…den tysta katastrofen!

 

Varje dag dör ca 21000 fattiga barn under fem år, bl.a. på grund av dåligt vatten…21000 barn multiplicerat med 365, blir 7 665 000 barn årligen (källa Unicef)!

Katastrofen sker under tystnad, få bryr sig och få inser att även våra vatten är hotade, se bara på Östersjön och alla problem vi har där!

Döda havsbottnar breder ut sig på allt fler och större ytor i världens hav. Värst är läget i Östersjön, men mycket omfattande bottendöd har även konstaterats utanför både USA och Kina.”

De totala utsläppen av gödningsämnen i Östersjön är cirka 1,4 miljoner ton kväve och 60 000 ton fosfor per år.

I den aktionsplan som antogs av Helsingforskommissionen (Helcom) i maj i år har Östersjöländerna enats om en minskning på 135 000 ton kväve och 15 000 ton fosfor per år fram till 2016. Sveriges beting i uppgörelsen är 21 000 ton kväve och 290 ton fosfor årligen.

Kväve- och fosforutsläppen är huvudorsaken till den omfattande övergödningen, som bland annat har resulterat i svåra algblomningar och omfattande bottendöd.

Hur stora utsläppsminskningar som krävs för att innanhavet på sikt ska tillfriskna är inte helt klart, men vissa beräkningar antyder att den kritiska gränsen går vid mindre än hälften av dagens utsläpp. Det betyder att aktionsplanens åtgärder skulle vara otillräckliga.”

Ett annat tydligt exempel en bit ifrån vår horisont är Viktoriasjön i Afrika:

 

Problemen i Victoriasjön är många och mångsidiga. Ett av de grundläggande problemen är övergödning. Den orsakas av bland annat av den ökade inflyttningen till städerna runt sjön och den därpå följande industrialiseringen. Industrierna och människorna skapar utsläpp som rinner ut i sjön i princip helt orenade och tar med sig ett sort överskott på näringsämnen och även föroreningar. Samhällsklimatet gör även att de småskaliga jordbruk som ligger runt sjön får svårare att överleva. Bönderna tvingas ta till metoder som inte är hållbara i längden. De exploaterar våtmarker som annars fungerar som en buffert som skyddar sjön mot övergödning, syrebrist och föroreningar. De tvingas också skövla skog och använda konstgödsel. Gödseln kan inte helt tas upp av odlingarna så ett stort överskott hamnar slutligen i Victoriasjön. När skogen skövlas ökar jorderosionen och ytterligare näringsämnen förs ut i vattnet.

Förutom de vanliga problemen som följer med övergödning, såsom syrebrist med mera, finns i Victoriasjön en faktor som förvärrar situationen ytterligare. I slutet av 1800-talet importerades vattenhyacinten till Afrika. Den finns nu i sjön och gynnas kollosalt av övergödningen. Många hamnar har fått stängas då växten gör båttrafik omöjlig. Växten utgör även barnkammare för till exempel malariamyggans larver också andra sjukdomar är kopplade till vattenhyacinten. Eftersom den täcker stora ytområden bidrar den till att förvärra syrebristen som uppstår vid övergödning eftersom den hindrar syretillförseln från luften.

Vattenhyacinten har även försvårat fisket på många hålla. Som tur är börjar man nu få bukt med just det problemet och växtens utbredning har minskat de senaste åren. Men fisket står fortfarande inför stora problem. Under 50-talet introducerades nilabborren i sjön, en mycket glupsk rovfisk. Anledningen var att man ville bli av med det som då kallades onödig skräpfisk. I efterhand har det visat sig att den onödiga skräpfisken fyllde viktiga funktioner i sjöns ekosystem. Det har också visat sig att nilabborren var betydligt mer livskraftig än väntat. I dag har hundratals arter försvunnit från sjön. Framför allt är det mindre algätande arter som har drabbats vilket gör att tillväxten av alger i sjön har ökat kraftigt med syrebrist som en av följderna. De fiskarter som trots allt finns kvar har minskat kraftigt i antal. Allt tack vare nilabborren. Den har helt enkelt ätit upp de arter som fanns. Därefter har ytterligare arter försvunnit eftersom småfisken de levde på inte längre räcker till.” (källa här!)

Jag har skrivit om detta nedtystade problem förr…”när det livgivande vattnet försvinner.”

Tre miljoner människor blir stadsbor varje vecka. Med snabbt växande befolkning, som kräver mer och mer vatten, och klimatförändringar som förväntas öka frekvensen och intensiteten i extrema väderhändelser, måste företag förbereda sig för de ekonomiska och affärsmässiga riskerna förknippade med vatten. Och regeringar kan inte längre stå bredvid och titta på. Av Kinas 669 städer lider 60 procent av vattenbrist. Kinesiska ledare ser framtida vattenbrist som ett av de största hoten mot en fortsatt tillväxt.” …läser jag här och därför repriserar jag följande inlägg från bloggen Runor:


Vattenbristen är en tickande bomb och en källa till oro, framtida konflikter, flyktingströmmar, svält och naturkatastrofer. Idag börjar hälften av världens befolkning beröras av den negativa utvecklingen och katastroferna kommer. Behovet av vatten ökar i takt med att befolkningen växer, ekonomiernas tillväxt och klimatförändringarna. Många vattenreservoarer krymper och hinner inte återfyllas. Speciellt tydliga är problemen i Indien, USA  och Kina:
”Den svåra torkan i Kina drabbar över 34 miljoner invånare längs Yangtzeflodens sträckning.
Vattennivåerna i Kinas längsta och ekonomiskt viktigaste flod ligger på 60 procent av de normala det senaste halvseklet. Över 4,2 miljoner människor har svårt att få tillgång till dricksvatten, meddelade kinesiska myndigheter på lördagen.
Sprucken jord gör det svårt för grödor att slå rot. Elproduktion med hjälp av vattenkraft har också drabbats.”
(Källa: TT-AFP)


De flesta grundvatten reservoarer återfylls, men inte alla de fossila vattenkällor mänskligheten använder för vardagsbehov och livsmedelsproduktion. De tydligaste exemplen finner vi i Asien, Saudiarabien. I Saudiarabien, Pakistan och Jemen börjar redan vattenbristen bli akut, i Saudiarabien har man meddelat att man tänker lägga ner all produktion av korn/vete tills år 2016. Idag hämtar odlarna vatten från sinande reservoarer på en kilometers djup och i Jemen sjunker grundvattennivåerna med ca sex meter per år, här varnar Världsbanken för att vattnet kan ta slut redan i år.
”Kina och USA tillhör världens största producenter av korn, vilket kräver stora vattenresurser. I båda länderna ökar uttaget av vatten från fossila vattenkällor och detta är i längden ohållbart. I en kinesisk undersökning från 2001 kunde man konstatera att grundvattennivåerna i den stora underjordiska reservoaren faller med nära 3 meter per år. På vissa håll nära städerna t.o.m. så mycket som 6 meter per år. Med andra ord står vi inför en tickande bomb som kommer att brisera när reservoaren är tömd. Då kommer kornproduktionen minska med 40 miljoner ton, vilket motsvarar föda åt 120 miljoner kineser.”
…bilden är densamma i Indien och där berörs minst 175 miljoner människor när vattnet sinar.

De alltmer tydliga klimatförändringarna och smältande glaciärerna förvärrar bilden betydligt:
Hundratals miljoner människor i stora delar av Kina och på den indiska halvön är i dag beroende av smältvatten från Himalayas glaciärer för att få dricksvatten och vatten till odlingar. Vattnet rinner längs sju av Asiens största floder: Huang He (Gula floden), Chang Jiang (Långa floden), Ganges, Indus, Brahmaputra, Salween och Mekong.
Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi vid Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet, förklarar att glaciärerna – som byggdes upp under senaste istiden – fungerar som stora vattenreservoarer. Tack vare deras förmåga att samla upp och frysa in nederbörd som sedan smälter av under sommaren hålls vattenflödet i de stora floderna relativt konstant under året, även när det råder svår torka. Den nederbörd som fyller på glaciärerna skulle naturligtvis falla även om glaciärerna inte fanns där, och troligen flyta längs samma floder. Men det skulle leda till ett så pass ojämnt vattenflöde att stora landområden under långa perioder skulle vara helt utan dricksvatten.
”- Vissa år är det jättetorrt och andra regnar det väldigt mycket. Så utan glaciärerna skulle alla de här människorna bli av med en livsnödvändig vattenkälla”, säger Deliang Chen.


Ett annat fenomen av betydelse kallas albedoeffekten. Om det vita istäcket försvinner absorberar den mörkare marken mer solenergi, vilket leder till högre marktemperatur och därmed ökad avdunstning.
Jakob Lundberg, forskare vid Stockholm Resilience Center, Stockholms universitet, tillägger att smältande glaciärer också kommer att få andra typer av konsekvenser.
”- Vi har redan sett stora översvämningar i Bangladesh. Och i Europa räknar man med jordskred och jorderosion om alpernas glaciärer smälter.”


…och att vattenbrist är en källa till krig visar konflikten i Mellanöstern tydligt: ”Kampen om Jordanfloden är en bra illustration av risken för vattenkonflikter över hela världen. Vi lever på en planet, där grannar i årtusenden har slagit ihjäl varandra på grund av floder. (Ordet ”rival”, som kommer av latinets rivalis, var ursprungligen ett uttryck för människor som konkurrerade om samma flod eller vattendrag). Globalt sett finns det en rad flodområden som erbjuder konfliktpotential: mellan Indien och Pakistan om Indus; mellan Etiopien och Egypten om Nilen; mellan Turkiet och Syrien om Eufrat; mellan Botswana och Namibia om Okavangofloden. Enligt amerikanska forskare har dock 32 av de 37 militära konflikterna om vatten sedan 1950 utspelat sig i Mellanöstern. Av dessa hade 30, Israel och landets arabiska grannar som aktörer. I stort sett alla 30 handlade om Jordan och dess bifloder, som levererar dricks- och badvatten till flera miljoner människor samt vatten till jordbruket.”


…och problemet växer!

Även våra hav drabbas av vår dumhet, haven lider t.ex. av migrän idag, plastmigrän!

…och tyvärr, det är okunnighet, vald dumhet och tystnad det handlar om, vi vill inte se vad som sker:

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt om politik., Natur och miljö.. Bokmärk permalänken.