…inte alla tar så väl hand om barnen!

 

Det är full fart i naturen nu, bl.a. våra småfåglar jobbar intensivt med att föda upp och skydda sin avkomma. Denna Talgoxe har stenkoll på vad jag befinner mig… ”- Kom inte för nära, dammiga gubbstrutt!”

 

Inte alla föräldrar bryr sig lika mycket om sina barn, en del tycks prioritera sektens religiösa galenskaper, som dessa Jehovas vittnen…de vill låta sin fyraåriga dotter dö, eftersom en blodtransfusion bryter mot ”lagen”. Man undrar om dylika ”stollar” överhuvudtaget skulle få ha barn? Jag bryr mig överhuvudtaget inte om en vuxen Jehovas vittne vägrar sig själv vård, men när de tvingar på barn ett religiöst betingat val som hotar barnets hälsa och överlevnad…då blir religionen vidrig!

Ett Jehovas vittne tar inte emot blodtransfusion då de menar att Guds lag förbjuder dem. De tror att blodet är ”bärare av själen” och hänvisar till följande bibelställen: 1Mos. 9:4, 3 Mos.17:13,14 och 5 Mos. 12:23, 24.

…jag tror faktiskt Talgoxen är klokare!

 

I denna holk är det inte samma ständiga tjatter kvitter twitter, som hos Talgoxen…men det kommer!

 

Den svartvita flugsnapparen ruvar än…

 

Foto: Axel Strauss.

 

Det är en skön tid, sommarens tidiga junidagar och mycket tack vare våra småfåglar, deras kvitter och sång är hämtade ur harmonins djupaste källa. Trist att många av våra vanligare fåglar minskar…

Foto: MichaD.

 

 

 

Avslutningsvis,…läser jag till min glädje att den närsynta bofinken Knuts beskyddare erhållit pris och två kilo karameller! Deltar aktivt i gratulationerna med kraftiga applåder!

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö., Religionskritik, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till …inte alla tar så väl hand om barnen!

  1. Leon skriver:

    Sitter just nu vid datorn och tittar ut genom fönstret på de sista resterna av vinterns talgbollar. (Nu har de inte suttit där sen i vintras…det är de sista bollarna som jag hängt ut de senaste dagarna). Det är full fart på Talgoxarna, Blåmesarna, Pilfinkarna m fl till stor förnöjelse för mig och min lilla kattsambo. Även om jag misstänker att hon ser dem som befjädrade ”söndagsstekar” och frustrerat ”hackar tänder” för att hon inte kommer åt de små ”läckerbitarna”.

    Till min glädje har jag, apropå ”försvunna” fågelarter, i år för första gången på länge sett lite större starflockar här i Uppsalatrakten. De har ju varit mer eller mindre borta efter de ”massakrer” som anställts nere på kontinenten. Det kan kanske så här i den tidiga sommaren när man sitter med sina belgiska jordgubbar vara värt att tänka på bär- och fruktodlarnas (i Belgien och Holland) slakt av starar om man nu saknar innevånarna i holken där borta i björken.

    Nu har ju den mest intensiva fågelsången tystnat då de flesta fågelpar ”blivit med ägg” och har annat för sig. Annars brukar jag alltid under den mest intensiva perioden under våren tänka på vad jag en gång läst: ”Det är tur att vi människor inte förstår fågelsången. Luften genomkorsas av bloddrypande hotelser och skamliga förslag”

  2. arrami54 skriver:

    Några flockar av starar, typ de vi såg under 1960-1970 talet lär vi aldrig få se igen, arten har minskat markant i norra Europa…själv har jag bara sett enstaka Starar i år. ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Stare ).
    De stora utrotningskampanjerna i framförallt södra Europa och Nordafrika har haft mindre effekt,den stora orsaken till att Stararna minskar är förändringarna i jordbruket….men tyvärr leder dessa förändringar inom jord- och skogsbruket till att många arter minskar, i Sverige är det ca 45% av fågelarterna som minskar.

    Det var inte länge sedan jag själv slutade ”stödutfodra” småfåglarna och jag har själv tre katter som sitter i fönstren eller i den inhägnade kattgården och längtar efter en fjäderklädd ”söndagsstek”…man ser på de irriterat svängande svansarna att jaktinstinkten överväldigar katten! 😉

Kommentarsfältet är stängt.