…en blodig söndag.

 

En skön dag faktiskt, denna blodiga söndag. Hösten kom med dagsregn och ett lugnt vandrande i lättjans pelarsal. Det mest ansträngande min kropp utfört idag är nog att stoppa och rensa pipan…och ett pip-stopp efter en god middag är verkligen en njutning.

…och lider man av ”palt-frossa” så springer man inte ifrån sin egen skugga, vilket hästen gjorde…det är bara skuggan av hästen kvar på husväggen, så kvick var den!

Hästens skuggaHur det nu gick till?

(Pröva gärna att måla en hästskugga i naturlig storlek på en träfodrad villa, på frihand…och när du ständigt bjuds på god jäst dryck. Personligen blev jag nöjd med resultatet, liksom fastighetsägaren. En kul idé och ett kul experiment, en sommardag för några veckor sedan).

Och nu åter till palten. Som den vise vet: ”När ett djur ger sitt liv måste du vara respektfull och ta tillvara på allt. Du får inte bara ta det godaste”.

Djuret jag inmundigade denna söndag var en Ren, ja inte en hel…men kött och blod från en. En god vän bjöd på lite samisk matkultur och jag måste hävda att det var verkligen gott. Inget går upp mot en måltid som består av yppersta råvaror och ny kunskap. (Jo, jag lider av nyfikenhet och har läst på lite om samisk matkultur till efterrätt denna kväll).

Inte nog med att denna blodpalt var god, efteråt drabbades man av en enorm mättnad, av ”paltfrossa” som min vän uttryckte saken, eller som om man tuggat i sig några kilo urberg. Man blir enormt mätt av två större blodpalt-bitar!

Eftersom jag vandrade i lättjans salar hängde jag inte riktigt med i receptet, men jag såg att det revs ett antal råa mandelpotatisar, som blandades med renblodet och mjöl (vete- och rågmjöl) plus lite salt. När smeten fått en lagom fast konsistens blandade min vän in stekt renskav (renkött) och kokade palten i ca femton minuter.

100_5660

Givetvis serverades palten med smör och hemkokt lingonsylt, den köpta är för söt och lingonens skönt syrliga smakton går förlorad.

100_5664

Efteråt drack vi kokkaffe med kaffeost, också det en samisk specialitet jag kan rekommendera.

…så nu sitter jag här, mätt, däst och sömnig, vad återstår förutom den yttersta lättjan… lite sömn.

 

Önskar er en god kväll och en god natt!

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Min konst!, Natur och miljö. och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till …en blodig söndag.

  1. Britta skriver:

    Mamma gjorde ibland blodpalt hemma, men inte på renblod utan från nöt. Om jag minns rätt så var det blod, lite vatten, vetemjöl och lite salt i degen. I palten bollar av ister och njure. Det här låter väldigt oaptitligt – men så gott! serverat med äkta smör och mjölk. ”Paltschwimen” sa vi i Norrbotten om tillståndet efter en måltid med palt, eller så ”paltkoma”:-)

  2. arrami54 skriver:

    …”paltkoma”! 😉 Jo, då vet du vilken enorm mättnadskänsla jag upplevde under min ”paltfrossa” och fortfarande känner nu många timmar senare 😉 , gott var det, verkligen gott och jag har aldrig ätit denna form av palt förr. Vi har givetvis palt här nere också (gjord på koblod) men inte med ren som bas och mandelpotatis är en lyx här nere. Mjölk har jag läst att man inte skall dricka till, eftersom mjölk hämmar järnupptaget och blodpalt är ren järn-medicin för kroppen m.m.
    Recepten tycks dock likna varandra, i ditt recept är renskaven utbytt mot ister och njure.

    Någonting annat jag älskar ur samernas matkultur är suovas (suovas-bierggo = saltat lättrökt renkött) med kokt mandelpotatis, stekt svamp och lätt stekta grönsaker. Det är mums det!
    Min första reaktion var också att det lät ganska oaptitligt, men det var verkligen gott!

    Må bättre än väl! 😉

Kommentarsfältet är stängt.