Djävulen dog av tristess!

 

Exakt datum vet ingen, men att han dog av total tristess inför det omöjliga i att mäta sig med mänsklighetens djävulskap, är klarlagt bortom allt rimligt tvivel. Dödsögonblicket var kanske när Lord Cardigan kommenderade framåt marsch in i ”ärans dal” under Krimkriget…(tekniken är ”förfinad” men slakten är densamma nu som då).

Den europeiska stormakten hade en katastrofalt dålig krigsorganisation. Bakgrunden var bla den brittiska militära tradition som innebar att höga militärer inte skulle ha någon krigserfarenhet. De militära titlarna köptes. De förmögna ädlingar som hade råd att betala sådana summor (35–40000 pund) satte en ära i att inte befatta sig med stridandet. De ägnade sig åt drill och disciplin och formgivning av eleganta uniformer.

I det brittiska imperiet förekom vid denna tid strider endast i Indien, och även om det var en viktig del av imperiet föraktades människor med stridserfarenhet därifrån av generalerna.

Att befälet struntade i striderna ingick alltså i den brittiska traditionen i den armé på omkring 25000 man som landsattes på Krim hösten 1854.

Meniga soldater betraktades av sina överordnade som slaktboskap, och det enda som bekymrade generalerna i fältslagen var rädslan för regelbrott.

Herbert Tingsten gör i sin bok ”Viktoria och viktorianerna” en sammanfattning av den vanvettiga engelska insatsen med 700 man i slaget vid Balaklava, där ryssarna anföll den 25 oktober 1854:

” Det engelska kavalleriet befalldes att angripa en rysk ställning, försvarad av 12 kanoner och överlägsna kavalleriförband. Denna ställning låg vid slutet av en dal. Dalens sidor var besatta av ryskt infanteri och artilleri, sammanlagt 44 kanoner. Det gällde alltså att rida igenom dalgången, två kilometer lång, över en kilometer bred, med beskjutning från tre sidor. En mer uppenbar och fulländad dödsfälla är knappast tänkbar.

Lord Cardigan kommenderade framåt marsch och de sjuhundra satte sig i rörelse, först i trav, sedan i galopp.

Cardigan vände aldrig på huvudet under ritten, han såg inte att brigaden höll på att försvinna under kanonsalvorna; en kavalleriofficer fick inte se sig om under en chock, ty det kunde tyda på osäkerhet.

Inte heller gav Cardigan någon ytterligare order; blott en gång, då i den vilda jakten framåt en underordnad, kapten Nolan, red upp vid hans sida, gav han en åthutning för denna insubordination.

Efter slaget frågade man Cardigan vad han tänkt på under ritten. Han hade hela tiden irriterat sig över att kapten Nolan uppträtt o-reglementariskt, nästan ohövligt.

Genom en fantastisk lyckträff red Cardigan de två kilometerna oskadd. Plötsligt var han inne bland de ryska kanonerna som skulle erövras.

Han bar visserligen värjan dragen, men slogs inte. Det var inte, sade han sedan, ”en generals skyldighet att slåss mot fienden som en menig” och efter några sekunder hade han ridit igenom batteriet och befann sig ensam framför det ryska kavalleriet.

Han ansåg nu chocken genomförd och vände ensam tillbaka samma väg, i trav och skritt för att inte göra ett ovärdigt intryck.

Vid återkomsten, oskadd så när som på ett lätt sår, var han starkt upphetsad. Han längtade efter att äntligen få ge kapten Nolan en uppsträckning, men Nolan var död.

Efter en mönstring av de överlevande i brigaden ansåg Cardigan dagens arbete avslutat, begav sig till sin jakt – ensam bland officerarna sov han inte i tält, utan i en egen jakt i hamnen – badade, åt en god middag med champagne och njöt en förträfflig sömn”

 

Kanske dog djävulen den 6 augusti 1945, klockan 08:15 på morgonen…kanske några månader tidigare i ett av Europas utrotningsläger. Arbete ger ju frihet på aktiebolaget Tellus!

Hade Djävulen levt idag skulle han med säkerhet burit en exklusiv designad T-shirt med texten: ” Trygghet & Tradition”

 

Ingenting förändras, vi bygger våra drömmar på en rutten grund och väver retoriken kring en trasig poesi…

…och jag ser mest fruktan i barnens ögon när de blickar mot framtiden.

 

Ingen är oumbärlig, var och en är oersättlig.”

melankoli

 Eller hur?

…det som inte dog av tristess, var den av traditionen så uppburna mänskliga lögnen!

Annonser
Det här inlägget postades i ...det är om hösten drömmar dör..., Allmänt om politik. och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Djävulen dog av tristess!

  1. Tugga skriver:

    Inga nyheter men det känns härligt att härskarnas metoder nu inte bara uppmärksammas av Piratpartiet.

  2. arrami54 skriver:

    Härskarnas metoder är väl kända och det finns ingenting nytt under solen därvidlag…det trista är att folket så tyst accepterar den lögnens hierarki vi kallar ”demokrati”!

  3. linda skriver:

    Gud den här bilden gör mig sjuk av sorg. Har sett den förut. Är det sant att fotografen tog livet av sig efter denna bild eller är det bara en uppförstorat osanning? I vilket fall så ville jag bara säga att jag verkligen gillar detta inlägg. Du ger innebörden av ”skriva är guld” en ny mening 🙂

  4. linda skriver:

    Usch nu har tröttheten slagit hårt. Blev lite felstavningar där!

  5. arrami54 skriver:

    …jag är själv en relativt utpräglad dyslektiker så jag såg inte felen…förrän du väckte mig! 😉 (tog mig friheten att rätta! Du vet, som lärare är man lite ”störd”).

  6. arrami54 skriver:

    …oj tack för de orden. Bilden på barnet och gamen fick fotografen en del kritik för, eftersom det hävdades att han inte hjälpte barnet som redan var bortom räddning. Men orsaken till hans självmord var nog mest saknaden över en god vän som avlidit. Han såg också världen med mycket sorgsna och melankoliska ögon och orkade antagligen inte mer…?

  7. kao skriver:

    Djävulen – den fiktiva ‘personen’, lever vidare i form av krig och svält där människor slås ut av politiska ideologier och krossas av makten i sitt land.

    Precis ALLT handlar om pengar och Mammon mår väldigt bra just nu. Kanske kan man kalla ‘den fiktiva personen Mammon’ för Djävulen själv.

    Kao

  8. arrami54 skriver:

    …exakt, och båda existerar inom oss alla, mer eller mindre…vi är nog mest ett primitivt, ängsligt och egoistiskt smågirigt djur. Synd att vi låter den sidan av oss styra! 😉

  9. linda skriver:

    Usch! Tragiskt. Hade nog också tappat livslusten efter att ha fotograferat denna bild. Blir så illa berörd bara av att se fotot. Tänk att stå sida vid sida och se misären. Personligen kan jag inte ens se varken dokumentärer, bilder eller läsa om alla världens problem längre. Desto mindre gå in och se vad som skrivs om det på kommentarsfälten. Var ute på stan i helgen och åt middag med några vänner. Satt på uteserveringen och efter ett tag kom en tiggare och frågade om pengar. Bordet bakom oss avisade honom på det mest brutala sättet och kvinnan som satt där halvfull med sin vinare var absolut vidrig. Jag blir alltid lika förbluffad över denna extrema kyla som vi människor börjat visa. Men likförbannat lämnas jag helt paralyserad varje gång jag möter den eller blir åskådare till den!

  10. arrami54 skriver:

    Du kan läsa kort om bilden och Kevins tragiska öde här: (om du vill!) http://en.wikipedia.org/wiki/Kevin_Carter

    …förstår dig, kylan och ”fördumningspandemin” är extrem här i Sverige. Ett bevis är den växande rasismen och främlingsfientligheten…svensken tycks ha tagit värvning i de patetiskt ängsligas arme och gnäller mest: ” – Tänk om jag inte kan köpa den senaste prylen och få ett nytt designat kök till Jul?

    Jag har också tappat det mesta av min tro på mänskligheten, men möter fortfarande de ”kalla” med ironisk vrede och sarkasm.

    Var rädd om dig! 😉

Kommentarsfältet är stängt.