Vargfakta. Är förmågan att känna kärlek enbart mänsklig?

 

Är känslan av kärlek, den vårdande ömhetskänslan gentemot barn och partner, bara en rent mänsklig egenskap?

Rent biologiskt är kärleksförloppet mycket lätt att förstå. Våra drifter styrs främst av biologisk kemi och forskarna har kommit långt i kunskap om vad som verkligen sker. Även om den omsjungna biologiska reaktionen även är visuell, praktisk med mera så dominerar de dolda dofterna och våra hormoner. Snart kommer kärleksdeodoranten. En mix av feromoner och andra kemiskt konstruerade kopior av våra kärlekshormoner.

Snart på ett Apotek nära dig!

Behåll det kemisk/biologiska kärleks-greppet för alltid via dagliga små medicindoser. Visst låter framtidsvisionen härligt romantisk?

I en vetenskaplig artikel i Dagens Nyheter 2012-05-21 läste jag följande ord av Anders Sandberg, filosof och beräkningsbiolog, verksam vid Future of Humanity Institute vid Oxfords universitet i England:

Vi är djur och således en produkt av evolutionen och ur ett evolutionärt perspektiv befann sig människan i en grotta så sent som i förrgår.

Under väldigt lång tid var människans medellivslängd runt 35 år. Att hålla sig vid liv var ett heltidsjobb och de flesta förhållanden slutade med att ena partnern dog.

På den tiden kunde vi inte räkna med att vara tillsammans med någon längre än 15 år, vilket Anders Sandberg menar är påfallande nära den genomsnittliga tid som ett modernt kärleksförhållande varar, en tid som har beräknats till elva år.”


Vad är kärleken och vad orsakar då ”kärlek”? Är den bara styrd av ett sexuellt behov av att reproducera sig och av den biologiska kemin? Är det vad vi allmänt kallar en instinkt? Har vi också arketypiska drifter, instinkter, ärvd fruktan och reagerar vi efter dem?

Glöm inte orden jag citerade ovan: ”- Vi är djur och således en produkt av evolutionen och ur ett evolutionärt perspektiv befann sig människan i en grotta så sent som i förrgår.”

Är det något som skiljer kärleken åt bland däggdjuren? Jo, människan är väl den enda som har en fantasifullt kreativ konstnärlig kultur omkring den. Vi har mängder av texter fyllda av poesi, musik och alla övriga konstnärliga uttrycksformer som försöker beskriva kärlekens vackra väsen. Kärleken är ett spel mellan Hippocampus, Amygdala, Kortex och belöningscentrum. Det är inte alltid förnuftet hänger med och det klokaste är nog att låta kärleken vara som den är, med tusen ansikten och ofta med en ambivalent, lätt förvirrad ton. Utan den skulle tomheten bli oss övermäktig.

Vi har och kan införskaffa kunskap effektivare än övriga däggdjur. Detta via vårt skriftspråk och tekniska förmåga att sprida den. Det är väl främst där vi står ut vid en jämförelse i stort.

Kärlek är en kemisk mix av olika hormon som aktiveras och den visuella styrningen kan ej heller negligeras. Skönhet ligger alltid i betraktarens ögon. Den viktigaste kemiska mixen består av vasopressin, oxytocin, testosteron och östrogen. De två sistnämnda i hjärnans kemiska hormon-mix är våra könshormoner. Många brukar missuppfatta och tro att testosteron enbart produceras i mannen och östrogen i kvinnan, vilket är fel. Testosteron och östrogen finns hos båda könen. Däremot har kvinnor mer östrogen i kroppen, medan män oftast har en högre halt testosteron. Hormonerna har även andra funktioner och de jag tar upp skall ses som ett försök att beskriva förälskelsens och kärlekens kemiska struktur, inte som en allomfattande beskrivning av den biologiska kemins alla och komplicerade funktioner.

Kärlekens första fas, lusten: styrs nästintill helt uteslutande av könshormonerna testosteron och östrogen.

Kärlekens andra fas, attraktionen: förälskelsens tid, när vi känner kärleksrus och nyförälskelse i kroppen, vilken tonar bort efter ca 3-6 månader. Ni känner säkert tonårskärlekens normala tidsförlopp.

Attraktionsfasen styrs främst av tre olika typer av neurokemiska transmittorer – adrenalin, dopamin samt serotonin. Även mycket höga halter av njutningshormonet oxytocin är starkt involverat i denna fas. Oxytocin är antagligen främst känt för att det stimulerar mjölkproduktionen, men det påverkar också våra känslor för varandra.

Adrenalin som normalt brukar kopplas till olyckor, aggressivitet eller paniksituationer, aktiverar i detta fall istället; ett högre blodvärde med adrenalin och cortison samt ökar vår stressreaktion så att vi börjar svettas, doftämnen avges, hjärtat slår hastigare och vi får en torrhetskänsla i munnen. Vi får rosiga kinder och solsken i blicken.
Kärlekskranka par har en högre halt av dopaminer i hjärnan. Genom att dopaminerna triggar och skapar ett intensivt begär av njutning, styr kemikalien lust och belöning.

Serotonin är nog den minst kända, men samtidigt den mest betydelsefulla kemikalien eftersom den ständigt påverkar vårt minne, våra tankar, genom att ständigt erinra oss med bilder och andra minnen av vår nya partner då hon/han inte är närvarande. Den skapar längtan efter en ny träff, kärlekens mytomspunna saknad.

Så här långt har vi en kedja av kemikalier – testosteron, östrogen, adrenalin, dopamin, serotonin samt oxytocin och vasopressin (ibland kallat svartsjukehormonet). Det stämmer nog mer än vi tror att kärleken är en ”drog”.

Kärlekens tredje fas är beroendet. Beroendet är det starkaste sakrament som håller kärlekspar och relationer sammanflätade. Om detta är tillräckligt starkt länge nog lär paret så småningom flytta samman och bilda familj, efter att man testat varandra via införskaffandet av en katt eller en hund. Detta beroende styrs nästintill helt uteslutande av vasopressin och oxytocin. Oxytocin (även kallat njutningshormonet) utsöndras i mycket höga halter av både kvinnor och män vid orgasm. De flesta forskare anser att oxytocin ökar attraktionen och beroendet mellan ett par direkt efter att de haft sex med varandra. Forskning har därmed visat på att de parförhållanden som varat längst tid är bland de som haft mest sex (generellt sätt). Oxytocin är dock inte enbart ett könshormon, utan styr minst ett tio-/tjugotal andra faktorer i kroppen som främst är kopplade till njutning, antidepressivitet, välmående, immunförsvar och ett positivt tänkande. Lägre mängder oxytocin avges bland annat vid massage, beröring, en god måltid med mera.

Vasopressin är den andra beroendeframkallande ingrediensen för ett långvarigt förhållande. Precis som oxytocin frigörs även vasopressin efter en sex/orgasm. Vasopressin styr vår primitivaste del av hjärnan genom att skydda och vaka över vår partner. Hormonet aktiveras också när vi vill “skrämma bort” konkurrenter.

En reaktion ni säkert känner igen?

Så vi skiljer oss inte från djuren vad det gäller att styras av biologiskt bunden kemi eftersom vi är djur. Ordet ”instinkt” börjar få en ny betydelse hos undertecknad och min romantiska sida surar rejält i skrivande stund!

Vi är alltså inte i grunden annorlunda än vargen för att ta ett exempel bland övriga däggdjur.

Tittar vi på hur moder och barn binder sina band och studerar kemin bakom, så fungerar alla däggdjur i princip exakt likadant!

I don’t think that the way a mother loves her baby is that different to a mother’s love in a chimpanzee or a rhesus monkey – or even a rat. In animals, scientists have observed that a chemical called oxytocin is involved in developing a bond between a mother and her young. ” (citerar professor Larry Young).

Vi styrs mest av exakt desamma kemiska substanser som sorkarna, aporna, vargarna , ja alla övriga däggdjur.

Sagorna berättar om kärlekens farliga sida, då när det lätt psykotiska och rosenskimrande vänliga vanvettet härskar. Det är mytiskt, gåtfullt och över alltihop brukar månen lysa med sin urgamla kraft över vår själ, över vår och vargens. Att vi smyckar våra liv med mytologi är i sig ingen fara, förutsatt att vi inte omvandlar mytologin till sanning. Tyvärr har människan i alla tider använt sagan/mytologin som utfyllnad när kunskap saknats och ropat ut myten som varande fakta. Bilden är densamma när det gäller rovdjurshatet som det hat somliga vräker ur sig mot folkgrupper, de invandrade främlingarna.

En saga, en vacker gammal indianlegend från Amazonas berättar om hur Vattenliljan (Viktoria Amazonica) skapades. Jag berättar legenden kort och fritt efter Charito Ushinahuas nedskrivna version.

Den unga vackra indianflickan, Leticia, lyssnade ofta till sin fars berättelse om den vackra och mäktiga krigarguden som bodde i månen. Under sin uppväxt hörde hon legenden återkommande, hennes far, som också var stammens väl aktade hövding, berättade den ofta. Med tiden blev hon djupt fascinerad av berättelsen och en stark kärlek till krigarguden växte fram. Ingen av stammens unga, vackra män dög åt henne. Hon blev bara alltmer fixerad vid sin stora kärlek. Hon stod emot alla friare och sin familjs bön att hon skulle välja sig en man. Leticia insisterade på att vänta på krigaren i månen, som i hennes sinne skapat en bild av den vackraste, starkaste, modigaste och kärleksfullaste man som fanns. De nätter fullmånen lyste klarast tillbringade hon i djungeln, allt i ett försök att fånga fullmånens silverstrålar av ljus, för att därmed försöka fånga sin älskade. Hon dansade ofta i månljuset, under det att hon smekte sig själv och drömde om krigarens smekande händer, starka armar och kraft.

Det gick ett par år, Leticia hade blivit än vackrare och familjen gjorde allt i sin makt för att övertyga henne om att krigarguden i månen bara var en legend, en illusion, men förgäves. Leticias kärlek till guden bestod och växte än mer.

En natt, när fullmånen lyste ovanligt klar gav sig Leticia ut i djungeln fast besluten att fånga sin älskade. Plötsligt såg hon fullmånens spegling i en liten sjö och övertygad om att hennes krigargud äntligen lämnat månen och nu fanns i sjön, dök hon ner i vattnet och under sökandet efter sin imaginära älskare drunknade hon.

Men, enligt legenden, existerade månens krigargud verkligen och han blev så berörd av den unga indiankvinnans kärlek, över hur hon förolyckats, offrat sitt liv i sökandet efter närhet till honom,att han i sin sorg över hennes död, lät hennes själ återuppstå. Nu i form av den vackraste vattenlilja någon levande skådat. Leticia blev en stjärna i Amazonas vatten, en stjärna som bara öppnar sin blomkrona fullt under riktigt klara nätter, när månen är full, då hon kan se sin älskade tydligast.

Så föddes denna vackra vattenlilja, Viktoria Amazonicas enligt sagan och än njuter vi av hennes skönhet.

När jag läser gamla legender från världens alla hörn, så slår det mig hur lika vi människor är, över tid, plats och kulturvariationer. Det mänskliga hjärtats hunger, själens längtan, är densamma, oavsett tid och plats.

Är vi ensamma om denna längtan efter en kärlekens själsfrände? Jag syftar inte till att förmänskliga vargen, snarare vill jag peka på att alla däggdjur styrs av likartade och grundläggande biologiska principer.

Ett nybildat vargpar, ett blivande föräldrapar, leker med varandra på ett sätt som endast för tankarna till yster nyförälskelse. Ren kärlek ser du också när du studerar föräldraparets omvårdnad och lek med valparna. När de trycker nosarna mot varandra, gnuggar kinderna, slickar varandra i ansiktet, mungiporna och lekfullt brottas. Varggruppen, familjegruppen har toner av underkastelse och hierarkisk dominans. När en varg slickar en annan varg på nosen visas en form av underkastelse, när den däremot nafsar i nosen tolkas detta som dominans.

Leticias dans i månskenet, var det underkastelse inför månens krigare eller bara en form av kärlekens lekfullt lockande visuella kroppsspråk?

Fantasi är förmågan att skapa inre bilder, känslor och föreställningar, i de ögonblick då de inte upplevs enbart genom vanlig perception som syn, hörsel eller våra andra sinnen. Fantasi är rätt använd ett bra verktyg för det arbetande tänkandet som hjälper till skapa nytt av äldre kunskap. Fantasin hjälper oss genom att ge mening åt upplevelser och förståelse för kunskap. Det är en grundläggande konstruktion genom vilken människor förstår världen. Den spelar också en mycket viktig roll när man ska lära sig nya saker.

Fantasin är en kreativa tanke-/idéförsök i medvetandet som används för att skapa nya teorier och idéer baserade på olika faktiska funktioner. Med objekt från riktiga uppfattningar utnyttjar fantasin sammansatta IF-funktioner för att skapa nya och uppdaterade idéer. Denna del av sinnet är avgörande för att utveckla bättre och enklare sätt att utföra gamla och nya uppgifter. Dessa försöksidéer kan tryggt genomföras i en verklig värld och då, om tanken är sannolik och funktionen är sann, kan idén aktualiseras i verkligheten. Fantasin är nyckeln till ny utveckling i sinnet och kan utvecklas tillsammans med andra. Detta under förutsättningen att antaganden måste utformas i förhållande till tidigare konstateranden av vetenskaplig fakta och i enlighet med principerna i all vetenskap.

”Fantasi är viktigare än kunskap. Kunskapen är begränsad. Fantasin omsluter världen.” (Albert Einstein).

Många kända uppfinningarna och produkterna har skapats av inspiration från någons fantasi.

Barn använder ofta berättelser eller låtsaslekar för att utöva sin fantasi. När barn skapar i fantasi, leker de på två nivåer: dels använder de rollspel för att agera ut vad de har skapat med sin fantasi, och dels leker de sin låtsaslek som om den vore en faktisk verklighet som redan existerar i den berättade myten. När vargvalpen leker jakt utvecklas jaktförmågan.

Vår nyfikenhet söker svar och skapar tänkande, kreativa liksom abstrakta mönster, tankebanor. Detta filosofiska arbete med verktygen fantasi och logik kan leda åt två håll, mot vetenskap eller mot saga/religion. Det finns alltså två huvudlinjer.

Den logiska rationella kunskapssökande hjärnan bygger sin logik på naturvetenskap som exempelvis matematik och med verktyget fantasin. Den frågar: Är detta rimligt? Hur kan jag testa detta?

Den gruppen av människor som söker sig till sagan/religionen frågar sig främst: Kan jag acceptera detta? De bygger sin magiska ”hittepå logik” i efterhandskonstruktionens ljus och med fantasins hjälp. Tyvärr går det aldrig att riktigt sakligt samtala med den sistnämnda gruppen kring deras mytologiska världsbild. De har alltid ett ologiskt trumfkort som dödar ett sakligt, logiskt och rationellt samtal. Nämligen magi och mirakel. Drömmar är ett lika viktigt verktyg för sagans och religionens själar som sann vetenskap är för utvecklingen av till exempel vår medicinska sakkunskap.

Tragiskt nog är den sistnämnda kategorin vanlig även inom makthungrig politisk argumentation. Den pågående vargdebatten är ett talande exempel på hur sagans okunnighet väljs som varande ett vetenskapsbaserat verktyg.

Vanligtvis och givetvis kan det mänskliga psyket omfamna båda dessa tankevägar, det är lite hur det passar vårt syfte för stunden. Ett exempel på en religiös vetenskapsman är Johann Mendel, senare känd som Gregor Mendel, som studerade ärftlighetens mekanismer. Idag vet vi att könet är ett resultat av X respektive Y-kromosomer. Det var en kvinna som år 1905 visade hur ett embryo får manligt kön, hon hette Nettie Stevens.

Ett exempel på hur människan väljer att acceptera en omöjlig tankegång är den religiösa idén om jungfrufödsel.

Inom den kristna magiska och mytologiska mystiken är Marias jungfrufödsel central. Liksom inom många andra religioner där halvgudar, kungar och hjältar fötts fram utan köttslig befruktning. De föds ofta så gudarna, rena och sexuellt obefläckade.

Jungfrufödsel sker varje dag bland djur. Det kallas partenogenes och är något som utvecklats under evolutionens gång. Bland enklare ryggradslösa djur som insekter (t.ex bladlöss) är det mycket vanligt. Hos ryggradsdjur sällsynt. Vissa reptiler, som ödlearten new mexican whiptail, använder partenogenes frekvent och fenomenet har sällsynt dokumenterats hos stora djur, som hajar och komodovaraner.

Bland däggdjuren finns inga kända fall av spontan jungfrufödsel. Jesus obefläckade jungfrufödsel måste alltså varit ett verkligt mirakel. Hos oss finns nämligen ett genetiskt fenomen som heter ”genomisk imprinting”. Alla däggdjur bär två kopior av varje gen, en från hanens och en från honans sida. I vissa av dessa par är en av kopiorna ”påslagen” och en ”avslagen”. Vilken av generna som tar över är förutbestämt. Skulle däggdjuren få gener enbart från sin mor skulle vissa par inte funka alls, medan andra skulle ha båda generna ”påslagna”.

Marias jungfrufödsel är en biologisk omöjlighet.

Människor som har problem med en enda gen blir ofta mycket sjuka om de alls överlever, problem på alla imprintade gener går inte. Dessutom skulle Jesus av biologisk nödvändighet då ha varit en kvinna, en klon, en kopia av modern Maria.

En annan tragisk konsekvens av de abrahamitiska religionernas budskap är att tiden här bara är en förberedelse inför nästa liv i paradiset.

Detta jordiska liv är inte mycket mer än lek och flyktig glädje; de eviga boningarna är ett bättre för de gudfruktiga.” (Koranen)

Viktigast är den religiösa själavården, att man följer Gud och konungs påbud, lyder och tillber herren under lovsång och tungomålstal. I allt övrigt tiger man helst. Hur vi behandlar vår planet är inte viktigt, bara vi följer vår herres bud enligt ett otaligt antal andliga ledares varierande tolkningar av texten. Det finns över åtta tusen olika tolkningsvarianter/ismer bara inom kristendomen. Lyder vi någon av dem så kommer vi i nästa liv till paradiset. I paradiset finns det ingen plats för djävulens hund, vargen, så varför ens bry sig om artens rättigheter i detta liv?

Problemet är att vi bara har ett liv, liksom vi bara har en planet. Inte de tre planeter vi tycks tro vi har om vi ser till all onödig konsumtion och tillväxtiver. Det är en väldigt farlig idé detta att efterlivet är det viktiga, det innebär att alltför många överlämnar den oerhört viktiga frågan kring hur vi förvaltar vår planet till en fantasifullt skapad gud.

Frånvaron av logiskt förnuft är oändlig inom religionen (och hos arten homo sapiens) och religion (löftet om evigt liv) bör ses som världshistoriens största bluff.

Bara två saker är oändliga, universum och mänsklig dumhet. Och jag är inte säker på det förstnämnda” (Albert Einstein).

Den religiösa sanningen är falsk och bara en mycket gammal hierarkiskt exkluderande mänsklig maktmetod (vi mot dem). Ytterligare en ”utvecklad” form av primitiv tribalism. Grupptillhörigheten, stamtänkandet, gängets betydelse för oss, är urgammal och inget som förändras över en generation. Den kristna eller snarare abrahamitiska guden, är långt yngre än vad religionens alla megafoner hävdar. Hen (eller detet) uppfanns för ca 2600 år sedan (hänvisar till seriösa religionsforskare som Jean Soler). Religionens uppfattning om gud grundas i behovet av att hålla samman stammen, vilket i sig är en grund i nationalstatens utveckling. Guds tillblivelse bygger på uråldrig politik och det psykologiska spelet kring grupptillhörighet. Det handlar i grunden om tribalism, vilket betyder att man gynnar personer av sin egen stam. Det ”kristna” budet om att: älska sin nästa som sig själv” bör korrekt översatt istället vara: ”Du skall älska din stamfrände som dig själv”. Behovet av en utvecklad tribalism ligger i ”ledarens” behov av ett starkt revirskydd. Det är ingen större skillnad på en schimpanshannes grepp om en påk och följande stridsrop för att kalla gruppen till strid, om man jämför med dagens politikers behov av vapenmakt för gränsskydd (revirskydd). Studera t.ex. det välkända exemplet kring de tre ”ledande” politikernas grepp om järnstänger för att skydda svenskheten mot en i princip redlöst berusad ickestamfrände. Därtill avhumaniserades fienden via ordet ”babbe” som betyder babian. Gör en jämförelse med ”karnismen” och ni bör därtill tydligt se hur många av oss agerar exakt som den varg som tröttnar på den irriterande jakthunden.

Det är lite roande att vi ser vargen som varande farlig.

Är du icketroende, ateist, eller har fel ”Gud”, skall du dömas, exkluderas och får för evigt simma i en flod av magma (helvetets eld). Världen över ses ateism som ett brott, i vissa länder bestraffat med döden, i andra med fängelse, kraftiga böter eller diskriminerande utstötning.

Diktatorn kräver, som alltid, tyst lydnad.

Religionen är, likt mycket av vår konsumtion, en falsk fyllnad i själens tomrum av längtan och bygger mest på vårt behov av framtidshopp. Hoppet om evigt liv är i grunden en ärvd rädsla och mycket enkelt att förstå.

Djuret homo sapiens är bara en av evolutionens alla vackra frukter under utveckling och tyvärr ser vi planeten som en ägd trädgård som vi plundrar efter kortsiktigt behag. Vi dränerar den medvetet genetiskt på evolutionens framtida möjligheter.

Bara vetenskapen ger oss reell kunskap. Att vi inte alltid kan hantera kunskapens verktyg är inte vetenskapens fel. Ingen skyller på biltillverkarens konstruktörer när en rattfull kör ihjäl någon.

Tänk om vi gemensamt kunde förstå vad vi är och vad inkluderande samarbete ger. Istället för kortsiktigt girig konkurrens om de små älskade bitarna av ”guldkalven”.

Religionerna har aldrig givit mänskligheten någon konstruktiv frukt som inte kan ges av vetenskap, bara falskt hopp. Det finns ingen mänsklig erfarenhet, eller kunskap, som bevisar Guds existens. Det finns bara ett genetiskt betingat tomrum människor fyller med inlärd tro när ångest och rädsla tar över. Och rädslan har många ansikten, smärta och dödsfruktan är två, andra är främlingsfientlighet, sagostyrt rovdjurshat o.s.v.

Alla mänsklighetens hundratusentals olika Gudar har förr eller senare hamnat på historiens hög av minnen. Där ligger några tusen glömda gudar och vem minns eller ärar idag Aztekernas store Gud, Huitzilopochtli? Vad gör dagens Gudar mer trovärdiga än den kämpen? Han som varje natt tappert kämpade mot mörkrets alla makter för att solen skulle kunna återfödas nästa morgon.

Be till exempel någon troende kristen logiskt förklara Guds godhet i ljuset av några ord ur fjärde Moseboken, kapitel 31. Gud befallde Mose att utkräva hämnd av midjaniterna. Mose tog sig an uppgiften och samlade ihop 12 000 stridsrustade män, som till en början troget utförde Herrens verk.”De tågade mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön.” (31:7) Men sedan tycks de ha veknat, ty de nöjde sig med att ta kvinnorna och barnen som gisslan. När Mose fick reda på vad som hade hänt upptändes han av vrede mot härens befäl och sade till dem: ”Har ni låtit alla kvinnorna leva!” (31:15) Sådan mesig flathet var inte förenlig med Guds vilja, och Mose befallde dem att rätta till situationen:

Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del. (31:17–18)

De citerade bibelorden ovan bör verkligen betänkas. De tillfångatagna midjanitiska mödrarna tvingades alltså först bevittna mördandet av sönerna, därefter blev de själva avrättade. Troligen genomborrade med svärd eller spjut och samtidigt väl medvetna om att deras döttrar skulle begagnas som sexslavar åt de israelitiska soldaterna. Orden i Bibeln blir än mer intressanta i ljuset av den Islamska statens härjningar, terror och illdåd i vår nutid.

I den kristna mytologin användes vargen som exempel på djävulens ondska. Men studerar man den ofta välutvecklade mänskliga ondskan så bleknar sagan om den farliga och onda vargen bort helt.

Vargens hävdade farlighet är främst konstruerad av den del av vår själ som har en inbyggd fascination för sagor.

Lite studier i homo sapiens tänkande och aggressiva aktiviteter förklarar mycket väl varför djävulen dog av ren tristess, detta då han inte kunde tävla med oss i djävulskap. (Förutsatt att man nu tillhör dem som tror på att symbolen djävulen existerat). Man kan också hävda att han lyckades med sin största lögn, den att han inte finns. Sanningen är tragiskt nog den att han sitter leende i alla människors själ. I de mörkaste skrymslena och han är inte helt svår att locka fram. Som symbol för ondskan fungerar han ypperligt.

Indoktrinering och felinlärning är mycket vanligt och de tankefel som nötts in sedan vi var beroende av föräldrarna växer och blir till tankevanor/tankemönster som är mycket svåra att rätta till i efterhand. Ibland omöjliga att rätta och jag är nog lätt optimistisk om jag hävdar att det kommer att ta minst tvåtusen år innan verklig kunskap har besegrat alla myter, vanföreställningar, religioner med mera som byggs upp på medveten felinlärning.

Felinlärning är även vanligt inom vardaglig kunskap, till exempel inom skolmatematiken. Elever i svenska klassrum sitter en stor del av tiden och räknar i sin egen takt. Detta behöver inte i sig vara dåligt, men om inte läraren noga följer upp hur eleverna tänker och kontrollerar att de verkligen förstått så befästs begreppsliga missförstånd och felaktiga tillämpningar i stället för att övervinnas.

Det är också mycket vanligt att människan försvarar sin felinlärning via aggressivitet eller en känsla av att de blir kränkta. Det räcker med att studera politisk och religiös fundamentalism för att inse detta faktum.

Den infekterade svenska vargdebatten är i sig ett talande bevis.

De ansvariga politikerna är främst inställsamma, fega och ohederliga. Rovdjurspolitiken handlar idag inte om gynnsam bevarandestatus. Det handlar mest om att smeka de landsbygdsväljare som ogillar varg medhårs och om att främja okunnighet. EU:s art- och habitatdirektiv bryr sig inte om hur många, lodjur, vargar, björnar eller kungsörnar man kan få att överleva genom att lägga dem i en politiskt betingad biologisk respirator. Kravet är långsiktig livskraft, genetiska förutsättningar och utbredningsområde stort nog för en livskraftig stam, inte konstlad akutvård.

Från det gamla delmål om en vargstam på 210 individer hävdar somliga nu att det egentligen räcker med 100 djur för att vargen ska kunna leva vidare. Guillaume Chapron, docent vid Sveriges Lantbruksuniversitet, talar om en tydlig vulgarisering av forskningsresultat. Han menar att det forskarna visat är att 100 vargar kan räcka för en mycket kortsiktig överlevnad. Men för att skapa förutsättningar för en långsiktig och genetiskt livskraftig stam behövs det runt eller mer än 700 vargar i Sverige.

Det är ett grundläggande renlighetskrav att man inte medvetet ljuger och sprider desinformation. Det tycks mig nödvändigt att majoriteten av landets politiker ställs under förmyndare vad det gäller rovdjurspolitiken. Man bygger inte en hållbar biodiversitet och demokrati på medvetna lögner och desinformation.

Är varg verkligen en fara, ett problem jämfört med mänsklig felinlärning, aggressivitet och våldsamhet?

Vargens hävdade farlighet för barn bleknar bort när man ser hur ofta vuxna människor är direkt farliga för barnen. Exemplen är oräkneliga

FN beräknar att cirka 1,2 miljoner barn varje år utsätts för människohandel, så kallad child trafficking. Idag är detta den tredje största brottsliga verksamheten i världen, näst efter narkotika- och vapenhandel.

Barnen som faller offer för människohandlarna behandlas som varor som säljs och köps och utnyttjas hänsynslöst, för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Både flickor och pojkar utnyttjas exempelvis sexuellt, som billig arbetskraft och soldater, adopteras bort eller tvingas begå stölder, tigga och smuggla narkotika. Många fråntas sina pass, hålls inlåsta eller saknar på andra sätt kontakt med det omgivande samhället – kanske för att de inte kan språket eller helt enkelt för att de är så rädda att de inte vågar söka sig ut”. (Källa Unicef).

Vargen värnar sina valpar. Värnar vi verkligen alltid våra barn?

vacce-sepia1b mellan

Annonser
Det här inlägget postades i Vargdebatten:. Bokmärk permalänken.