…Moderaterna bygger på Nattväktarstaten.

 

…under det att Juholt åker omkring och ber om ursäkt, socialdemokratin (de sociala demokraterna ? ) käbblar inbördes, river nyliberalerna allt de kan av välfärdsstaten och Sverige får mer och mer en ton av nattväktarstat.

Att det är så styrks av den snabba utförsäljningen av offentlig verksamhet till ”gamar” (rovkapitalister) som t.ex. Carema. Andra hårresande exempel är den gåva några läkare fick av ”de nya Moderaterna” i Stockholm…en vårdcentral för den löjliga summan av 694 500 kr. Jag är som Sanna Lundell nyfiken på ”att höra Filippa Reinfeldt försvara och förklara det fina i att 2007 sälja den landstingsdrivna vårdcentralen Serafen i Stockholm för den banala summan 694 500 kronor. Jag vill höra henne förklara rättvisan i att läkarna som köpte Serafen, ja övrig personal fick inte vara med, i dagarna sålde vidare vårdcentralen till vårdbolaget Capio – som ägs av riskkapitalbolagen Nordic capital och Apax – för den nätta lilla summan 20 miljoner kronor.”
…och hur var det, jo, den Moderatstyrda kommunen Täby bröt mot lagen vid försäljningen av Tibble gymnasium…
Över hela landet ploppar det upp privata ”välfärdsbolag”, sjukvården privatiseras, åldringsvården och skolan likaså. Statliga företag säljs ut…och varför är Wallenberg plötsligt intresserad av LKAB?

Välfärdsnationen Sverige monteras ner, ges delvis bort till de rika, men säljs också ut via andra metoder…det är exakt så man bygger en nattväktarstat.

Men oppositionen är tyst, den del som kallar sig sociala demokrater är tystast! Personligen börjar jag ana att skogstrollen i Miljöpartiet tror de kan bedriva miljöpolitik i en nattväktarstat, men jag undrar…hur fan då?

…men det är oroväckande tyst på andra håll också, kan det bero på ägarinflytande över media?…givetvis, men det finns också andra svar…
Media, även de med med varumärken i trovärdighet får det allt tuffare i vinstmaximeringens nedskärningstider att finna den politiska sanningen när ”smarta” pr- och reklambyråer med alltfler miljoner på fickan anlitas för att ställa sig mellan makten och medborgarna…
”Pr-mannen Per Schlingmanns skapelse de nya Moderaterna, ”arbetarpartiet”, är det mest välkända exemplet: Nya, mjuka ord på samma gamla politik. Och har makten inte ett smart ord så säger den inget” …skriver Fredrik Virtanen i Aftonbladet, han fortsätter:
”Det konstaterade även DN:s regeringsvänliga ledarsida under rubriken ”Politik är inte att tiga” i onsdags där det stod: ”Fel uttalande i fel läge kan äventyra både det egna partiets röstsiffror och det alliansövertag i opinionen som är så märkligt bräcklig – trots de ekonomiska framgångarna och den vacklande socialdemokratin”. Alltså kniper regeringen käft i heta frågor. Det är ohederligt mot väljarna”.

”Ohederligt” är i sammanhanget ett väl mjukt ord, sanningen ligger mer i ordet ”lögn”, man ljuger medvetet när man säger att man vill bevara välfärdsstaten, eller hur Fredrik ”rajraj” Reinfeldt?
Klyftorna i samhället ökar, nattväktarstatens egoistiska ”jag-samhälle” utvecklas i allt snabbare takt…studerar man SCB:s sammanställning ”Hushållens ekonomiska standard” ser man utvecklingen tydligt, jag citerar:
” Att kvoterna har blivit större visar att skillnaderna har ökat mellan dem med högre ekonomisk standard och dem med lägre ekonomisk standard ”.

”Allt större andel av befolkningen har låg ekonomisk standard (ekonomisk standard som ligger under 60 procent av medianvärdet). Detta mått används internationellt som en indikator på risk för fattigdom och socialt utanförskap. År 1991 var andelen i Sverige 7,4 procent, år 1999 var den 8,4 procent och 2009 13,4 procent.”

”De 20 procent i befolkningen med högst ekonomisk standard hade 36 procent av den totala disponibla inkomsten exklusive kapitalinkomster 2009, mot 33 procent 1999. För de 20 procent i befolkningen med lägst ekonomisk standard minskade andelen av inkomsterna från 10,5 till 9 procent mellan 1999 och 2009.”

…utanförskapet ökar, välfärdsstaten rivs ner, men det är så förbannat tyst. Vill vi detta, vill vi verkligen detta… vill vi ta risken med ökad social oro, ökat utanförskap och ökad kriminalitet m.m….vill vi ha ett land som dras isär, där de fattiga blir allt fattigare och de rika än rikare, vill vi ha en nattväktarstat?
Varför är de sociala demokraterna så förbannat tysta?

Det finns de som talar vackert om ett solidariskt ”vi-samhälle”, men är de ärliga? Under det att vi väntar på en levande opposition (vänsterpartiet är det liv i, men de är lite väl små för att kunna ändra någonting, men jag hoppas de växer snabbt!) ökar motsättningarna under ytan, tydligast ser vi det i att kloakerna öppnats och SD hamnat i Riksdagen, ”vi mot dem, de utifrån” blir de ynkligas försvar…

…och nattväktarstaten skyddar bara den med pengar, det blir till slut ett ”gated community Sweden” där flertalet står utanför och då vet vi vad som händer, det kryllar av exempel på länder som fallit ihop under våld.