…nu något trevligare, Passer domesticus!

 

Några inlägg har handlat om rasism och Sverigedemokrater, trista bekantskaper jag helst undviker, så nu väljer jag att skriva om någonting mycket trevligare, våra små bevingade vänner. Vintern håller sitt grepp även här nere och det är samling vid fågelbordet ständigt, idag fick jag besök av två Grönsiskor (Carduelis spinus ) en vacker liten grön fågel, en liten fink som mäter 12-13 cm, har ett vingspann på 20-23 cm och en vikt på ungefär 12 gram, som förr var en populär burfågel på grund av sin färg och fina sång.

En personlig favorit, bredvid övriga som Blåmes, Svartmes, Talgoxe med flera är den ”flygande råttan” (jag har hört den kallas så), nämligen Gråsparven (Passer domesticus). Den är talrik och det beräknades finnas ca 500 miljoner gråsparvar lite världen över. Men på senaste tid har det kommit rapporter om att den, liksom andra, minskar kraftigt. Gråsparven är hotad i hela nordvästra Europa, både i städer och på landsbygden. I Sverige finns uppskattningsvis en knapp miljon gråsparvar i dag, en kraftig minskning jämfört med början av 1970-talet.” Minskningen ligger runt ca 60% sedan 1970-talet.

Jag försöker vara noga med att mata fåglarna genom vintern, frön, talgbollar, fett från slakt, smör, frukt läggs ut, även bröd. De har lärt sig att jag är tämligen ofarlig och brukar inte fly undan, utan håller sig någon meter ifrån mig. Det brukar bli så att det häckar en skön samling på tomten och i omgivningarna, Talgoxe, Blåmes, Svartmes, Gråsparv, Pilfink, Svartvit Flugsnappare, Sädesärla, Nötväcka, Gärdsmyg, Lövsångare m.fl.

Men den som imponerat mest på mig är Gråsparven. I somras hade jag en Gråsparvsherre som med maka häckade under en av takpannorna, i ”grannfamiljen” förolyckades hannen och han ställde upp och hjälpte till med att mata även de ungarna.

Passer_domesticus_-male_feeding_chick-8(Foto: Magnus Manske).

 

Jag mötte honom relativt ofta när han tog en välförtjänt paus om kvällarna. En liten vardagshjälte i mina ögon och jag försökte servera honom frön, helst vill Gråsparv ha Vetekorn. Man skall inte bjuda på bröd när de har ungar, det kan orsaka svåra matsmältningsproblem och död hos ungarna.

Gråsparven kan tyckas se lite alldaglig, tråkig ut (som de flesta av oss) men det är en trevlig liten fågel. Den gör dessutom som många andra nytta genom att ta gott om insekter.

 

De gillar både vattenbad och sandbad, vilket vi bör försöka bjuda på. Ett litet fågelbad är ingen större kostnad och har man trädgård är det lätt att ordna något skyddat ställe där man har ett litet ”sandbad”, fin sand skall det vara.

En majoritet av beståndet finns i dag sannolikt i städerna och har de väl etablerat sig så stannar de livet ut, de är lika trogna boplats som maka/make.

Även Gråsparven har spelat en stor roll inom mytologin. I Norden liksom i Västeuropa i övrigt har sparven betraktats med oblida ögon. I Frankrike har man trott att det var djävulen som skapade fågeln. Arten har i alla tider ansetts som en varslande fågel. När det gällde kärlek var den en lyckobringare, men hans spådomar i övrigt hade dock dåligt rykte. Några exempel på Gråsparvens dåliga rykte är: ” Då sparvar flaxar på fönsterrutorna, bådar de dödsfall.” (Stöde, Medelpad). ” Sitter täcklingen och pillar på fönsterrutan, blir det lik i huset. ” (Närke). ” Sparvar som snabbt flyger förbi fönstren bådar oväder.” (Västmanland). Mer positiva uppfattningar om fågeln kommer bl.a. från Danmark: ” Dödar man en sparv och lägger av köttet på ett inflammerat finger, leder detta till bot.” Från Mellaneuropa påstods att om man lade färskt sparvkött på kräftsvulster, gav det hälsa.”

Du kan läsa mer om Gråsparven i de blåmarkerade länkarna, det är en trevlig figur, så långt ifrån det rovdjur, homo homoni lupus, jag nämnde inledningsvis man kan komma. Avslutningsvis vill jag nämna att ett av de mer destruktiva rovdjur vi har är lösspringande tamkatter, de tar mängder av fåglar/fågelungar och bör hållas inomhus eller i kattgårdar. Det är relativt lätt och billigt att bygga en inhägnad kattgård (använd höns-/kycklingnät och lägg även ett nättak!), eller hägna in balkongen med nät. I USA har man gjort lite noggrannare studier av tamkatternas rovinstinkt och de dödar ca 1,4 – 3,7 miljarder fåglar och 6,9 – 20,7 miljarder mindre däggdjur årligen.

 

Kattgården(En bild från min kattgård, ca 20 kvadratmeter som katterna älskar, med klätter-/klösträd, små hus som skydd för regn/hagel/vind med mera…de kommer inte ut och ingen tar sig in. Ni ser Sixten i förgrunden och herr grå, Pepsi, i bakgrunden)).

Avslutar med en liten film om en lätt förvirrad Gråsparv som tydligen funderar på att börja blogga? 😉

 

 

Nils Ferlins dikt,

Inte ens

Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.

Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit –
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.

 

…och lite passande musik!

 

Nalle på sparv


 

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö. och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till …nu något trevligare, Passer domesticus!

  1. anita skriver:

    Måtte inte Ferlins ord besannas: Inte ens en grå liten fågel. . .

    Tack för trevlig läsning! Är det du som har tagit översta kortet?

  2. arrami54 skriver:

    Tack själv, jag lade in Nils Ferlins dikt i inlägget, den är fin …tyvärr har han rätt, det är bara nu vi har chansen att njuta av en grå liten fågel.
    Bilden är tagen av Magnus Manske och finns i stort format på Wikimedia.

    Må gott! 😉

  3. anita skriver:

    Jag läste lite slarvigt, det står ju så prydligt vem som var fotografen. Flåt! 🙂

  4. arrami54 skriver:

    Nej, det var jag som slarvat och glömt skriva det…jag blev påmind när du frågade. Man får ”låna” Magnus bilder på Wikimedia om man anger hans namn under bilden…vilket jag glömde när jag skrev inlägget. Mitt slarv, inte din miss! 😉

  5. Svante Svensson skriver:

    Kan Sparvens minskning vara ett sen reaktion på att de åt betat utsäde? Eller är det stadsmiljön som ändrats? När jag bodde hemma hos mina föräldrar i Mälarhöjden var det jätteflockar med Gråsparv, framme varje gång vi drack kaffe i trädgården, och under nästan varje takpanna fanns ett bo. När jag var på besök hos dem de sista åren föräldrarna levde fanns inga Sparvar kvar.
    Svante

  6. arrami54 skriver:

    Tror mer det handlar om att jordbruket förändrats mot storskalighet och få enheter, sedan är man i dag långt skickligare på att ta upp till exempel vetekornen, har bättre lager som fåglarna inte når…o.s.v….
    Det småskaliga jordbruket har försvunnit och hästgårdarna ger inte lika mycket ”spill” till sparvarna. I dag är det mer av en samhällsfågel som trivs i vår närhet i villakvarter och städernas kärnor. De har följt människan i ca tio tusen år och lår fortsätta göra så.
    Jag mötte nyligen en gammal vän från förr, vi var båda ornitologer/fältbiologer han är fortfarande aktiv fågelskådare som reser världen över för fåglarnas skull och har samma bild som jag, småfåglarna minskar tydligt och allmänt.
    Vår negativa påverkan ser lite olika ut beroende på art, men generellt är ca 40% av alla planetens organismer hotade i dag…och felet är vårt!

  7. Svante Svensson skriver:

    Apropå djur.
    http://op.se/lanet/harjedalen/1.5712933-manga-renar-gor-riksvag-till-riskvag
    I Norrland finns två sorters vägrenar, den ena kör man på, och den andra kör man i.
    Svante

  8. arrami54 skriver:

    Här nere har vi bara en sorts vägren, men ofta problem med Älg, Rådjur och Vildsvin på vägarna.

  9. arrami54 skriver:

    Jag läste om detta mysterium…mest logiskt är nog trots allt att den tappats av en örn. (Det kanske är vargar som fångat den för att ha som lockbete till att lura små barn nära…så de kan äta upp dem! 😉 ).

  10. Svante Svensson skriver:

    Jag fick för mig att det är evolutionen som var framme, om jag lärt rätt kommer allt liv på jorden från havet.
    Svante

  11. arrami54 skriver:

    🙂
    Sälen tröttnade på det kalla vattnet och gav sig ut för att söka sig en varm helpension i någon stuga! 🙂

  12. Iréne skriver:

    Pilfink..e det ju 😉

  13. arrami54 skriver:

    Pilfinken (Passer montanus) har en svart fläck på kinden och kastanjebrun hjässa och nacke, var ser du en Pilfink i inlägget? Vad har jag missat nu? 😉

  14. arrami54 skriver:

    …och norrmännen har rätt, igen! 😉

  15. Svante Svensson skriver:

    Jag vill inte skryta va det vill inte jag, men jag har aldrig trott på detta att odla fisk. Jag har sagt det vid flera tillfällen, och blivit hånad av högt utbildade personer. Jag har nämnt föroreningsaspekten, men fått höra att den är försumbar. Jag har vid dessa tillfällen också frågat vilket foder som dessa odlade fiskar skulle få. Nu vet jag svaret, fodret trålas med finmaskigt nät över hela jorden, och hotar naturliga fiskbestånd, och behandlas i fabrik, där färgämnen läggs till för att fisken ska få rätt färg. Rätta mig om jag har fel.
    Svante

  16. arrami54 skriver:

    …jag vet ingenting om fiskodling, mer än det lilla jag läst om riskerna. Exakt hur fodret tillverkas vet jag inte, men jag tror inte du är fel ute vad det gäller färgtillsatser med mera. Fisk skall odlas i slutna system där vattnet kan renas, då är det i princip inget fel på odlingen i sig…men i sjöar, åar …nej tack!

  17. Iréne skriver:

    ..att jag är sjuk haha typ dimsyn också 😉 Klart det är gråsparvar 😀

  18. arrami54 skriver:

    …jo, du fick mig att klia mig i huvudet: ” – Vad menar hon nu?” 🙂

  19. Iréne skriver:

    Jag skulle bara se om du var vaken 😉 Fast hanarna är rätt lika pilfinkarna eller är jag helt ute och cyklar? Jag har ett gäng gråsparvar som bor under taket på lillhuset ( jag är iite kluven på om de verkligen ska bo där, tänk om någon ”trillar av pinn” och bli liggande i husväggen?..hur ska jag få ut den/dom då? ) Jag gillar sparvarnas kvitter, det är lite nostalgi, så lät det när jag var liten och man drack saft i bersån hos mormor & morfar 🙂

  20. arrami54 skriver:

    Det är väldigt lätt att blanda ihop Pilfink och Gråsparv, man ser dem faktiskt tillsammans ibland. Det enda som skiljer är Pilfinkens kastanjebruna huvud och nacke och att den har en svart fläck på kinden, i övrigt är de lika.
    Sparvarnas kvitter är en viktig del av våren och en helt tyst vår vill ingen uppleva, så det handlar nog inte så mycket om nostalgi, eller hur?

    En död liten sparv försvinner fort, bortsett från fjädrarna finns inte mycket som ger odör, så även om någon blir liggande i husväggen händer ingenting.

    Må gott! 😉

  21. arrami54 skriver:

    Tack. Det var förväntat att hon ville hem igen.

Kommentarsfältet är stängt.