Tjugo nålar i sidfläsket!

 

Det var så jag vaknade idag… någon bet mig och satte ca tjugo sylvassa små nålar tämligen djupt in i sidfläsket mitt.

En affärsidé kanske, träna och sälja små högaktiva kattor till morgontrötta som en effektiv ”väckarklocka”?

Nä, ingen god idé, man måste tänka sig för och inte utsätta djur för onödiga risker. Det är tämligen intressant hur många människor säger sig älska sina husdjur, är det därför de avlas sönder?

Eller släpps lösa i kända vargrevir?

Vi har lite konstig definition på det här med att älska ibland, när det gäller djur är det ofta en form av ägandets kontrollerade hyckleri, djuret blir en renrasig statussymbol.

Jag skall inte älta min syn på homo sapiens, det är snarare bäst att helt undvika området, smärtan i varats olidliga lätthet förstärks bara till det outhärdliga.

Jag föredrar nog den smärta Whiskey väkte mig med. Hon heter så min tre månader gamla inneboende. Jag behandlar henne med en nästan töntig vänlighet, t.o.m. när hon klättrar uppför mina ben ler jag och ber henne ödmjukt att klättra någon annanstans, i gardinerna t.ex… 😉

mordvapen

Det märks att gubben blivit äldre, tålmodig och vänlig mot djur…och djävligt grinig mot folk!

varning


 

 

 

 

 

Varningen på brevlådan är i högsta grad adekvat och välmenande.

 

 

 

Whiskey pep iväg när jag vrålande lyftes en meter ovan sängen som reaktion på hennes lekfulla morgonhälsning: ” – Dags att leka nu husse!” …och jag fick dåligt samvete för att jag skrämde henne!

Liksom jag fick en lätt omgång av dåligt samvete när jag särade henne från systern, Cola, även om jag vet att Colas husse och matte i Norrköping ger henne mängder med kärlek, lek och omvårdnad.

!cid_inlineImage555

Gubben har blivit en tjurig kattfarbror som mest värnar sina fyrbenta vänners väl och ve. Barnen är stora nu och har utvecklats till fina exemplar av homo sapiens och det har smugit in en känsla av trötthet i min själ. Jag har nog gjort mitt nu och känslan av mättnad ökar, kan man bli nöjd och trött på livet? Svaret är ja, det kan man och man har även rätt därtill.

Det finns egentligen ingenting nytt under solen och mänskligheten lär inte förändras…vi är och lär förbli en samling små ”tokar”.

…och ”Gud” har absolut ingenting med saken att göra! 😉

 

Sitter och väntar på Whiskeys nästa attack och önskar er en skön helg! Må gott därute!

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Tjugo nålar i sidfläsket!

  1. Wolf is my Soul skriver:

    Vad roligt att se någon annan som döpt sitt husdjur till Whiskey! Jag har också en Whiskey här hemma men han är en hund (mastiffblandras) och 8 år gammal nu. Jag har dessutom en 13 år gammal Nixon som är min andra hund. Kattklor i sidfläsket låter INTE mysigt, haha!! Hoppas att du slipper fler ”attacker”.

  2. arrami54 skriver:

    Blandraser är bäst, min ”vita varg” är en renodlad Schabrador! 😉 Whiskey är ett ädelt namn, döps man efter en gudadryck skall man vara stolt!
    …nä, kattklor i sidfläsket är inte helt mysigt, speciellt inte när man sover. 😉 Man kan liksom vakna bättre!
    Må gott! 😉

  3. Iréne skriver:

    ..du ”farbror” har han läst ”Gubbe och katt” av Nils Uddenberg? Om inte så tycker jag nog ”farbror” ska ta sig en trevlig lässtund 🙂 Trevlig Helg!

  4. arrami54 skriver:

    …nä, men boken låter intressant, den får jag fixa fram…låter som om den passar mig! 😉

    Detsamma du!

  5. Iréne skriver:

    😀

  6. arrami54 skriver:

    …ja, le och njut av helgen!
    PS: Har läst 16 sidor ur boken nu på ”smakprov.se” och jag är fast, den boken bara måste jag läsa! Tack för tipset! DS.

  7. Britta skriver:

    Allt är så länge sedan, men kanske finns den där unga, roliga människan inom en fortfarande:-) Vi får jobba på det. Jättesöt kattunge! Ha en fin helg/
    Britta

  8. arrami54 skriver:

    Visst är Whiskey söt och även Cola!

    Ja Britta, givetvis ”finns den där unga, roliga människan inom en fortfarande”, liksom barnet vi en gång var. Problemet är att med ålder och förlorade illusioner så ler de inte igenom ”molnen” så ofta längre, de unga och ”goa” vi en gång var. Tungsinnet har iallafall växt hos mig, men livet är en berg och dal bana, ibland är man långt ner och gräver, ibland flyger man långt ovan molnen.

    Hoppas du flyger…och leende!

    Ha en skön helg du också! Kram. 😉

  9. Iréne skriver:

    Det är en försiktig och behaglig kärlekshistoria i ett lugnt tempo 🙂

  10. arrami54 skriver:

    …jo, jag har redan läst lite om den spirande kärlekens framväxt i trädgårdsskjul och via stora gula ögon i fönstren om morgonen. 😉

Kommentarsfältet är stängt.