En predikan jag vill höra…

Den religiösa okunnigheten manifesterar sig på många olika vis. Men det är direkt tragiskt att i ”moderna” lokaltidningar tvingas läsa svammel som tycks härstamma från 1800-talets helvetespredikningar och synen på vargen är idag lika fördomsfull som under medeltiden inom den kristna kyrkan. I skrifter från 1200-talet från den katolska kyrkan beskrevs vargen som ”ett djävulens redskap, satt på jorden som Guds straff för människans synder”.

Ljungbys lokala kyrkoherdar tycks ha stannat vid medeltidens kunskapsnivå, vilket bevisas när man läser denna typ av infantila små krönikor:

100_6485

Man kan hävda att hen bara kommer med en bildlig liknelse, men det hen gör är att sprida fördomar och högmodigt hävda att bara ”kristna” kan göra gott. Egentligen vill jag ställa samma fråga till ovanståens kyrkoherde som jag hade ställt till gud om den existerat, nämligen: ”- Är du … på riktigt?” (Det saknade ordet kan du nog lista ut!) 😉

Med hänvisning till inläggets rubrik så skulle jag uppskatta och uppskatta högt om följande predikan en dag lästes i Sveriges kyrkor.

En drömpredikan skulle lyda enligt följande:

Jag ber om ursäkt för att jag misslett er, mina älskade ”får”. Som ”herde” har jag förlett er och som ursäkt framför jag att jag själv blev lurad, indoktrinerades av okunniga traditioner och symboltänkande. Det jag predikade om var bara en pueril saga byggd på uråldrig fantasi.

Fantasi är förmågan att skapa inre bilder, känslor och föreställningar, i de ögonblick då de inte upplevs enbart genom vanlig perception som syn, hörsel eller våra andra sinnen. Fantasi är rätt använd ett bra verktyg för det arbetande tänkandet som hjälper till skapa nytt av äldre kunskap. Fantasin hjälper oss genom att ge mening åt upplevelser och förståelse för kunskap. Det är en grundläggande konstruktion genom vilken människor förstår världen. Den spelar också en mycket viktig roll när man ska lära sig nya saker.

Fantasin är en kreativa tanke-/idéförsök i medvetandet som används för att skapa nya teorier och idéer baserade på olika faktiska funktioner. Med objekt från riktiga uppfattningar utnyttjar fantasin sammansatta IF-funktioner för att skapa nya och uppdaterade idéer. Denna del av sinnet är avgörande för att utveckla bättre och enklare sätt att utföra gamla och nya uppgifter. Dessa försöksidéer kan tryggt genomföras i en verklig värld och då, om tanken är sannolik och funktionen är sann, kan idén aktualiseras i verkligheten. Fantasin är nyckeln till ny utveckling i sinnet och kan utvecklas tillsammans med andra. Detta under förutsättningen att antaganden måste utformas i förhållande till tidigare konstateranden av vetenskaplig fakta och i enlighet med principerna i all vetenskap.

”Fantasi är viktigare än kunskap. Kunskapen är begränsad. Fantasin omsluter världen.” (Albert Einstein).

Många kända uppfinningarna och produkterna har skapats av inspiration från någons fantasi.

Barn använder ofta berättelser eller låtsaslekar för att utöva sin fantasi. När barn skapar i fantasi, leker de på två nivåer: dels använder de rollspel för att agera ut vad de har skapat med sin fantasi, och dels leker de sin låtsaslek som om den vore en faktisk verklighet som redan existerar i den berättade myten.  …och vi religiösa påminner i mycket om Alfons Åberg som har tråkigt och finner tröst i att leka med sin hemliga kompis Mållgan.

Vår nyfikenhet söker svar och skapar tänkande, kreativa liksom abstrakta mönster, tankebanor. Detta filosofiska arbete med verktygen fantasi och logik kan leda åt två håll, mot vetenskap eller mot saga/religion. Det finns alltså två huvudlinjer.

A: Den logiska rationella kunskapssökande hjärnan bygger sin logik på naturvetenskap som exempelvis matematik och med verktyget fantasin. Den frågar: Är detta rimligt? Hur kan jag testa detta?

B: Den gruppen av människor som söker sig till sagan/religionen frågar sig främst: Kan jag acceptera detta? Tyvärr tillhör jag liksom övriga religiösa förespråkare denna grupp.

Vi byggde vår magiska ”hittepå logik” i efterhandskonstruktionens ljus och med fantasins hjälp. Tyvärr går det aldrig att riktigt sakligt samtala med oss, vi i den sistnämnda gruppen, kring vår mytologiska världsbild. Vi har alltid ett ologiskt trumfkort som dödar ett sakligt, logiskt och rationellt samtal. Nämligen magi och mirakel. Drömmar är ett lika viktigt verktyg för sagans och religionens själar som sann vetenskap är för utvecklingen av till exempel vår medicinska sakkunskap.

Tragiskt nog är den sistnämnda kategorin vanlig även inom makthungrig politisk argumentation. Den pågående vargdebatten är ett talande exempel på hur sagans okunnighet väljs som varande ett vetenskapsbaserat verktyg.

Vanligtvis och givetvis kan det mänskliga psyket omfamna båda dessa tankevägar, det är lite hur det passar vårt syfte för stunden. Ett exempel på en religiös vetenskapsman är Johann Mendel, senare känd som Gregor Mendel, som studerade ärftlighetens mekanismer. Idag vet vi att könet är ett resultat av X respektive Y-kromosomer. Det var en kvinna som år 1905 visade hur ett embryo får manligt kön, hon hette Nettie Stevens.

Ett exempel på hur vi religiösa människor väljer att acceptera en omöjlig tankegång är idén om jungfrufödsel. Inom den kristna magiska och mytologiska mystiken är Marias jungfrufödsel central. Liksom inom många andra religioner där halvgudar, kungar och hjältar fötts fram utan köttslig befruktning. De föds ofta så gudarna, rena och sexuellt obefläckade.

Jungfrufödsel sker varje dag bland djur. Det kallas partenogenes och är något som utvecklats under evolutionens gång. Bland enklare ryggradslösa djur som insekter (t.ex bladlöss) är det mycket vanligt. Hos ryggradsdjur sällsynt. Vissa reptiler, som ödlearten new mexican whiptail, använder partenogenes frekvent och fenomenet har sällsynt dokumenterats hos stora djur, som hajar och komodovaraner.

Bland däggdjuren finns inga kända fall av spontan jungfrufödsel. Jesus obefläckade jungfrufödsel måste alltså varit ett verkligt mirakel. Hos oss finns nämligen ett genetiskt fenomen som heter ”genomisk imprinting”. Alla däggdjur bär två kopior av varje gen, en från hanens och en från honans sida. I vissa av dessa par är en av kopiorna ”påslagen” och en ”avslagen”. Vilken av generna som tar över är förutbestämt. Skulle däggdjuren få gener enbart från sin mor skulle vissa par inte funka alls, medan andra skulle ha båda generna ”påslagna”.

Marias jungfrufödsel är alltså en biologisk omöjlighet och en religiös lögn.

Människor som har problem med en enda gen blir ofta mycket sjuka om de alls överlever, problem på alla imprintade gener går inte. Dessutom skulle Jesus av biologisk nödvändighet då ha varit en kvinna, en klon, en kopia av modern Maria.

En annan tragisk konsekvens av de abrahamitiska religionernas budskap är att tiden här bara är en förberedelse inför nästa liv i paradiset. Jag tar ett exempel från en konkurrent och glöm aldrig att det arabiska ordet Allah betyder Gud.

Detta jordiska liv är inte mycket mer än lek och flyktig glädje; de eviga boningarna är ett bättre för de gudfruktiga.” (Koranen)

Viktigast är den religiösa själavården, att man följer Gud och konungs påbud, lyder och tillber herren under lovsång och tungomålstal. I allt övrigt tiger man helst. Hur vi behandlar vår planet är inte viktigt, bara vi följer vår herres bud enligt ett otaligt antal andliga ledares varierande tolkningar av texten. Det finns över åtta tusen olika tolkningsvarianter/ismer bara inom kristendomen. Lyder vi någon av dem så kommer vi i nästa liv till paradiset. I paradiset finns det ingen plats för djävulens hund, vargen, så varför ens bry sig om artens rättigheter i detta liv? Jag deltog via min fördomsfulla okunnighet i den enorma massutrotning av arter vi nu står inför, förlåt mig mina ”får”.

Problemet är att vi bara har ett liv, liksom vi bara har en planet. Inte de tre planeter vi tycks tro vi har om vi ser till all onödig konsumtion och tillväxtiver. Det är en väldigt farlig idé detta att efterlivet är det viktiga, det innebär att alltför många överlämnar den oerhört viktiga frågan kring hur vi förvaltar vår planet till en fantasifullt skapad gud.

Frånvaron av logiskt förnuft är oändlig inom religionen (och hos arten homo sapiens) och religion (löftet om evigt liv) bör ses som världshistoriens största bluff.

Bara två saker är oändliga, universum och mänsklig dumhet. Och jag är inte säker på det förstnämnda” (Albert Einstein).

Den religiösa sanningen är falsk och bara en mycket gammal hierarkiskt exkluderande mänsklig maktmetod (vi mot dem). Ytterligare en ”utvecklad” form av primitiv tribalism. Grupptillhörigheten, stamtänkandet, gängets betydelse för oss, är urgammal och inget som förändras över en generation. Den kristna eller snarare abrahamitiska guden, är långt yngre än vad religionens alla megafoner hävdar. Hen (eller detet) uppfanns för ca 2600 år sedan (hänvisar till seriösa religionsforskare som Jean Soler). Religionens uppfattning om gud grundas i behovet av att hålla samman stammen, vilket i sig är en grund i nationalstatens utveckling. Guds tillblivelse bygger på uråldrig politik och det psykologiska spelet kring grupptillhörighet. Det handlar i grunden om tribalism, vilket betyder att man gynnar personer av sin egen stam.

Det ”kristna” budet om att: älska sin nästa som sig själv” bör korrekt översatt istället vara: ”Du skall älska din stamfrände som dig själv”. Behovet av en utvecklad tribalism ligger i ”ledarens” behov av ett starkt revirskydd. Det är ingen större skillnad på en schimpanshannes grepp om en påk och följande stridsrop för att kalla gruppen till strid, om man jämför med dagens politikers behov av vapenmakt för gränsskydd (revirskydd). Studera t.ex. det välkända exemplet kring de tre ”ledande” politikernas grepp om järnstänger för att skydda svenskheten mot en i princip redlöst berusad icke-stamfrände. Därtill avhumaniserades fienden via ordet ”babbe” som betyder babian. Gör en jämförelse med ”karnismen” och ni bör därtill tydligt se hur många av oss agerar exakt som den varg som tröttnar på den irriterande jakthunden.

Det är lite roande att vi såg vargen som varande farlig. Som präst/kyrkoherde blundade jag också medvetet inför det faktum att vi ständigt dödar för att leva. Som varande ett djur konsumerar vi liv från andra, både djur och växter.

Är du icketroende, ateist, eller har fel ”Gud”, skall du dömas, exkluderas och får för evigt simma i en flod av magma (helvetets eld). Världen över ses ateism som ett brott, i vissa länder bestraffat med döden, i andra med fängelse, kraftiga böter eller diskriminerande utstötning. Diktatorn kräver, som alltid, tyst lydnad. Här gjorde jag, liksom mina övriga religiösa megafonbröder ett enormt misstag. Vi missade helt att den ”heliga skrift” inte ens nämner ordet demokrati eller principen om folkstyre. Vi hånade också kunskapen och såg den som ett hotande gift mot vår tro! Vår etik handlade mer om att bygga ett etiskt torftigt och kallt dömande stenökenlandskap, vi lät inte människor leva fria och till exempel få älska dem de ville älska. Kvinnan såg vi som varande ”en halv man” som skulle dölja sig.

Religionen är, likt mycket av vår konsumtion, en falsk fyllnad i själens tomrum av längtan och bygger mest på vårt behov av framtidshopp. Hoppet om evigt liv är i grunden en ärvd rädsla och mycket enkel att förstå.

Djuret homo sapiens är bara en av evolutionens alla vackra frukter under utveckling och tyvärr ser vi planeten som en ägd trädgård som vi plundrar efter kortsiktigt behag. Vi dränerar den medvetet genetiskt på evolutionens framtida möjligheter.

Bara vetenskapen ger oss reell kunskap. Att vi inte alltid kan hantera kunskapens verktyg är inte vetenskapens fel. Ingen skyller på biltillverkarens konstruktörer när en rattfull kör ihjäl någon.

Tänk om vi gemensamt kunde förstå vad vi är och vad inkluderande samarbete ger. Istället för kortsiktigt girig konkurrens om de små älskade bitarna av ”guldkalven”. Vi inom kyrkorna var på inget vis bättre, vi byggde gyllene tempel och blundade inför armodet vi spred.

Religionerna har aldrig givit mänskligheten någon konstruktiv frukt som inte kan ges av vetenskap, bara falskt hopp. Det finns ingen mänsklig erfarenhet, eller kunskap, som bevisar Guds existens. Det finns bara ett genetiskt betingat tomrum människor fyller med inlärd tro när ångest och rädsla tar över. Och rädslan har många ansikten, smärta och dödsfruktan är två, andra är främlingsfientlighet, sagostyrt rovdjurshat och så vidare.

Alla mänsklighetens hundratusentals olika Gudar har förr eller senare hamnat på historiens hög av minnen. Där ligger några tusen glömda gudar och vem minns eller ärar idag Aztekernas store Gud, Huitzilopochtli? Vad gör vår och dagens Gudar mer trovärdiga än den kämpen? Han som varje natt tappert kämpade mot mörkrets alla makter för att solen skulle kunna återfödas nästa morgon.

Be till exempel någon troende kristen logiskt förklara Guds godhet i ljuset av några ord ur fjärde Moseboken, kapitel 31. Gud befallde Mose att utkräva hämnd av midjaniterna. Mose tog sig an uppgiften och samlade ihop 12 000 stridsrustade män, som till en början troget utförde Herrens verk.”De tågade mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön.” (31:7) Men sedan tycks de ha veknat, ty de nöjde sig med att ta kvinnorna och barnen som gisslan. När Mose fick reda på vad som hade hänt upptändes han av vrede mot härens befäl och sade till dem: ”Har ni låtit alla kvinnorna leva!” (31:15) Sådan mesig flathet var inte förenlig med Guds vilja, och Mose befallde dem att rätta till situationen:

Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del. (31:17–18)

De citerade bibelorden ovan bör verkligen betänkas. De tillfångatagna midjanitiska mödrarna tvingades alltså först bevittna mördandet av sönerna, därefter blev de själva avrättade. Troligen genomborrade med svärd eller spjut och samtidigt väl medvetna om att deras döttrar skulle begagnas som sexslavar åt de israelitiska soldaterna. Orden i Bibeln blir än mer intressanta i ljuset av den Islamska statens härjningar, terror och illdåd i vår nutid.

I den kristna mytologin användes vargen som exempel på djävulens ondska. Men studerar man den ofta välutvecklade mänskliga ondskan så bleknar sagan om den farliga och onda vargen bort helt.

Vargens hävdade farlighet är främst konstruerad av den del av vår själ som har en inbyggd fascination för sagor.

Lite studier i homo sapiens tänkande och aggressiva aktiviteter förklarar mycket väl varför djävulen dog av ren tristess, detta då han inte kunde tävla med oss i djävulskap. Förutsatt att man nu tillhör ”fåren” som tror på att symbolen djävulen verkligen existerat.

Indoktrinering och felinlärning är mycket vanligt och de tankefel som nötts in sedan vi var beroende av föräldrarna växer och blir till tankevanor/tankemönster som är mycket svåra att rätta till i efterhand. Ibland omöjliga att rätta och jag är nog lätt optimistisk om jag hävdar att det kommer att ta minst tvåtusen år innan verklig kunskap har besegrat alla myter, vanföreställningar, religioner med mera som byggs upp på medveten felinlärning. Det tragiska är att jag och alla övriga ”präster” deltagit i denna medvetna felinlärning.

Felinlärning är även vanligt inom vardaglig kunskap, till exempel inom skolmatematiken. Elever i svenska klassrum sitter en stor del av tiden och räknar i sin egen takt. Detta behöver inte i sig vara dåligt, men om inte läraren noga följer upp hur eleverna tänker och kontrollerar att de verkligen förstått så befästs begreppsliga missförstånd och felaktiga tillämpningar i stället för att övervinnas.

Det är också mycket vanligt att människan försvarar sin felinlärning via aggressivitet eller en känsla av att de blir kränkta. Det räcker med att studera politisk och religiös fundamentalism för att inse detta faktum.

Den infekterade svenska vargdebatten är i sig ett talande bevis.

De ansvariga politikerna är främst inställsamma, fega och ohederliga. Rovdjurspolitiken handlar idag inte om gynnsam bevarandestatus. Det handlar mest om att smeka de landsbygdsväljare som ogillar varg medhårs och om att främja okunnighet. EU:s art- och habitatdirektiv bryr sig inte om hur många, lodjur, vargar, björnar eller kungsörnar man kan få att överleva genom att lägga dem i en politiskt betingad biologisk respirator. Kravet är långsiktig livskraft, genetiska förutsättningar och utbredningsområde stort nog för en livskraftig stam, inte konstlad akutvård.

Från det gamla delmål om en vargstam på 210 individer hävdar somliga nu att det egentligen räcker med 100 djur för att vargen ska kunna leva vidare. Guillaume Chapron, docent vid Sveriges Lantbruksuniversitet, talar om en tydlig vulgarisering av forskningsresultat. Han menar att det forskarna visat är att 100 vargar kan räcka för en mycket kortsiktig överlevnad. Men för att skapa förutsättningar för en långsiktig och genetiskt livskraftig stam behövs det runt eller mer än 700 vargar i Sverige.

Det är ett grundläggande renlighetskrav att man inte medvetet ljuger och sprider desinformation. Det tycks mig nödvändigt att majoriteten av landets politiker ställs under förmyndare vad det gäller rovdjurspolitiken, miljöpolitiken med mera. Man bygger inte en hållbar biodiversitet och demokrati på medvetna lögner och desinformation.

Är varg verkligen en fara, ett problem jämfört med mänsklig felinlärning, aggressivitet och våldsamhet? Nej, den verkliga faran ligger i att religionerna tillåtits sprida sitt mentala beroendegift bredvid politikernas lögner.

Jag ber om ursäkt för min villfarelse och erkänner att sagan om Gud faktiskt bara var en saga.

I alla prästers namn säger jag eder: Förlåt oss, ty vi har syndat. Det var inte vår fantasigud som övergav oss, det var vi som övergav er.

Amen!

Untitled

Untitled

vacce-sepia1b mellan

Annonser
Det här inlägget postades i Religionskritik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.