…är kärlek en visuellt styrd kemisk reaktion?

 

Mitt förra inlägg var en kärlekslegend kring hur vattenliljan skapades…en myt från Amazonas och få ämnen är väl mer mytomspunnen än kärleken?

…vad är då kärlek? Vad styr oss och vad är det som får oss att reagera, vad är det som lockar så…

…nå hur reagerar du som man?

Visst är hon läcker, farligt vacker! Tänk dig att du möter en dylik varelse som vill ”ha dig” , hon signalerar det på alla vis och ingen kan förneka att sexuell attraktion också är visuell! (Ursäkta mig tjejer/kvinnor. Ni får själva byta bilden mot en läcker man!)

Du vet någonstans intuitivt att attraktionen delvis (eller helt) beror på att du är ”känd”, eller på att du har makt och/eller pengar…kanske saknar du denna instinkt?

…men nog finns det en risk att du ”trillar dit?”.

Rent biologiskt är händelseförloppet mycket lätt att förstå, våra drifter styrs nästan helt av biologisk kemi och forskarna har kommit långt …snart kommer ”kärleksdeodoranten”, en mix av ”feromoner” och andra kemiskt konstruerade kopior av våra ”hormoner”(snart på ett Apotek nära dig!)… ”spraya” och lägg ner bytet! ” Viagra” är redan en vardagsföreteelse…ta två!

…är då den verkliga kärleken en myt?

Frågan får du besvara själv! Jag blir alltmer övertygad om detta.

Kärlek (?), ja det handlar även om makt och hämnd! Jag menar sjustegs-hämnd! Ja, ni som är insatta/har livserfarenhet, vet exakt vad jag menar! Det finns de som försöker köpa kärlek med skuld och de flesta vet hur en skuldkänsla upplevs. Det finns de som försöker äga kärleken via kontroll…”svartsjukans” farliga och själsdödande kontrollbehov…

Är äkta kärlek en myt?

… är det därför den är den mest omdiktade, omsjungna och omskrivna delen av mänsklig längtan?

En del av er reagerar nu, han har fel! Men jag tror inte ni har några reella argument…bara egna tillrättalagda upplevelser och drömmar!

…och är det alltid kvinnan som är ”offret”? Nej! Vi män saknar lika mycket det ”äkta”, när själen öppnas och vi får stiga in som välkomna och kära vänner i ”själsvännens” liv.  …och äkta kärlek kan definieras som ”saknad”. Den man älskar saknar man konstant när hon/han inte är närvarande.

Men hur ofta händer detta?

Jag har en enorm livserfarenhet på området, har mött fler kvinnor än normalt i mitt sökande…och ja, jag skäms över antalet andra kanske skulle skryta om. Jag ser det mest som mitt livs största misslyckande och ibland har jag verbalt/känslomässigt stött bort kvinnor därför att jag inte längre orkat vänta på att bli äkta insläppt i deras själ…”knullen” blir mest repriser till slut och egentligen totalt oviktiga trots njutningen de ger…

…och ja, jag är djävligt brutal när jag stöter bort kvinnor ibland, men bakom det brutala finns en svaghet…en längtan som till slut tär sönder en…och bara dåren förnekar att kärlek liksom äkta vänskap inte bara kräver, utan förutsätter en förmåga till ställningstagande…kärleken är inte en neutral politisk handling!

…och ja, kärleken är nog mest en myt!

Vi män är liksom kvinnor bara människor och det banala biologiska spel som pågår är mest ytligt och i grunden fult, ingenting har i grunden förändrats…jämställdheten är också den bevisligen en levande myt.

Nej, jag är inte bitter, bara ledsen över att jag antagligen dör utan att ha mött den ärligt tillitsfulla nakenhet två älskande själar klarar fullt ut…och tro det eller ej, vi män är inte överlag förtryckande ”svin” vi är bara människor vi också!

…kärleken är mest en kemisk cocktail i hjärnan!

Den viktigaste mixen består av vasopressin, oxytocin, testosteron och östrogen. De två sistnämnda i hjärnans kemiska hormonmix är våra könshormoner. Många brukar missuppfatta och tro att testosteron enbart produceras i mannen och östrogen i kvinnan, vilket är fel. Testosteron och östrogen finns hos båda könen. Däremot har kvinnor mer östrogen i kroppen, medan män har en högre halt testosteron.

Kärlekens första fas, lusten: styrs nästintill helt uteslutande av könshormonerna testosteron och östrogen.

Kärlekens andra fas, attraktionen: förälskelsens tid, när vi känner kärleksrus och nyförälskelse i kroppen, vilken tonar bort efter ca 3-6 månader. Ni vet tonårskärlekens normala tidsförlopp. ”Attraktionsfasen styrs främst av tre olika typer av neurokemiska transmittorer (kemiska ämnen i kroppen) – adrenalin, dopamin samt serotonin (även mycket höga halter av njutningshormonet oxytocin är starkt involverat i denna fas). Adrenalin som normalt brukar kopplas till olyckor, aggressivitet eller paniksituationer, aktiverar i detta fall istället; ett högre blodvärde med adrenalin och cortison samt ökar vår stressreaktion så att vi börjar svettas (doftämnen), hjärtat slår hastigare och vi får en torrhetskänsla i munnen.
Kärlekskranka par har en högre halt av dopaminer i hjärnan. Genom att dopaminerna triggar och skapar ett intensivt begär av njutning, styr kemikalien lust och belöning. Dopaminerna ger samma effekt i på hjärnan som kokain och är därför även ett narkotikaklassat varuämne.”

Serotonin är nog den minst, allmänt sett, kända, men den mest betydelsefulla kemikalien eftersom den ständigt påverkar vårt minne, våra tankar genom att ständigt erinra oss med bilder och andra sinnen av vår nya partner då hon/han inte är närvarande. Den skapar längtan efter en ny träff…kärlekens mytomspunnena saknad

Så här långt har vi en kedja av kemikalier – testosteron, östrogen, adrenalin, dopamin, serotonin samt oxytocin och vasopressin (svartsjukehormonet). Det stämmer nog mer än vi tror att kärleken är en ”drog”.

Kärlekens tredje fas, beroendet: ”Beroendet är det starkaste sakrament som håller kärlekspar och relationer sammanflätade. Och om detta är tillräckligt starkt länge nog lär paret så småningom flytta samman och bilda familj. Detta beroende styrs nästintill helt uteslutande av vasopressin och oxytocin. Oxytocin (även kallat njutningshormonet) utsöndras i mycket höga halter av både kvinnor och män vid orgasm. De flesta forskare anser att oxytocin ökar attraktionen och beroendet mellan ett par direkt efter att de haft sex med varandra. Forskning har därmed visat på att de parförhållanden som varat längst tid är bland de som haft mest sex (generellt sätt). Oxytocin är dock inte enbart ett könshormon, utan styr minst ett tio-/tjugotal andra faktorer i kroppen som främst är kopplade till njutning, antidepressivitet, välmående, immunförsvar och ett positivt tänkande. Lägre mängder oxytocin avges bland annat vid massage, beröring, god mat (njutning av maten), m.m.”

Vasopressin är den andra beroendeframkallande ingrediensen för ett långvarigt förhållande. Precis som oxytocin frigörs även vasopressin efter en sex/orgasm. Vasopressin styr vår primitivaste del av hjärnan genom att skydda och vaka över vår partner, samt aktiveras när vi vill “skrämma iväg” lämpliga konkurrenter. En reaktion ni säkert känner igen?

Så vi skiljer oss inte från djuren vad det gäller att styras av biologiskt bunden kemi, ordet ”instinkt” börjar få en ny betydelse hos undertecknad och min romantiska sida surar rejält i skrivande stund! Vi är alltså inte annorlunda än präriesorken för att ta ett exempel.

Tittar vi på hur moder och barn binder sina band och studerar kemin bakom, så fungerar alla däggdjur i princip exakt likadant!

”I don’t think that the way a mother loves her baby is that different to a mother’s love in a chimpanzee or a rhesus monkey – or even a rat. In animals, scientists have observed that a chemical called oxytocin is involved in developing a bond between a mother and her young. ”…citerar professor Larry Young.

Ursäkta om jag stökar till er romantiska tro kring ”Guds avbild”, men jag vill påstå att många av våra beteenden styrs i exakt samma höga grad av kemi och vasopressin-stinna män (även kvinnor) möter man ofta.

Vi styrs mest av exakt desamma kemiska substanser som sorkarna, aporna, vargarna…o.s.v… och få kan förneka att kärlek är en kemiskt betingad drog.

Farlig och vanebildande!

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö., Uncategorized. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till …är kärlek en visuellt styrd kemisk reaktion?

  1. queenias skriver:

    du har rätt! Bitter eller icke bitter så har du rätt!!!

    Vi styrs av kemin!

    Men

    vi styr även vår vilja. Tänk äktenskap där sex inte längre – om än den fanns – är någon del av samlivet, där binds man inte av kemin, men av vilja att hålla ihop det som skall hållas ihop, mot alla odds. Man kalla det för kärlek.

    eller

    förhållanden där sex är en väldigt stor del av samlivet. Där kanske sex är det enda som fungerar. Ja, förhållandet, beroendet, håller ihop, limmar ihop. Men till slut är det någon som med ett plågsamt skri gör sig fri – för sådant är icke nyttigt. Då menar jag förhållanden med mycket kontroll, svartsjuka och ev missbruk i bilden.

    Jag har genomlevt tre äktenskap och är inne i mitt fjärde förhållande.

    och jag kan ju bara säga att allt hänger på viljan. Jag vill lära känna, den här mannen. Jag vill släppa in honom. Sedan att mina kemikalier hjälper till – det må vara hänt… 🙂 med tiden så hjälper dem till väldigt mycket.. hahahaha

    ..

    Jag har upplevt ”Barbara Cartland” kärlek – där vi nådde galaxerna varje natt. Jag har nått ett väldigt djupt förhållande, rent själsligt, men ej sexuellt. Jag har nått även avgrunden – vilka kemikalier ledde mig dit???

    … och nu lever jag utan tvång, kontroll – men kärleken finns. Utan att tvingas fram av vilja. Ingen lovar evighet – vi båda är vuxna nog att förstå att inget består. Men vi tar till vara varje stund. På bästa sätt.

    Tack för ett mycket intressant inlägg!!!

    *ros* Q.

  2. arrami54 skriver:

    …jo, men är viljan alltid helt fri eller styrs den av behovskemin? Jag menar även ett ”dött” äktenskap kan ge materiell, ekonomisk trygghet, vilket säkrar behovstillfredsställelse…på alla plan.
    Kan erfarenhetsbaserat påstå, med god grund, att även kärleken krisar när ekonomin gör det och att detta är en erfarenhet jag delar med väldigt många…kärleken har nog alltid en ekonomisk gräns? 😉
    Är du fattig har du svårare att bli älskad för den du är…eller har jag fel?

    Bitterhet är lika farlig som svartsjuka och den skall man akta sig väldigt noga för! Men det är nog kemin som lurar in oss i svartsjukans fälla: “Svartsjukan föds alltid samtidigt med kärleken, men den dör inte alltid samtidigt med den”…skrev La Rochefoucauld en gång i tiden och orden är nog sanna.

    Tack för en bra kommentar och kul att du hittade hit! 😉

  3. Ping: …ett par kärleks”dikter”. | Varghjärta

  4. Ping: …så sant, religiösa tänker inte i flera steg! | Varghjärta

  5. Ping: …kärleken är mest en kemisk cocktail i hjärnan! | Varghjärta

  6. martinlundholm skriver:

    Ett Varghjärta som låter kärlek bli kemi låter som en oxymoron. Den kärlek du känner till vargen är väl inte bara kemisk? Visst, allt är väl kemi och fysik här i världen (även dina fina tavlor), men enbart kemi och fysik utan liv kan aldrig få något att kännas? Vare sig kemi, fysik eller slump räcker för att måla en tavla med känsla. Därmed inte sagt att det är vare sig religion eller magi. Men nog är känslor mer än kemi, enligt mig.

    Citerar oödmjukt mig själv (narcissist javisst): ”Min one-liner-definition av kärlek är att ge med en önskan om att få något tillbaka. Känslan ”önskan” står papperstunt vägg i vägg med känslan ”krav”. Om önskan tippar över aldrig så ytte-pytte-lite i ett krav så tippar kärleken över i att försöka skuld- och pliktsätta. Man kanske inte ens märker det själv eller är medveten om skillnaden, men skillnaden är att man inte längre ger kärlek.”

    Jag tror att äkta kärlek i ett förhållande finns, men att det är sällsynt. Det största problemet tror jag är att ha självinsikt nog att inse när önskan blir krav.

  7. arrami54 skriver:

    …nja, även känsla är kemiskt burna reaktioner, från t.ex. hud till hjärna. Visst kan det låta som en självmotsägelse, men även ”önskan”, i kärlekens form kanske mer ordet skall vara ”längtan”, är kemi, precis som ”krav” är en kemisk reaktion i hjärnans äldre delar av ”jaget” eller kanske snarare ”detets” behov av omedelbar tillfredsställelse.
    Människan är en kemisk biologisk organism, vi består av miljarder celler med olika arbetsuppgifter som samverkar i samarbete, ett samarbete styrt av kemisk kommunikation, precis som hos alla andra djur…men visst, och jag kan utan omsvep erkänna att den passionerade romantikern i mig protesterade vilt över orden jag skrev.

    …men det finns stunder när jag hoppas jag har fel, du vet när min önskan/längtan är så passionerat het att jag är övertygad om att kärleken finns och är mer n bara kemi!
    😉

  8. martinlundholm skriver:

    I mitt förra lite torrare vänsterhjärneingenjörsliv så såg jag mig själv inte sällan som en blobb med celler, alla med ett den egna agendan att överleva och fortplanta sig. Det är en ganska deprimerande syn. Numera kan jag se mig mer som en orkester med 100 biljarder celler som (ibland) samarbetar och skapar den där gnistan som kallas liv och jaget. Så försöker jag undvika att dissekera för mycket för att kunna uppskatta andligheten i naturen eller med kärleken. Den känslan ska ju helst inte brytas ner utan bara tas in. Kemin ger harmoni till min lilla själ antar jag. Min kärlek är fullblodsateist och tror inte på själar, medan jag tycker det är ok att leka och släppa in sjuåringen i mig igen. Jag kan bonda med berg, stenar och träd, för det känns bra att dra ner mentala rullgardinen att det bara skulle vara kemi i mig. Men nu är jag lite långt från ämnet i inlägget kanske.

    Men visst är det intressant med vetenskap också, såklart. Om det balanseras med minst lika mycket mat för högerhjärnan (min förenkling).

  9. arrami54 skriver:

    …jo, högerhjärnan bör matas och barnet måste få leka…men vetenskaplig insikt hindrar inte detta, som du vet.

Kommentarsfältet är stängt.