…du tror du får hjälp, när ditt barn blir sjukt?

Kanske är det så, om du har tur, men det beror lite på hur ditt barn blir sjukt och handlar det om en psykisk sjukdom så krävs det mer än tur…det krävs en enorm tur i dagens Sverige!

…och som förälder krävs det att du är stark, är du ensam förälder, krävs en dubbel styrka! För du lämnas ensam, helt ensam …om du inte har vänner som kan fungera som bollplank, som lyssnar, stöttar…

Min empiriska erfarenhet är en delad verklighet, många vittnar om en exakt liknande upplevelse…

Det är inte David mot Goliat, det är David mot en hel flock av bisarra jättar som fullständigt skiter i vilket, bara vinsten genereras…och om ditt barn överlever en djup depression, med en vildsint ångest som skapar återkommande självskador och självmordsförsök, så har du tur, ingenting annat än tur!

Du går i en ständig oro, ibland i år, du vakar och vågar aldrig sova utan ett vaket öga och ett öra som lyssnar…när händer det igen? Barnets ålder spelar ingen roll, BUP har inte tid och redan vid sjutton år är barnet enligt dem för gammalt och skall till ”vuxenpsyk” oavsett om lagen säger att gränsen är arton år. Protesterar du får du en menlös ursäkt ett halvår senare och tillsynsmyndigheten bryr sig överhuvudtaget inte, det är inte deras jobb att tillse att lagen efterlevs…ty lagen kostar pengar att uppfylla!

Du får en andningspaus ibland som förälder, en dag, ibland en vecka och har du tur några månader, när ett gäng som engagerar sig och vet vad det handlar om hjälper till…oron finns där konstant, men andra är aktivt vakande också…tills kommunens åldersgräns slår till och du står där ensam igen!

Oftast är det personalens bekvämlighet som sätter gränsen! Ett tag trodde jag att kommunens ”vårdboende” var en reell möjlighet, tills jag såg ålderdomshemmets gästrum mitt barn skulle ”vård-bo” i …en cell för att förstärka ångesten. Hoppet dog på en timme!

Nästa gång tyckte personalen att självskadebeteendet var för jobbigt, trots att det var därför de skulle hjälpa till och efter några dagar ringde de från landstingets psykakut (IVA) och undrade: ” – Får ditt barn bo hos dig igen? Mitt svar var: ”-Givetvis!” och hoppet om hjälp dog igen! Mitt barns läkare blev lika förbannad som jag, men tror ni tillsynsmyndighetens kritik tog på de LAS:ade kommunala tjänstemännen…nej, de bad leende falskt om ursäkt och insåg den ekonomiska vinsten av att barnet vårdades hemma…eller av ett landsting som tänker exakt likadant.

…och ni kan kanske gissa hur många ”hyrläkare” som utan att ha en aning om någonting,  har ”fladdrat” förbi på resan?

Varje gång den professionella psykiatrikern bytte ”piller” i tron att ”hen” visste boten fick man kolla biverkningarna i FASS.se och vaka, eftersom i princip all ”medicin” initialt förstärker depressionen och risken…av ett nytt flyktförsök från ångest och livet.

Barnets ångest och ambivalenta pendlande mellan en önskan om flykt från livet och greppet efter hopp, får det unga livet att samla av medicinöverflödet och plötsligt ligger han med förgiftningens krampanfall framför dig igen.

DU!…du kan hjärt-/lungräddning, vet hur man framkallar kräkning, hur man undviker att patienten sväljer tungan, hur man stoppar en kraftig blödning, hur man lägger någon i framstupa sidoläge …det kan vara någon i din närhet nästa gång!

Till slut är det vreden som håller dig uppe, insikten om att Jehovas Vittnen är långt mer verklighetsbaserade än svensk psykvård! Du har för den tjugofemte gången ringt 112…åkt med i ambulansen, vakat på intensivvårdsavdelningen några timmar, kommit hem och torkat upp blodet…sen börjar allt igen, barnet kommer dagen efter hem igen…och med den vidriga ångesten som följeslagare.

Ber du själv om hjälp när kraften tonar bort, så bollas du runt några veckor och möter förstående ansikten, men det slutar med ett enda erbjudande…antidepressiva piller! Det är vreden som driver att du orkar och styrkan, envisheten i din kärlek till ditt barn som bär upp dig, samhället stöttar dig inte!

…och du, bli inte förvånad om du drabbas av en utmattningsdepression när ditt barn blir friskt, den kommer lika garanterat som alla tårar du fuktar dina kinder med under tiden du slåss mot verklighetens alla bisarra Goliat-figurer. Bli inte heller förvånad om du som jag plötsligt har ett hotande och extremt högt blodtryck…och vadå, tycker du kanske, där ligger ju också en vinst för läkemedelsindustrin, blodtrycksmedicinen får du ta livet ut!

Visst är det så, det du kallar vård, handlar om ekonomisk vinst…

 

…eller, du tror du får hjälp, om ditt barn blir sjukt?

(PS: Min kommun, Ljungby och Landstinget Kronoberg, är nog varken sämre eller bättre än andra! DS).

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

25 kommentarer till …du tror du får hjälp, när ditt barn blir sjukt?

  1. Svante Svensson skriver:

    Hej!
    Tyvärr är jag barnlös, men har en del erfarenhet av vård, och psykvård, eller erfarenhet av icke existerande vård. Min syster lider av schizofreni, och den vård hon får inskränker sig till en spruta i häcken var fjortonde dag, och om hon uteblir kommer de och hämtar henne. Att hon är religiös fanatiker tillhörande en livets ord relaterad sekt, där hon bor hjälper inte upp det hela. Att hjälpa henne går inte p.g.a. sekretessen inom psykvården, man lyssnar inte på en anhörig, som är orolig, och min syster söker inte hjälp själv, hennes gud är det enda hon behöver.
    Själv är jag sjukpensionär sedan 1988, ryggskada med a-skadelivränta = ständig värk, efter 22 år som buss, och t-baneförare. Att få träffa samma läkare två gånger i rad på vårdcentralen är en omöjlighet. Antagligen lika svårt i hela landet numera, jag skulle också arbeta som stafettläkare, med tanke på förtjänsten. När det gäller mig själv, så kräver jag den vård jag behöver, men hade jag varit förälder skulle jag antagligen kokat över om mitt barn inte fick adekvat vård.
    Svante

  2. arrami54 skriver:

    …ja, du, religiös fanatism och psykisk sjukdom är kanske ganska närbesläktat?
    Att träffa samma läkare två gånger tillhör sällsyntheterna och visst tjänar ”stafettläkarna” bra, men det gynnar INTE patienterna!
    Att man vägrar lyssna på anhöriga och gömmer sig bakom ”sekretess” känner jag igen och visst är kontrollerad vrede och kunskap ett verktyg som hjälper…det var tack vare vrede och envishet jag orkade!
    Jag hoppas du får den vård du behöver och att du får en stadig läkare du ständigt möter och som har lyssnandets gåva…

  3. Svante Svensson skriver:

    http://store.blogg.se/
    Kanske du redan följer denna blogg, men bara ett tips från mig, jag gillar den.
    Svante

  4. arrami54 skriver:

    …jo, ”store blogg” läser jag, kul och intelligent författare bakom den bloggen! 😉 Men tack för tipset! 😉

  5. HEMIMAMMA skriver:

    Delar detta på Fejjan, det förtjänar verkligen att uppmärksammas, starkt och berörande och får kanske någon stolle att tänka till…

    Hemikram

  6. arrami54 skriver:

    Tack. Det är redan rejält uppmärksammat, talade nyss med en journalist och det blir mer i morgon…

    Kram. 😉

  7. Svante Svensson skriver:

    Reinfeldt skrev boken ”det sovande folket” borde inte folket visa med kraft att det har vaknat upp ur vintersömnen, och gå man ur huse, för att visa att mer tål vi inte. När det gäller psykvården ställer jag mig frågan, är det patienten eller läkaren som är sjuk? För human psykvård förekommer inte. Jätteglad att du skriver att det kommer mera imorgon.
    Svante

  8. arrami54 skriver:

    Har läst Reinfeldts ” det sovande folket” och fick avsmak av flera skäl, ett är att det är en copycat-retorik på argument som bl.a. dök upp i 1930-talets Tyskland. Det är inte så att folket sover, det är snarare så att en av ”Jag”-samhällets bieffekter blir att vurmen för skatteminskningar och hög lön prioriteras…vilket bl.a. lett fram till systemet med stafettläkare, vilket är ytterligare en katastrof för patienterna…och ”Jag”-samhällets devis: ”Sköt dig själv och skit i andra”, leder bl.a. till en havererad psykiatri, polis, skola o.s.v….
    …det är nog systemfel som leder till det vi uppfattar som ”sjukt” och som skapar de brister vi ser inom vården, psykiatrin, polisväsendet (som vill men inte hinner rycka ut!), skolan, o.s.v…och jag är inte helt säker på att psykiatrerna (läkarna) vet vilka effekter deras kemiska lek via piller får på patienterna och man undrar verkligen när man läser FASS.se och ser att en vanlig biverkning av antidepressiva och ångestlugnande mediciner är för att ta ett exempel: Behandling med Xanor/Xanor Depot kan öka risken för att utveckla tankar om att skada dig själv eller begå självmord om du lider av:
    svår depression
    ångest i samband med svår depression
    Mediciner som ökar riskerna, är det så klokt? Vet man t.ex. kombinationseffekterna som uppstår om patienten tar några andra antidepressiva medel samtidigt med t.ex. Xanor? Det lugnande läkemedlet Xanor kan enklast beskrivas som en ”torr fylla” i motsats till den vanliga flytande! Man ger alltså patienterna legala droger (narkotika) som samtidigt ökar riskerna…vilket reser ett antal frågor!

  9. Svante Svensson skriver:

    Jag använde boken ”det sovande folket” för att belysa omänskligheten i dagens samhälle, jag delar din syn på boken. Kanske vi i detta land behöver lära oss att vara medmänskliga.
    Svante

  10. arrami54 skriver:

    …ja du, det finns en medmänsklig etisk regel som återfinns i de flesta kulturer/religioner, den kallas allmänt ”den gyllene regeln” och lyder: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”

    Men i det demokratiska och politiska systemet tenderar den att försvinna och vi vet nog varför! ?
    😉

  11. Svante Svensson skriver:

    http://allehanda.se/start/kramfors/1.3928374–bjornar-ater-inte-manniskor-
    För kännedom, alltid något som görs bra.
    Svante

  12. arrami54 skriver:

    Tack, en riktigt bra artikel jag sparat! 😉

  13. Svante Svensson skriver:
  14. arrami54 skriver:

    Tack Svante! Ytterligare en bra länk till samlingen!
    Det är en intressant möjlighet att placera ut genetiskt bra valpar hos vargparen, men problem finns…som att det inte får vara alltför stor tidsskillnad mellan när de är födda.
    Tack! 😉

  15. Svante Svensson skriver:

    Personligen skulle jag aldrig släppa en hund lös i skogen, och det beror inte på förekomsten av varg, eller andra rovdjur. Mitt beslut grundar sig på att skogsägare, (ofta är de jägare också), sköter gallringar så att skogen ser ut, som spjutfällorna som man använde i Vietnam under kriget där. Man lämnar 30-60 cm höga, och decimeter tjocka stubbar, och låter veden ligga kvar. På sådana ställen går det inte att gå själv, och en hund som hamnar där under t.ex. jakt vet inte att det är farligt. Min misstanke är att man gör så här för att göra allemansrätten oanvändbar, men förstör för sig själv. Detta är också för bedrövligt. http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1427&blogg=38950
    Svante

  16. arrami54 skriver:

    Ja, många hundar skadas av dessa ”spjutfällor” vilka ibland är såga de så att de är riktigt vassa! Personligen släpper jag nästan aldrig min hund lös utom i inhängnade ”lekfält” och i det fria bara under höst, vinter och i utvalda områden med lite vilt och där inga ”spjutfällor” finns.
    Tack för bloggtipset och har du läst detta: http://runor.wordpress.com/2011/09/22/%E2%80%9Dvargen-kommer%E2%80%9D-ropar-okunnigheten-hogt/

  17. Svante Svensson skriver:

    Visst har jag läst detta, och det som du skrivit i smp. Jag har tittat på dina bilder, (du kallar det för bilder). Jag kallar det för konst, som på något vis får mig att känna det som du förmedlar vemod.
    Svante

  18. arrami54 skriver:

    …tack, om det är konst eller inte ligger i betraktarens ögon, för mig är skapandet meditation, eftertanke och glädje. Vemodet ligger nog där, det är svårt att frigöra sig från tanken att mänskligheten är på väg att skapa en situation som blir totalt ohållbar…

    Debatten i smp är kul, någorlunda bra saklig nivå, inga personattacker och relativt uttömmande! 😉

  19. starkskör skriver:

    det här gjorde ont, ont, ont i mig att läsa…. väldigt ont!!

    jag hade nog ”tur” när det gäller min dotter… efter några mycket tunga händelser så hamnade hon i en djup depression, samtidigt som hennes magsjukdom bröt ut där hon mådde så illa varje dag att hon inte kunde äta och snabbt förlorade vikt…

    vi sökte läkare flera gånger men de sa bara att det var psykiska orsaker till hennes illamående och magsmärtor… och hon blev bara smalare och smalare…
    ”Du måste äta!”, var det enda de rådde till… som om hon inte hade försökt…

    men jag upptäckte efter ett par månader att hon stod och speglade sig och såg så nöjd ut när hon betraktade sin obefintliga mage… och insåg att hon hade fastnat i anorexians garn…
    jag ringde BUP, men fick veta att det inte fanns tid på flera månader…

    tur nog hade skolan börjat med ett program för att fånga upp ungdomar som hade börjat få ätstörningar, och sköterskan ringde mig… och skrev en remiss till BUP efter vårt samtal så att vi fick komma dit ganska snart…

    hjälpen vi fick där var väl si så där… jag fick nog mer stöd än Dottern som inte alls trivdes med att prata med dem…

    det blev en kamp under 4 år att hålla henne vid liv… att hjälpa henne genom den svåra ångest hon upplevde vid varje tugga hon tog, att prata nätter genom med henne för att trösta henne när hon var förtvivlad… att vaka över henne så att hon inte skulle ta sitt liv….

    och ändå är det ingenting jämfört med det du och ditt barn fick vara med om…

    min lillasyster dog vid 28 års ålder av mediciner hon fick utskrivna av psyk… läkaren erkände sen att det är lättare för dem att bara ge patienterna mediciner, för det finns inte mer resurser att ge den hjälp som egentligen behövs!
    hur många gånger åkte inte syrran in och magpumpades?? hur många gånger överdoserade hon inte för att hon var trött på att vara så skadad i själen?? men det var fysiska orsaker som tog hennes liv…. massiv lungemboli… pga en medicin som vi sen fick veta INTE fick kombineras med p-piller, men ändå hade skrivits ut till syrran utan att först kolla om hon åt p-piller…

    det är rent ut sagt för jävligt hur illa det är med sånt här!!!! 😦

  20. arrami54 skriver:

    …trist att läsa att du har lika tunga erfarenheter. Tyvärr delar vi nog erfarenhet med tiotusentals andra…svensk psykvård ÄR ett fiasko för alla utom läkemedelsindustrin som lever gott på legal narkotika!

    Kram.

    PS: Mitt barn mår bra idag! 😉 DS.

  21. ja, vi gör tyvärr det 😦

    *harkel*… nu skäms jag lite eftersom jag inte frågade hur det står till med ditt barn idag… men jag anade att det hade gått bra i alla fall….

    kram

  22. arrami54 skriver:

    …du har inget att skämmas för, jag svarade bara på din outtalade men tänkta fråga! 😉

    GOD JUL!

  23. Ping: …3000 dör i år, i onödan. | Varghjärta

  24. Ping: R.I.P. Malik Bendjelloul. | Varghjärta

  25. Ping: Orsaken till varför jag ger upp. | Varghjärta

Kommentarsfältet är stängt.