…om ett fint initiativ, hockey, konst och en ”get”!

Den här bloggen fyller ett år, och jag firar med att peka på ett bra, fint initiativ:

Vill också passa på att göra lite reklam för en av mina favoritkonstnärer, Theis Eljasbesök hans hemsida!

Dagen har mest gått i ishockeyns tecken, Tjeckien skickade Tre Kronor ur VM, men krigsrubriker om fiasko tycker jag är löjligt, Tre Kronor gjorde sitt bästa och det är faktiskt bara en oviktig lek kring en puck på is. Vi har långt viktigare frågor att lägga vår energi på och det är mest pinsamt att idrotten får så stor betydelse i en värld som måste ställa om till ekologisk hållbarhet m.m. …men tittytainment-media och idrott är en fungerande metod för att hålla folket (främst män) bedövat oengagerat inför de viktiga frågorna i samhället…och härskartaktiken med ”bröd och skådespel” är uråldrig.

Jag vill tacka Tre Kronor för god underhållning och önska bättre lycka nästa gång!

Avslutar bloggens ”ettårsfirande” med en gammal favorit i repris:

Historien om min kompis Malte!

Vi satt och tog några groggar…och några till, innan jag ”somnade” frågade Göran om jag inte ville ha en Hälsinge-get med mig hem. I rummet stod en fint snidad get i trä, ca en meter hög och oerhört fint framställd. Jag behövde ingen betänketid utan tackade ja, sen tror jag att jag slocknade…

När jag skulle köra hem dagen efter, en lagom biltur på ca tio timmar, ner till Småland…så påminde Göran mig om geten. Om vi lägger en liten plastjolle i bilen där bak så skitar han inte ner, mumlade Göran och jag började undra hur fan en träget kan skita ner?

Träget? Nä, det var en levande Get, en stor vit fan! Av rasen svensk lantras och han hette Malte!

Göran garvade åt mitt ansiktsuttryck, men jag hade ju ett mindre Zoo hemma så jag accepterade gåvan (skulle frågat min kära hustru bara…).

(Bilden till vänster är inte på Malte! … det är avlägsen kusin av honkön).

Resan hem gick bra, stannade utanför Gävle för en fika. När jag stigit ur bilen och börjat gå mot vägfiket hördes ett högt …Bääää…bakom mig gick två herrar…de såg sig tyst omkring, åt alla håll…tittade tyst på varandra…men sade inget, de såg däremot väldigt undrande ut. När jag hämtat och betalat fikat råkade jag hamna bredvid deras bord…de satt tysta…efter en stund frågade den ena herren den andra…

– Hörde du?”

Svaret blev ett tyst ja…sen kom leendet…deras ansikten befriades från plågan…det var inte inbillning…”– Men var fan kom ljudet ifrån, det fanns inga får på parkeringen!”…jag hörde frågan, log mot herrarna och sade:

– Var det det bräkande ljudet ni undrar över? Det är mitt billarm!”

Väl hemma med Malte, blev jag inte så väl mottagen…frugan surade lite. Värre blev det efter några dagar…det visade sig att Malte hade en hobby!

Han älskade att parkera hornen i rumpan på kvinnor…inte män, bara kvinnor! Stackars Malte…han blev snart tjudrad vid en stolpe.

Efterhand så flyttade jag honom och en dag kom det två unga vackra flickor promenerande. De var i 20-års åldern…de fick syn på Malte och frågade om de fick klappa honom. Jag avrådde men sade att om ni ger honom lite kvistar med löv så kanske han tillåter det. Jag pekade på en lämplig gåva. Tjejerna plockade några grenar och skulle just ge Malte detta, då en av tjejerna tappade en kvist, vände sig om, böjde sig ner…shit…det small direkt! Där låg hon med den något stora T-shirten långt över huvudet och de vackra brösten fullt synliga…Malte ställde sig bredvid mig och liksom bräkte tyst…

– Titta husse…läckert va!”

Då förstod jag varför han var så förtjust i sin hobby!

Tjejen blev inte skadad…hon rodnade bara lite lätt och log mot mig, men Malte fick inte fler kvistar från dessa väna varelser!

Ett tag senare hade min hustru tröttnat totalt på Malte, inte nog med att han gillade att stångas, hans stank vidrigt… och jag gav bort honom till en kompis som fyllde 40 år! Han var mjölkbonde och sålde mjölk till de kringboende…en dag åkte en grannfru dit för att hämta sin mjölkkanna, helt ovetande om ”monstret” i ladugården! Hon öppnade lagårdsdörren och gick in, mötte Malte…som blev förtjust över sällskapet och rusade emot henne…

Min vän, Anders, kom hem ca tre kvart senare…där stod grannfrun och höll emot ladugårdsdörren, sur och inte lite rädd för det stora vita hornprydda monstret där inne!

Anders skrattade när han fick situationen klar för sig…öppnade dörren och visade grannfrun att Malte satt fast i en kedja och aldrig kom i närheten av dörren! Gissa om han blev utskälld, stackarn?

Malte blev inte gammal hos Anders heller…men allt slutade lyckligt!

En lantbrukare några mil bort födde upp getter av svensk lantras och Malte kom dit. Rena paradiset! Malte fick 30 ”getinnor” att pyssla om…han slutade snart med sin favorit hobby och levde lycklig i alla sina dagar!

 

Lycka, unnar jag även dig, kära läsare! 🙂

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till …om ett fint initiativ, hockey, konst och en ”get”!

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Minns faktiskt detta från aftonbladet och hur vi började kalla trollen Malte…
    Men det är inte så bra bevänt med minnet och hälsan just nu.. =0( 😦

    Stora gratulationer på bloggfödelsedagen i alla fall!

    Sorgsen Hemikram

  2. arrami54 skriver:

    …jo, jag minns ”trollet Malte” och hur vi drev med den individen då! 😉

    Tråkigt att höra att du mår så dåligt, krya på dig önskningar sänds i mängd!

    Tack och kram!

Kommentarsfältet är stängt.