Homo homini lupus.

 

”Man is a wolf to his fellow man.” Att människan förvandlas till ett hatiskt primitivt rovdjur som attackerar andra människor är långt ifrån ovanligt, och det börjar alltid på samma sätt…

Det är inte mycket mer än 20 år sedan ett fredligt Jugoslavien föll sönder i krig och ofattbara grymheter. Många av dessa extrema vidrigheter utfördes av civila som blev uppviglade av nationalistiska ledare till att plundra, misshandla, våldta och döda grannar av en annan etnisk härkomst. …och det började med missaktningens hatiska ord, ”de är sämre än vi, deras kultur är sämre, de är alla kriminella”…sen kom avhumaniseringen (de är kackerlackor, råttor…), sedan kom våldet…

Gärningsmännen var inga galningar. De var vanliga människor som hade ”förgiftats”, dragits med i den egna gruppens hets och hat. I dagens Sverige har vi en växande grupp som hetsar mot invandrare/flyktingar, många i denna grupp tillhör exakt den primitiva form som varit mänsklighetens, homo sapiens, skugga i årtusenden. Dagens svenska homo homoni lupus kallar sig bland annat Sverigedemokrater, Sverigevänliga med mera och är livrädda för dem de andra, främst muslimer…så rädda att de grundlägger det exkluderande hatet på nytt.

Vill du studera denna grupp, mänsklighetens primitiva, rädda och hatiska skugga…gå då in på Avpixlat eller Sverigedemokraternas sajter. Blir du inte oroad av de ”Sverigevänligas” tal om inbördeskrig, straffvåldtäkt med mera i kommentarsfälten, ja då är det någonting som är fel…

homo homoni lupus

Få orkar läsa länkarna, till exempel länken ovan i ordet ”avhumanisering” och därför lägger jag ut ett citat ur den kloka text, skriven av Lena Sundström, jag länkat till:

”Under de senaste åren har retoriken i samtliga nordiska länder förändrats och förråats, och på nätet sprids mängder av inlägg som ”Bild på Muslimhonan i egen hög person, med avkomma”. Muslimer liknas vid råttor som förökar sig eller vid svulster som sprider sig över samhällskroppen. Ett sista steg i en avhumaniseringsretorik, där människor inte längre ses som männi­skor och därför inte heller behöver behandlas som människor. Som i stället bör betraktas som djur/skadedjur och som därför inte heller har ”barn”, utan ”avkomma”.

För att klara av att tortera, avrätta eller diskriminera måste vi människor först intala oss att ”de andra” inte är människor alls. Inte som vi. Inte med barn som vi. Detta samtidigt som vi, för att kunna sparka nedåt, också har ett behov av att skapa en vrångbild av att vi egentligen sparkar uppåt. Annars skulle det se så illa ut.

Partier som Sverigedemokraterna och Dansk folkeparti bygger därför en politik på en bild där flyktingar och invandrare, som ofta befinner sig långt ned i en samhällshierarki, framställs som ockupanter och erövrare. Medan partierna själva utmålar sig som förlorarna, de förtryckta, tystade, motståndsmännen. Motsatsen till eliten. (Även när de har universitetsstudier bakom sig och sitter i folketinget eller riksdagen.) Man tillskriver sina kritiker och motståndare de egenskaper och politiska åsikter som man tycker klär en motståndare. Kommunist. Våldsvänster. Vänsterextremist. Militant feminist. Kulturmarxist.

En bild som sedan sprids, och köps, även utanför de egna kretsarna. På samma sätt som partiernas omdefinitioner av sig själva läcker ut i samhället så att ”rasistiska” blir ”främlingsfientliga” blir ”invandrarkritiska” blir ”invandringskritiska”.

Efter attentaten i Oslo och Utøya försöker Sverigedemokraterna nu även vilseleda diskussionen och blanda bort korten genom att försöka hävda att alla som ifrågasätter partiets hårda antimuslimska retorik gör samma slags generaliseringar som de själva blir anklagade för. Att man genom att koppla Sverigedemokraternas fiendebild till Anders Behring Breiviks fiendebild gör samma sak som när man kopplar ihop 11 september med världens alla muslimer.

Så är det naturligtvis inte. Skall man följa Sverigedemokraternas och Dansk folkepartis logik och retorik skulle Anders Behring Breivik kopplas till kristendomen i stort, och Svenska kyrkan i synnerhet. Till Göran Hägglund och alla bis­kopar i Sverige. Men också med de sekulära skandinaver som inte ens är troende, men som fortfarande vill fira påsk, jul eller bröllop. Man skulle hävda att det kristna korset är en symbol för att man stöttar en våldsreligion. En symbol att jämföra med ett hakkors. För Sverigedemokraterna är inte en religion. Det är ett politiskt parti i Sveriges riksdag som driver en mycket medveten politik och retorik som går ut på att islam är det största hotet mot västvärlden. Det är inte ett ”invandringskritiskt” parti. Det är ett parti som anser att muslimerna föder för många barn, och svenskarna för få. Det är ett parti som varje dag använder ”andras djupaste skräck och sorg som verktyg för att trumfa igenom sina egna politiska poänger”. (För att låna några ord från Erik Helmersons ledare (DN 29/7) där han menar att det är för tidigt för att ”sätta saker i sitt sammanhang”.

Jag skulle säga att det snarare är för sent. Samtidigt som det aldrig får bli för sent.

Jimmie-Åkesson-untitled

…och vi vet, under vilka fanor de vidrigaste hatarna samlas. Vi vet vad som är den största källan till det hat som sprids och vi vet vilka de små fega främst ger sig på…

Även undertecknad har fått mängder med hot och ”önskemål” mig tillsända via e-mail och i kommentarer, som till exempel detta: Å du din vidriga äckliga nedbajsade batikhäxa, hoppas du blir rånbögmördad av ett gäng smutsiga kulturberikare tills ditt anus spricker och du blir en vattenkanna!

Advertisements
Det här inlägget postades i Min syn på SD! och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.