Ett reellt problem man ofta stöter på vid promenader i min lilla hemstad (och alla städer) är sönderslaget glas, flaskor med mera som krossats medvetet av våra helgfirande ”fyllekajor”. Både barn och våra barfota hundar kan skada sig allvarligt. Ett annat otrevligt problem våra ”fyllkajor” i olika ålder orsakar är en ganska betydande nedskräpning, det är ofta direkt otrevligt att vandra en tidig morgon med hunden och se alla lämningar, inte minst alla spyor. Kostnaden för renhållningen av stadskärnan i Ljungby ligger idag på 1,2 miljoner. Vad blir summan räknat på Sveriges alla samhällen?

Vi får hjälp med renhållningen av de morgonpigga städpatrullerna. Jag tänker då på våra kråkfåglar. Kaja, kråka och skata hjälper faktiskt till med renhållningen och de gör ett bra jobb de skall ha en stor eloge för.

Tänk om polisen vandrade omkring lite mer under helgernas kvällar och nätter. De kan få in en rejäl summa till statskassan om nedskräpningen bötfälldes och ”fyllekajorna” skulle nog lära sig promenera de få stegen till närmsta ”soptunna”. Ty inget hål är så smärtsamt tomt för människan som det i plånboken. Nedskräpningen får förutom negativ miljöpåverkan också konsekvenser för kommunernas budget. Nog har vi vettigare användning för våra skattepengar än att ”städa upp” efter slöfockar?

Jag vill inte moralisera över alkoholkonsumtionen men den borde absolut hållas måttlig. Det är mänskligt att bli rund under hälen men lagom är bäst. Det är inte bara mänskligt, många djur blir återkommande berusade. Det är till exempel känt att Delfiner drogar sig genom att mjölka en blåsfisk. Upphovsmännen bakom BBC-dokumentären ”Dolphins: Spy in the Pod” filmade när delfinerna åt blåsfisk och upptäckte att djuren verkade bli höga efteråt, uppger ABC News.” (citat ur DN:se 2014-01-01 ).

Förmågan/vanan av att droga sig gäller inte minst vår minsta kråkfågel kajan. Det finns likheter mellan oss och dem, kajan är social, intelligent, lättlärd och blir enkelt tam. Vid etologiska studier har den visat en ovanligt stor förmåga till problemlösningar, som alla kråkfåglar. Att de tillverkar enkla verktyg är känt. Jag har själv sett kråkor lägga hästskit i vatten för att lösa upp den och den vägen få havrekornen att flyta upp, rena och färdiga för inmundigande.

Under en av alla mina givande promenader med hunden såg jag en kråka som jag först tyckte uppträdde märkligt. Hon dök ner på övergångsstället varje gång trafiken stannade upp. Vad gjorde hon? Det visade sig att hon knäckte hästkastanjer med hjälp av asfalten och bilarnas däck. Hon hämtade en kastanj flög därefter upp i gatlyktans stolpe och släppte kastanjen ner mot asfalten. Sprack inte kastanjen av fallet så krossades den med hjälp av bilarna. Hon visste att trafiken stannade när någon passerade övergångsstället och då passade hon på att hämta ett av sina ständiga mellanmål. Hur hade hon lärt sig detta?


Konrad Lorentz ville efter sina undersökningar av kajans beteende klassa kajkolonierna som ett av de organisatoriskt mest fulländade djur-samhällena.

I Skåne och Blekinge kallas kajan för ”alika” och ni har kanske hört uttrycket ”full som en alika!”? Uttrycket kommer av att kajorna (alikorna) gärna åt mäsk, en restprodukt vid de gamla bryggerierna. Det var en vanlig syn med berusade kajor vid mäskhögarna. ”fyllkaja”. Det var också ett ganska vanligt folknöje förr att avsiktligt berusa kajor med bröd doppat i brännvin. Att beskåda dessa fyllekajor ansågs vara ett nöje? Det är alltså inte bara människan som söker att bli lite ”rund under hälen ibland”.

Skådom här en Bachi kaja som i Sodoms portar står” : skaldade Carl Michael Bellman.

I Frankrike finns uttrycket ”full som en trast”. Så även trastar tar sig en bläcka ibland. Carl von Linné beskrev en trast, tämjd av en värdshusvärd som sprang omkring på borden och drack ur glasen (trasten alltså, inte värden). Den drack sådana mängder vin att den blev skallig, skrev Linné.
Det är många olika sorters fåglar som tar sig ett ”järn” ibland och det finns en stor ökning av fåglar som flyger in i fönster, under hösten (de är berusade och uppfattar inte glasrutorna!). När mängden jäst frukt/bär är som störst. Årligen dödas globalt minst ca hundra miljoner fåglar av våra glasfasader, fönsterrutor och långt ifrån alltid för att fåglarna är berusade.


Personligen har jag tagit in ett antal sidensvansar som fått sova ruset av sig hos mig, innan jag släppt dem igen, de kan bli så fulla av jästa rönnbär att de faller ned på marken och fryser ihjäl, eller blir tagna av ett vilt rovdjur, som grannens katt!
En del av er har kanske mött både berusade älgar och hästar? Berusade efter att ha ätit för många jästa vildäpplen. Ibland slutar det riktigt illa till och med för en ståtlig älgtjur.
En god vän till mig mötte en riktigt berusad älg bakom sin ladugård en vacker höstdag. Älgen stod och åt av jästa vildäpplen och hade uppenbart svårt att stå upprätt. Benen var stadigt placerade utåt i alla fyra väderstreck. Oturligt nog för älgen så var det en av de första dagarna under älgjakten. Tyckte det var lite ”elakt” av min vän att skjuta denna helt försvarslösa älg. Men älgen dog nog lyckligt berusad och köttet var utmärkt. Kanske lite på grund av att det var alkoholmarinerat?

Det är inte ovanligt att älgar blir rejält runda om klövarna. Det kan då vara farligt att möta dem. Älgar är generellt inga ofarliga djur. En älgko med kalv kan attackera, liksom lätt förvirrade och nyligen utstötta fjolårskalvar. Det finns faktiskt tillfällen då älg dödat människor.

De flesta ”fylle-attacker” sker när unga djur ätit jästa äpplen i en trädgård. Vill ni slippa dessa höstbesök så se till att äppelskörden, fallfrukten inte ligger kvar i villaträdgården. Lägg dem på lämplig plats i skogen men fråga gärna markägaren först.

Ett annat djur som man lätt kan studera på närmsta krog är hannar av homo sapiens. Ofta är det mest komiskt och ibland tragiskt att se dessa ”alikor” försöka flörta med hondjuren. De formulerade lockropen ligger ofta på en nivå långt under det värdiga.

– Är du nå blöt då? ”

Liksom deras tappra försök att ta sig hem på egna ben. Det är många olyckor och brott som har denna frivilliga form av lobotomi som orsak. Dessa alikor är det farligaste djur vi kan möta. Inget djur har dödat och skadat så många medmänniskor som hanformen av homo sapiens.

Vargen ser en hund som en varg och ogillar intrång i sitt revir, precis som vi ogillar smygande främlingar i trädgården och sura hotfulla gubbar som onyktra kissande revirmarkerar i brevlådan. Det sistnämnda har hänt mig i min för övrigt tämligen civiliserade lilla hemstad. Att djur doftmarkerar sina revir vet jag, men att även män har ett liknande beteende var för mig tidigare okänt. Men detta är säkerligen tämligen ovanligt?

Människans förmåga att bryta ner alkohol uppkom för ca tio miljoner år sedan och vi har i princip berusat oss då och då allt sedan dess. Vi har en förmåga att uppta alkohol utan att drabbas av sjukdom, förutsatt att konsumtionen är måttlig. Biologiskt hänger detta ihop med ett antal proteiner men främst på grund av ett enzym, ADH4. Alla primater har detta enzym, men inte alla varianter är lika effektiva. Till exempel kan inte babianer uppta alkohol lika effektivt som människan.

Jag tror ingen under historiens gång någonsin sett en berusad varg eller ett berusat rovdjur, undantaget björn som berusar sig på jäst frukt då och då.

En berusad svartbjörn orsakade lite kalabalik i Port Coquitlam, (British Columbia, Kanada) en septemberdag 2014. Björnen hade ätit rejält många jästa äpplen och uppenbarligen fått ”ett glas för mycket”. Denna drängfulla björn orsakade ingen skada men det tog polis och naturvårdare en halv dag att fånga in det samarbetsovilliga fyllot som ville söka igenom bebyggelsen efter ytterligare mellanmål.

Att björnar blir berusade av jäst frukt är inte helt ovanligt. Tyvärr är det inte heller ovanligt att djur medvetet berusas av människor. Det har varit en vanlig metod att fånga till exempel apor och fåglar som papegojor med hjälp av alkohol och frukt.

I forna Sovjetunionen var det vanligt att björnar berusades på en blandning av honung och alkohol för att dignitären enkelt skulle kunna skjuta sig en björnfäll.

Kung Juan Carlos av Spanien kritiserades i mitten på 1990-talet för en hävdad jakt av denna karaktär. En tjänsteman i Vologda, femtio mil norr om Moskva, skrev i ett brev till guvernören att jakten varit oetisk.

”Den sorgligt berusade björnen var ett lätt byte”.

Tjänstemannen, Sergej Starostin, hävdade att björnen dessutom varit tam och burit namnet ”Mitrofan”. Björnen skall ha hämtats från en semesterby i Novlenskoje som låg nära den gästande spanska konungens jaktmarker. Huruvida detta är sant har vad jag vet aldrig blivit klarlagt, att liknande händelser hänt är däremot sant och väl belagt.

Vi människor har som bekant lite andra jaktmetoder än vargen.

För ca 50 miljoner år sedan var primaternas förmåga att bryta ner alkohol mycket svag. Bilden som forskarna såg blev en annan när fokus flyttades närmare vår tid. De schimpanser och gorillor, förfäder till människan, som levde för cirka 10 miljoner år sedan utvecklade en version av enzymet som gav en ca 40 gånger effektivare upptagningsförmåga.

”– Ungefär vid den tiden så svalnade jordens klimat, tillgången till föda förändrades och primaterna utforskade ett nytt sätt att leva, på marken”, säger Matthew Carrigan som ledde studien ”Hominids adapted to metabolize ethanol long before human-directed fermentation”

Den nya livsstilen innebar att förfäderna även åt nedfallen frukt och fallfrukt som utsätts för bakterier omvandlar socker till alkohol, som efterhand ackumuleras.

”– Om du då var en primat som saknade det utvecklade enzymet ADH4 så resulterade det i att alkoholen snabbt byggdes upp i blodet, med följd att du blev berusad mycket snabbt.”

Primater som hade det muterade, skyddande enzymet kunde tillgodogöra sig mer föda, menar forskarna, och genen fördes vidare till efterföljande schimpanser och dagens människor.

Vi använder uttrycket rovdjur lite slarvigt, ett rovdjur äter bara kött. Rovdjur eller Carnivora, det vetenskapliga namnet Carnivora är sammansatt av de latinska orden caro, carnis (kött) och voro (sluka). Namnet betyder alltså köttätare. Ordet ”rovdjur” kan även användas i betydelserna köttätare och predator.

Vargen är ett renodlad rovdjur, det man inom zoologin benämner och systematiserar som Carnivora. Till gruppen hör de som i huvudsak äter kött som hunddjuren, kattdjuren, björnar, mårddjur och sälar. Dessa äkta rovdjur har en tanduppsättning som utvecklats helt för ändamålet, att klippa av kött och ben. Evolutionen har gjort att en del ändrat födoinriktning som till exempel jättepandan. Ordet ”rovdjur” används lite slarvigt, rovlevande fiskar, fåglar och insekter tillhör inte gruppen Carnivora även om de äter kött. De är predatorer, liksom människan, eftersom vi bland annat äter kött och ordet karnivorer är ofta använt. Även växter kan vara kanivorer (köttätare) som till exempel Sileshår. Köttätande växter (insektsätande växter) är de växtarter som får tillskott av kväve och fosfor genom att fånga insekter, små vattendjur och sedan lösa upp dem med proteinlösande enzymer eller med hjälp av bakterier. Sådana växter kallas karnivora. Det finns ca 500 arter av köttätande fröväxter inom ett flertal växtfamiljer som inte utgör någon naturlig systematisk grupp. I Sverige förekommer arter som tillhör familjerna flugtrumpetväxter, sileshårsväxter och tätörtsväxter. Gemensamt för dessa arter är att de växer i kvävefattiga, fuktiga miljöer eller är helt vattenlevande som hos bläddrorna, till exempel Sumpbläddra (Utricularia stygia)

Smådjuren fångas på olika sätt. Några växter är besatta med slemavsöndrande glandelhår på vilka djuren fastnar, varefter bladen långsamt omsluter dem. Andra har liknande fånghår, men deras blad sluter sig inte. Bladen av några arter sluter sig plötsligt vid beröring av insidan. På några köttätande växter finns håligheter i vilka djuren fångas. Andra arter avsöndrar ett slags honung som lockar insekterna till bladen. Ett släkte har blad med blåsor vilkas öppning är täckt med en klaff, som vid ett svagt tryck öppnar sig inåt, men sedan trycket upphört åter tillsluter blåsan.

Människan är en Omnivora (omnis= allt, allätare) och kan som de flesta primater, hjortdjur med flera uppta alkohol. Den tredje gruppen är de renodlade växtätarna som benämns herbivorer (efter latinets herba = växt). Begreppen omnivorer och herbivorer har inget med zoologisk systematik att göra utan är benämningar som pekar på vad djuret främst äter. Ett djur som i grunden är en herbivor (växtätare) är ekorren. Den kan ta fågelägg, fågelungar, insekter med mera men är inget rovdjur även om den kan benämnas som en predator. Ordet karnivor bör endast användas på de djur som är utpräglade köttätare (Carnivora).

Vad det gäller nykter eller berusad farlighet så är det med oss som med andra större däggdjur. Men vilda djur är i jämförelse mestadels helt ofarliga då de på goda grunder helst undviker oss.

Hundars kiss är inget samhällsproblem eller miljöproblem och tänk efter, alla naturens ”farliga” djur kissar, även fåglar, insekter och manliga fyllkajor. Nog har människan en tendens att överdriva och att ofta se faror där inga finns?

På tal om gräs, vargen, liksom hunden äter gräs ibland. Flera studier har visat att bär, växtdelar och i synnerhet gräs är en liten men rätt så regelbundet förekommande del av den föda som vargar äter. Man vet inte vilken nytta vargarna har av gräset.

Några förslag är att det ger dem ett vitamintillskott eller att gräset hjälper mot inälvsparasiter. Troligtvis har alla hundägare sett sin hund äta gräs, mina har alltid gjort så som hjälp till matsmältningssystemet. Ibland är det som hjälp (medicin) för att få upp det som retar i systemet.

vacce-sepia1b mellan b

Annonser
Det här inlägget postades i Vargdebatten:. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vargfakta. Den stora skygga vargen.

  1. Christer Brodén skriver:

    Som jag skrev nyss, hur skall jag hinna läsa 14 inlägg på en gång? Och så långa. Felet med vargar är att de inte är tillräckligt klappvänliga, och felet med människor är att de är stryktäcka, särskilt tillsammans med flaskan. Fast ibland även utan.

  2. arrami54 skriver:

    Du läser, eller så läser du inte! 😉 Jag ser inga fel hos vargen, däremot kryllar det av genetiska defekter hos människan, de två värsta felen är att vi är så många och så enormt dumma!

Kommentarsfältet är stängt.