Mitt porträtt på … , ja vem?

 

Nästan alla vet vem han är, eller egentligen inte, men alla tror de vet och har sin personliga bild. Jag tror över tre miljarder individer av mänskligheten visste exakt vem han ”är/var” året 2007. Detta är min bild, visst, den är färgad av Dadaismens sköna ironi…men vi är alla färgade, av vår kunskap, vår tro, våra erfarenheter, känslor m.m.

Vem det är? Ja det vågar jag inte uttrycka, i en del länder skulle jag begå ett grovt brott eftersom bilden/skulpturen skulle kunna tolkas som djupt kränkande. Hur fan nu en gammal högersko, ett par glasögon och en röd kula kan bli det…kränkande alltså. Det handlar väl mest om indoktrinering, s.k. ”kultur” och plötsligt blir barnet helt galet vid ”frälsningens punkt”.

Det finns en anledning till att jag valde en ”skitig” skosula som huvud, och att jag valde sulan till en högersko. Tillika finns det en genomtänkt tanke bakom ”näsan”, och det lilla sura silverstrecket till mun. Kanske lite vitt ”hår” och skägg bör tilläggas bilden?

Denna världskända ”idol/rockikon” (jag försöker nu desperat dölja hans identitet, men det vet du som läst så här långt!) saknar ögon, han är totalt blind, lika blinda är hans miljarder idol-dyrkare…men de har behov av att spegla sig i en falsk dröm…därav porträttets glasögon.

Men vem det är, ja det får du lista ut helt själv! Bilden har kopplingar till en karikatyr på en tidigare mycket känd svensk politiker, men nej, det är inte han jag porträtterat!

” – Carl Bildt?” …trodde min dotter, hon hade inte läst denna bloggtext…men en viss likhet finns det!

100_5504

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min vän Sixten blev omedelbart trygg med ”figuren” och lade sig bredvid honom, ett järtecken månne? 😉

100_5494(Visst är de söta de två!)

 

Inlägget är ”ingressen” till en ny blogg kategori här, ”Min konst”.

Vad är konst, vad är god konst? Frågorna har ställts förr och jag tänker inte försöka besvara dem, bara ge min ”bild”. Jag tänkte blogga lite mer under detta år om just konst…vad det nu är?

Bilden nedan är under arbete, det krävs nog ytterligare två till tre månader innan jag är vid ”resans” slut och kan signera.(Ursäkta den dåliga ”mobilbilden”, men ni ser bra nog!) Arbetsnamnet på målningen är ”Allting pekar mot Gud!” och ni får se den igen när den blir klar och då riktigt fotograferad.

100_5479

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Min konst!. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Mitt porträtt på … , ja vem?

  1. imsy skriver:

    Jag tycker han liknar Ingvar Carlsson, jag!

    Kram!

  2. mariadesuede skriver:

    Kul porträtt!

    Ja, konst, vad är god konst, det ligger iaf delvis i betraktarens syn… Fotografi kan vara konst eller journalism, det beror ju pà syftet, men ocksà bàde konst och journalism. Gillar dina tavlor…

    Kram

  3. arrami54 skriver:

    😉 …du kan din nutidshistoria!

    Kram.

  4. arrami54 skriver:

    Tack! Jo, det mesta kan vara konst, det vi kallar ”verkshöjd” varierar efter individ och tycke. Det jag lekt med är ironi och humor, ”han” tar inte illa upp och vem har sagt att inte konst får vara naiv i betydelsen ”barnslig”.
    Kram.

  5. Anemone Nemorosa skriver:

    Bryr mig inte om ”dojjan” Såg hästen bakom din katt. Jag smälte….eller heter det smallt? Fantastisk!!!! Konst är konsten att beröra sinnena, i alla fall för mig. Jag blev helt tagen av hästen.

  6. arrami54 skriver:

    …jo, porträttet på hästen är jag nöjd med. Varenda hårstrå syns och ljuset över mulen är bra. Minns att denna häst kunde vara tjurig ibland, ett sto av den stolta rasen Arabhäst (ett fullblod av finaste desertbreed). Hon försökte ofta ta makten, bestämma över ”husse”, men den vise väntar…när hon t.ex. inte ville bli ”infångad” för en ridtur så satte jag mig bara på en sten i hagen, med ryggen mot henne. Det tog oftast inte mer än ett par minuter förrän jag kände hennes närvaro och en mule som spelade över flinten, försiktigt och vänligt. Man riktigt kände hur hon frågade: ” – Är du sur på mig nu?”
    Hästar har utvecklat en enorm känsla för samspelet med oss människor genom årtusendena, exakt som hunden…tyvärr har inte alla människor lärt sig läsa dessa djur så bra som de läser oss. Hela gåtan ligger där, i att lära sig ”språket”. Glad att den dåliga bilden i bakgrunden ändå fångade det jag ville ge med den, till dig, när jag målade den lade jag all kärlek till allt hästarna gett mig i varje penseldrag…och det är då, när man orkar ha riktigt tålamod som bilderna oftast blir bra! 😉

  7. Ping: Det kom en kommentar… | Varghjärta

  8. Anemone Nemorosa skriver:

    Du har verkligen fångar arabhästens själ i din målning, och visst är de otroligt kloka! Min häst (en angloarab) läser mig som en öppen bok och han har lärt mig att lyssna till de subtila signaler ett djur ger sin ägare. Fast ägare…det är han som äger mig! Jag blir människa när jag är med min häst, jag känner mig levande och äkta eftersom man inte kan dölja något för honom. Jag vet att han tycker om sin matte, han spenderar hellre tid med mig än med sina hästkompisar.
    Utan min häst är jag halv. Det har jag aldrig kunnat säga om en människa.

  9. arrami54 skriver:

    …tack, en underbar kommentar och då tänker jag inte på komplimangen till mig, utan på den du ger din häst! 😉

  10. Anemone Nemorosa skriver:

    Min häst är den enda som givit mig villkorslös kärlek, något som jag inte fått av någon människa förutom mina föräldrar. Han är bara en källa till glädje.

  11. arrami54 skriver:

    …förstår det där, det finns en anledning till att jag alltid har djur omkring mig! 😉

Kommentarsfältet är stängt.