…en pausbild.

 

Vår planet mår inte bra, men vi bryr oss inte…utan rusar på i en ständig jakt på tillväxt. Likt yra, störda lämlar i full fart mot stupet och ingenting tyder på att det lilla djuret homo sapiens vill lära sig av historien. Vi vill bli lurade av maktens minoritet och den främsta lögnen är: ”Den som har flest prylar när hen dör, vinner!”

 

m_fairy farväl till hoppet

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt om politik., Min konst!, Natur och miljö.. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till …en pausbild.

  1. Anemone Nemorosa skriver:

    Folk överlag är så fästa vid sina ägodelar att de kan bli osams med sin familj, släkt, vänner, you name it. Det är patetiskt och löjeväckande. Vem fan blir lycklig av en sak? Att man blir lycklig av att äga saker är bara en illusion, ytligheten objektifierad. När jag dör kommer det inte att finnas en enda pinal kvar,, ingenting att bråka om. Jag tänker skänka bort allt jag har av värde och se till att resten slängs på tippen. Därutöver har jag donerat min kropp till läkarvetenskapen. Jag behöver inte den när jag är död och kan jag hjälpa någon med att donera mig själv så må det vara hänt.
    Maskarna har mat så det räcker ändå. Jag vet att jag anses som knäpp när det gäller mitt ställningstagande, men jag har ett sätt att se på min existens som passar mig och då rättar jag mig inte efter vad andra tycker.
    Det finns inga fickor på svepningen. Du kan ingenting ta med dig dit du går…….

  2. arrami54 skriver:

    …jo, att vänner blir fiender över lite pengar, prylar…är nog en allmänmänsklig erfarenhet. De enda ”prylar” jag bryr mig om är mina målningar, de tillhör mina barn och är det enda arv jag med glädje ger dem.
    …du har så rätt, vi kan ingenting ta med oss och vad är ägande, vi lånar av framtidens barn och den stora frågan är vad vi egentligen ger dem i gåva…en svårt skadad och delvis död planet?

Kommentarsfältet är stängt.