Vargens dag, den 4:e februari.

vintervarg detalj

Vargens Dag är ett spontant initiativ från medlemmar i föreningarna Nordulv och SRF, Svenska Rovdjursföreningen. Vår vision är att den 4 februari årligen manifesteras av alla som vill ha en frisk vargstam i vårt vackra land. Vi tänder ett ljus för vargen. Vargens Dag den 4 februari – en dag för våra vargar, för acceptans och för en levande landsbygd med ett fullvärdigt och helt ekosystem.”

varg död

… här, hos mig, brinner det en stark låga för vargens rätt att vandra fri och livskraftig även i Sverige.

vargens dag

Det brinner också en liten varm extralåga bredvid, då det i dag även är min vita ”vargväns” födelsedag. Hon föddes för exakt sju år sedan på mitt köksgolv, hon kom död men vi lyckades massera igång hennes hjärta och sedan den stunden är hon min bästa vän…

min vita varg

Jag hoppas att vargarna på sikt inte återigen utrotas i Sverige på grund av Centerpartiets, LRF:s och jägarförbundens puerilt okunniga och egoistiska hat, utan att vi får en stark och livskraftig vargstam en dag.

vargen_jag.jpg.rZd.137378

Läser i dag (6:e februari) till min stora glädje att vargjakten tillfälligt har stoppats, hoppas EU:s miljökommissionär hinner agera också!

Jag minns ett ordspråk som hängde i en av lärosalarna i min ungdoms gymnasieskola:

”Misslyckande kräver en ansträngning, det är därför somliga mänskor aldrig misslyckas”

(Bengt Anderberg).

En säker väg till misslyckandet är att inte ens försöka.

Bengt Anderbergs kloka ord är värd en stunds eftertanke. Om man ska driva utvecklingen vidare i positiv mening, måste man våga ta initiativ. Framgång och misslyckande är två sidor av samma mynt. Ett misslyckande är egentligen ett fantastiskt lärotillfälle. Om vi inte tillåter misslyckanden premierar och stimulerar vi inte lärandet. Misslyckanden är som att gå på ett alldeles eget universitet.

Jag ser den svenska rovdjurspolitiken som ett medvetet misslyckande och det är omöjligt att hävda att politikerna inte ansträngt sig. Problemet är att de ansträngt sig extra hårt för att misslyckas med vargens återkomst till Sverige. Man har ansträngt sig för att gå runt lagarna och vetenskapligt förnuft.

Människor som vanligtvis försöker runda lagarna benämner vi med ett specifikt ord och vanligtvis bestraffas beteendet. Men när lagstiftarna själva kringgår lagen bugar vi oss och benämner agerandet politik.

Politik är att vilja och de som åter vill se vargen utrotad eller extremt minimerad hävdar givetvis sin vilja enligt demokratins principer.

Det tragiska i bilden är att vetenskap, kunskap och fakta negligeras till förmån för några få intressegruppers ekonomiska egoism och vilja att bevara sina vanor.

Debatten förs främst via överdrifter, skrönor, hävdandet av konservativa vanor/traditioner och ofta ren tro.

Våra folkvalda politiker har de senaste åren klart visat att de är villiga att bryta mot lagar de själva varit med om att stifta eller lovat följa inom exempelvis EU:s ram.

Det är tragiskt att det rika Sverige hamnar i den globala skamvrån när det gäller hanterandet av livskraftiga rovdjursstammar, lodjuret minskar och vargen hotas av intressegrupper som styr utvecklingen mot ett evigt tjafs. Sverige har egentligen alla förutsättningar för att skapa en god biodiversitet och gå före i utvecklingen mot en långsiktigt hållbar politik.

Vi förlorar stort om vi fortsätter hävda en oetisk rätt att bryta djurarters livskedja bara därför att vi finner dem kortsiktigt olönsamma och lätt problematiska. All fauna och flora har ett existensberättigande. En rätt som givits dem genom årmiljoner av utveckling. Vi har inte ur något perspektiv rätten att neka någon livsform sin plats och vi är endast skadliga för oss själva i slutändan om vi tar oss den destruktiva rätten.

Världen vi har skapat är produkt av vårt tänkande, och den kan inte förändras utan att vi förändrar vårt tänkande.” sade Albert Einstein och vi behöver verkligen förändra vårt tänkande i grunden.

Det finns ingenting som säger att tillväxt inte kan ske genom miljövänlig och långsiktigt hållbar produktion.

De senaste årens så kallade vargdebatt i Sverige är direkt vämjelig. Givetvis skall vi ha en livskraftig vargstam i Sverige. Vi skall värna detta djur och övrig fauna, flora som hör hemma här. Vi skall värna dem med samma intensitet som vi värnar oss själva. Vi är bara i grunden ett däggdjur bland andra och har inte mer rätt till livsrum än andra arter. Våra narcissistiska idéer om att vi är ”Guds avbild” är bara puerilt trams. Albert Einsteins ord: ” Så länge det finns män kommer det att finnas krig” var när de uttrycktes sanna, de är det idag och kommer alltid att vara. Det mest tragiska krig är det vi bedriver mot vår planet.

Året 2014 var det varmaste året hitintills sedan vi började mäta den globala temperaturen och dess förändring. Många förnekar fortfarande klimathotet med konspiratoriska undanflykter och förnekar fakta. Ursäkterna är lika fantasifulla som alla överdrifter och skrönor vi finner i vargfrågan.

Debatten kring vargens vara eller inte vara har pågått i Sverige allt sedan vargen återkom i början av 1980-talet och en ny vargstam började växa fram. Det finns en hård motsättningarna mellan dem som vill ha en genetiskt frisk och livskraftig vargstam i Sverige och dem som inte vill ha vargen här. Det saknas helt sakliga argument för vargens farlighet för människan och konflikten kretsar främst kring motståndets vanebevarande retorik.

Mina ord skall ses som ett tydligt ställningstagande för varg i Sverige. Jag försöker att sakligt försvara rovdjuret. Vargen är hundens anfader och hunden är människans bästa vän. Vargen är inget hot mot människor och om vi bibehåller en god stam bytesdjur är risken för attacker mot människor högst minimal.

Vargen är en ekologiskt viktig art som saknats i Sverige, dess återkomst är en av de mest glädjande och stora ekologiska händelserna under det senaste seklet. Speciellt med tanke på alla dystra besked om vikande biologisk mångfald och allt längre listor på hotade arter.

Både EU-kommissionen och svenska domstolar har kritiserat licensjakten skarpt, senast kammarrätten i en dom. Vargmotståndet grundas på felinlärning och demokratiförakt i lika hög grad som hat mot vargen.

Skadorna på tamdjur är när de inträffar allvarliga, men något som bör framkomma i debatten är att de är mycket begränsade. År 2013 dödades 341 får av varg. Detta motsvarar mindre än en promille av det svenska lantbrukets cirka 600 000 får. Trots en tillväxt i vargstammen stabiliseras statistiken på en låg nivå. Det tyder i sin tur på att insatserna med rovdjursstängsel fungerar, men det behövs mer stängsel och ett riktad ekonomiskt stöd till dessa för att skydda tamdjur.

Samma bild framträder när det gäller hundangreppen; förra året dödades 15 hundar av varg, 14 skadades. Det är ytterst beklagligt, men bör ändå jämföras med försäkringsbolaget Agrias uppgift om att 521 hundar skadades eller dödades i trafiken. Samma år skadades eller dödades 24 hundar av vådaskott och 152 skadades eller dödades av vildsvin. Agria försäkrar cirka 40 procent av hundarna i landet och ger därför en bra bild. Om vargen sett hund som byte hade antalet angrepp varit långt långt fler. Vargen ser en hund som en varg och ogillar intrång i sitt revir.

Skyddsjakt är i grunden bra, även om genetiskt värdefulla vargar måste sparas. Det oftast är motiverat att skjuta bort problemvargar, eftersom det i allmänhet är några få djur som står för de flesta angreppen på tamdjur.

Licensjakt, däremot, sker utan att göra skillnad på vilka vargar som orsakat skador.

Våra folkvalda politiker har de senaste åren klart visat att de är villiga att bryta mot lagar de själva varit med om att stifta eller följa inom EU. Politikernas förevändning är att ”skapa acceptans” för vargen. Men acceptans kan aldrig nås genom att en grupp rovdjursfientliga jägare tillåts ge sig ut i skogarna med sina personliga agendor, att försämra för vargpopulationen och slippa konkurrensen.

Dessutom visar all erfarenhet att politikernas acceptansarbete helt motverkar sitt syfte.

Varg- och rovdjurshatande jägare vill få vargar att bete sig på ett onaturligt sätt för att kunna odla myter kring problemvargar. De vet att om föräldrar i en vargfamilj dödas så kommer inte ungarna få möjlighet att lära sig ett naturligt beteende, som att hålla sig borta från samhällen och att jaga naturliga byten. Detta lär sig ungarna av sina föräldrar.

Dessa jägare vet också att om man dödar en av föräldrarna så ökar risken för attacker på tamboskap väsentligt eftersom en ensam varg har mycket svårare att fälla vilt. En omfattande licensjakt innebär ett betydligt större hot än skyddsjakt mot den sårbara vargstammen. Denna medvetet selektiva jakt ökar riskerna för attacker på tamboskap och förekomsten av unga vargar i närheten av samhällen, och leder därmed till massmedial rapportering av dessa fall, vilket skapar en än mer negativ syn på vargen.

Vargstammen behöver växa till sig för att klara eventuella sjukdomar och andra slumpmässiga händelser. I en liten vargstam kan inaveln sprida sig snabbare och det krävs nytt friskt invandrat eller inplanterat blod till vår lilla stam.

Den genetiska problematiken kring Sveriges vargstam består och vi behöver förstärka den genetiska variationen med ett antal vargar hämtade utifrån. Alternativet är att få till stånd en kraftig invandring österifrån som kan förstärka vår stam. Inget av detta sker idag och i princip förstärks inavelsproblematiken år efter år.

Det är hög tid att vända ryggen åt alla politiska lögner och pueril mytologi. Vargdebatten berör också i symbolisk mening all annan miljö- och klimatpolitik. Hanteringen av dessa problem drunknar också i falska politiska agendor och mytbildningar. Det är verkligen hög tid att homo sapiens tar sig ner från sin piedestal och avslutar sitt bekvämliga gnällande och tar reellt ansvar. Om vi inte börjar agera sunt ur alla miljö- och klimatperspektiv står vi snart inför så stora problem att hela vår civilisation hotas.

Ingenstans och på inget vis är det varg, eller andra vilda djur, som är problemet. Människans problem är av människor skapade. Vill du se det farligaste och mest destruktiva djur av dem alla, ställ dig framför en spegel.

Det är idag nästan omöjligt för en tänkande och kännande människa att stå stolt bredvid sin art i ljuset av vad som sker.

Avslutar med lite visdomsord från Cherokeserna, och en fråga:

One evening a wise mother told her daughter about the battle that goes on inside people. She said “My child, the battle is between two “wolves” inside us all.

One is Evil. It is anger, envy, jealousy, sorrow, regret, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentment, inferiority, lies, false pride, superiority, and ego.

The other is Good. It is joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, empathy, generosity, truth, compassion, and faith.”

The child thought about it for a minute and asked her mother:
“Which wolf wins?”

The wise mother simply replied, “The one you feed.”

Vilken varg matar du?

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö., Vargdebatten: och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Vargens dag, den 4:e februari.

  1. Ping: 3000-5000 vargar behövs enligt forskarna | Jinges Bilderblogg.se

  2. Iréne skriver:

    Jag tänder ett ljus med dig för Vargen !

  3. rune skriver:

    varför lägga ut en bild här på en blodig död varg…hoppas på en nöjaktig förklaring

  4. arrami54 skriver:

    Huruvida du blir nöjd med det svar du får på din fråga eller ej, är mig totalt likgiltigt…och är du läskunnig så finns det en text på bilden, läs den och de blåmarkerade länkarna, så förstår du kanske varför jag lade in bilden…? Om inte, ja då ser jag ingen anledning till varför jag ens skulle försöka förklara för dig, lägga tid på det och de meningslösa är inget jag roar mig med!

  5. rune skriver:

    om du påstår att folk jublar av att se en död varg så ska väl inte du hjälpa dom med bilder dom gillar

  6. arrami54 skriver:

    Du menar att bilderna här triggar dem att döda fler vargar under ljudliga applåder från centerpartiets politiker…du tror själv tydligen de är störda, varghatarna?

  7. rune skriver:

    oklädsamt att du som är dubbelaktör på många teman ska falla ner på en så brutal nivå…du gör dej bäst som lagom arg )

  8. arrami54 skriver:

    …jaha, du tycker det du!
    Eftersom du överhuvudtaget inte känner individen bakom bloggen kan jag upplysa dig att jag är lagom och balanserat arg. Min hånfulla ton är exakt den de förtjänar som applåderar när ett vackert djur dör i onödan och enbart för att tillfredsställa en sjukt störd opinionsyttring. .

Kommentarsfältet är stängt.