Vad var det som gick så fel?

 

”Vi måste hitta svaret på vad som gick fel mellan Anders Breivik och hans hemland. Det kommer att ta tid. Ändå måste vi börja någonstans”, skriver den norska juristen och författaren Anne Holt i en klok och välbalanserad artikel i DN.

Orden hon beskriver det norska samhället med har tydliga paralleller till vårt svenska:

”Sanningen om Norge är att allt fler hamnar utanför. Allt fler blir psykiskt sjuka. Allt fler blir kriminella. Många invandrare känner sig alienerade och utstötta. Norge blir – i någon av våra många fasetter, så som alla länder är kalejdoskop av mångfald – ett mer slutet samhälle. Vi är helt enkelt inte så nära varandra som vi hävdar dessa dagar. Vi är långtifrån så egalitära som vi påstår. Kärleken till varandra, som nu blir så tydlig och viktig, är dessvärre alltför frånvarande för alltför många, alltför ofta. ”

De historiska och ideologiska parallellerna till den terror som nu drabbade Norge är inte heller de svåra att dra!

Rädslan är mänsklighetens följeslagare och det är främst den som föder och ”gödslar” hatet, den föder också känslomässiga kyla och fattigdom på empati,”kärlek” och sprids likt en pandemi, att vi lever i narcissismens tidevarv är knappast någon nyhet. Med min kunskap om mänskligheten vill jag benämna begreppet ”främlingsfientlighet” med det mer korrekta ordet främlingsrädsla, för det är exakt vad det handlar om!

De främlingsfientligas och kulturasisternas retorik avslöjar denna rädsla väldigt tydligt (ett talande exempel hittar ni här), det är rädda människor som samlas under de högerextrema ideologiska variationer som var grunden till Anders Breiviks vidriga handlande …och han lyckades även att ytterligare förstärka rädslan!

Vi har svaret på frågan Anne Holt ställer i inledningen av sin artikel och svaret ligger i att många inom mänskligheten inte är vackrare än såhär! Vi kommer att möta terrorns fula tryne igen …och igen…

Ett bevis låg under hennes artikel, i fältet där man kunde hitta bloggvärldens kommentarer och jag vill främst peka på ett exempel. Bloggaren valde medvetet ett gammalt ordspråk, hämtat ur Bibelns Galaterbrevet 6:7, som rubrik: Som man sår får man skörda.”, men en mer korrekt rubrik med tanke på innehållet borde varit: Skyll er själva!…och de som borde skylla sig själva enligt denna ”Medborgare X” är Socialdemokratin som drabbades så hårt av Breiviks terrorhandling. Bloggförfattarens torftiga retorik gick ut på att felet låg hos Socialdemokratin och Breiviks terror var någonting de själva sått. Jag behöver knappast påpeka att även den svenska socialdemokratin drabbats av hatet, tänker på Olof Palme och Anna Lind…men även de fick väl enligt sjuk högerextrem retorik ”Skylla sig själva”? (Frågetecknet är onödigt och det borde varit ett utropstecken här).

Personliga associationer är alltid personliga och skall inte läggas på andra, men jag vill ändå nämna att min automatiska minneskoppling gick till filmen Medborgare X (Citizen X) som handlar om en rysk seriemördare. Retorisk dårskap har ett släktskap med både allmän dårskap, mördares ideologiska dårskap och eftersom ingen människa är en isolerad ö, så lär det inte krävas mycket kunskap för att inse att den retoriska dårskap som florerar (inte minst på nätet) delvis formade Norges nya mediala och narcissistiska ”kändismartyr” i den högerextrema världen, herr Breivik.

Man behöver inte lägga många timmars läsning på nätet för att få full evidens på att hatet mot socialdemokratin är lika vanligt bland de högerextrema som islamofobins kulturrasism. Jag kan inte få in i mitt huvud hur dessa hatare tänker (om de nu gör det?) och på vilken trosgrund de dömer, för kunskap, insikt, empati och förståelse handlar det INTE om!

På vilket vis hade t.ex. denna unga begåvade, engagerade socialdemokrat förtjänat sitt öde?

Mina tankar går i skrivande stund till några ord Albert Einstein uttryckte: ”Bara två saker är oändliga, universum och mänsklig dumhet. Och jag är inte säker på det förstnämnda”. Den som söker mänsklig dumhet har utmärkta studieobjekt i populistiska partier och grupperingar på högerkanten som gömmer sin rädsla bakom hatets dumma retorik.

Jag är full av beundran över hur Norge hanterat sin nationella sorg och över den empatiska medmänsklighet Jens Stoltenberg utstrålat, en ledare värd namnet…vår svenska motsvarighet lär ha somnat (?). Jag kommer också alltid att ha respekt för det historiska jobb socialdemokratin gjort, de nordiska länderna är i toppen av de bästa man kan leva i och det är främst deras förtjänst. (Hur samhället sett ut om högern (Moderaterna) styrt, ja som i USA, Mexiko eller 1980-talets Colombia!)

Jens Stoltenberg sade någonting som fastnade hos mig: ”– Jag hoppas att Norge kommer att växa sig starkare efter dessa attacker. Jag tycker att det är viktigt att skilja på öppenhet och naivitet.”

Naivitet, fördomsfull okunnighet och rädsla är den främsta orsaken till att hoppets låga kring mänsklighetens framtid ibland lyser mycket svagt. Vi riskerar en global ekonomisk storm, en ”konkurs”, vi riskerar likaså en ekologisk konkurs och skall vi klara framtidens krav, så måste vi motverka den ”mentala konkurs” många individer lever med.

Går vi inte hand i hand under solidariska samarbetsformer och lär oss av vår historia, har vi inte en chans…inte skuggan av en chans!

”En gång var han en annan” skriver Anna Holt, helt sant. Vi föds som oskrivna blad, formas via miljön, val av värdegrund, normer, till de vi blir någon gång vid adolescensens slut och då våra hjärnor mognar. Det är under denna vandring vi behöver goda förebilder, det är då vi lär oss den balans av förnuft och känsla som ger den ansvarskänsla som motverkar hatet och rädslans destruktiva kraft…vi vill alla bli sedda, men då måste vi också se varandra och i reell mening hjälpas åt, både lokalt, regionalt, nationellt och globalt!

Jag frågar mig, utan naivitet: Klarar vi det?

…tyvärr (eller snarare: Givetvis!) blir svaret: Nej!

 

Ur ”Konsten att döda”:

”Det räckte inte med att mörda dem. Just därför att de visste att de strax skulle döda sina offer var soldaterna tvungna att skrika ut sina förolämpningar – för att övertyga sig själva om att det var rätt att döda dem. Att ta livet av en annan människa är en svår och traumatisk handling. De serbiska soldaterna på videon gör det för sin egen skull, talar om för sig själva och varandra att männen framför dem är muslimer, som inte är människor. Det är överskottet av brutalitet som gör det möjligt att avrätta dem.

Förövarna står alltför nära sina offer. De har faktiskt det mesta gemensamt. De talar samma språk, växte upp i samma land, de delar samma historia, har liknande traditioner och vanor. Men till sist måste soldaterna övertyga sig själva om att det inte är så det är, de där vi ska döda är annorlunda, de är fiender, de är ”de där andra”. Hur kan du mörda någon som är som du själv? Ju mer närstående mördaren känner sig till offret, desto svårare att döda honom. Han måste klippa alla band. Förnedring är bästa sättet att skapa den rätta distansen.”

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Min syn på SD!. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vad var det som gick så fel?

  1. Luminaure skriver:

    Hej, skulle jag kunna få använda en av dessa bilder i ett skolprojekt jag gör?

Kommentarsfältet är stängt.