Vargfakta. Den hatade vargen.

mellan

Detta är det första inlägget i en lång serie som inleds med ordet vargfakta. Jag har försökt sammanställa debatten och all den kunskap vi idag har om vargen.

Det finns de som anser att vargen är meningslös i svensk natur. Att den inte behövs och åter bör utrotas.

Vargen lever sitt liv som du och jag, söker ”kärleken” och skaffar avkomma. Den gör sedan allt i sin makt för att ge valparna ett bra liv. Fungerar inte vi också exakt så? Drivs vi inte av exakt samma biologiska klocka och kemi?

Är mänskligt liv meningslöst?

(Den människa som upplever sitt eget liv som meningslöst är djupt olycklig, hon är förmodligen inte heller redo för livet. Att vända denna tragiska syn mot andra, till exempel andra arter, är nog ett av de värsta brott vi kan begå.)

Vargen är starkt familjebunden. Det är ett socialt djur som värnar sin kärnfamilj väl. Vi känner igen oss i den fruktade ulven, han är lite som vi gråben.

För många är vargen både skrämmande och fascinerande, samtidigt grundorsaken till att vi alltid har haft en speciellt förhållande till detta djur. Studera bara alla våra hundar. Vargfamiljen består av föräldraparet, plus kanske två generationer valpar. De äldsta valparna har ofta rollen som väktare över de yngsta. Det är denna familj vi kallar flock. Vid ca två till tre års ålder, innan eller när de blir könsmogna, brukar valparna söka ett eget revir och en egen familj.

Våra valpar stannar längre i familjens sköte, men söker sig ut en dag. De vill ha ett eget revir och en egen familj.

Nog känner vi igen oss?

mellan

Även vargar ylar mest efter nära vänner och använder helst sitt språk i deras sällskap. Ibland farliga främlingar är de tysta. Som när de är nära eller i andra vargars revir. Vi är inte så annorlunda. En viktig del av vår kultur är att en svensk tiger offentligt bland andra.

De har inte vårt språk, men ett språk.

Att valpen gnyr och ylar efter mor när hon är bortom synhåll är barnets fråga: ” – Mor var är du?”. Det kan också vara ett äldre syskon till valpen som frågar och ylandet tilltar när föräldraparet inte syns. En varg är ett medvetet högstående däggdjur som i mycket liknar oss.

Ylandet är inte bara en instinktiv respons på förändringar i miljön, det handlar om medvetna djur som kommunicerar en mängd initiativ, jakt, fara, lek med mera. De främjar de sociala kontakterna med vänner, precis som vi. Vi blir initialt medvetna varelser vid ca 23 veckors ålder, när vargens medvetande ”vaknar” vet jag inte, men jag vet att det är en högst närvarande och medveten varelse värd respekt.

Det är när man också lyssnar noga som ”samtalet” blir givande.
Det finns återkommande små utflykter i texten, paralleller mellan de två djuren människan och vargen. Genom att lära känna oss själva, våra grundläggande behov, fördomar, rädslor och felinlärningar med mera så förstår vi bättre andra, även vargen och övriga rovdjur.

Vi bör kanske hoppa ner från piedestalen och se att vi också har ett stort ansvar. Det att vårda, värna och verkligen förvalta denna rika och vackra planet.

Vårt hem.

mellan

mellan

Vi vårdar den dåligt om vi sorterar bort med okunnighet som grund och medvetet minimerar planetens biodiversitet.

Med den takt som klimatförändringarna sker idag kommer jorden inte att vara en lika säker plats för människor och detta inom bara några få decennier.
Slutsatsen dras i en nyligen publicerad vetenskaplig studie i tidskriften Science.
Forskarna som skrivit rapporten hävdar att vi människor redan nu passerat fyra av nio gränser som man betecknar som ”planetariska gränser”.
– Vetenskapen visar att mänsklig aktivitet ekonomiskt, tillväxtmässigt, teknologiskt och konsumtionsmässigt, destabiliserar det globala klimatet,” säger Will Steffen, huvudförfattare till rapporten.”
De passerade gränserna är: utrotningen av fler och fler djur, avskogningen av jordens yta, mängden koldioxid i atmosfären och halterna av kväve och fosfor i världens hav.
Frågorna som rapporten tar upp är akuta och att jorden, om inget görs, ”inte sannolikt kommer att vara en plats som är främjande för utvecklingen av mänskliga samhällen”.

mellan

Här i Sverige bråkar om petitesser som vargens givna plats i vår natur. Ett vanligt och kraftfullt framhävt argumentet bland jägare för jakt på småvilt har rent historiskt varit att jägarkåren bidragit till att upprätthålla en ekologisk balans. Detta då rovdjurspopulationen varit marginell eller obefintlig. Jakt på bland annat hjortdjur och småvilt har varit nödvändigt ur ett ekologiskt och djurskyddsligt perspektiv för att befrämja hälsa och välmående bland skogens djur. Annars skulle de växa sig till oanade populationer med svält, lidande och sjukdom som en konsekvens för djuren.

Nu hävdar samma jägarförbund att hänsyn främst måste tas mot boende på landsbygden som har som största intresse att jaga. Blir vargstammen för stor så får hobbyjägarna mindre vilt att jaga. Tydligare kan man inte avslöja sig!

Vargdebatten/rovdjursfrågan är egentligen en enkel miljöfråga som fått alltför stora proportioner. Vi kan givetvis tämligen lätt skapa förutsättningar för en frisk och livskraftig vargstam och etik liksom lagar/regelverk kräver detta av oss.

Tar vi ett kollektivt och privat ansvar, ändrar på lite onödiga och bromsande traditioner, lika onödig konsumtion och skapade behov, så löser vi lätt frågan.

Ingenstans och på inget vis är det varg, eller andra vilda djur, som är problemet. Människans problem är av människor skapade. Vill du se det farligaste och mest destruktiva djuret av dem alla, ställ dig framför en spegel.

mellan

Hotet mot vargen.

mellan
Det finns många hot mot den svenska vargstammen och rovdjuren i stort. Ett reellt hot är människors inställning att djuret är onödigt, ett problem. Detta yttrar sig i en frekvent tjuvjakt och en överdriven jakt i form av licensjakt, skyddsjakt och paragraf 28 jakt. Inavelsproblematiken och ökande sjukdomsrisk är ytterligare ett hot. Skabb är ett stort problem även för vargen. Ungefär var tionde varg som kommer in till SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) sedan år 2000 har varit smittad med skabb, och andelen har varierat mellan åren. Trafiken skördar också sin del av vargstammen.

Det argumenteras högljutt och ofta osakligt. Ibland när man följer debatten kan man tro att Fenrisulven verkligen slitit sig och nu står inför att slutgiltigt förvandla den svenska landsbygden och nationen till aska.

Varje form av liv är unikt och skall respekteras, oavsett vilket värde den har för människan, som för att kunna visa andra organismer sådan respekt måste vägledas av moraliska regler för sitt handlande.” Ur FN:s Världsmiljödeklaration.

Vargen är hundens urfader och hunden är i grunden bara en tämjd, domesticerad varg i en ny fysisk form. Även den lilla chihuahuan har vargens själ kvar i sig. Det är inte ovanligt att den lilla hundrasen kaxigt morrar mot min hund som är av vargens storlek.

Vargen är sakligt sett inget hot mot människor, statistiskt sett är tamhundar farligare. Om vi bibehåller starka och livskraftiga stammar av bytesdjur är risken för attacker mot människor minimal. Vargen äter helst vilt kött, viltkött som Älg, andra hjortar, vildsvin, hare, gnagare. Kött från får, hund och människa är inte prioriterat, snarare något som tas vid sällsynt och olyckligt tillfälle. Inget vilt rovdjur låter energi gå förlorad, så en vargtik äter även upp sina dödfödda valpar. Skulle tamdjurskött som får vara en prioriterad föda så skulle vi se långt större problem med skadade och vargdödade får. Bilden är densamma vad det gäller hunden, vargen råkar döda den irriterande hunden under revirstriden och inget kött får förgås.

Vad det gäller människan, så flyr vargen bevisligen hellre undan än attackerar och äter oss. Vargen ser inte oss som ett bytesdjur och det är helt osannolikt att så sker. Människors fruktan och rädslan för vargen är intressant, eftersom vargen inte ser oss som ett bytesdjur är den aldrig direkt farlig för oss. Vad kommer då denna fruktan ifrån, blodiga sagor, myter, överdrifter och fördomar?

Givetvis påverkas vi av vår kulturella miljö, sagorna, vår skolning och brist på skolning, men vi ärver också fruktan.

Känner man fruktan inför vargens käftar, vilken enorm rädsla bör man då inte känna inför människans ”käftar”. Vill stilla påminna om Hiroshima, Nagasaki och pekar på dagens kärnvapen som Bulavamissilen, dagens militära system för övrigt.

mellan

LOBO MEXICANO

Vargens föräldrapar värnar sina valpar, lyckas vi alltid med det? Tänker på Kevin Carters berömda bild av gamen som sitter och inväntar det svältande barnets snara död. Fotografiet gjorde Kevin ”känd”, men hjälpte han barnet?

death

Hjälper vi barnen och hur hjälper vi dem bäst. Genom att de får ärva en levande och biologiskt rik planet?

mellan

Vargkonflikten ligger främst i att en del människor (främst jägare) inte vill ha konkurrens och inte vill se att vargen beskattar älgstammen. Konflikten kan lösas genom att vi aktivt ökar stammen av Kronhjort. Den andra och kanske starkaste konflikten ligger i den typiska svenska traditionen med löshundsjakt. Att det underlättar med en lös hund som verktyg vid jakt är svårt att förneka. Lika svårt är det att förneka att jakt med hund i band eller helt utan hund ställer större krav på jägaren. Dessutom är det omöjligt att förneka vår kärlek till allt som underlättar vår vardag och våra ofta traditionsbundna vanor.

Vargen klassades som starkt hotad i 2010 års rödlista, som är framtagen av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), och tillhör klass tre på den sexgradiga skalan. I 2015 års rödlista som är vargen klassad som sårbar, det vill säga klass fyra. Detta är en förbättring av vargens status men den är fortfarande en hotad art. Vargen bedöms som ”strikt skyddad” enligt EU:s art- och habitatdirektiv.

Den återigen genomförda licensjakten vintern 2015 var ett reellt hot mot en genetiskt svag och sårbar vargstam. Jakten strider inte bara mot internationella överenskommelser/regler, utan också mot etiskt förnuft. Vargen är en ekologiskt viktig art som saknats i Sverige, dess återkomst är en av de mest glädjande och stora ekologiska händelserna under det senaste seklet. Speciellt med tanke på alla dystra besked vi får om vikande biologisk mångfald och allt längre listor på hotade arter. Den skandinaviska vargen är redan utdöd. När den fridlystes i Sverige 1966 var den så gott som utrotad.

Men den återkom efter ca hundra års framtvingad frånvaro.

Vargarna påverkar bland annat sammansättningen av bytesdjurens stammar genom att i högre grad fälla djur i sämre kondition. Vargarna påverkar betesmönster hos bytesdjuren i positiv riktning, djuren rör sig mer och den lämnar rester efter slagna byten i skogen, vilket i sin tur är viktigt för andra djur. Detta kallas för kaskadeffekter. Vargens jakt stärker den biologiska mångfalden, långt bättre än den mänskliga och effekten pågår ständigt.

Självklart medför också vargarnas återkomst bekymmer, det rör ju sig trots allt om ett stort och potent rovdjur.

Ett vargangrepp kan vara mycket tungt för den som drabbas. Skadorna blir ofta stora eftersom fåren är i en stängslad fälla och de flyr i grupp. Vargens jaktinstinkt triggas till maximum. Att komma ut i hagen på morgonen för att titta till eller utfodra tackorna och hitta hälften av dem rivna och sargade av en varg lämnar ingen oberörd. Den som inte förstår att varje sådan händelse också innebär en djup känsla av sorg, vrede och total maktlöshet för dem som drabbas, bör hålla sig helt borta från rovdjursdebatten. Vi bryr oss oftast om och känner starkt för våra tamdjur. När ett tamdjur, hund eller får, blir tagna av varg känner alla samma vrede och förtvivlan. När till exempel en besiktningsman kommer till platsen så får han/hon vara ansiktet utåt för hela rovdjursförvaltningen och politiken. Det är liksom inte tillfälle att säga:

– Men det förstår du väl, att du inte kan släppa din hund lös i ett vargrevir?”

Men vi kan också skydda våra tamdjur. Det finns både rovdjursavvisande stängsel och herdedjur som goda alternativ. Det krävs att man stängslar rätt, inte för nära stenar eller stengärdesgårdar som kan användas så att rovdjuret hoppar in. En varg hoppar inte lika villigt som ett lodjur, vargen tar sig in under hägnet, den kryper in. Det är viktigt att man stängslar även mot vattendrag, eftersom vargen simmar bra. Vi får heller inte glömma att många tamdjur, främst får, tas av lösspringande tamhundar och det är också relativt ofta en tamhund ses och beskrivs som en varg.

Kärnproblemet ligger i att skydda både rovdjur, som varg och tamdjuren.

mellan

Varg- och rovdjurshatande jägare vill ofta medvetet få vargar att bete sig på ett onaturligt sätt för att kunna odla myter kring problemvargar. De vet att om föräldrar i en vargfamilj dödas så kommer inte ungarna få möjlighet att lära sig ett naturligt beteende, som att hålla sig borta från samhällen och att jaga naturliga byten. Detta lär sig ungarna av sina föräldrar.

Dessa jägare vet också att om man dödar en av föräldrarna så ökar risken för attacker på tamboskap väsentligt eftersom en ensam varg har mycket svårare att fälla vilt. En omfattande licensjakt innebär ett betydligt större hot än skyddsjakt mot den sårbara vargstammen. Denna medvetet selektiva jakt ökar riskerna för attacker på tamboskap och förekomsten av unga ”obildade” vargar i närheten av samhällen, och leder därmed till massmedial rapportering av dessa fall, vilket skapar en än mer negativ syn på vargen. Stannar vi upp vid detta med ”obildade valpar” en stund och ser på den unga hanformen av vår art, homo sapiens, så ser vi snart vad dessa valpar kan ställa till. Över åttio procent av våldsbrotten har denna hanform till ursprung.

Om vargar behöver skjutas av så måste det ske med specialutbildade jägare, gärna offentligt anställda och helt utan personlig agenda, som har grundliga kunskaper om vargars beteende och roll i naturen. Kanske bör vi också noga och generellt se över vilka som jagar och har vapenlicens?
Licensjakt på varg resulterar inte i ökad acceptans utan skapar främst rakt motsatt bild, hatet och okunnigheten konserveras.

Jägareförbundet i Värmland vill fälla fler vargar än de 24 som just skjutits under den nyligen avslutade licensjakten och förbundet kommer att arbeta för en utökad licens”, rapporterade Värmlands Folkblad 2015-01-29.

Skadorna på tamdjur är när de inträffar allvarliga, men något som bör framkomma tydligt i debatten är att de är mycket begränsade.

År 2013 dödades 341 får av varg. Detta motsvarar mindre än en promille av det svenska stammen på cirka 600 000 får. Trots en tillväxt i vargstammen tycks statistiken stabiliserats på en låg nivå. Det tyder i sin tur på att insatserna med rovdjursstängsel fungerar, men det behövs mer riktat ekonomiskt stöd till stängsel för att skydda tamdjur.

Samma bild framträder när det gäller hundangreppen, året 2013 dödades 15 hundar av varg, 14 skadades. Det är ytterst beklagligt, men bör ändå jämföras med försäkringsbolaget Agrias uppgift om att 521 hundar samma år skadades eller dödades i trafiken. 2013 skadades eller dödades 24 hundar av vådaskott och 152 skadades eller dödades av vildsvin. Agria försäkrar cirka 40 procent av hundarna i landet och ger därför en bra bild. Om vargen sett hund som byte hade antalet angrepp varit långt, långt fler. Vargen ser en hund som en varg och ogillar intrång i sitt revir, precis som vi.

Skyddsjakt är i grunden bra, även om genetiskt värdefulla vargar måste sparas. Det är oftast motiverat att skjuta bort problemvargar, eftersom det i allmänhet är några få djur som står för de flesta angreppen på tamdjur. Precis som att det inom vår art är några få procent som är ”buset”.

Licensjakten däremot, sker utan att göra skillnad på vilka vargar som orsakat skador.

En licensjakt kan vara välmotiverad den dag vi har en livskraftig och genetiskt frisk vargstam i Sverige. Men detta ligger en bra bit in i framtiden och en vargstam på ca 1250 till 1500 djur klarar vi lätt om varg tillåts leva även i norra delen av landet. Vi har ca 2 800 björnar enligt den senaste inventeringen. Men björnstammen har minskat från ca 3 300 djur under 2009 till 2014. Att björnstammen tillåts vara så stor beror nog främst på att björn inte hotar löshundsjakten på samma sätt. Lodjursstammen minskar också och ligger idag (2015) under den fastställda mininivån på 870 djur. Vi har idag 840 lodjur i Sverige. Även järven minskar från 750 till 650 djur.

Våra folkvalda politiker har de senaste åren klart visat att de är villiga att bryta mot lagar de själva varit med om att stifta eller lovat följa inom exempelvis EU:s ram. När andra länder kräver sin rätt att tillvarata ”traditionella” jaktformer, samma krav som vår regering och två stora jägarförbund ställt/ställer, kräver vår regering krafttag mot dessa länder. Det gäller bland annat Frankrikes och Spaniens krav på att behålla sin traditionella jakt på fåglar med fällor, nät och limstickor.

mellan
songbird-tar-sticks-615

Limstickor är en gammal jaktform som tillämpats i en stor del av Medelhavsområdet. Den är numera förbjuden eftersom den är oselektiv och grym. Jägaren kan inte veta vilken fågel som fastnar och många sällsynta fåglar faller offer för jaktformen. Man kan också fråga sig vilken vinst energin i en sparvs kött ger? Trots detta fortsätter jakten i betydande men illegal omfattning, bland annat i norra delen av Valencia på Spaniens ostkust.

Denna jaktform kallas Parany i Valencia. Fåglar lockas att sätta sig på pinnar som bestrukits med ett mycket kladdigt lim. De fastnar och ju mer de försöker komma loss, desto fler delar av kroppen fastnar i limmet.

mellan

Här i Sverige gäller traditionen löshundsjakten. Politikernas förevändning är att ”skapa acceptans” för vargen. Men acceptans kan aldrig nås genom att en grupp mer eller mindre rovdjursfientliga jägare tillåts ge sig ut i skogarna med sina högst personliga agendor, att försämra för vargpopulationen och slippa konkurrens. Att det handlar om personliga agendor och ren njutning är inte svårt att bevisa: Den andra vargen som sköts i Värmland under licensjakten vintern 2015 sköts av en sextonårig pojke. Han beskrev jakten och det dödande skottet: ”som en dröm”. Personligen ställer jag mig tveksam till att barn skall få tillåtas jaga. En så ung människa bedöms inte vara mogen nog att köra bil, men ett skarpladdat vapen kan de hantera säkert?

Även premiärskytten i Värmland uttryckte en återhållen glädje.

Det känns bra, sade han och förklarade varför:

Det är för många vargar och det börjar bli oroligt för hundar och annat. En känner sig inte trygg längre.

Han uttryckte också att: ” – Jag anser inte att vargen är utrotningshotad. Det finns mycket varg.” Det personliga tyckandet och agendan övertrumfar vetenskaplig evidens.

Hävdad rädsla och otrygghet används också medvetet som något man gömmer sig bakom. Tonen är den av ”den goda fienden” som ger ytligt goda känslomässiga men i grunden falska argument mot vargen. Licensjakten kommer inte att förändra någonting därvidlag. Hatargumentationen lär kvarstå helt oförändrad.

Trygghet är en balanserad harmoni en del människor inte vill ge uttryck för även om de i grunden bär den. Orsaken är att detta skulle kunna skada det personliga intresset av till exempel jakt.

Traditionen med löshundsjakt är inte skyddsvärd och det är alltid jägaren, inte hunden, som avlossar det dödande skottet. Jägaren måste smygande ta sig nära inpå på bytet oavsett om hunden var där först och ställde.

EU:s habitatsregler, 92/43 EEC säger att innan ”skyddsjakt” beslutas, skall förebyggande åtgärder genomföras enligt direktiven (bra stängsel t.ex.), men så sker sällan. Det är oftast först efter vargattacker djurhållarna vidtar åtgärder, genom att till exempel ta in djuren över natten. Trots att man länge känt till vargens närvaro görs i princip inga förebyggande arbeten för att skydda tamdjuren, detta handlar främst om mindre fårbesättningar. En medveten taktik då man vet att ersättningen är god och att de känslomässiga argumenten mot varg förstärks? Jag ställer frågan eftersom min empiriska erfarenhet är att cynismen är relativt välutvecklad hos många människor.

Enligt riksdagens beslut är det viktigt att vargar ges möjlighet att etablera sig även utanför Mellansverige för att nå en jämnare spridning av vargförekomsten över landet. I områden med många tamdjursbesättningar är risken för skador stor även om vargarna i dessa områden inte är mer benägna att angripa tamdjur än i Mellansverige. Därför är det viktigt med skadeförebyggande åtgärder i alla län där varg kan förekomma och särskilt i län som angränsar till län med fast förekomst av varg eller i län där varg regelbundet uppehåller sig eller passerar.

kynna

Den kända vargtiken ”Kynna” var till exempel inte utan genetisk betydelse för den svenska vargstammen och dess spridning utanför mellansverige. Vargtiken föddes i norska reviret Kynna 2 och var avkomma till en rysk invandrare. Hon bedömdes av forskarna som en genetiskt värdefull varg för den svenska stammen.

Kynna startade en intensiv debatt i Småland. Svenska Naturskyddsföreningen i Linnébygden hade 2011/10/05 ordnat en informations och frågestunds-kväll runt vargen och det var bra sakkunskap som spreds. Representanterna från Länsstyrelsen, en från Kronobergs län och en från Skåne, höll en saklig genomgång om vad som gäller enligt lag.

Likaså höll en representant från Vildskadecenter en mycket bra föreläsning om vargen. Lite extra imponerad blev jag av den besiktningsman som visade bilder och berättade om de skador räv, lodjur och tamhund orsakar på fårbesättningar. Han tog helt udden av den kritik en del vill rikta mot vargen och bevisade att vargen bara är ett rovdjur bland andra. Vargen är varken en snäll labrador eller en rytande varulv, den är helt enkelt bara varg. Rent allmänt var de ovan nämnda bra på att argumentaktivt döda osaklighet och alla sägner kring vargen.

På vägen dit körde vi en liten omväg för att studera hur stängslen ser ut i området och min bild av att arbetet med att skydda de älskade fåren helt uteblivet blev tydligt bevisad. Med få undantag var de fårstängsel vi såg helt undermåliga och skyddar varken mot tackor som ”vill ut”, eller vargar som ”vill in” för en måltid. Det är inte underligt att trafikanter ofta möter löst springande får och kalvar i ”Kynnas” hemtrakter och inte är det vargens fel, nej månskensbönderna hade inte orkat tillse stängslen. De jobbar hårt på ordinarie arbetsplats och hinner inte med sina bidragsgivande hobbydjur. För att få EU:s gårdsstöd måste någon form av aktiv näringsverksamhet pågå och enklast är att inköpa några får.

Intressantast under kvällen var när besiktningsmannen berättade om hur en sändarförsedd lodjurshona med tre ungar plötsligt bara försvann en dag under älgjakten 2010. De aggressiva och avslöjande: Vi jägare har inget dåligt samvete – reaktionerna kom omedelbart och istället för att minska bilden av att tjuvskytte är vanligt så förstärkte ett antal jägare i publiken motsatt bild.

lodjur med unge

De frågor som restes kring huruvida man kunde få veta var vargen ”Kynna” befinner sig under den kommande älgjakten fick misstänksamhetens varningsklockor att ringa tydligt. Ville man veta för att undvika skador på sin jakthund? Fanns det ett annat och lagom dolt intresse?

”Länsstyrelsen får i dagsläget inte offentliggöra hur vargen rör sig i länet trots att det finns en gps-sändare som skickar signaler vart fjärde timme från vargens läge. Carl-Philip Jönsson, länsstyrelsen, förklarade att det beror på risken att jägare skjuter vargen olovligt.” (Källa: tidningen Smålänningen 11-10-06)

Demokratiska beslut saknar tydligen helt betydelse för de som retoriskt vill att: ”folket skall bestämma” och att den jagande mini-minoriteten skall äga all makt i frågan. Svenska Jägareförbundets representant imponerade inte och synen på vargen som ett stort hot lyste tydligt igenom via den tragiskt okunniga retoriken. Det blev tydligt att mannen som tjuvsköt lodjursmodern med de tre ungarna sågs som en hjälte.

Tydliga rapporter om föryngringar under 2014 är glädjande, lodjuret biter sig fast vid Kronoberg. Rapporterna tyder på tre kullar och på att lodjuren trivs. Exakt var detta skett håller de rovdjursansvariga på länsstyrelsen för sig själva, klokt nog med tanke på att det finns en hel del ivriga tjuvjägare i länet.

Samma kväll hade Småbrukarna Kronoberg och Jägarnas riksförbund anordnat ett vargmöte i Blädinge samma kväll under rubriken: ”Vad gör vi med vargen i länet?”. Mötets inriktning i Blädinge, liksom det svar man vill ha avslöjades tydligt med de frågor de ställde i annonsen: ”Går det att ha varg i vårt tamdjurstäta län? och ”Är det kanske dags att sätta stop för detta vansinniga vargprojekt?” Småbrukarnas/jägarnas representanter hade alla samma problemlösningsförslag: ”Ta bort vargen!” hävdade Björn Hörberg från Jägarnas riksförbund med emfas. (Källa: tidningen Smålänningen 11-10-06).

Vargtiken Kynna sköts den tolfte november 2011. Hennes brott var att överlevnadsinstinkten fick henne att ta ett enkelt oskyddat byte, hon blev därmed en problemvarg.

mellan

Det uppenbara problemet är och var att inga förebyggande åtgärder för att skydda tamdjuren verkställdes i området innan skyddsjakten beviljades. Varken från myndigheter (politiker) eller privatpersoner. Man obstruerar medvetet mot EU:s habitatsregler och riksdagens beslut om utökat revirområde för den svenska vargstammen utanför mellansverige, genom att ingenting göra. Ingenstans är det accepterat att vägra följa regler/lagstiftning med hänvisning till att man inte vill följa regelsystemet.

Det finns få djurhållare som ansträngt sig att bygga rovdjursavvisande stängsel enligt viltskadecenters direktiv.

2014 har medel för rovdjursavvisande stängsel beslutats (ansökan om stöd, dvs ej slututbetalning) till fem brukare, 725 meter stängsel på åkermark och 4 870 meter på betesmark, dvs 5595 meter totalt fördelat på 11 jordbruksblock x 50 kronor metern. I stöd handlar det alltså om 279 750kr. Stödet var stängt första halvåret så det är möjligt att vi hade delat ut mer om vi haft hela året på oss. Pengarna kommer fortfarande från det gamla landsbygdsprogrammet och vi kan ge stöd någon månad till! Sedan får vi avvakta att det nya stödet, landsbygdsprogrammet 2014-2020, starkt försenat öppnar någon gång efter sommaren! 2013 beviljade vi 20 stycken stöd och 2012 6 stycken och dessförinnan ingenting! (Länsstyrelsen i Kronobergs Län).

Den medvetet passiva inställningen till bra rovdjursavvisande stängsel blir också ett moment 22 som jägare/tamdjurshållare/Sveriges regering (Naturvårdsverket) medvetet utnyttjar för att hindra en vargetablering i till exempel Småland/Kronoberg och en spridning utanför mellansverige enligt gällande riksdagsbeslut (prop. 2008/09:210, bet 2009/10:MJU8, rskr 2009/10:7).

Vilket också innebär att man medvetet hindrar en stark och gynnsam bevarandestatus. En liten vargstam som Sveriges som är genetiskt svag, behöver tillåtas sprida sig tills en invandring av nytt genetiskt material tryggt kan vandra in österifrån. Så sker inte idag främst på grund av kompakt motstånd från de renägande samebyarna. Tilläggas kan att Småland/Kronobergs Län är relativt glest befolkat och det finns gott om bytesdjur för vargen. Landskapet brottas också med en kraftigt växande vildsvinsstam som vi vet är ett av vargens kända bytesdjur. Vargen kan lätt etablera sig i landskapet med två till tre revir, förutsatt att förebyggande arbete genomförs för att skydda tamdjursbesättningarna, främst då får.

mellan

Debatten kring vargens vara eller inte vara har pågått i Sverige allt sedan vargen återkom i början av 1980-talet och en ny svensk vargstam började växa fram. Motsättningarna mellan de som vill ha en genetiskt frisk och livskraftig vargstam i Sverige och de som inte vill ha vargen här, är hård. Debatten är infekterad. Den rädsla många uttrycker gentemot varg är klart överdriven, att beteckna som klart fobisk, inbillad och i stort byggd på överdrifter, vandringssägner, myter, sagor och fördomar.

Att det finns individer med en extrem fruktan och okunnighet styrks av denna kommentar bland många liknande ur debatten kring vargen:

Vi bestämmer själva över våra liv.

Jo då, studenterna är säkert upplysta. Men av vad är osäkert? Det hade varit bättre om vargarna satts i skola och blivit upplysta. Men det lär väl inte förekomma under vår levnad. De kanske kunde få chips inopererade så att de blev förhindrade att antasta människor och tamboskap för att slita dem levande i stycken.

Jag vill inte bli ihjälsliten levande av en varg. Jag vill inte att min familj, släkt och vänner heller skall bli det. Och inte tamboskapen heller. De som vill ha varg får betala själva för det. Och förvara dem kopplade och väl inhägnade i sina bostäder. Om vi nu skall ha varg. Beslutet om varg har tagits i lönndom. Folk har aldrig blivit tillfrågade. Först inbillade man folk att vargarna rymt från zoo. Vargen kostar 100-tals miljoner årligen. Jag vill inte bli den förste som slits ihjäl. Och pengarna skall i stället gå till de gamla som har det dåligt ställt.

Adam, 2012-05-20 19:11. (Källa: sverigesradio.se )

Personligen har jag mottagit många e-mail med en speciell ton. Personen jag citerar nedan har sänt mig över femtio hånfulla och hatiska e-mail.

mellan

Hej varg älskaren!

 

Beklämmande att en landsortstidning tar in ditt landsbygds- och jägarhat.

Okunnigheten om skadeverkningarna som vargstammen redan idag ställer till med har du tydligen helt förbisett eller inte vill ta till dig.

Hur har du kunna växt upp utan dina fantastiska gosedjur?… Kan det vara så att du växte upp utan gosedjur?… Hur har samhället och även du kunnat utvecklas under 150 år?… Även du har fått ta del av våra rikedomar, du har fått utbildning och till och med dator utan vargarnas hjälp eller uppfinnig.

Om du levt för 150 år sedan hade du säkert på ett annat sätt upplevt och värdesatt maten som ställs fram på ditt bord.

Var inte så övertygad om att utvecklingen bara går i ditt och vargarnas spår. Finns många oroshädar som kan störa din och gosedjurens världsbild, vill inte här kommentera för om du använder lite mer av begåvningen så kan du säkert se farorna vid horisonten.

Försök att ha lite empati med dina med människor om du nu har begåvats med en sådan.

Jag tycker att du skall träffa och tala med personer som fått sina djur vargrivna.

Citerar en person som är verkig miljö- och djurvän ” den som vill ha varg skulle vara tvingad att se förödelsen efter ett vargangrepp”.

Läs även skrivelse av Engsteg på viltskadecenter hon om någon ser säkert konsekvenserna.

Om något år är jag övertygad om att vi jagar varg som vilket skadedjur som helst.

För ordningens skull ber jag dig svara inte- tänk – inte bara en gång utan ända tills du fattar vad dessa vargar ställer till med.

 

Din vän ”

mellan

Det tragiska är att LBF-folket kallar det för ”seriös argumentation”. Vargdebatten är svårt infekterad av okunnighet.

mellan

vacce-sepia1b mellan b

Annonser
Det här inlägget postades i Vargdebatten:. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vargfakta. Den hatade vargen.

  1. Eaqhan skriver:

    Mycket bra inlägg som jag delade på facebook.

    /Skvitt

  2. arrami54 skriver:

    Tack! 😉

  3. Ping: Varghat och tjuriga gubbar! | Varghjärta

Kommentarsfältet är stängt.