…”Fimpa moralismen”.

 

””Normen förändras. Människor har blivit vana vid att det ska vara rökfritt.” Så motiverar Folkhälsoinstitutets Karin Molander Gregory i onsdagens DN att myndigheten nu förbereder ett förslag för att begränsa rökning utomhus. Det säger en del både om hur vi ser på rökning och majoritetens rätt att mästra minoriteten.

…inleder DN sin ledare med 2012-07-26 och avslutar med orden:

Men välinformerade, vuxna människor måste få stort utrymme att besluta var deras gräns går för vilka risker de är villiga att ta i val av livsstil – det gäller för tobak precis som för alkohol. Det innebär att förbud mot rökning endast är acceptabelt när det grundar sig på ett värn för andras hälsa. Inte på moralism. Därför bör rökning utomhus vara tillåtet även i fortsättningen.”

Jag röker (tyvärr) och har gjort så sedan jag var tretton år. På den tiden varnade ingen för riskerna, tvärtom, och när man väl fastnat i denna vidriga last är det svårt att sluta. I dag skriker moralisterna att jag är avskyvärd, samtidigt bugar de sig för de som tjänat stort på tobaksmissbruket, hyckleriet är totalt.

Sådan är mänskligheten, hycklande moralister och de värsta jag mött är de som kallar sig kristna. Inga dömer som dem. Jag lider av KOL och har i princip en lunga kvar, visst, jag får skylla mig själv, tobaksbolagen är ju oskyldiga.

…och nej, jag kommer inte att dö i KOL, jag dör för egen hand långt innan jag kvävs i den sjukdomen. (Moralisterna borde jubla, ni behöver ju inte betala ut pension till mig!).

Jag röker inte där andra kan skadas, men utomhus tänker jag fortsätta röka…oavsett hur högt moralisterna än gnäller och lagstiftar.

Livet handlar om livskvalité, jag njuter av mitt pipstopp till en god Whiskey och skiter fullständigt om mitt liv förkortas…vem vill hamna i Caremas (eller liknande företags) ”vård” som gamling (och leva bland er ”människor” längre än nödvändigt?)?

Jag nämnde ovan att jag anser de ”kristna” vara de värsta hycklarna. Låt mig ta ett av många exempel: Jag har i dagarna avslutat en i princip livslång ”vänskap” med en person som tidigare tillhörde The Family ( Guds barn), jag trodde han lämnat sin version av ”Gud”, men så var det inte.

Ni känner kanske inte till ”Guds barn”, men de styrdes av en pedofil vid namn David Brandt Berg, även känd som Moses David, född 18 februari 1919 i Oakland, Kalifornien, död oktober 1994 i Portugal. Han var grundare och ledare av den religiös rörelse, som uppstod i början av 1970-talet under namnet Guds barn, men som nu kallar sig Familjen.

Berg var yngsta barnet till Hjalmer Emmanuel Berg från Kalmar och Virginia Lee Brandt, en känd pastor i pingströrelsen i Kalifornien. Han startade en egen kristen grupp i 1960-talet i San Francisco, mitt i hippierörelsen och Flower Power. Evangelisationsmetoden var flirty fishing, kvinnliga sektmedlemmar skickades ut på gatan för att förföra nya anhängare eller för att med sex få in pengar till rörelsen. Berg var besatt av sex, och små flickor tvingades till att ligga med honom (ovanstående om ”Familjen” är hämtat ur Wikipedia)…..jo, en del moralister tror Gud är synonymt med k*kens primitiva behov!

Och nog är tungomålstalandet en billig form av ”orgasm”. Den här före detta ”vännen” är moralist och ”kristen” så det skriker om det, han umgås hellre med tungomålstalande fundamentalister än ateister…så jag bad honom ”flyga och fara!” Jag kan inte styrka det juridiskt, men min ”väns” exhustru och döttrar tvingades säkert till flirty fishing.

…tro mig, jag röker hellre än blir den sortens ”man” min ex-”vän” är!

(Även om han tror sig stå ”Gud” väldigt nära.)

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Religionskritik, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till …”Fimpa moralismen”.

  1. JK skriver:

    Räkning dödar. Har närstående som fått cancer av passiv rökning.
    Du är en vidrig egoist. Skiter i andra.

  2. arrami54 skriver:

    …och du? En vidrig moralist?
    …säkert ”kristen” också?
    Trist för din anhöriga, kan bara beklaga, men hur är jag skyldig till din anhörigs cancer? Jag röker bara bland andra rökare eller utomhus och det finns nog fog att misstänka andra orsaker än ”passiv” rökning om inte din anhörig bevisligen drabbats av personer som rökt i hens omgivning inomhus.
    …och vad det gäller ”vidrig”, hoppas du blir dömd ditt ”pucko”! 😉

    Sen tror jag inte ”räkning” dödar, räkningar kan vara tunga, men knappast dödliga! (Du borde använda dig av något rättstavningsprogram!)

  3. KV skriver:

    Jag har också svårt att tro att enbart rökförbuden inomhus skall ses ska ses som den viktigaste orsaken till att folk har fimpat för gott i så stor utsträckning.
    Minst stor roll har borde alla nikotinpreparat som nu finns tillgängliga överallt ha.

  4. arrami54 skriver:

    …är övertygad om att du har rätt, många drar ner helt eller delvis p.g.a. nikotinpreparaten, andra går över till snus. Själv har jag dragit ner på tobaksbruket, men sluta helt efter över 40 år är omöjligt och det vill jag inte ens.
    Det är intressant dock hur tobaksbruket rör upp känslor och moralism, när man ser till övrig och ofta långt värre miljöförstöring, överkonsumtion av bl.a. alkohol, legala och illegala droger i övrigt, utsläpp från bilar och industrier (den kemiska cocktail vi släpper ut i naturen) …och alla dess skadeverkningar.
    Det är bra att människor slutar röka där det skadar andra, vilket handlar om inomhus, men att kräva rökförbud ute är att dra frågan en bit för långt.
    Vi har långt viktigare frågor och problem att lösa:
    http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/allt-snabbare-issmaltning-beror-pa-manniskan

    …men vi (moralisterna) ”silar mygg och sväljer kameler”!

  5. Arga Anna skriver:

    Du säger att du inte röker där andra kan skadas och därför tänker du fortsätta röka utomhus. Som överkänslig mot tobaksrök vilket gör att jag kan drabbas av astmaanfall när folk röker i min närhet så undrar jag hur du menar med att du inte röker där folk kan skadas men ändå röker utomhus. Idag röker ju de allra flesta enbart utomhus och absolut där de stör sin omgivning. De röker på perronger, på uteserveringar, vid busshållplatsen, vid entréer, i bankomatköer etc. Alla ställen som JAG som allergisk icke-rökare regelbundet behöver passera men ibland tvingas slå stora lovar runt människor eller bita ihop, hålla andan och skynda förbi.

    Jag förespråkar inte rökförbud på allmän plats men däremot rökförbud i folksamling, så rökare verkligen är de som bär ansvaret för att dra sig undan och inte störa sin omgivning. Samtidigt borde fimpar ingå i nedskräpningslagen (vilket då förstås innebär att man måste bli bättre på att sätta upp behållare för dessa) samt att det borde utgå dryga böter att röka där det faktiskt är skyltat med rökförbud! Sådana skyltar sitter uppe vid t ex många entréer, men det är det ju ingen som bryr sig om.

    Jag bor i norra Sverige med långa, kalla vinterdagar när luften står i det närmaste still. Även långt efter att en rökare fimpat och gått därifrån så ligger röken tung och jag ser dagligen folk röka vid entrén till min arbetsplats – trots skyltar om att där är det rökfritt. Faktum är att på hela området finns det bara tre garanterade ställen att aldrig stöta på en rökare – de tre olika rökkurerna! Så hänsynstagande är det rökande folket och tydligen måste vi lagstifta om den hänsynen!

  6. arrami54 skriver:

    Empatiskt förstår jag dig helt och kan delvis sympatisera med och dela din uppfattning. Men…om de med överkänslighet/allergier fick styra samhället, vad skulle inte vara förbjudet då? Nästa grupp som skulle gapa om förbud blev nog alla pälsdjursallergiker…”- Ropen skallar, förbjud alla hundar och katter i stan!” (…och allt folk som är besmittade av djurens päls på kläderna!)
    …du förstår nog min tankegång och tyvärr, samhället kan inte byggas efter inbillade och verkliga allergiker.
    …och hur tror du ett förbud mot kastade fimpar skulle fungera (om fimpar ingå i nedskräpningslagen )…jo, några få skulle drabbas av böter, de flesta skulle gå fria. Polisen varken orkar eller vill upprätthålla nedskräpningslagen som den ser ut i dag.
    Mänskligheten har långt större problem än rökningen, låt oss börja i rätt ände. Att ”sila mygg och svälja kameler” är i realiteten bara moralistisk gnällighet!
    Kräv hänsyn av de rökare du möter, jag tror över 90% respekterar din önskan.

  7. Arga Anna skriver:

    Tyvärr verkar du vara en av många som missförstår hur lagstiftning fungerar. Bara för att ingen ser dig bryta mot lagen så betyder det inte att det du gör är tillåtet. En lagstiftning skapar också en norm och attityd i samhället då den signalerar vad som är acceptabelt och vad som inte är det. Sant är att majoriteten av de som skräpar ned aldrig kommer få böter, oavsett om man inkluderar fimpar eller ej, men genom att samhället säger att det är böter på nedskräpning så talar samhället om vad som är acceptabelt och vad som inte är det. Med tiden kommer det påverka samhällets attityd gällande nedskräpning.

    Som ett exempel på en lagändring som de flesta aldrig döms för är t ex barnaga. Enligt ditt resonemang så kan man se den lagen som tandlös i och med att när barn agas bakom stängda dörrar så finns det inga vittnen och därmed är det svårt att bevisa brottet. Men betyder det att lagen borde omformuleras så det bara är förbjudet att aga barn när andra ser det?

    På samma sätt så klarar polisen bara upp några få procent av alla husinbrott, då kan man fråga sig samma sak, varför är det olagligt om de flesta ändå inte åker fast? Så när det handlar om lagstiftning och vad som är tillåtet och vad som inte är det så kan man inte stirra sig blind på hur många man kan ”sätta dit” för brottet.

    När det gäller rökning på allmänna platser så handlar det mycket om attityden, i Sverige råder den mer egoistiska synen att rökaren har företräde och det är upp till icke-rökaren att säga till om den blir störd. Men skulle jag säga till den påverkade killen som röker _i_ tunnelbanetaget en fredagnatt? Knappast, för det skulle jag inte uppleva som säkert för många rökare reagerar mycket aggressivt när man ber de flytta på sig eller fimpa – oavsett hur artigt man ber. Och varför ska jag ens behöva säga till? Den hänsynen och det ansvaret borde utan tvekan ligga endast hos rökaren. Om vi jämför, ett land som Japan har många rökare och få restriktioner, MEN, den japanska artigheten gör att de allra flesta inte röker i en folksamling. Men hur får vi in den artigheten och den hänsynen i Sverige utan lagändringar i ett land där folk kräver sin rätt oavsett hur mycket de skadar och stör sin omgivning?

  8. arrami54 skriver:

    Jo, jag förstår mycket väl det normativa i lagstiftningen och att attityder förändras…därför ser jag också det kontraproduktiva att upprätta regler/lagar som är petitesser få egentligen bryr sig om. Det är jämförbart med barnaga att röka inomhus när små barn är närvarande och ingen ansvarstagande vuxen gör så i dag. (normerna/attityderna har förändrats, via kunskap/information…inte lagstiftning).
    Personligen gillar jag nedskräpningslagen och fimpar är giftiga, men ansvar kommer av kunskap/information lika mycket som via lagstiftning. Den nedskräpning som betyder något ur miljösynpunkt blundar vi för, nämligen den kemiska giftcocktail vi släpper ut, både som privatpersoner, företag. Rökning utomhus är en petitess i jämförelse!
    En orsak till att många drabbats av astma är tillsatser i maten, hur agerar du därvidlag: http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Allergi-och-overkanslighet/Tillsatser/
    …angriper du verkligen källan till de problem du drabbats av…eller attackerar du en eventuell katalysator som kan trigga igång ett astmaanfall?
    …och dina attacker mot rökarna, borde inte attacken riktas mot dem som säljer skiten, nämligen tobaksbolagen?
    Jag vet inte om rökare är hänsynslösa egoister överlag, men visst det finns undantag (som du nämner), men det är inte undantagen som ger den generella bilden och de flesta svenska rökare visar i dag den hänsyn du efterlyser…hur är det med din hänsyn till tobaksbolagens offer?

    Jag röker oftast pipa, stoppad med en underbart väldoftande tobak som heter ”Greve Hamiltons blandning”, den är så väldoftande att till och med många ickerökare ber mig röka inne på t.e.x. fester. …och ja, jag röker utomhus, på tomten och ibland när jag tar en långpromenad med hunden.
    Men jag röker aldrig bland folk om de ber mig låta bli.

  9. Arga Anna skriver:

    För egen del har jag i många år siktat in mig på att försöka minska mängderna tillsatser i min kost och att undvika sådant som gör mig sjuk. Därav att jag turligt nog inte behöver medicinera min astma vilket jag hoppas kunna fortsätta med.

    Jag ser det inte som att jag attackerar rökare, jag bara motsätter mig det att det finns rökare som anser sig ha större rätt än jag att röra sig på gemensamma ytor, nyttja sina uteplatser etc. I en idealiska värld skulle vi inte behöva några röklagar alls därför att sunt förnuft och allmänt folkvett skulle räcka långt. Många rökare håller sig också till det och de har jag heller inga problem med överhuvudtaget. Tyvärr finns det dock den egoistiska lilla klicken som skiter i allt och alla och det är de som ger rökare det dåliga ryktet de också har idag. Så jo, tyvärr är det verkligen så att det är den egoistiska klicken som ger den generella bilden av rökare, för folk uppmärksammar inte en hänsynstagande rökare för de allra flesta tycker det är så självklart att rökare ska visa hänsyn. Man tycker inte det är nödvändigt att tacka och påtala en rökare som går bort och röker. Det är därför jag brukar uppmana rökare till att själva säga till varandra när de glömmer bort och tar hänsyn. För det är inte icke-rökarna och allergikernas fel att folk ropar efter restriktioner, om alla rökare verkligen var hänsynstagande mot sin omgivning så skulle ingen lagstiftning på området behövas överhuvudtaget!

    Angående att en del av ansvaret givetvis borde tillfalla tobaksbolagen och säljarna, jag bryr mig egentligen inte riktigt om vems ”fel” det är att en person röker, det enda som berör mig är hur hänsynstagande rökaren är, både när det gäller själva rökningen men också hur man hanterar fimpningen. Däremot så tycker jag att samhället och polisen borde ta större krafttag mot omyndiga personer som röker. Tobaken borde likställas med alkohol, d v s när en minderårig person påkoms med tobak så ska tobaken omhändertas och barnet ska plockas in och sedan överlämnas till sina föräldrar. Man borde också se över straffsatsen för att sälja och langa nikotin till minderåriga. Som det är idag så är det riskfritt att röka som minderårig, ungdomarna publicerar bilder på sig själva när de röker i sina bloggar och ingen verkar bry sig, vilket är en skrämmande utveckling.

  10. arrami54 skriver:

    Det är faktiskt så att det är förbjudet att sälja tobaksvaror till barn under arton år och majoriteten av handlarna är seriöst ansvarstagande i frågan…att ropa på ”krafttag” hjälper inte om inte de vuxna i barnens omgivning bryr sig. Jag vill återigen och avslutningsvis hänvisa till det debattinlägg DN publicerade i frågan: ”Men det är viktigt att komma ihåg varför dessa statliga interventioner är försvarbara. Informationskampanjer – som ibland faktiskt gränsat till skräckpropaganda – är motiverade därför att cigaretter medför stora hälsofaror för den enskilde och att det därför är särskilt viktigt att beslutet att röka bygger på kunskap om riskerna. En hårt reglerad marknad med höga skatter är berättigad därför att det begränsar konsumtionen och kostnaderna för samhället. Och förbud i vissa offentliga miljöer är acceptabla när rökning innebär en fara för andras hälsa.
    Men välinformerade, vuxna människor måste få stort utrymme att besluta var deras gräns går för vilka risker de är villiga att ta i val av livsstil – det gäller för tobak precis som för alkohol. Det innebär att förbud mot rökning endast är acceptabelt när det grundar sig på ett värn för andras hälsa. Inte på moralism. Därför bör rökning utomhus vara tillåtet även i fortsättningen.”

    …det är lätt att kräva förbud, som till exempel du gör och hävda att en hållning är rätt på grund av moral. Men att kräva totalförbud för rökning utomhus är lika extremt som att hänsynslöst röka överallt…ett samhälle byggs på ömsesidig respekt, hänsyn, kompromissvilja…inte extrema ställningstaganden och moralisk perfektion.
    Utvecklingen vad det gäller tobaksbruket är positiv, antalet rökare minskar och rökarnas hänsynstagande ökar.
    Vad det gäller egoism tror jag du spelar i exakt samma division som de ”hänsynslösa” rökarna och ditt dilemma (handikapp) är mest en överdriven rädsla för en allergisk reaktion. Låt mig ta ett empiriskt exempel.
    För ett tiotals år sedan annonserade jag ut några hundra VHS-filmer (samlingen höll på att dränka oss), en av kunderna skällde ut mig när hon väl kommit in i huset, orsaken var att hon fick en allergisk reaktion p.g.a. av ett hästtäcke som hängde i hallen. Hon var pälsdjursallergiker och reagerade på hästhåren och hästlukten (påstod hon). Hon skällde ut mig och kallade mig ett ansvarslöst svin eftersom jag inte skrivit i annonsen att jag hade hästar.
    Personen i fråga fick omedelbart lämna huset, utan filmer…jag bad henne ”fara och flyga”.
    Vi kommer inte längre i vår debatt, och nej, jag ber dig inte att fara och flyga ”Arga Anna”, däremot ber jag dig visa lite mer hänsyn, kompromissvilja och att du tonar ner din moralism. Du drar mot ett extremt krav på samhällsperfektion som bottnar i att alla andra skall ta hundraprocentig hänsyn till din överkänslighet, ditt handikapp…försök se andra (rökarna) som lika handikappade och visa även dem lite hänsyn.
    Med hänsyn, kompromissvilja, respekt och ansvarstagande kommer man långt längre än via moralistiska förbudskrav.

  11. Arga Anna skriver:

    Jag vill bara avslutningsvis säga att jag ju faktiskt aldrig förespråkat ett totalt rökstopp utomhus, det enda jag lyft fram är att man skulle kunna fundera över ett rökförbud i folksamling och rökarens skyldighet att visa hänsyn genom att undvika att röka just när den befinner sig mitt bland folk.

    Att det finns folk med som drabbas av ”allergiska besvär” vid blotta åsynen av sådant som gör de sjuka är bara tragiskt och gör tyvärr samma sak för ”äkta” allergiker som egoistiska rökare gör för de som tar hänsyn. Helt enkelt, bara sabbar.

    Själv viker jag mig dagligen för rökares skull, just för att jag väljer mina strider. Principiellt anser jag att jag borde ha rätt till större rörlighet än jag har men jag skulle givetvis nöja mig med att slippa att rök från mina grannar kommer in i mitt hem och att alla rökare visar respekt inför de viktiga passageytorna såsom t ex entréer.

    Rökfria tågperronger är ett exempel på en orealistisk önskedröm, tågen är rökfria numera och jag har full förståelse för att en resenär på nattågen vill kunna kliva ut för rökpauser under en lång tågresa, men man kanske kan göra just som du själv säger, kompromissa och begränsa rökningen till en del av perrongen.

    Men tyvärr är rökfrågan infekterad i Sverige och därmed kompromissviljan och hänsynsintresset lågt. Så vad gör man då? Struntar i allt eller försöka styra upp med hjälp av lagstiftning?

    I ett perfekt samhälle behöver vi inga lagar alls för att folk bryr sig om och respekterar varandra, men vi lever inte i ett perfekt samhälle.

    Så jag kan avsluta med samma vädjan till dig att visa hänsyn och kompromissvilja, invagga dig inte i den falska tryggheten att utomhus är röken ofarlig för din omgivning. Det är så många yttre faktorer som spelar in i hur snabbt röken sprider sig för vinden.

  12. arrami54 skriver:

    Givetvis skall rökare visa hänsyn, därom är vi helt överens.
    Din tanke här är klok: ”…men man kanske kan göra just som du själv säger, kompromissa och begränsa rökningen till en del av perrongen.” …och en dylik kompromiss skulle jag (och de flesta rökare) ställa upp på!
    Sen vill jag hävda att den rök jag släpper ut i det fria/utomhus aldrig kan skada någon. Under tiden röken ”färdas” till närmsta granne (som ofta sprider mängder av rök från den ofullständiga förbränning hans vedpanna har) så är den långt, långt ofarligare än de avgaser vägen utanför innebär, med ca 300 000 passerande bilister (inklusive lastbilar) årligen.
    Skulle jag se till helhetsbilden, den mängd avgaser/utsläpp i varierande form stadens bilism, transporter, industri och hushåll står för, blir debatten om rökning utomhus fullständigt komisk.
    (Det här med att: ”Sila mygg och svälja kameler”).
    Dessutom vill jag hävda att nikotinet har en hel del positiva effekter, rökare har t.ex. högre smärttröskel än ickerökare. (det handlar om hur gliacellerna reagerar), den högre aktiviteten nikotinet ger gliacellerna påverkar också inlärningsförmågan positivt (rökare blir generellt ”klokare”) och socialare. Jag har mängder av empirisk erfarenhet som jag uppenbarligen delar med andra. Jag har jobbat på mängder av skolor, gymnasier och högstadium, överallt samlades fler i de avdelningar i lärarrummen som inte var rökfria, samtalen var intensivare och roligare och även ickerökare samlades där.
    …så rökning kanske förkortar ditt liv, men tråkigt har du inte. Bilden är densamma när du studerar alkoholens skadeverkningar. Bruk av alkohol är inte skadligt, men missbruk och beroende är det!
    Jag har inget som helst intresse av att skada någon annan och visar all hänsyn någon kan kräva, men jag begär samtidigt att jag får välja hur jag lever själv, vill jag ta ett pipstopp till min whisky…så har jag rätt att som vuxen och fullt medveten om riskerna, att få göra så. (Givetvis under förutsättningen att ingen annan tvingas andas in min tobaksrök!)

    Må bättre än gott, ”Arga Anna”!

  13. Ping: …bloggar brev till ”Gud”. | Varghjärta

Kommentarsfältet är stängt.