Foto: Colin Hines.
Amurleopard (Panthera pardus orientalis) är en underart till arten leopard, vars fläckar är större och sitter längre i från varandra än hos nominatarten. …och givetvis är den utrotningshotad!
I följande film är talet på ryska, men du förstår, bilderna talar tydligt nog:
…och när man lyssnat till retoriska ”fänrikar” ( förlåt, major rotting!), vackert Lööfad substanslös maktretorik och annat löst högerfolk under Almedalsveckan inser man att miljö- och klimatarbetet kommer att gå långsamt, för långsamt. Socialdemokraternas ledare höll en grön ton, men…njaaa? Vill se det realiserat och med en högre budget, innan jag vågar tro att ”sossarna” börjar driva en grön socialism i ordets rätta betydelse. Men talet var hoppfullt, kanske?
Respekten för min egen art, den ”kloka” människan (homo sapiens) minskar något dag för dag…trist, kanske det, men ingen klok människa kan ha respekt för pågående idioti.
” – Lugna dig!” …kommenterar dåren nu, och menar att i dag bara är gårdagens i morgon, vi kan ”festa” (överkonsumera) några år till och vi anpassar oss till katastroferna…” – Låt oss festa ett tag till!”
Mänskligheten går en mycket trist framtid till mötes!
Bra inlägg!
/Skvitt
Tack.
Delade också på FB
/Skvitt
…varsågod!
En fin leopard, men ytterligare ett bevis pà människans dumhet.
P.S. Det som är mellan dig och Hemi tänker jag inte lägga mig i, jag blev lite förvànad bara, men annars sà berör det inte mig. Vissa kan vara (nät-)vänner och andra inte, sà är det ju bara…
Om en vecka sà spänner jag (Lufthansa) ut mina vingar. ☺
Låter som om du inte är rädd för att flyga…trevlig resa!
Visst är Amurleoparden vacker, eller ”var vacker” kanske man skall skriva, för hoppet om att den överlever är litet, liksom för många av jordens vackra kattdjur.
Var rädd om dig, vart du nu än reser!
- Arten människa är arten som rubbar balanser och utnyttjar rubbningen så långt det går. Sen drar den vidare. – Vi är nomader men nu sitter vi fast på en totalexploaterad yta, klart att det bara kan gå åt helvete. Jag känner inte mer med arten människa än med vilken trilobit som helst. Visst, sorgligt är det, men sorg är en lyxkänsla jämfört med känslan av den ödeläggelse varje art som inte lever balanserat åstadkommer – det är döden. Men så är det ju, att varje art som inte lever balanserat går till slut under själv.
Exakt. Och sorgen är blandad med en intensiv vrede, hur djävla dumma är vi inte?
Nu delar jag inte helt din tämligen nattsvarta pessimistiska syn på mänskligheten som helhet. den biologiska evolutionen gav vår art en hjärna som är ett utmärkt verktyg för problemlösning. Och den kulturella evolutionen gav oss möjlighet att kommunicera erfarenheter och problemlösningar mellan individer och generationer. Egentligen är det ganska fantastiskt att vi som nu lever kan tillägna oss ett nästan oändligt antal tidigare generationers samlade erfarenheter och kunskaper. Tyvärr används de oftast för kortsiktig personlig vinning och i rent egoistiska syften…och därvidlag kan jag ge dig rätt. Vi har tyvärr inte lärt oss speciellt mycket trots allt….kanske är vi som art osedvanligt korkade.
Men jag brukar ändå, kanske överdrivet ”flummigt”, hävda att mänskligheten bär inom sig både potentialen till sin egen undergång men också till sin ”frälsning”
…jo, vi bär som art både potentialerna för undergång, liksom ”frälsning” och visst har vi kunskap, men använder vi den? Jag vet inte om den ”kulturella evolutionen” i realiteten är någon evolution, människan som art står nog kvar på samma ställe som för femtusen år sedan. Visst har vi en kulturell ”fernissa”, men främst är vi kortsiktiga, giriga och korkade. Glöm aldrig att all kunskap måste varje generation lära in på nytt, så utvecklingen haltar betänkligt.
…och vi har bara en planet, inte fyra!
Visst är jag kanske en ”nattsvart” pessimist, men nog har jag grund för min kritik mot oss, vi människor? Men även jag hoppas optimisterna får rätt och att vi lär oss, i tid!