”A modest Proposal” (NM Versionen).

 

Ett anspråkslöst förslag, ( A modest Proposal), är en satirisk artikel skriven av författaren Jonathan Swift 1729, artikelrubriken var i sin fulla längd:

Ett anspråkslöst förslag för att hindra fattigas barn från att bli en börda för sina föräldrar eller landet och göra dem nyttiga för allmänheten”.

Förkortningen ”NM Versionen” i rubriken står för den: Ny Medelblå Versionen av Jonathan Swifts cyniskt-ironiska förslag överförd till en reell politisk verklighet för många. Dagens verkligt genomförda politik kan ges rubriken:

”Ett anspråkslöst beslut för att hindra sjuka från att bli en börda för samhället och göra dem nyttiga för allmänheten”.

I praktiken har de Nya Medelblå (en variant av röd blåbetong!) infört en ny myndighetskultur av kontroll och prestige långt under det man ens förväntar sig av personer längst ut på normalfördelningskurvans vänstra sida. (Tänker då på IQ/EQ-nivån). Syftet med att anställa så lågbegåvad personal som möjligt till myndigheter som Försäkringskassa, AF, m.m. är att skapa så stor frustration och ångest hos de ”tärande” (sjuka) att sjukdomsförloppets negativa effekter förstärks. En död patient är billigare än en levande! ( Hänvisar till Maciej Zarembas DN-serie om sjukvården). Nästa steg är väl att låta entreprenörer använda patienter på våra sjukhus som billig arbetskraft ? (Enligt devisen: ”Alla behövs!”).

Lägger man därtill trenden att låta ”sega” byråkrater styra över sjukvårdssystemet m.m. så blir effekten än bättre. Att alltid möta en ny läkare (med stafettpinnen i näven) skapar frustration och tar död på tilliten (om patienten nu ens överlever), vilket är en högst medveten politik.

Värst av alla undermåliga byråkrater är dock de som jobbar inom Försäkringskassans processjuridiska enheter. De har en så underbar intelligens att de forskat fram det faktum att: Om en kollega är tyst, så säger hen ingenting!” Vilket skulle bevisa att om ett möte med sex olika myndighetsaktörer kring en patient är överens, så är de inte det, eftersom Försäkringskassans representant medvetet ”höll käft” hela tiden. (Det är en underbart roande komik att läsa deras ”alster”, förutsatt att man inte drabbas).

Jag förstår att ledande Medelblå makthavare är nöjda med den ”Nya” byråkratins resultat, den går ju hand i hand med skattesänkningsideologin och ger (ytterst kortsiktig) vinst.

Vi ser utvecklingen, inom skola, sjukvård, åldringsvård (hemtjänsten), arbetslöshetssiffror, sjuktal…ja, överallt. Men de små blåingarna sitter där, njutningsfullt tillbakalutade med den lilla stafettpinnen i näven och gnyr av välbehag. Andra får smällarna och ta obehaget att försöka städa upp efter deras SSO (skattesänkningsonani/orgasm).

Mitt ord/förkortning om onani har en vulgär ton, men det är ingenting mot den allmänt medvetna cynism den ”Nya Medelblå” politiken och ekonomismen uppvisar och frågan är vilka som har orken att städa upp efter dem?

 

9abefe854c56c214

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt om politik. och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.