…och samtalet fortsätter!

 

Jag ryckte till med den förvåning ett oväntat och främmande ljud kan plantera i ryggraden och vände mig mot ljudet. Första tanken var att någon av katterna blivit kvar i kattgården när jag stängde fönstret, men såg snart att det var en annan liten herre som ville mig något och som knackat ivrigt mot rutan med en ”pinne”. Jag öppnade fönstret och han steg in…

– Go kväller! Det var ett hialöst väder, än blåser det och regnar, sen kommer hagel, åska mitt i vintern och än mer regn därpå…tvi vale va surt, men de säger det blir bättre! En må tro det!”

Han såg på mig med sina fina gamla små ögon och log, där han nu stod innanför rusket och vred regnvattnet ur sin luva. ” Du må ha ett gott nytt år, du…men här kan jag inte stå!” sade han med en lätt bugning och jag lyfte honom försiktigt till skrivbordet. Han satte sig, som senast, på några böcker, men jag plockade ner en av mina antika nallar och bad honom taga plats i dess knä, vilket han gjorde och han tyckte uppenbarligen att detta var en skönare sittplats. Jag vet inte om han läste min tanke men samma minne kom till uttryck…: ” – Det var någon annan som låg i detta knä för några år sedan…” började han och jag avbröt lite oartigt mitt i hans mening:

– Jo, jag minns igelkotten som smet in och lade sig i samma nallebjörns famn!” Han satt tyst och lyssnade på min lilla historia om igelkotten som blev trafikskadad och därefter inneboende i kattgården. En kväll när vi satt och tittade på en film dök plötsligt igelkotten upp på fönsterfodret, och nyfiket studerades stugans levande och döda innehåll, via två klara ögon och en nos som ”fladdrade” åt alla håll. Efter en stund vandrade denna levande nåldyna in via fönsterbrädet över till mitt skrivbord och placerade sig i samma nalle som nu Tufe Vildhuss satt i. Igelkotten återbördades ganska snart till kattgården och ett hinder placerades på den gångbräda som löpte upp till fönstret…så fler sena kvällsbesök av igelkottar har stugan inte haft, om jag inte burit in dem för akutvård.

Tufe hade lyssnat och nickat igenkännande, han värmde sig nu vid det värmeljus jag placerat bredvid honom och han hade nickat godkännande när jag placerade hans grå lilla luva på en oanvänd pensel för torkning. Jag tog försiktigt upp hans stav och placerade samtidigt mina glasögon på näsroten, så jag kunde studera den. Det var ett utsökt hantverk, på toppen tronade en perfekt kopia av en Entita och staven var full av runor…min tänkta men oställda fråga besvarades:

– De ä mina personuppgifter, adress och så…du vet, det händer att jag förlägger staven och som du, ser jag inte längre likt uven, så runorna hjälper den hem!”

Jag ställde försiktigt staven i penselstället och lyssnade på hans funderingar.

– Vi följer noga och stödjer er kamp kring vargens återkomst och min yngste son tecknade en kul kolteckning på temat ”vargkramare” för några dagar sedan, du kan se bilden av en sittande älgtjur som kramar om en varg? Man förstår vilken fantasivärld som driver varghatarna, det räcker inte med sagan om Rödluvan, de fantiserar vilt om ”kramare” och nattliga utsättningar av varg…m.m.”

Han, liksom jag log vid den syn som skapades och jag kunde bara instämma i den ironiska humorn kring de vargkramande älgarna och hans följande ord om vargens betydelse för biodiversiteten…det finns bara ett djur som idag saknar positiv betydelse för naturen och det står överst ”på berget”!

Hans blick blev efter orden om varg allvarligare och jag riktigt kände sorgen i hans ord innan de uttalades: ” – Det kommer inte att gå,… ni är ju så senfärdiga att det hinner bli midsommar innan ni klätt er för julottan. Er sort är dummare än Göingetrollen, de använder sina vandringsstavar som fnöske, tändved och letar sen i månader efter dem…det är illa, er tid rinner ut och det som hände i Durban och därefter fick oss att ge upp hoppet om er. Ni är så stora och ändå så otroligt små, så envetet tjurigt inställda på ”jag”, er älskade egennytta och så förbenat kortsiktiga, att man kan tro ni förväntar er leva endast några få år. När ni planerar tycks två frågor dominera, ”Gynnar det mig?” och ”Vad tänker de andra?” Det finns en feghet och rädsla inbyggd i er art som får alla andra att sörja och nu verkar Gaia ha gett upp om er…hon planerar för ett krig, likt det ert immunförsvar för mot virus och bakterier…och det ni förbereder, vi hoppas bara NI drabbas när ni släpper löst ert vanvett!

…visst är det tragiskt att förlora dem man älskar till sjukdom och död, men vi dör alla och döden är aldrig vacker, efter den återstår bara sorg för de som är kvar…men…

…ni tror ni kan besegra döden, ni t.o.m. föder upp dem ni slaktar med mängder av antibiotika, vilken kommer ut i naturen, i floder, sjöar, hav…och gynnar dem ni bekämpar…idioter!

Ja, det är det ni är. Acceptera naturen, slåss inte mot er moder…bekämpa inte henne, acceptera hennes regler…ni förlorar alltid ändå, till slut. Det handlar inte om att vinna, det handlar om att leva och ingen rikedom är större än livet i sig…och detta gäller allt liv, inte bara det mänskliga!

Tystnaden återkom och värmeljusets låga fladdrade lätt i draget från fönstret. Tufe stoppade sin pipa och började sen åter tala:

– Jag kom inte för att gorma på dig, men alla av min sort tycker jag är heldum som besöker dig, du representerar de, människorna…du förstår i kriget som kommer slår naturen blint i hennes tjänst och önskar döda så många som möjligt av er, även dig och de dina. Du vet, även virus och bakterier dräper sin värd till slut…likt ni er, och jag vet att du ser det adekvata i liknelsen. Det är trist Thomas, men vi övriga kan bara stödja Gaia och du vet att alla som lär känna er också flyr undan er, ni flyr till och med undan varandra…se bara på de hatets parasiter i SD som livnär sig på hat och fördomar mot andra människor

…även det sätt ni behandlar era åldringar och sjuka på förtjänar bara kritik, hård kritik!

…och era s.k. ledare bör få dö exakt så som girigheten låter många av era gamla att dö.

Ordet som lär komma från oss andra, när de flesta av er slutligen gått ”hem”, blir ett lättnadens, äntligen!

…för en reducering av ert antal, till maximalt några tiotals miljoner världen över, skulle vara den bästa gåva övrigt liv och moder jord kunde få idag och det inser du också!”

Det var svårt att hitta argument mot hans ord, jag tänkte på alla tekniska alternativ som finns och som är under utveckling, men hann aldrig säga något, svaret kom från hans mun:

– Jo, vi vet att det finns alternativ, att ni kan välja andra vägar…men som sagt, ni är så förbenat saktfärdiga och bara måste ha er vinst, era prylar som gör livet lätt och behagligt för fåtalet. Ni gör alla som Kanadas politiker efter klimatöverenskommelsens tomma ord i Durban, ni drar er undan för att slippa ansvaret…ni vill alltid att någon annan, eller att framtidens barn, får och skall betala!

Idag finns det bara ett hopp för moder jord, och det ligger i att ni reduceras…kraftigt!”

Även jag stoppade nu en av mina pipor, tände den och drog in röken med välbehag, startade musiken och lät Claude Debussys, ”Clair de Lune” , strömma fritt i rummet. Vi satt tysta, musiken tonade bort och vinternattens ljud tog över…ljudet av någon enstaka förbipasserande bil hördes, liksom ljudet av skratt, fest. Tufe reste sig, tog några steg mot mig, lade sin lilla hand på min, log sorgset och sade att det var dags att ta kväll…

Jag gav honom den nu torra luvan och hans stav, lyfte honom försiktigt till fönsterbrädan och öppnade fönstret, det var vindstilla och regnet hade upphört. Månen lyste svagt igenom molntäcke och han steg ut på katternas gångbräda ner mot gården. ” – Jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt År , Thomas”….sade han innan han försvann i nattmörkret, jag viskade:

– Detsamma min vän, detsamma.”

Mysti kom och strök sin svarta skepnad mot mig när jag stängde fönstret, hon spann tyst och min vita ”vargvän” Zahara gick mot dörren, en tydlig signal om vad hon ville. När jag lydde signalen och satte på mig ytterkläderna, insåg jag med full visshet att det nya året lär bli fullt av mediarepriser på mänsklig dumhet, det finns inget nytt under solen och det var länge sedan vi valde färdriktning, ”stig”…och vart den går, det vet vi!

…men, jag önskar er ett … Gott Nytt År!

( Illustrerar inlägget med två bilder på en liten statyett jag fick av min älskade dotter i julklapp, en varg som sitter på en ”stupad” jägare. Den illustrerar mer av året som gått för mig än ni kanske förstår och den gav mig en liten glädjekick…en kick jag tar med mig under året som kommer… ).

(PS: Läs detta! DS.).

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Sagor. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till …och samtalet fortsätter!

  1. Svante Svensson skriver:

    Jätte kul att du är tillbaka, hoppas att du fortsätter att vara med på nätet Vargen behöver dig i framtiden. Hoppas också att du gillade Carema reklamen. Jag skriver nu, för om SMHIs klass 2 varning för Hälsingland blir verklighet lär det dröja innan man kommer ut på nätet igen. I Norge varnar man för 40 – 45 m/sek in över land, och har ställt in Hertigrutten i 4 dagar.
    Trevlig fortsättning på helgen och ett Gott Nytt År.
    Svante

  2. carolin skriver:

    Hahaha bilderna var jätte bra!! Jätte bra blogg =)

  3. arrami54 skriver:

    …detsamma Svante, önskar dig en god fortsättning. Hoppas stormen blir av det lugnare slaget så ni får behålla både el och helgfrid! 😉

  4. arrami54 skriver:

    …tack och god fortsättning. 😉

  5. peterlarson skriver:

    Jag ser att du tyckt att mitt inlägg var tillräckligt intressant för att bli länkat till från din sida. Det gläder mig djupt och mycket och det ger hopp inför det kommande året och den kommande framtiden (hopp inför detta är annars en bristvara).
    Du försöker leva där du bor och jag gör vad jag kan från min nuvarande position och att du och jag och så många andra läser oss, tänker och bryr sig om varandra, har liknande känslor, hopp och drömmar om vårt liv, vår värld och vår framtid, det trots allt tänder små ljus som kommer att brinna såväl hela 2012 som ännu mycket längre in i framtiden.

    Jag önskar dig, dina läsare och sååå många andra ett gott 2012!

  6. arrami54 skriver:

    …din blogg ger alltid god läsning och jag önskar även dig ett riktigt Gott Nytt År Peter!
    Det finns lite hopp kvar i en värld som både blir sämre och lite bättre, året som gick gav inte mycket hopp, vi får hoppas vinden vänder kommande år! 😉

  7. Svante Svensson skriver:

    Satt, och läste detta när strömmen försvann 23.58 den 25 december 2011. Nu undrar jag hur många undantag kraftbolagen kommer att hävda för att slippa ersätta sina kunder? Denna text finns på Härjeåns kraft AB.s hemsida, och efter detta strömavbrott känns det som ett hån.
    Svante
    Härjeåns Kraft AB
    Fr o m 2011 är det förbjudet med avbrott i eltillförseln. Detta har medfört att vi fokuserat ännu mera på underhåll och ledningsstandard. Med de investeringar som gjorts under 2009 och 2010 ser vi oss stå mycket väl rustade för säkra elleveranser.

    Du behöver inte anmäla till oss att du har rätt till avbrottsersättning. Den betalas ut automatiskt till de kunder som är berörda. Inom sex månader görs ett avdrag på fakturan från oss. Om du inte fått avbrottsersättning och anser dig berättigad till denna, kontakta kundservice på tel 0680-242 00, så följer vi upp ärendet.

    ________________________________________
    Härjeåns Kraft AB
    Härjeåns Nät AB
    Sörmovägen 1, Box 129, 842 22 Sveg
    Kontaktuppgifter
    Telefon: 0680-242 00
    Epost: info@harjeans.se
    Publicerad den 27 maj 2011, av Gittan Brorson
    Internetmedia Kommunikationsbyrå

    Ersättningens storlek
    • 12-24 timmar: 12.5 % av den beräknade årliga avgiften. Lägst 900 kr.
    • 24-48 timmar: Ytterligare 25 % (tot 37.5 %) av den beräknade årliga avgiften. Lägst 1 800 kr.
    • 48-72 timmar: Ytterligare 25 % (tot 62.5 %) av den beräknade årliga avgiften. Lägst 2 700 kr.
    • För varje därefter påbörjad 24-timmarsperiod: Ytterligare 25 % av den beräknade årliga nätavgiften.

    Obs: En kund kan maximalt få tre års nätavgifter i ersättning per avbrott. Det gör att ersättningen kan bli lägre än minimibeloppet i kolumnen.

    Avbrottsersättning och moms
    Enligt förhandsbesked från Skatterättsnämnden är inte avbrottsersättningen momsbelagd. Beskedet har överklagats till Regeringsrätten, men fram tills att de avgjort frågan så gäller Skatterättsnämndens besked.

  8. arrami54 skriver:

    …antar och hoppas att du erhåller din el-återbäring enligt avtalet och lag. 😉
    God fortsättning och ett Gott Nytt År önskar jag dig!

  9. Familjebloggen skriver:

    Nu är det bara önskan om den goda fortsättningen kvar att hälsa och så får det bli 🙂
    Tack för din blogg Arami54.
    🙂

  10. arrami54 skriver:

    …tack, detsamma! 🙂

  11. Ping: Vätten Hälve! | Varghjärta

Kommentarsfältet är stängt.