Visst är kärnkraften säker!

 

Min rubrik är ironisk och inlägget är en repris, men debatten får inte tystna och lögnerna om den säkra kärnkraften segra än en gång.

Listar man alla kända tillbud och olyckor så kan inte ens den naivaste kärnkraftsförespråkare hävda att den är säker, det är tvärtom: ” en mycket riskabel metod för att framställa elektricitet”, vilket alla kloka är medvetna om!  

Den blir inte heller billigare än alternativen i ett Europa med samma elpris. ”Kärnkraftens risker borde ha gjort den politiskt omöjlig för länge sedan. Dessutom har reaktorkramarnas egna argument förlorar kontakten med verkligheten. Kärnkraftsanhängarna – en brokig samling av fackföreningsfolk, lobbyister, storföretagsdirektörer och folkpartister – återkommer alltid till behovet av energi.”

Jag undrar också lite över följande: ”Vad har Löfven i sinnet – en koalition med M? Och hur förklarar han och andra kärnkraftsförespråkare att Tyskland, Belgien, Österrike och Schweiz anser att de klarar både energiförsörjning och klimatpolitik utan kärnkraft?” frågar Per Gahrton och Maria Wetterstrand,  i en debattartikel i DN. De drar kloka kopplingar mellan kärnkraft och kärnvapen, ställer m.a.o. rätt frågor och hur är det med Socialdemokratins kongressbeslut om kärnkraften, inget som binder Löfven på vandringen mot M?

Den enda klokt, logiska, frågan Löfven bör ställa sig är: ” – När händer det en olycka igen?” …för trots den totala osannolikheten har det hänt förr! Tar några exempel och ord i repris:

12 dec 1952

Chalk River, Kanada • Reaktorkärna skadad (INES 5)

10 okt 1957

Windscale, Storbritannien • Brandskada (INES 5)

24 maj 1958

Chark River, Kanada • Bränsleskada (INES uppgift saknas).

25 okt 1958

Vinca, Jugoslavien • Strålskadad personal (INES uppgift saknas).

26 juli 1959

Santa Susana Field, USA • Partiell härdsmälta (INES uppgift saknas).

24 juli 1964

Charlestown, USA • Kriticitetsolycka (INES uppgift saknas). Se förklaring till ”Kriticitetsolycka längst ner!

Nov 1965

National Reactor

Testing Station, USA • Överhettad kärna (INES uppgift saknas).

5 okt 1966

Monroe, USA • Partiell härdsmälta (INES uppgift saknas).

Maj 1967

Chapelcross, Storbritannien • Partiell härdsmälta (INES uppgift saknas).

21 januari 1969

Lucens, Schweiz • Explosion (INES uppgift saknas).

17 april 1970

Aquarius, Stillahavet • Månlandare med radioaktiv last på Stillahavsbottnen.

22 mars 1975

Davis-Besse, USA • Delvis skadad reaktor (INES uppgift saknas).

7 dec 1975

Greifswald, Tyskland • Skadade uranstavar (INES 3)

22 feb 1977

Bohunice, Tjeckoslovakien • Bränsleskada (INES 4)

28 mars 1979

Three Mile Island, USA • Partiell härdsmälta (INES 5)

13 mars 1980

Orléans, Frankrike • Materialläcka (INES 4)

Mars 1981

Tsuruga, Japan • Arbetare utsatta för strålning (INES 2)

23 sep 1983

Buenos Aires, Argentina • Kriticitetsolycka (INES 4)

26 april 1986

Tjernobyl, Sovjetunionen • Explosion, härdsmälta (INES 7)

4 maj 1986

Hamm-Uentrop, Tyskland • Bränsleskada (INES uppgift saknas).

19 okt 1989

Vandellos, Spanien • Generatorbrand (INES 3)

6 april 1993

Tomsk, Ryssland • Explosion (INES 4)

Juni 1999

Ishikawa, Japan • Fel på styrstav (INES 2)

30 sep 1999

Ibaraki, Japan • Kriticitetsolycka (INES 4)

Juli 2002

Chapelcross, Storbritannien • Lossade bränslestavar (INES uppgift saknas).

10 april 2003

Paks, Ungern • Bränsleskada (INES 3)

19 april 2005

Sellafield, Storbritannien • Materialläcka (INES 3)

Sep- okt 2005

Dounreay, Storbritannien • 266 liter utspillt radioaktivt material (INES uppgift saknas).

Nov 2005

Braidwood USA • Materialläcka (INES uppgift saknas).

6 mars 2006

Erwin, USA • Materialläcka (INES 2)

25 juli 2006

Forsmark, Sverige • Elektriskt fel, nödstopp (INES 2)

4 juni 2008

Krsko, Slovenien • Förlust av kylmedel (INES uppgift saknas).

11-13 mars 2011

Fukushima I och II, Japan • Överhettning, explosioner, brand. (INES 7)

 Olyckan är fortfarande pågående! Städningen lär ta ca 40 år!

INES (The International Nuclear Event Scale) är en sjugradig skala, utarbetad av Internationella atomenergiorganet, för att kunna gradera incidenter/ olyckor vid kärnkraftsanläggningar. De tre lägsta nivåerna (1-3) kallas för händelser eller incidenter och de fyra översta för olyckor (4-7). Militära olyckor är inte medräknade i listan och det är i princip omöjligt att hitta korrekta uppgifter för en motsvarande lista.

Studera olyckan/incidenten i Forsmark som ligger på en tvåa i INES-skalan. Där hade vi ren tur att det inte blev en allvarlig olycka. Risken för härdsmälta vid kärnkraftverket i Forsmark var under flera år 790 gånger större än vad man tidigare hade trott. Vid incidenten 2006 slogs mer än tolv olika säkerhetssystem ut, de flesta av ett enda fel. Läs här!

Det finns ingen säker kärnkraft. Vi måste få in det i våra huvuden. Genomskåda förespråkarnas falska argument och börja tänka långsiktigt!

(En kriticitetsolycka är när kedjereaktionen skenar iväg okontrollerbart och orsakar en enorm värmeutveckling som kan demolera hela reaktorn och till och med få den att explodera ifall reaktorn innehåller brännbart material. I Tjernobyl skede detta. Kedjereaktionen blev okontrollerbar, grafiten i reaktorn antändes, väte separerades ur vattnet och det blev en vätgas explosion följd av en grafitbrand som pyrde i flera dagar och spred ut härdmaterial i atmosfären.)

Ser leende hur folks okunnighet tycks eskalera när det sker en olycka som i Japan (Fukushima). Man skriver om faran med solenergi…folk trillar ner från taken när de monterar den. Man pekar på vindkraftverkens skadliga inverkan på rovfåglarna, men glömmer (medvetet?) att det finns alternativa lösningar även här: http://www.energytower.se

Det viktigaste argumentet mot kärnkraften är att när det sker en allvarlig olycka så blir området obeboeligt i århundraden, kanske årtusenden. (Pekar på Tjernobyl! …och det finns ett antal ryska kärnkraftsverk med allvarliga säkerhetsbrister, man kan nog räkna in dem all!).

Även om en kraftverksdamm rasar, ett vindkraftverk välter p.g.a. en jordbävning så kan allt återuppbyggas, respektive lätt rivas…det finns ingen farlig strålning som hindrar!

Kärnkraften blir aldrig säker, bara de olyckor jag pekade på ovan, är skäl nog, lägg därtill produktionen av bränslet (Uranbrytning m.m.) och problematiken med slutförvaret…ingen kan garantera säkerhet 3000 generationer framåt. Och INGEN kan stoppa mänsklig girighet, slarv med säkerhet m.m. som historien ger tusentals exempel på…inte minst i Fukushima.

och kärnkraftsförespråkarna missar helt i vårt viktigaste vägval, energieffektivisering och energibesparing. Det svenska folket visade under oljekrisen 1973 och framåt en fantastisk förmåga att spara…och den förmågan kvarstår, det handlar bara om vilja.

SNF har byggt upp en sajt som visar vägen för de som vill spara el/energi: http://www.toptensverige.se/

I Sverige planerar man att öka kraftuttaget ur de befintliga kärnkraftsreaktorerna trots att hela världen nu fått bevis på att kärnkraften är livsfarlig och att det är en gigantisk miljöbov. Visserligen så kanske inte kraftproducenterna kan ställa om i planeringen samma vecka som reaktorerna i Japan poppar likt popcorn, men de borde ändå sända ut signaler om att de observerar och tar till sig den gamla information som nu körs i repris, kärnkraften är livsfarlig för både människa och miljö.” …skriver ”Jinge” och med all rätt. Vi har ju alla sett hur Centerpartiet med Maud i spetsen säljer sig till ”högstbjudande” i frågan…de korrupta svenska elbolagen är ju en kassako för regeringen.

Det finns ingen säker kärnkraft även om tekniken i teorin skulle kunna fungera säkert, men ingen kan negligera de risker mänskliga fel som inte minst ”girighet”, vilken är inbyggd i våra gener.

Det finns goda alternativa energikällor och valmöjligheter för alla de som även vill tänka på kommande generationers livsbetingelser/miljö…välj, sol-, vind-, vatten, vågkraft och energibesparing/energieffektivisering…välj bort kärnkraften! …och kan Tyskland, ja då kan vi!

Två starka invändningar på miljöområdet kvarstår alltid, dels leder uranbrytning till kraftiga miljöstörningar och hälsorisker. Så kraftiga risker att vi i Sverige väljer att importera uran – trots att vi har några av världens största urantäkter innanför våra gränser. Dels är frågan om hur kärnavfallet ska hanteras inte löst.

Varje kilowattimme kärnenergi vi producerar skapar dödligt giftiga ämnen. Det vore helt oansvarigt om vi glömde bort detta!

Om vi håller oss till uranbrytningen så formligen kryllar det av miljökatastrofer!

Jag tar några få exempel:

Det vanligaste bränslet i svenska och utländska kärnkraftverk är uran 235, U235. Det finns bara 0,7 procent av denna isotop naturligt. För att uranet ska bli användbart som kärnbränsle anrikas det till ca 3 procent. Det sker genom att det fasta uranet (egentligen uranoxid) omvandlas till en gas, uranhexaflorid, för sedan återföras till fast form. Koncentrationen blir till då runt 3 procent. Uranet pressas sedan ihop till små kutsar, vilka sedan infogas i rör som blir bränslestavar.

Mängden slam som bildas och mängden kemikalier som används är av kopiösa mängder. Av ett ton malm blir det ca 998kg avfallsslam som lämnas för att sedimentera i en avfallsdamm. Eftersom inte processen i uranverken är gjord för andra ämnen än uran, lämnas tungmetaller och långlivade radioaktiva ämnen som thorium-230 och radium-226 i slammet. Detta gör att 85 procent av malmens ursprungliga radioaktivitet hamnar i slammet och i avfallsdammarna. Hur slammet sedan behandlas är olika från land till land. Säkerheten runt det hälsovådliga radioaktiva slammet har generellt förändrats under åren till det bättre, men är långt ifrån bra.

Dagbrottet i Key Lake (Kanada) är världens största gruva med en produktion på 5433 ton per år, vilket är 15,4 procent av världens samlade produktion.

När gruvan skulle tas i bruk startades också en massiv PR-kampanj. Dels för att gruvan skulle kunna hävda sig på den övermätta internationella uranmarknaden och dels för att stilla den lokala opinionen. Flera protester, blockader, bojkotter och rättsprocesser ledde bland annat till att gruvföretaget blev dömda för att illegalt ha torrlagt ett antal sjöar.

Under de tre första månaderna inträffade tolv stora radioaktiva utsläpp, varav den största i januari 1984 då 100 miljoner radioaktiv vätska svämmade över skyddsvallarna. Några åtgärder för att rensa upp efter skadan togs inte förrän efter massiva protester och en endagarsblockad av vägen till gruvan.

Gruvan vid Rabbit Lake (Kanada) är den största gruvan efter Key Lake och producerade 1997 4632 ton uran, vilket är 13 procent av världsproduktionen. Vid flera miljöutredningar runt gruvan några få år efter gruvans öppnande noterades omfattande miljöproblem. Ett antal arbetare avskedades vid Rabbit Lakes Uranverk, då de påpekade att säkerhetsbestämmelserna inte följdes och de försökte bilda en fackförening

ett annat exempel är Cluff Lakegruvan (också Kanada) där utomordentligt farligt avfall placerades från gruvans öppnade och tre år framåt i över 2900 tiotons betongbehållare. Dessa placerades på gruvområdet och beräknades hålla i 100 år. Redan 1983 började de läcka och 1986 hade 200 behållare spruckit och 2,5 ton radioaktiv sörja hade runnit ut.

(en källa här).

Exemplen på miljö- och hälsovådlig hantering i och runt Urangruvorna världen över kan räknas i tusentals, men debatten kring Uranbrytningens miljö- och hälsoproblematik är i princip nedtystad, varför kan man på god grund fråga sig, liksom varför Sverige inte bryter Uran?

Svaret är att brytningen får alltför allvarliga effekter för miljö och hälsa!

 

Carl Bildt twittrar i försvar för den säkra svenska kärnkraften:- “The Nordic world has its discreet charm. No earthquakes. No tsunamis” .

Sanningen är att kärnkraften inte är säker någonstans, ”också i Sverige har det varit nära att ett kärnkraftverk förlorat sin elförsörjning, närmast ett haveri skedde i Forsmark 2006. Orsaken den gången var ett sammanträffande av flera mänskliga misstag, bland annat en kortslutning på kraftnätet som i sin ledde till att Forsmark 1 snabbstoppades jämsides med att två av reaktorns fyra dieselgeneratorer inte startade. Orsaken till att två av dieselgeneratorerna den gången inte fungerade som de skulle berodde på att de hade ett inbyggt fel, som för övrigt också hittades hos de två som ändå fungerade.”

tillfälligheter räddade Forsmark den gången och ”excellensen” herr Bildt får man vara otroligt naiv om man ens lyssnar på.

Hur det går med kärnkraftskatastrofen i Japan vet vi i skrivande stund inte, att det blir partiella eller fullständiga härdsmältor står klart…men katastrofens omfattning vet vi kanske först om ett par månader.

Personligen är jag och har alltid varit motståndare till kärnkraften och man såg tidigt och ser än tydligt, en psykologiskt betingad och generell skiljelinje mellan könen…kvinnor är inte lika lättlurade att tro på teknikens förträfflighet som män.

Män är en aning dummare generellt, speciellt tydligt blir detta i tilltron till teknikens lösningar när riskkalkylering ingår som i fallet med kärnkraften. En parallell man kan dra är mäns adrenalintörst efter fart (också en kemisk/biologisk testosteroneffekt), vi kan tydligt se denna testosteron-fälla hos yngre män i en motorstark bil, eller på en motorcykel! Yngre kvinnor föredrar ”havremopeder” (hästar)).

Jo, jag generaliserar lite men det jag påstår är empiriskt övertydligt, mäns lite dumma tillit till teknik är långt högre än kvinnors!

Ingen kan hävda att kärnkraften är säker, det finns förutom brister i teknik, alltid en mänsklig faktor och därtill naturens benägenhet att inte ställa några garantier…vilket katastrofen i Japan bevisar, än en gång. Vi vet också att värre jordbävningar i detta och andra områden kommer!

atomkraft_nej_teck

Vi har energi-alternativ och behöver faktiskt inte frossa i el/energi-slöseri och mitt främsta argument mot kärnkraften är att medborgarna tvingas på en medveten risk av energibolag och politiker som tänker med samma omogna tillit till tekniken som den unga man som trycker gasen i botten i en BMW M3 och drar fram i mer än 200 km/timmen…han har lika lite kontroll och kan lämna samma säkerhetsgarantier som kärnkraftsförespråkarna!

 

 

Vi kan ge alla framtidens barn en bättre gåva än kärnkraften och alla dess problem!

 

vacce-sepia1b mellan

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt om politik., Natur och miljö. och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Visst är kärnkraften säker!

  1. Ping: Debatten får inte tystna | skvitts

  2. skvitt skriver:

    Mycket bra inlägg. Jag slog ett slag för det hos mig. Delar också på fb.

    /Skvitt

  3. arrami54 skriver:

    Tack. 😉

  4. skvitt skriver:

    Tack själv och god morgon.

    /Skvitt

  5. Svante Svensson skriver:

    Delar din åsikt om kärnkraft, och skyll inte på mig, jag röstade nej. Mitt skäl till att rösta nej, var att när människor använder teknik blir det misstag, precis som du skriver. När det gäller kärnkraft blir misstagen ungefär, som samhällsfarlig verksamhet. Alldeles för många drabbas vid en olycka. Riskmedvetenheten är något, som kommit i skymundan i många verksamheter på vår planet. Jag tänker, som så att när människor ger fullständigt fan i trafikregler, ger man också fan i säkerhetsbestämmelser i kärnkraftverk. Jag är också ense med dig när det gäller att planeten skulle mått bättre av att slippa djuret människan, men att önska en pandemi bland människor idag är ju att utrota allt liv på planeten. En pandemi skulle ju drabba även de, som skulle kunna stoppa kärnkraftverken innan de havererar, och havererar alla blir planeten obeboelig, för det liv vi känner till.
    Svante

  6. arrami54 skriver:

    Om kärnkraften är vi överens och om pandemin…;-)
    Jag önskar givetvis ingen pandemi, det är bara ett uttryck för min syn på människans nivå. Strikt sett ur planetens och övriga levande organismers behov skulle en pandemi vara önskvärd, ur ett mänskligt perspektiv inte. Därtill är risken att en pandemi tar övriga däggdjur också. Jag ger bara uttryck för en svartsyn och vrede över mänsklig oförmåga, över vår kortsiktighet, makthunger, girighet med mera när jag provokativt önskar en pandemi som reducerar den ”dumma arten”.

    Njut av våren! 😉

  7. Svante Svensson skriver:

    Jag kan inte annat än att njuta av våren idag +14 grader klockan 13.22 har precis kommit in efter en promenad med Atlas, men funderar på att döpa om honom till Kartboken, så han slipper bära himlen på sina axlar. Fortsätter detta väder kommer vi att kunna ta promenader i skogen också om en vecka, nu är det för mycket snö i Kårböle. Hoppas du också får njuta av våren i Småland.
    Svante

  8. arrami54 skriver:

    🙂 …jo, att bära hela Atlasen ständigt kan bli jobbigt och man undrar ju…funderar han på att rymma? 😉

    Njuter av våren, snön är i princip helt borta här nere och med rätt skor fungerar en skogspromenad bra, det är ju lite ”surt” men det bryr sig inte hunden om.

  9. Anemone Nemorosa skriver:

    Vet du en sak Thomas? Få vet om att de tre kvarvarande kärnkraftverken i Chernobyl, reaktor 1,2 och 3, var i bruk så sent som år 2000, då de stängde den sista verksamma reaktorn (3). Hela den stora konstgjorda sjön som användes som reservoar för kylvattnet till 4 reaktorer, kommer att försvinna då man stängde av vattenpumparna som pumpar upp vattnet från Pripyatfloden 2013. På 1990-talet släppte man lös ett antal Przewalskihästar och nu finns det 3 hjordar med totalt 100 hästar. Man håller på att bygga en ny sarkofag över reaktor 4. ”New Safe Confinement”. EU har varit med och finansierat detta tillsammans med Ukrainska staten och flera medfinansiärer. Ett franskt företag sköter byggnationen. Har sett åtskilligt av filmmaterial från katastrofen, som orsakades av att 2 oerfarna människor skulle göra ett test och samtidigt tappade kommunikationen med varandra. Att Ryssland sedan mörkade olyckan och att det var en tekniker på Forsmark som blev kontaminerad av nedfallet, och sedan slog larm, hade jag ingen aning om.
    Det finns mycket att lära sig. Just nu är det ryska.

    Ha det fint!!

    Anemone Nemorosa

  10. arrami54 skriver:

    Lycka till med studierna i ryska och må gott. 😉
    Jag har sett en del dokumentärer kring Chernobyl och läst en del…men mest minns jag hur vi upplevde dagarna när olyckan hände. Vi bodde en bit norr om Gävle och upplevde några oroliga dygn innan vi flyttade hem till småland…

Kommentarsfältet är stängt.