…nationaldagens ton…

 

…är inget för mig, jag är svensk, en smålänning och stolt medborgare på planeten Tellus, stenplaneternas ”blå pärla”, allas vårt hem:

Firar jag den svenska sommaren, ja då firar jag midsommar, sommarsolståndet, solnatten. ( Vilken egentligen bör firas den 21:e juni).

Nationaldagen är för mig en konstruktion, en nationalistisk ”yra” över några tunna röda linjer på en karta och jag har alltid undrat, är detta någonting att fira? Ser med förvåning hur den ”hårt arbetande” lyxfamiljen står som symbol för detta ”exklusiva demokratiska” rike.

Ser med samma förvåning på det fjantiga ”rumpslickeri” vi omger denna apanageberoende lilla grupp med och den står t.o.m. ”i demokratisk anda” helt ovan lagen (det kallas ”immunitet”)!

Midsommaren tilltalar det lite djupare, det arketypiska i min själ, det urtida mönster som får oss att vilja ”tillbe” solen. Ett beteende man finner i olika kulturer världen över och detta oavsett tid och rum…jag behöver inte bevisa hur djupt detta ligger i vår själ, du vet det redan. Liksom du vet att vi alla bara är femfingrade varelser med samma arketypiska själ och behov, oavsett ursprung och kultur, det finns inget som är specifikt svenskt, vi bär en kultur liksom alla andra och den är alltid en mix av gränslöshet och kulturella möten genom tiden, vi vandrar bara ”jämlikt” bland andra människor…

…så midsommar är för mig vår äkta ”nationaldag”!

Den nationalism detta den 6:e junifirandet har i sina skuggor, har återkommande kastat in människorna i krig och de nationalistiska skuggornas svarta ton är (även om de är urtida som all revirbildning), mer skrämmande än glädjerika. Vi vet alla vilken skugga, störd, svart nationalism, lagt över Europa tidigare och vi ser hur denna skugga än en gång breder ut sig…vi ser hur finanskrisen skapar sprickor mellan länder i det falskt politiska spel som pågår för att rädda den rikaste procentens spel. Det är inte frågan om EU och ”Euron” faller, snarare när och hur…

Läs det Birger Schlaug skriver: ”Så därför hoppas jag att en dag kommer de som hissar flaggan – gul och blå – kan säga att man hissar flaggan i stolthet över att det land som den symboliserar tog sig ur maskineriet genom att tillsammans med andra förverkliga en ny vision om en ekonomi som om människan betydde något. Då, men först då, ska jag hissa flaggan på nationaldagen.”

…det vi kallar västerländsk civilisation är en tunn falsk fernissa och priset för lättjans rovkapitalistiska teater betalas alltid av de fattigaste. Det var så när nationen Sverige bildades, var så igår, är så idag och lär bli så imorgon!

 

Midsommardans. Målning av Anders Zorn 1897:

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till …nationaldagens ton…

  1. Svante skriver:

    Vad ska man skriva annat än att jag håller med.
    Svate

  2. arrami54 skriver:

    Du gör alltså som jag, inväntar midsommaren och värmen? 😉

  3. Svante skriver:

    Jag inväntar inga helger, men skulle vara jätteglad om det kom någon värme i vädret, och i samhället i övrigt.
    Svante

  4. arrami54 skriver:

    Ordet ”invänta” är kanske fel, men jag njuter alltid mest av det Sveriges natur har att bjuda under midsommardygnen, så mycket sol är gott! 😉

  5. Svante skriver:

    Kan denna länk visa vad jag menar med värme i samhället.
    http://helahalsingland.se/insant/insandare/1.4766791-hjalp-till-flyktingbarn
    Svante

  6. arrami54 skriver:

    Delar helt din syn på ”värme” och nog har många svenskar en ton av iskall kyla…pekar på bl.a. Sverigedemokraterna.

  7. Svante skriver:

    Det värsta är att det inte bara är SD, som visar iskyla, mot invandrare, men visst finns det de, invandrare som bär sig väldigt illa åt i vårt land. Det finns också invandrare från fornstora dar, som bär sig illa åt, om du förstår vad jag menar. Alla är vi invandrare.
    Svante
    Svante

  8. Ping: Sveriges dag. | Varghjärta

Kommentarsfältet är stängt.