In memoriam, ”Kynna”.

 

Våren är på väg, solen lyser inbjudande ute…man får lust att plantera höstens vita liljor som ligger och väntar på att få komma i jorden, men det är lite tidigt än. Det är ett år efter Fukushima och livet går vidare…men lärde vi oss något?

Över 100.000 invånare dog omedelbart av explosionen och värmen av USA:s bomb över Hiroshima. Lika många beräknas efteråt ha dött av strålningen. I Fukushima har utsläppen av radioaktivitet i atmosfären beräknats till mellan 20 och 60 gånger så stora som efter atombomben 1945.”

Oförmågan att lära är mänsklighetens dilemma, den plus girigheten som får oss att ta kortsiktigt ekonomiska beslut. Visst ekonomi är viktigt, men vad är sund ekonomi…att betala enormt när valen får katastrofala konsekvenser, om och om igen…?

Man får nog vara kraftigt drabbad av en naiv tankebana om man tror Fukushimas offer blir kompenserade och hur kompenserar du förlust av liv, saknade anhöriga…? Det hände där och kan hända här.

Jag tänker ganska mycket på det ”krig” ekonomismen/marknadskapitalismen bedriver inte bara mot oss själva, utan mot övrigt liv, naturen…vinner vi? Ett helt onödigt släckande av liv, är kriget mot rovdjuren, de har samma rätt att vandra här som vi…och jo, våra tamdjur kan vi skydda, om vi vill. Det finns alternativ, stängsel och andra djur t.ex. i stället för valet av dödande våld.

Jag visste tidigt att Kynna vandrade mot en säker död…hur kunde jag vara så säker på det? Jo, man känner mänsklighetens vilja till enkla, kortsiktiga val…och kan det döda så gör djuret homo sapiens ofta det. …och dödandet är aldrig omedvetet…

Att blogga, skriva av sig, är en kanal mot förändring, inte bara ett sätt att reagera på all information man får. Min blogg betyder inget, men vi alla tillsammans kan påverka …och opinion är en av alla vägar mot positiv utveckling. Det sjöngs mycket om kärlekens ”mirakel” under melodifestivalen, detta mirakel av ytlighet och visuell utstrålning…men är inte kärlekens innersta väsen att vilja någons/allas positiva utveckling?

Har vi då rätt att ta chanser, döda det liv vi anser oss bäst vara utan…vilka har vi rätt att exkludera? Har vi rätt att exkludera vargarna, som Kynna?

Jag minns Kynna och vreden hennes onödiga död skapade hos mig. Onödig? Ja, det fanns och finns vettiga alternativ. Ett sätt att kanalisera vreden på är att måla…och en målning av Kynna, en målning som får stanna i min ägo och som kanske till slut blir bra…kanske kan så tankefrö hos andra när de ser den, så att nästa revirsökande varg i Kronobergs län får en chans? Naivt, kanske det och jag tror inte konsten i grunden förändrar så mycket…men det är mitt sätt att reagera på. Målningen ni får se ett utsnitt från nedan, är inte klar och fotografiet gör inte färgnyanserna rättvisa…men samtidigt hjälper fotot mig att se bättre, det finns många toner/detaljer som kräver mer arbete…det är så, man blir aldrig helt nöjd.

Det är vår, man längtar ut…man går vidare med sin vrede, sin sorg och hoppas att ”miraklet” skall inträffa…att människan en dag förstår vad ”positiv utveckling” är…

Känslan skall bli, tidig morgon, inte skymning…när målningen väl är klar. Tidig morgon, en dag i framtiden när vi alla vandrar mot det vi kan kalla … positiv utveckling. En morgon då framtidens ”Kynna” tillåts vandra här, i harmoni, i balans med en reell civilisation som ser ekonomin i att bevara, stärka den biologiska balans vi benämner biodiversitet…

…och så här blev bilden, inte helt nöjd…men jag har lagt ner penslarna nu och påbörjat nästa bild:

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt om politik., Natur och miljö., Vargdebatten:. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till In memoriam, ”Kynna”.

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Jag delar din sorg och jag önskar att din tavla inte skulle behöva finnas äöven om den innehåller en spröd skönhet…

    Hemikram

  2. arrami54 skriver:

    …tack. Kram.

  3. svantelarvig skriver:

    Min önskan att få se en vild Varg har gått i uppfyllelse idag på morgonen, tyvärr känner jag mig inte glad över detta p.g.a. platsen där jag såg den, mitt i byn utanför köksfönstret nosade den runt, och slickade tikpink från min hund, som snart ska löpa. Nu är min förhoppning att den lämnat området, och att jag slipper se den mer så nära, och att ingen mer i byn får syn på den. När jag var ute med hunden straxt före fyra nosar hon upp ett Vargspår, som går över grannens tomt, och blir orolig, men vi fortsätter att gå, och hon gör det hon ska, och får vända hem igen, väl inne startar jag datorn, och tittar ut genom köksfönstret, då kommer Vargen tillbaka i sitt eget spår. Den måste varit väldigt nära oss när vi var ute, men inte syntes den till då.
    Svante

  4. arrami54 skriver:

    Den höll säkert koll på er! 😉 Att unga varghannar reagerar på löpande tikar är ett problem, det finns risk för hybrider och du bör hålla din tik under noggrann uppsikt den närmsta tiden. Tycker du skall vara glad trots att mötet var så nära bebyggelse, vargen var nyfiken och livskåt, inget hot mot er. Du hade ingen möjlighet att fotografera den? Man kan ju faktiskt lära sig se om det är en ung vandrare, eller en vuxen varg.
    http://www.viltskadecenter.se/images/stories/Publikationer/den_skandinaviska_vargens_utseende.pdf

  5. svantelarvig skriver:

    Den lilla kamera från Kodak jag har är inte mycket bättre än en mobiltefonkamera, och jag tror inte Vargen hade varit kvar, om jag öppnad fönstret. Hade jag försökt med stängt fönster hade blixten reflekterat i glaset. Jag vet att hybrider Hund, Varg, inte är bra, och ofta slutar med att de blir farliga t.o.m. mot husse eller matte, och det vet väl alla att löptik skall vara kopplad under löpet. Tror att det var en ung hane, som du misstänkte, då den var ganska tunn i kroppen, min tik är nog tyvärr tyngre än han var, men han var betydligt högre än min hund.
    Svante

  6. arrami54 skriver:

    …hade du öppnat fönstret hade ungvargen dragit iväg direkt! 😉 Tror du är helt rätt ute och hybrider skall man undvika, de är oftast de farligaste.

  7. Urban Medin skriver:

    Grattis, roligt att du fick den färdig., Gillar verkligen mystiken, kring vart hon är på väg.
    De sälla jaktmarkerna får vi hoppas? 🙂

  8. arrami54 skriver:

    …bilden föreställer hennes sista vandring, hon sköts på morgonen…någon timme efter det du ser. Men bilden är långtifrån färdig…nosen är fel, ljuset är inte klart…det blir många timmar till och flera färglager innan jag signerar denna bild.

  9. Urban Medin skriver:

    Ok 🙂 Väntar med spänning. Jag gillar skuggorna mot vattnet av grenen från trädet, nere till höger…

  10. arrami54 skriver:

    😉 …om ca två veckor, är den klar. Vi får se om det blir något att visa.

  11. Britta skriver:

    Vacker målning, även om du skriver att den inte är klar ännu. Du är så bra på något sätt:-) Är ”genuin” det ord jag söker?
    Kram

  12. arrami54 skriver:

    …tack för komplimangen. 😉 Bilden är långt ifrån klar och du ser bara den nedre hälften…det finns en soluppgång också. (det är den som speglar sig i vattenpölarna). Jag hoppas bilden kommer att laddas med en genuin, äkta känsla när den är klar…så laddad att alla upplever det jag vill förmedla…

    …vi får se om jag lyckas.

    Kram. 😉

  13. Britta skriver:

    Fast jag menade även genuin i stort:-) inte enbart konstnärskapet. Som människa…

  14. arrami54 skriver:

    …tack…jag hoppas det och försöker. 😉
    Kram.

Kommentarsfältet är stängt.