Vargfakta. Den ekonomiska argumentationen mot vargen.

Rovdjursdebatten är psykologiskt intressant och ser man till kostnader och personskador tycks det mig som att människan blundar så fort hon anser något vara nyttigt och ekonomiskt gynnsamt. Även om fakta säger någonting annat. Ingen människa har dödats eller skadats allvarligt av varg sedan detta rovdjur återetablerade sig i Sverige. Skadorna begränsas till ett fåtal tamdjur som hund och mindre än en promille av landets fårbestånd. Vi tycks sila mygg men svälja kameler.

Studerar man de skador hjortdjuren, främst älg, orsakar på skogsnäringen så hamnar vi på siffror som är mer än de dubbla mot vad hela nationens rovdjursförvaltning kostar. Enligt många bedömare landar de skogsskador älgen orsakar på lågt räknat ca 500 miljoner kronor årligen. Den totala rovdjurspolitiken kostar runt 255 miljoner.

Enligt en beräkning från Riksskogstaxeringen 2013 minskar volymtillväxten i tallskogen över hela landet. Skogsägare förlorar sammanlagt omkring 500 miljoner kronor varje år på älgskador. Skogsforskare menar att älgstammen borde minskas med 40 procent för att samhället inte ska förlora på älgen. Ett argument för varg då vargen genom sin jakt gör älgen rörligare. Vilket minskar skogsbetesskadorna och beskattar stammen. Ökar vi samtidigt stammen av Kronhjort som orsakar mindre skogsskador får både varg och mänskliga jägare ett fint tillskott. Dessutom foderkonkurrerar inte älg och kronhjort.

Beräkningarna visar att älgen orsakar minskad volymtillväxt motsvarande ett virkesvärde på 200 miljoner kronor varje år. Tillsammans med kvalitetsförluster på ca 300 miljoner per år blir det en dyr nota för skogsägarna

Riksskogstaxeringen har gått igenom inventeringar av permanenta provytor i tallungskogar som gjordes 1983-1987 och som återinventerades för fjärde gången 20 år senare 2003-2007. Ca 1 000 provytor över hela landet har analyserats för att avgöra hur just älgskadorna påverkar. Med hjälp av ett dataprogram kunde även provytornas framtida utveckling beräknas.

”– Om vi applicerar de sambanden på all tallungskog i landet så hamnar vi på cirka en miljon kubikmeter i mindre volymproduktion per år”, säger Göran Kempe på institutionen för skoglig resurshushållning på SLU i Umeå.

Inkluderar vi trafikskadorna med mera blir kostnaden för älgstammen långt högre. Reparationer av bilar inblandade i viltolyckor kostade över 1 miljard kronor bara under året 2013.

Antalet viltolyckor varierar från år till år och året 2011 skedde 39 295 olyckor med älg, rådjur och vildsvin inblandade. 2012 var siffran 45 027 och 2013 var antalet 41 626 olyckor. (Källa: Nationella Viltolycksrådet ).

Det värsta som kan hända är inte att bilen blir skadad utan att de som färdas i bilen kan råka ut för allvarliga skador eller dödas. En viltolycka kostar i genomsnitt 23 000 kronor i reparerationskostnad för en bil. Beräknat på ett genomsnitt baserat på reparationskostnaderna de senaste fyra åren. Uppgifterna bygger på ett fiktivt räkneexempel utifrån verkliga kostnader hos Länsförsäkring Kronoberg och Länsförsäkringar Kalmar för att reparera en bil efter en viltolycka. Siffrorna är sedan bearbetade med hjälp av uppgifter från Nationella Viltolycksrådet och uträkningen visar på kostnaden för samtliga viltolyckor i Sverige. Självriskkostnader är inkluderade. (Källa, statistiska uppgifter: Nationella Viltolycksrådet och Länsförsäkringar). Även om kollision med rådjur är vanligast så ger en kollision med älg högst medelskadekostnad.

Att värdera ett människoliv är omöjligt och året 2011 dödades fem personer i viltolyckor, 43 personer skadades svårt. Året 2012 dödades tre och 68 skadades svårt, 2013 var antalet dödade också tre och de svårt skadade 35. Totalt under åren 1985 till 2013 dödades 305 personer i olyckor med vilt inblandat. Antalet svårt skadade var 2651 personer. ( Källa : Vägverket, ”Dödade personer i polisrapporterade vägtrafikolyckor fördelade efter olyckstyp”).

Åren 1985 och framåt motsvarar också i princip perioden när vargen återkom till Sverige och tiden då vargstammen återuppbyggdes. Antalet vargdödade eller svårt skadade människor är noll. Undantaget den olycka med dödlig utgång som drabbade en djurskötare på Kolmårdens djurpark. Men vilda vargar har inte orsakat skador på person eller dödat någon i Sverige.

Givetvis är en människa oersättlig och kan aldrig värderas i pengar. Men samtidigt accepterar vi ett antal dödsfall bara för att bekvämlighetsbehovet så kräver. Vad var det moderna samhället förutan sin transportlogistik och vi är alla beroende av transport och resor. Vi har större problem med att acceptera mindre hot, även de i princip obefintliga, om vi inte ser en ekonomisk nytta.

Jakten är inte ofarlig för människor. Det händer cirka femhundra mer eller mindre allvarliga olyckor årligen. Statistiken har förbättrats i takt med att jägarna får en allt bättre utbildning. Men det är inte helt ovanligt med dödliga olyckor och det händer en till två om året. Några exempel ur tvåtusentalets statistik:

• 2002. En 80-årig älgjägare skjuter en litauisk bärplockare till döds utanför Sundsvall.

• 2003. En 60-årig tysk man dör sedan han vådaskjutits av en jaktkamrat under ripjakt vid Högvålen i Härjedalen.

• 2005. En 39-årig älgjägare avlider av ett vådaskott utanför Dannemora i Uppland.

• 2005. En 67-årig älgjägare dör av ett vådaskott av en 78-årig jägare utanför Gällö i Jämtland.

• 2005. En 29-årig man skjuts till döds i en jaktstuga i norra Skåne.

• 2006. Under älgjakten i Dalsland hittades två jägare ihjälskjutna. Enligt polisen rörde det sig om ett vådaskott följt av ett självmord.

• 2010. En 62-årig man träffades av en kula från en jaktkamrats vapen utanför Sollefteå.

2010. En jägare fällde en älg utanför Ljungby, men kulan gick rakt genom djurkroppen och träffade en 71-årig skidåkare som också dog.

• 2011: En 21-årig man träffades av ett skott från älgstudsare i samband med älgjakt vid Gäddede i närheten av Strömsund. (Källa:TT-DN)

Den ekonomiska debatten kring kostnaderna för rovdjuren tycks mig mest vara en tragisk och dålig ursäkt för att minimera, återigen utrota vargstammen i Sverige. Jägarförbunden driver sin nollvision hårt. Orden jag inledningsvis citerar ur världsmiljödeklarationen handlar främst om etik och bevarad biodiversitet inte om ekonomi/pengar.

Uthyrningen av jakträtten/jaktarrende är en faktor som påverkas av rovdjuren och många argumenterar mot vargen med hänvisning till att priserna går ner. Kortsiktig ekonomi går alltid före bra biodiversitet. Namnet på mänsklighetens enda sanna gudom stavas alltid med ett l placerat på rätt plats i ordet gud.

Det hävdas att jägarna skjuter färre älgar för att kompensera för vargens jakt.

Följden har blivit en större älgstam som kostar skogsägarna miljardbelopp varje år.

– Vi kan inte acceptera att vi ska ha en högre älgpopulation och därmed mer betesskador för att vi har en vargpopulation, säger Per Fenger Krog, regionchef på Stora Enso Skog, till Sveriges Radio Dalarna.
– Vi förlorar många, många miljoner mer än vad vi får tillbaka i form av jaktintäkter.”
(Citat ur ATL Lantbrukets Affärstidning 2011-02-26 ).

Men vargen påverkar inte.

Vargens återkomst har inte påverkat nivån av älgskador på skogen, vi har en alltför liten vargstam. Enligt Skogsstyrelsen är betesskadorna lika omfattande i dag som tidigare, något som kostar skogsägarna omkring 1,3 miljarder kronor årligen enligt dem.

Skogsstyrelsen hävdar att jägarna avsiktligt skjuter färre älgar för att, på grund av vargarna, hålla älgstammen på en tillräckligt hög nivå.

– I och med att vargen tar en hel del älg så har man ju minskat avskjutningen för att kompensera uttaget som vargen har gjort. Och den där kompensationen kanske har blivit väl stor ibland också, säger Sverker Rosell, skötselspecialist vid Skogsstyrelsen i Karlstad, till radion.”

Att jägarkåren kompenserar för vargens älgjakt är dock inget konstigt, anser Gunnar Glöersen, jaktvårdskonsulent vid Svenska jägareförbundet.

– Vi har sagt att alla får vara med och betala vad vargen kostar”, säger han.

Saklighet och etik borde vara en viktig bit av värdegrunden. Men hur är det i realiteten med det?

Studerar man lite socialbiologisk forskning så står det snart klart att till och med råttor uppvisar en högre empati, altruism och samarbetsvilja än den så kallade fernissteorin hävdade. Att vår civilisation bara är en tunn yta, en fernissa. Jag vill hänvisa er till bland annat den forskning I.B.Bartal, Jean Decety, Peggy Mason med flera bedriver. Bland annat redovisat i tidskriften Science, 9 december 2011. Deras forskning visar att alla däggdjur, till exempel råttor har en medfödd empatisk förmåga och känsla. Råttor visar i upprepade försök att de villigt och frivilligt hjälper medråttor i nöd och till och med delar med sig av favoritgodiset choklad i glädjen över att de lyckades hjälpa sin nödställda vän.

Andra forskare, som till exempel primatforskaren Frans de Waal, läs gärna hans bok: Bonobon och tio Guds bud”, har bevisat att humanismen, en tydlig empatisk och solidarisk förmåga är utvecklad hos primaterna, som Bonobo (Dvärgschimpans). Idag råder det en bred vetenskaplig enighet i att moral/etik inte bottnar i en ytlig fernissa ditlagd för att dölja människans totala själviskhet. Moralen kommer underifrån, den bygger på en medveten livserfarenhet. Vi reagerar alla på till exempel fara, nödsignaler. Det är så vi överlever och har överlevt. Vi har lärt oss språket, vår arts språk, vi reagerar och vet att samarbete ger en styrka över faran. Detta gäller alla högre däggdjur och säkert även andra arter. Samarbete och kunskap är det som väver vår moral, etik, sociala normer och en rättvis lag. Men en del människor samarbetar bara under sakliga former om de har något att kortsiktigt vinna på det.

Av någon orsak, antagligen social och maktbaserad, har religionerna över tid lyckats ockupera moralens landskap. Troligen kommer epigenetiken med flera vetenskaper att också ge evolutionära förklaringar till religionernas uppkomst med tiden. Det ligger som bekant tusentals gamla gudar på historiens bortglömda soptipp och religionen är lika gammal som vi.

Många djur, de högre däggdjuren, har bevisligen samma känsla när det gäller empati, altruism, samarbetsvilja som vi. Moralen ligger djupt i vår historia, den bär vi med oss sen tiden då vi verkligen var fria, vilda. Vi påbörjade vandringen till Europa för ca femtio tusen år sedan, då var vi också jägare, samlare. Moral/etik är en urgammal vacker väv vi vävt under hela denna resa. Den är samtidigt långt äldre än så.

Våra minnen, trauman med mera vävs in i de livserfarenheter som också bärs vidare genetiskt. Jägaren i dig vet att när vinternatten lagt ett nytt lager vita transparenta kristaller över mark, sten och grenar, att det då är enklare att spåra. Hunden leker också lite ystrare vid din sida, jägaren väcks till liv.

vacce-sepia1b mellan

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.