Ljuger Rädda Barnen om barnfattigdom?

Givetvis gör de inte det och det är uppenbart att klyftorna i det svenska samhället ökar, det syns tydligt på ökningen av försörjningsstödet m.m. (Men även denna statistik är kanske bara ”ljug”?)

När många vuxna står utan arbete, blir utförsäkrade ur sjukförsäkringen och tvingas leva på försörjningsstöd (Socialbidrag), då drabbas givetvis barnen också!

”Barnfattigdomen är ett verkligt problem i Sverige. Under 2008 levde 220 000 barn i fattigdom – det vill säga 11,5 procent av alla barn i Sverige. Rädda Barnen släppte i februari 2011 sin åttonde rapport om barnfattigdomen, Barnfattigdomen i Sverige 2010, och analysen visar att Sverige inte tar Barnkonventionen på allvar.”

I barnkonventionens artikel 27 står att alla barn har rätt till en rimlig levnadsstandard, utifrån varje lands förhållanden och förutsättningar. Detta betyder att inget barn ska behöva hamna i utanförskap på grund av familjens bristande ekonomiska resurser.

Jag känner klara sympatier med Veronica Palms ord i Newsmill:
I Europa mäts fattigdom i relativa tal. Självklart kan man tycka, eftersom ett barn i Sverige inte kan jämföra sig med ett barn i Tanzania. Men fler och fler debattörer vill tala om barnfattigdom i absoluta tal. Tala om att ha över eller under 1 dollar per dag att leva på. Jo. Trots att det i en svensk kontext är helt apart som jämförelse.

Varför, undrar man då vill vissa vrida debatten bort från det vedertagna och relevanta sättet att mäta fattigdom. Självklart för att slippa ta det ansvar som barnen har rätt att kräva av oss vuxna. För genom att byta måttstock så kan man slippa se att ökade klyftor i hela samhället leder till ökad barnfattigdom. Man kan klappa sig på magen och vara nöjd med att köpa en majblomma. Man reducerar kampen mot barnfattigdom från jämlikhetssträvan och en syn på varje barn som lika värda till enkel välgörenhet.”

Exakt så försöker vuxenvärlden undslippa ansvaret, via billig välgörenhet och retoriska undanflykter . Men jag tror hon har fel när hon talar om ”överklassen”(de ovanifrån), personligen tror jag att den giriga egoistiska rädslan om bl.a. yttrar sig i den främlingsfientliga retorik som är så vanlig i denna debatt i lika hög grad kommer ur utanförskap, liksom medelklassens okunniga främlingshat:

Den som tjänar på att osynliggöra fattigdomen är den som inte på något sätt berörs, den som inte vill bryta utvecklingen och den som helt enkelt inte bryr sig om dessa 220 000 barn. Men minns att klassamhället syns underifrån och då är det ju lite ödets ironi att det alltid är ovanifrån som det hävdas att det inte finns.

Det är enormt trist att läsa hur en del ”debattörer” försöker misskreditera Rädda Barnen och att denna organisation nu smutskastas av dem som vill se ökande klyftor i det svenska välfärdssamhället:

”I två debattartiklar på debattsajten Newsmill påstås vi  vilseleda  om omfattningen av problemet med barnfattigdom och  blåsa upp statistiken för att få det att se ut som ett trendbrott.  Artikelförfattarnas synsätt är mycket märkligt.

Rädda Barnen har under 10 års tid arbetat för att uppmärksamma barnfattigdomen i Sverige. Vi har släppt 8 rapporter med statistik på hur många barn som lever under ett absolut fattigdomsstreck i Sverige. I vår första rapport tittade vi tillbaka på hela 90-talet och därefter har våra rapporter visat utvecklingen år för år fram till 2008. Den högsta siffran för barnfattigdom uppmättes 1997, därefter har den sakta sjunkigt fram till 2007. Året därpå, 2008 ökade den igen, med 0,6 procentenheter till 11,5 %. Det året levde alltså mer än vart tionde barn i Sverige i fattigdom, 220 000 från alla kommuner i hela Sverige. Så att säga att Rädda Barnen ljuger när vi säger att barnfattigdomen ökar är en lögn i sig. Våra indikatorer säger oss dessutom att ökningen kommer att fortsätta när vi får statistiken för 2009 och 2010. En del har ifrågasatt betydelsen av ökningen, men det som skett är ett tydligt trendbrott, som vi anser det värt att uppmärksamma.

Rädda Barnen arbetar för att FN:s konvention om barnets rättigheter ska efterlevas i Sverige.. Enligt Barnkonventionen ska Sverige säkerställa en skälig levnadsstandard för alla barn som befinner sig i landet. En del kritiker försöker förklara bort problemet med barnfattigdom genom att peka på invandringen. Som om det vore ett mindre problem för barn med invandrarbakgrund att växa upp i fattigdom. Vi ser att den ekonomiska utsattheten ofta lever kvar upp till 10 år efter att man har kommit till Sverige. Barnfattigdomen är därför också en del av en misslyckad integrationspolitik.”

Att den svenska integrationspolitiken är misslyckad är det få som motsäger, men orsakerna härtill, den svenska ”vardagsrasismen” och uppenbara främlingsfientlighet som bl.a. yttrar sig i att småländska företagare med fackets intensiva stöd medvetet utsätter våra invandrare(flyktingar) för mobbning och förnedrande utnyttjande, talas det tyst om. Läs detta och betänk att denna form av vuxenmobbning är väldigt vanlig i vårt land! (Betänk också att den sker med stöd från fackföreningsrörelsen!)

”Rädda Barnen anser att Sverige inte lever upp till det åtaganden i Barnkonventionen så länge det finns barn i familjer som har försörjningsstöd eller har så låg inkomst att den inte täcker nödvändiga utgifter (sk låg inkomststandard). Rädda Barnen kommer att fortsätta driva frågan om barnfattigdom i Sverige så länge den existerar. Under 10 års tid har vi drivit frågan utan att få särskilt mycket medial eller politisk uppmärksamhet. Tack vare att vi enträget har fortsatt att uppmärksamma problematiken har såväl media som politiker i år verkligen insett att detta är ett verkligt problem i Sverige som inte längre kan ignoreras och nu börjar politiker också komma med åtgärdsförslag, vilket vi välkomnar oerhört, även om vi önskar att frågan fått denna uppmärksamhet tidigare, för att kunna stoppa en ny uppgång, som vi nu ser. ”

Jag delar Rädda Barnens förhoppningar och hoppas på en snar politisk förändring så att problemet med utanförskapet och fattigdomen bland svenska barn arbetas bort.

Detta kräver en politisk ledning av nationen som inte medvetet och uppenbart spottar på idén om solidaritet!

 
Läs mer om: barnfattigdom, Rädda Barnen, Barnfattigbloggen på Aftonbladet.

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Ljuger Rädda Barnen om barnfattigdom?

  1. Ping: Skjutgalen Polis? | Jinge.se

  2. HEMIMAMMA skriver:

    ”inget barn ska behöva hamna i utanförskap på grund av familjens bristande ekonomiska resurser.”
    Jag tycker att du ska lägga in denna text på ST också. Se dessutom vad jag gjort:

    NU FINNS SOLIDARITETSTANKEN PÅ FACEBOOK SOM FANSIDA
    http://www.facebook.com/pages/SOLIDARITETSTANKEN/159520677448261
    OCH SOM MEDLEMSSIDA
    http://www.facebook.com/home.php?sk=group_116169418470385&ap=1

    Hemikramar

  3. arrami54 skriver:

    …okej! Då gör jag så! 😉

    Kram.

  4. HEMIMAMMA skriver:

    Mycket bra jobbat och jag har lagt in länken på båda sidorna på Facebook.
    Jag är mycket stolt över vårt tillskott! =0)

    Varma hemikramar ♥

  5. HEMIMAMMA skriver:

    Jag har sökt dig på facebook, men hittar dig inte under det namn jag känner till. Jag vill ju kunna lägga in dig som administratör av våra sidor där, så du också kan göra inlägg och posta kommentarer och diskutera med våra medlemmar.

    Hemikramar

  6. arrami54 skriver:

    …tackar! 😉
    Kram.

  7. arrami54 skriver:

    …då får du söka, stängde min ”facebook” för mer än ett år sedan…sidan stjäl för mycket tid! Är tveksam om jag öppnar den igen (?)

    Kram.

  8. Britta skriver:

    Jag har läst några inlägg och artiklar i fattigdomsbloggen. Det ligger mycket mera än avsaknad av pengar i begreppet ”fattidom” – avsaknad av stolthet, avsaknad av gruppgemenskap, avsaknad av tro och förhoppningar, känslan av att gå miste om saker i livet, osv. Det är inte bara pengarna i sig – bekymmer för pengar tär på människor. Se på det vackra folket, de som har väldigt mycket pengar. Där duger inte vilken märkesväska som helst, det ska vara ”den” väskan. Konstigt, men det finns säkert de som anser sig vara fattiga bland den gruppen också, bara för att man inte har råd med det allra dyraste.

    När jag läser om riktiga fattiga barn är det fråga om något helt annat; det är ingen bra grund att stå på. Man behöver pengar för att klara sig och ha ett hyfsat liv, inte vara beroende av andras välvilja, Nej, barn borde inte vara fattiga, men däremot vet jag inte var gränsen går. Att inte ha råd med utlandsresor tycker inte jag är fattigdom; nej, det är när pengarna inte räcker till boende, ordentlig mat, vanliga kläder och fickpengar – då är man fattig…

    Kram!

  9. arrami54 skriver:

    …tror vi benämner fattigdom exakt likartat och många barn upplever just denna fattigdom i dagens Sverige…när pengarna inte räcker helt för mat, boende, kläder, när avgifterna för fotboll, ishockey eller vad intresset än är blir ouppnåeliga. Det handlar för barnen om ett utanförskap som ligger på överlevande och då ligger man utanför det som gör oss levande och barnen som står längst ner på behovstrappan ler inte…
    Det hjälper föga med empati och vackra ord från våra politiker, det krävs handling och rättvisa fördelningsåtgärder och de krävs nu!

    Kram. 😉

Kommentarsfältet är stängt.